Glasslottet av Jeanette Walls

Glasslottet är en helt otrolig berättelse. Jeanette Walls beskriver sin och sina syskons barndom och uppväxt med sina två- på olika sätt men lika - oansvariga föräldrar.

Jeanette och hennes tre syskon växer upp i riktig misär. Att tvingas leta mat i skolans papperskorgar efter lunchrasten är bara ett exempel. Det som gör denna uppväxtskildring annorlunda mot andra berättelser om en fattig barndom är föräldrarnas totala oansvar eller snarare totala egoism. Fadern är förvisso alkoholist men det är bara en liten del i orsaken till det kringflackande livet i Sydvästra USAs öknar. Någonslags frihetskänsla i kombination med att flykt är det bästa sättet att komma undan och vidare är det som driver föräldrarna. Modern- med lärarexamen och lätt att få jobb -  är konstnär och ska förverkliga sig själv. Fadern är oerhört matematiskt och naturvetenskapligt begåvad men tar endast tillfälliga ströjobb som han ständigt blir uppsagd ifrån. Det som gör mig mest upprörd när jag tänker på de overkligt oansvariga föräldrarna är allt livsfarligt de utsätter sina barn för.

Barndomen tillbringas flackande i Arizona och Nevada och någorlunda mer stationärt faderns hemstad i West Virginas avfolkade gruvtrakter. Syskonen hungrar, fryser och går i trasiga begagnade kläder. Men de är smarta, de klarar sig alla bra när de ibland går i skolan och framförallt är de överlevare som tar hand om varandra. Jeanette Walls och hennes syskon tar sig till slut till New York för att där försörja sig själva och ta hand om varandra. Jeanette  Walls blir såsmåningom jornalist.

Glasslottet har legat på New York Times bestseller listor och det förstår jag. Det är fascinerande läsning. Språket är dessutom väldigt lätt. Skildringen är väldigt saklig. Så var det. Det där hände. Sen gjorde vi så etc. Jeanette Walls dömer aldrig sina föräldrar. Hon konstaterar hur de var. Hon skildrar sin historia. Kanske är det rätt att boken är skriven så, kanske bidrar det till fascinationen, men jag kan inte låta bli att sakna refektioner kring vad hon tyckte om föräldrarnas sätt att behandla sina barn.

Glasslottet ska bli film. Jennifer Lawrence i huvudrollen är naturligtvis klockren, denna den amerikanska filmens white trash prinsessa. Glasslottet får etikett country noir här på Böcker emellan, detta trots att den alls inte är skriven i den stämningen. Men världen som skildras är den som Daniel Woodrells och Tawnie O´Dells romaner utspelar sig i.

Boken är ett recensions ex från Bazar.

Heidi av Johanna Spyri

Inför Alpresan i juli blev valet för sommarens högläsning självklart: Johanna Spyris klassiker Heidi. Den tog sin tid att läsa ut och boken fick följa med en bra bit in på höstkanten. Förvånande nog tvingades högläsningen avbrytas en månad, då någon annan också ville läsa denna bok. Vi tvingades återlämna Heidi till biblioteket ett par veckor.

Jag har inte läst Heidi tidigare, bara hört om henne. Därför var det med stor glädje och nyfikenhet som jag tog mig an detta högläsningsprojekt.

Och jag tycker riktigt bra om boken. Det är så skönt att läsa "långsamma" traditionella böcker som ändå fångar barnens intresse. Vi pratar om förr i tiden och om det där med "fint folk". Det är en annan värld och en annan tid som skildras. Och - viktigt - boken är inte skriven idag med dagens syn på vår omvärld, något som ofta kan prägla historiska skildringar på ett i mitt tycke negativt sätt, tex genom att huvudpersonerna blir alltför moderna. Heidi skrevs 1880.

Heidi håller. Så jag tänker att man får inte låta äldre barnböcker skrämma bort dagens yngre lyssnare och läsare. Barnen från Frostmofjällen får bli ett framtida projekt.

