söndag 23 december 2012

ÖN av Lotta Lundberg

Ön av Lotta Lundberg handlar bland annat om en svensk - inte helt färdig - läkare, strandsatt sedan över 20 år på den paradisiska SöderhavsÖN. Boken skildrar även öborna och deras liv främst i relation till sin sexualitet. Övriga aspekter av livet på ÖN lämnas i stort därhän. Till ÖN kommer även tre engelska socialutredare. ÖN är en av de sista brittiska kolnierna, en liten spillra i Polynesien. Anklagelser från gästande turister om sexuella trakasserier och övergrepp  har förekommit och saken måste till slut utredas. Enligt brittisk lag.

Boken har inspirerats av de verkliga händelser som utspelades på Pitcairnöarna i början av 2000-talet.  Halva öns manliga befolkning av totalt ca 50 personer åtalades för övergrepp och våldtäkt mot minderåriga.

Jag förstår att syftet med boken är att vrida och vända på vad som är rätt och fel. Normalt och onormalt. Och oundvikligen tvingas läsaren ställa sig frågorna ur olika perspektiv. Lotta Lundberg svarar inte på frågorna. Hon lyckas verkligen med sitt syfte. Boken är obekväm.

Samtidigt stör det mig att de utsända brittiska utredarna endast har erfarenheter med sig från England. De har åkt till vilket socialdistrikt som helst för att utföra ett jobb. Någon person i hela Storbritanien borde väl stått att finna med erfarenheter från den kultur de skulle till för att utreda. De kraven hade absolut ställts på personer som gett sig ut i biståndssammanhang. Jag undrar hur det förhöll sig på Pitcairnöarna.

Hur fungerar egentligen den adminsitrativa organistationen på ÖN? Finns det en skola med samma läroplan som i England? Vilka rättigheter och skyldigheter har öborna i enlighet med brittisk lag? Tråkiga jag hade velat ha den bakgrunden. I stället vallas jag runt under palmerna i "paradiset" utan att veta i vilket sammanhang jag befinner mig.

Det är svårt att få grepp om personerna i boken. Det är som om de tecknas utifrån som skuggor eller tecknade figurer. Trots att vi får följa Olivia, den svenska läkaren och Christian, den engelske utredaren i jag-form så förblir även dessa otydliga, kanske framförallt Olivia. Vad är hennes roll egentligen - på ön och i boken? Men kanske är de enskilda personerna av underordnad betydelse. De stora frågorna är bokens egentliga huvudpersoner.

På Pitcairnöarna bosatte sig männen från Myteriet på Bounty med Tahitiska kvinnor i slutet av 1700-talet. Och av en ren slump har jag just lånat Myteriet på Bounty av John Boyne. Den väntar i min att-läsa-hög. Jag kommer att återvända till Söderhavet inom kort.

2 kommentarer:

  1. Den här romanen har jag på min läsplatta och jag vill gärna läsa se eftersom den är nominerad till SRs stora romanpris. Tack för puffen!

    SvaraRadera