Jag känner nästan inte till någon annan Schweizisk litteratur. Hur kan det egentligen komma sig att Schweiz är en nästan vit fläck? Heidi är däremot välkänd. Och stor i Schweiz. En hel region har fått namnet Heidiland för att locka turister.

Morgon i Jenin av Susan Abulhawa

Jag var inte övertygat positiv till valet av Morgon i Jenin i min bokklubb. Mycket då det kändes som en typiskt-mig-bok och i bokklubben vill jag gärna tvingas vidga mina vyer. Men ett annat skäl var också att jag visste den skulle bli känslomässigt jobbig. För det är tungt. Palestinas öde är tungt.

Men boken är lättläst med bra flyt. Ibland byts berättarjaget och/eller återberättaren vilket dock stoppar upp flytet i mitt tycke, samtidigt som det berikar.

Morgon i Jenin är en dramatisk familjehistoria i fyra generationer. En gång självägande bönder. Olivlundar och rosenträdgårdar. Sen kom judarna efter andra världskriget, sen kom staten Israel, sen kom sexdagarskriget, massakrar, PLO, terrorism. Palstinas folks öde är inte bara tungt, det är fruktansvärt.

Berättelsen är förutom dramatisk även sprängfylld av grymma öden och dessutom sorglig. Så sorglig.

Läsvärd och som alltid extra läsvärt med böcker som gör nyhetsrapporteringarna levande med ritkiga livsöden - om än i romanform.

Den gamle mannen som läste kärleksromaner av Luis Sepulveda

Den gamle mannen som läste kärleksromaner av Luis Sepulveda är en oväntat trevlig bekantskap som låter mig tillbringa lite mer tid på riktigt i Amazonas än jag fick genom Isabel Allendes äventyrliga ungdomsbok Odjurens stad som jag läst alldeles nyligen.

Vi befinner oss långt in i Ecuadors regnskog. Några shuarer transporterar i kanot ner en död gringo till den lilla flodhålan. Den gamle mannen Antonio José Bolívar, en gång för länge sedan nybyggare, därefter levde han under många år med shuarerna, är den som räknar ut vad som hänt. Gringon har dödat några ozelotungar. Honan har blivit galen av sorg och hämnd. Nu kommer hon ge sig på alla människor i trakten. Vi följer Antonio José Bolivars jakt på ozelothonan och vi får tillbakablickar i hans liv. Och vi får veta hur hans böjelse för kärleksromaner vuxit fram.

Jag tycker väldigt mycket om denna korta innehållsrika roman.

Antonio José Bolivars liv är i fullständig samklang med djungeln men med kärleksromanerna som något livsnödvändigt och ålderdomens räddning från ensamhet och uttråkning. När han kom tillbaka till gringovärlden från shuarerna insåg han att han faktiskt kunde läsa. En gång för länge sedan hade han lärt sig detta, men kunskapen var oviktig i djungeln och glömdes bort. Vägen till att det är just kärleksromaner som gäller är fin läsning. Han tar sig till en större stad där han utforskar litteraturen för att komma fram till vad han vill läsa. När tandläkaren åker till den lilla flodhålan en gång i halvåret har han alltid med sig två nya romaner till den gamle mannen.

Den gamle mannen som läste kärleksromaner är en riktig liten pärla, som jag aldrig skulle upptäckt om jag inte satsat på att försöka läsa mer latinamerikansk litteratur. 

Luis Sepulveda är en chilensk författare som var studentledare under Allendes tid och som då tvingades fly från Pinochets Chile.

Ozelot från wiki

Mörk ängel av Laini Taylor

Karou är en tillsynes vanligt ovanlig konstudent i Prag. En student som besväras av sitt ex, bor i en liten etta i Prags historiska kvarter och som hänger på favoritbaren-fiket med bästa kompisen Suzana efter skolan.

Men Karou är inte vanlig. Hon kan tex ta till önskningar som går i uppfyllelse, som tex att plötsligt behärska ett helt nytt språk. Det är så hon tex kan tjeckiska. Karou försvinner också plötsligt på ärenden hon måste göra. Och den som kallar på henne är en budbärare i form av en monster-demonfågel. Karou tar sig till en port, knackar på, släpps in i mellanrummet och därefter in till Brimstones affär. Affären som är en länk mellan människornas värld och Annorstädes. Brimstone är monster-demon eller sk kimär han med, tillika Karous fosterfar och dessutom trollkarl.

Karou vet inte så mycket om Annorstädes. Eller snarare, hon vet ingenting. Hon vet ej heller något om sitt eget ursprung eller vem hon är. Hon utför sina ärenden, hämtar och köper tänder i männsikornas värld till Brimstone. för att sedan återgå till studentlivet i Prag. Brimstones affär är hennes barndomshem och de fyra kimärer som bor där hennes familj. Men hon vill veta mer.

Akiva är en ängel. Hans igenkänning av Karou är omedelbar men han vet inte vad han ska göra med det. Han har ett uppdrag. Han är en krigare. Änglar och kimärer har i Annorstädes varit i krig i tusen år. Samtidigt som Karous insikt om sig själv, änglarna och kimärerna växer fram hamnar Karou mitt i konflikten.

Mörk ängel är helt klart en annorlunda fantasy. Onekligen har Laini Taylor skapat en helt egen fascinerande värld. Med en helt oväntad utveckling i mitten av boken. Att något oväntat skulle hända var dock väntat...Urban fantasy till unga vuxna har jag förstått att genren är. Ny sub-genre för mig. 

Mörk ängel är del ett i en serie. Och det känns att det bara precis börjat. Inte ens mot slutet av boken tror jag riktigt att jag förstått hur den här fantasyvärlden är tänkt att hänga ihop. Avsiktligt. Jag vill gärna läsa fortsättningen. Känslan när jag lägger ifrån mig boken är nämligen att det är ju nu det börjar liksom.

Boken är ett recensions ex från Bazar.

Mayas dagbok av Isabel Allende

Maya är 19 år gammal och skickas i bokens början av sin chilenska farmor till ön Chiloé i södra Chile. Mayas unga liv är ovanligt dramatiskt och struligt. En trygg uppväxt hos farföräldrarna rämnade då hennes älskade styvfarfar dog av cancer när Maya var 16 år. Mayas liv gick därifrån rakt utför. Botten nåddes på en offentlig toalett i Las Vegas tillsammans med dåligt heroin. På Chiloé får Maya bo hos sin farmors gamle vän Manuel. Manuel är antropolog och författare, en gång i tiden, efter miltitärkuppen 1973, förvisad till Chiloé. Mayas egen farfar fängslades och försvann efter militärkuppen. Mayas farmor flydde med sin son via Kanada till Californien.

Detta är en dramatiska ramen kring berättelsen i Mayas dagbok. Isabel Allende sätter dels upp denna historiskt intressanta och relevanta ram kring Maya, samtidigt som boken följer Mayas stillsamma liv på Chiloé. Sakta återfår hon sin självkänsla och kärlek till livet och försonas med sin älskade Popo, styvfarfadern som dog ifrån henne. I dagboken, som vi läser, berättar hon om barndomen, revolten och livet i Las Vegas undre värld.

Jag tycker om att läsa Mayas dagbok. Detta trots att det finns en hel del jag känner mig rejält skeptisk till i boken. Jag har vid det här laget läst ganska många böcker av Isabel Allende och även om ingen av dem kan matcha Andarnas hus så gillar jag de flesta, åtminstone de som knyter an till Chile. Och det gör Mayas dagbok. Bokens stora behållning för mig är vardagslivet på Chiloé och hur Maya anpassar sig till och införlivas i det livet. Grannar och bybor och livet i allmänhet med sina goda och mindre goda sidor skildras med stor kärlek och jag tycker mycket om den läsningen. Dessa passager har jag ett behov av att läsa långsamt och smälta med pauser mellan styckena. Kanske har det med dagboksansatsen att göra. När jag kommer till tillbakablickarna till livet i Californien och Nevada ner i missbrukarträsket, återgår jag till mitt normala snabbläsartempo.

Det som jag är skeptisk till i boken är framförallt Maya själv. Hon känns helt enkelt lite väl osannolik. Att gå ner sig så i botten och sen ändå vara en så klok, förnuftig och insiktsfull person ett par månader senare. Jag tror helt enkelt inte på det. Det behövdes bara ett samtal till den trygghet och räddning som hela tiden fanns hos den älskade och stöttande familjen. Dessutom är detta inte en dagbok skriven av en omogen om än litterärt begåvad 19-åring. Det håller inte. Berättelsen hade nog blivit bättre i tredjeperson eller om den inte utgett sig för att vara en dagbok.

Behållningen i boken är förutom Chiloé, kopplingarna till Chiles moderna historia, militärkuppen 1973 och liksom kluvenheten hos befolkningen. De som var för och de som var emot. Och hur de idag lever sida vid sida. Mayas dagbok ger ett möte med dagens Chile.

Sammanfattningsvis kan jag säga att Mayas dagbok är väldigt läsvärd för Chiles och Chiloé skull och för den som vill läsa en feelgood med lite annorlunda och större perspektiv.

Boken är ett rec ex från Norstedts. Dessutom den andra boken i min tre på tre utmaning med 3xIsabel Allende denna höst. Och naturligtvis en del i min Latinamerikaläsning 2013 .

Odjurens stad av Isabel Allende

Odjurens stad är den första delen i en trilogi av Isabel Allende som vänder sig till ungdomar. Själv tänker jag att det nog är en 9-12 bok då karaktärerna känns såpass schablonmässiga och handlingen stundtals är så förutsägbar. Men mot slutet drar det iväg med en mass mystiska andliga övernaturliga upplevelser i den djupa djungeln och då tänker jag att den kanske ändå passar äldre ungdomar bäst. På mitt bibliotek återfanns Odjurens stad märkligt nog bland vuxenböckerna.

Alex blir kompis med expeditionens guide Carlos dotter Nadia. Tillsammans upplever de en massa äventyr. För det här är en äventysbok i första hand med en del verkliga, en del allvarliga och en hel del övernaturliga inslag - i sann Isabel Allende anda.

Lite väl mycket andar, talismaner och schamaner för min smak men ändå en trevlig bok. Absolut ingen Isabel Allende favorit. Har förresten svårt att föreställa mig att någon bok av henne kan slå hennes mästerverk Andarnas hus. Ett plus till den oväntade upplösningen. Jag blev överraskad vilket helt klart var positivt!

Vidare var det roligt att läsa en ungdomsbok av Isabel Allende men jag har verkligen svårt att föreställa mig vad ungdomar tycker om boken. Det är inte självklart, då den blandar tämligen simpelt med avancerat. I de kommande delarna i trilogin hamnar Alex, Nadia och farmodern i Tibet och någonstans i Afrika... Schamaner och andligt även där antar jag. Men jag nöjer mig nog med Odjurens stad.

Odjurens stad är bok nummer ett i min tre på tre 2013 utmaning.

Chile 1973 - 40 år sedan

Även jag vill bidra med ett inlägg denna dag och minnas militärkuppen den 11 september i Chile 1973. Bokmania och Lyrans noblesser minns denna dag med sina fina recensioner av Isabel Allendes fantastiska bok Andarnas hus. Bokmania bidrar även med ett inlägg om Robert Bolanos Om natten i Chile.

Andarnas hus är en bok som gjorde mycket stort intryck på mig när jag läste den. Andarnas hus är Isabel Allendes mästerverk.

I höst har en ny bok av Isabel Allende kommit ut på svenska Mayas dagbok. För mig pågår rec ex läsningen för fullt. Jag konstaterar dock att läsningen går ganska långsamt. Det är något med dagboksansatsen som gör att jag vill läsa den bit för bit och hinna smälta vad Maya är med om. Chiloé är i centrum för Isabel Allendes Chilekärlek i den här boken, men boken knyter an till historien. Mayas farfar var en av dem som fängslades och försvann 1973.
 
Min tre på tre utmaning denna höst är 3xIsabel Allende. Landet av mitt hjärta tänker jag läsa senare i höst och även i denna delvis självbiografiska boken finns militärkuppen ofrånkomligt med.

Från wiki

Jag skrev ett inlägg häromåret om just Chile 1973. Den bok jag då och fortfarande verkligen rekommenderar är Joan Jaras självbiografi - Victor -en sång utan slut, om sitt liv med sin make den chilenske vissångaren Victor Jara. Victor Jara var en av dem som avrättades den 16 september på Estadio Chile, numer Estadio Victor Jara.

Ut i rymden med Mulle Meck av Georg Johansson och Jens Ahlbom

Ut i rymden med Mulle Meck är en jättefin faktabok om rymden som återupptäckts härhemma. Mulle Meck funderar och konstaterar. Professor Wilma von Winkelhock förklarar. Och allt så att Buffa ska förstå.

Men det är nog lite för svårt för Buffa trots allt. Vilket också är anledningen att boken glömts bort härhemma. Boken var helt enkelt för svår för barnen när de var i MulleMeckåldern. 

Men desto större är nöjet nu när vi nu återupptäckt Ut i rymden med Mulle Meck.

Latinamerikaläsningen ändrar fokus i höst

Min Latinamerikautmaning som jag påbörjade förra året fortgår, men det har inte hänt så mycket i år. Fokus har tidigare varit Colombia och ny modern skönlitteratur från vilken som av länderna i Sydamerika. Karibien och Centralamerika har fått stå utanför min utmaning. Colombia vill jag i höst runda av med Garcia Marques Kärlek i kolerans tid. Framöver ska jag låta Latinamerikaläsningen få fokusera på Peru, Bolivia och framförallt Chile.

Peru. Härifrån är något av Vargas Llosa är ett måste. Det får bli Tant Julia och författaren som finns i pocket. Kanke blir det någon mer? Tidigare har jag läst En värld för Julius av Alfredo Bryce Echenique från Peru.

Bolivia. Svårt att hitta något intressant från Bolivia, framförallt finns ytterst lite översatt. Men turligt nog finns en lockande barnbok av Toopoco Eusebio, som bor i Sverige. Sushi och kondoren får bli min Bolivialäsning.

Chile. Från Chile finns relativt sett mycket litteratur översatt. Varför undrar jag? Ett land där nobelpristagare och Isabel Allende öppnat dörrar till de svenska översättningarna? Eller finns andra skäl? Mängden intressanta romaner från Chile medför helt enkelt att jag kommer läsa fler böcker från detta land än från Peru och Bolivia. Från Chile har jag länge velat läsa Roberto Bolano. Nu är det dags för tegelstenen De vilda detektiverna. Jag vill dessutom nosa på de båda nobepristagarna och poeterna Gabriela Mistral och Pablo Neruda. De många böcker jag tidigare läst av Isabel Allende kommer kompletteras av den i höst aktuella Mayas dagbok (som jag redan påbörjat) samt biografin Landet i mitt hjärta och ungdomsboken Odjurens stad (en trippel som även blir del i min  Tre på tre 2013...). Jag kommer även att läsa Den gamle mannen som läste kärleksromaner av Luis Sepulveda. Kanske mest för att den är relativt ny och finns i svensk översättning på mitt bibliotek. Boken utspelar sig i djungeln i Ecuador. 

 

Kanske kan jag även låta Ann Patchetts nya bok Undrens tid räknas in höstens latinamerikaläsning. Amerikansk författarinna, men boken utspelar sig i Amazonas.

Får jag nys om fler intressanta romaner i svensk översättning - helst nya som utspelar sig i nutid - från ovanstående länder eller något annat Sydamerikanskt land kommer de naturligtvis fortsättningsvis också vara av intresse inom ramen för min utmaning.

Inför min Latinamerikaläsning 2012 här. Om min Sydamerikautmaning 2013 här. Om Bibliophilias Sydamerikautmaning 2013 här.

Det bästa av allt av Rona Jaffe

Det bästa av allt är en slags 50-tals chick-lit men knappast feelgood. Det hela är så vemodigt vinklat. Och det slutar inte bra för alla våra huvudpersoner. Rona Jaffes roman Det bästa av allt utspelar sig på Manhattan och de fyra-fem kvinnorna vi följer är alla kontorsflickor i 20-års åldern i förlagsbranchen.

Onekligen lättsam läsning men framförallt oerhört intressant som sociologiskt tidsdokument. 50-tal. Karriär eller bli gift? Och bli gift är det verkligen trots allt som gäller och som allt ändå kretsar kring. Och så de manliga cheferna som utan skrupler sextrakasserar de yngre kvinnorna och kommer undan med det. Och den kvinnliga chefen är naturligtvis en bitch.

Läsvärd.  En bestseller 1958. Modern klassiker. Förmodligen. Jag kom oundvikligen att tänka på Elin Wägners Norrtullsligan  från sekelskiftets Stockholm, som jag läste i början av året.

Inköpt när jag på en lång tågresa plötsligt och ovanligt nog befann mig vara utan bok.

Månadens val juni, juli och augusti

Valet i juni är blir självklart. Tiden där emellan av Maria Duenas är en underbar spansk roman helt i min smak.

Valet i juli är lika självklart fakta/biografin Inget att avundas - Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick
 

I Augusti blir valet svårare, men det faller till slut på feelgooden Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski

Sommar övergår i höst

Så har jag då betat av mina lästa böcker under bloggsommarlovet med inlägg på bloggen. Lika tätt förekommande inlägg som de senaste veckorna är inte att förvänta på Böcker emellan. Läser dessutom just nu bl. a den flera centimeter tjocka Sigrid Kahles memoarer, del två Att vilja sitt öde - trots allt. En bok jag verkligen njuter av att läsa långsamt.

I höst har jag förrutom sedvanlig lustläsning tänkt mig en del latinamerikanskt. Jag har även efter en välbehövlig rec ex paus faktisk lockats och blivit inspirerad att åta mig några nya titlar. Bland annat Isabel Allendes Mayas dagbok som jag påbörjat och som även ingår i min tre på tre utmaning. 

En annan ambition jag har är att försöka disciplinera mig när jag besöker biblioteket. Jag har många böcker hemma som jag vill läsa, egna eller lånade av familj & vänner, som jag aldrig läser eftersom bibliotekshögen alltid är närmast gigantisk. Detta är dock en ambition jag troligtvis kommer att misslyckas med.

Mörkt motiv av Louise Penny

Mörkt motiv utspelar sig i den lilla idylliska byn Three Pines i Quebec. En älskad pensionerad lärarinna hittas dödad med pilbåge en morgon.Är det en jaktolycka eller ett mord. Kommissarie Gamache kallas till byn och så sakta vänds de rätta stenarna och svaret hittas.

Louise Pennys Mörkt motiv är en ny trevlig deckarbekantskap.  Jag läser med glädje fler av henne. Lite mysdeckare är det allt.

Det verkar som om flera av de kommande böckerna utspelar sig i den lilla byn Three Pines och att Komissarie Gamache kommer dit från Montreal och utreder. Det är förvisso trevlig men det får mig att undra hur de många dödsfallen i samma lilla by kommenteras. Det måste i såfall bli en statistiskt sett helt livsfarlig by att leva i. I Ingrid Hedströms andra Vilettedeckare som jag läste i somras, kommenterades morden genom att politikerna var oroliga för den negativa uppmärksamheten etc. Och då är Vilette bra mycket större än Three Pines...

Bok läst under bloggsommarlovet.

Hallå? E-böcker och torkade tårar utan handskar i två tävlingar!

Hittade in på Litteraturkvalster & småtankar idag och såg att bokbloggen firar 1 år med 2 stycken fina tävlingar. Här och här. Men tänka sig, det är nästan ingen som hakat på. Trots att ett av prisen är HELA Torka inga tårar utan handskar trilogin.

Hallå var är ni som brukar tävla här och där? Är det för att hela bokbloggsvärlden redan fått rec ex av denna onekligen grundligt bokbloggade trio...?

Men jag som inte läst böckerna och inte varit så sugen på att läsa trilogin heller, kan liksom inte låta bli att tävla denna gång, för någon gång i livet vill jag ju ändå läsa dessa omskrivna böcker...

Frågan som Litteraturkvalster & småtankar ställer för att man ska kunna få tävla är svår, mycket svår;

Du ska svara på följande fråga: Vilken bok och/eller författarskap har betytt mest för dig? (tänk känslomässigt inte nödvändigtvis litterär kvalitet) Utveckla gärna dina tankar.

Det är helt enkelt en hopplös fråga att besvara för mig. Så jag kanske inte ens kvalificerar mig för tävlingen. Svaret är förmodligen ingen, eftersom det är så många. Men genom åren har jag ändå haft ett antal kompisböcker och jag skulle kunna utveckla tankarna kring någon av dem. Med kompisbok menar jag en bok som man kan lita på i alla lägen och som följer med en så länge, så att det nästan känns att man umgås med boken. Den blir en kompis. Kompisboken kan vara väldigt tjock och därmed följa med länge eller kompisboken kan helt enkelt läsas många gånger under flera års tid.

Min allra första kompisbok var Ursula K LeGuins trilogi Övärlden. (Uppföljarna räknar jag inte. De ingår inte. Håller inte alls samma klass. Tänker bort dem) Det är den bok (eller tre böcker då) jag i särklass läst fler gånger. Första gången på mellanstadiet. Därefter då och då. Och ofta bara ett  favoritstycke här och där. Det var inte kärlek vid första ögonkastet. Det var något som växte fram.Varför vet jag inte, men det är något med stämningen, något med det svårförståeliga, något med det outsagda, något med kartan, något med ojämnheten, något med självklarheten, något med fullkomligheten. Nu var det MYCKET LÄNGE sen jag öppnade den boken, men boken har för alltid en särskild plats i mitt hjärta och jag som ständigt försöker minska mitt bokinnehav lånar INTE ens ut den till någon...

Grattis till Litteraturkvalster & småtankar på 1 årsdagen från Böcker emellan.

Nattens cirkus av Erin Morgenstern

När jag läst mer än en tredjedel av Nattens cirkus kommer jag på mig själv med att tänka att nu är det väl ändå dags för boken att börja? Istället kommer ännu en hänförande magisk silvervit sockersöt stjärnbeströdd beskrivning av något eller någons känsla.

Jag upplever att det händer  väldigt lite i den här boken, istället består sidorna av långsamt uppbyggda av miljöer (charmiga, magiska, fascinerande förvisso). Men det räcker liksom inte för mig. Berättelsen berör mig inte när handlingen inte har något driv under ytan. Jag sveps aldrig med i Nattens cirkus, kanske för att jag hela tiden känner att det primära målet i boken är att beskriva de magiska cirkusmiljöerna. Det är som att relationer, handling, regler, mål och mening blir sekundära.

När jag når sista tredjedelen i boken börjar det trots allt hända lite saker som gör boken intressantare. Men för mig är det försent. Jag är redan lätt uttråkad och väntar mest på att det ska hända tillräckligt mycket för att boken ska kunna avslutas.

Boken valdes av min bokklubb, så läsa ut den ville jag verkligen. Jag hade dessutom lite förväntningar på den här boken då den haussats upp på bokbloggar och fått jättefin kritik.

Det är en annorlunda bok och berättelse. Jag förstår att den är älskad. Men jag är väl för otålig eller så kräver jag helt enkelt bara mer än ljuvliga nattsvarta randiga snirkliga draperier för att det ska bli en givande läsupplevelse. Däremot tycker jag bättre om boken när jag tänker på den som ett konstverk i ord. Det märks att författarinnan är mulimediakonstnär och att hon njuter av de miljöer hon skapar med sina ord.

Bok läst under bloggsommarlovet.

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten är en riktigt fin, rolig och charmig berättelse som tar slut alldeles för fort. Jag hade gärna stannat kvar längre men berättelsen var klar där den slutade.Det var det som hände de där isstormsdagarn i början av januari i Quebec 1998.

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten var en bok jag hade på känn att jag skulle tycka om. Trevligt när det stämmer.

En isstorm lamslår Montreal och delar av Quebec några vinterdagar. Bristen på el och katastrofläget för främlingar och grannar närmare varandra. 

Feelgood, lite klyschig, men ack så trivsam bok.

Bok läst under bloggsommarlovet.

Nattfåk av Johan Theorin

Jag gillar Johan Theorins Ölandskvartett. Om Skumtimmen skrev jag här. Nattfåk är nummer två i kvartetten. I höst kommer Rörgast, Den blir nog läst såsmåningom, även om jag ju faktiskt redan haft förmånen att se originalet. Kolla här! Men jag läser kvartetten i ordning, så före det ska jag läsa Blodläge. 

Måste dessutom tillägga att jag verkligen beundrar och tilltalas av de fyra böckernas namn. De fångar stämningen i böckerna och är konsekventa.

Nattfåk är både en deckarhistoria och en spökhistoria. Jag inser att jag redan glömt de många detaljerna i Skumtimmen men jag tror inte det är därför jag tycker bätte om Nattfåk. Det är något i enkelheten i berättelsen som tilltalar mig. En enkelhet som ändå ger en oviss, spöklig och spännande historia.

I Nattfåk flyttar en familj från Stockholm till den gamla fyrmästargården på norra Öland. En gård med närvaro och en rik historia på ond bråd död.

Den röda tråden Gerlof finns med även i denna berättelse. Han sitter, klurig och klok, och funderar ut avgörande slutsatser på sitt äldreboende i Marnäs.

Bok läst under bloggsommarlovet.

Himlen börjar här av Jandy Nelson

Himlen börjar här av Jandy Nelson är ännu en amerikansk ungdomsbok som jag gett mig på i sommar. Jag inser dock att jag nog måste ta en paus i genren. Jag orkade inte  engagera mig i den unga första kärleken igen. Jag minns inte hur de kom sig att jag samlade på mig en hel hög av dylika böcker i början av sommaren. Himlen börjar här är säkert en bra bok i genren men jag var helt enkelt inte på humör. Men det var den sista, så nu blir det paus.

När boken börjar har 17-åriga Lennie just förlorat sin två år äldre syster som oväntat gått bort i en hjärtattack. Lennie har alltid stått sin uttåtriktade syster väldigt nära och tomrummet är enormt. Att systrarnas mamma lämnade dem när de var små påverkar också. Systrarna växer upp hos sin mormor och morbror. Den unga kärleken blommar då en ny halvfransk kille, Joe, dyker upp på skolan och i orkestern där Lennie spelar. Kärleken till att spela musik för dem samman. Kärleken vinglar dock pga Lennies komplicerade förhållande till den döda systerns pojkvän.

Och sedan kom hösten och Persikosommar - ett år senare av Jodi Lynn Anderson

I början av sommaren läste jag Persikosommar. Jag tyckte den var småtrevlig så jag beslutade mig för att raskt läsa genom de andra två i trilogin.

Och sedan kom hösten och Persikosommar - ett år senare  fortsätter i samma stuk. Något upprepar sig böckerna, typ orsaker till brutna relationer och diverse missförstånd. Man kan ju undra varför det ska vara så svårt att tala med varandra. Nåväl. Utan missförstånd. Ingen handling.

Ett plus till Birdies och Leedas oväntade utveckling i slutet av tredje boken iallafall. Men annars är det mesta tämligen förutsägbart. Totalt sett är det lättlästa, lättsmälta, småtrevliga ungdomsböcker om den första stora kärleken och om de stora valen i början av vuxenlivet.

Böcker lästa under bloggsommarlovet.