Den var lika bra nu som då när jag läste den när jag gick på mellanstadiet. Nu har jag läst den högt. Jag är så glad att jag lyckades låna denna bok. Att åtminstone något biblioteket behållit den i sitt magasin så att jag kunde få tag på den via fjärrlån. Kanske var detta den första andra världskrigsskildring jag läste. Den har präglat min bild av andra världskriget. Balansen mellan svält/kyla/död och hopp/värme/kamratskap är det som gör boken så bra. Sjuksköterskan Kyra beskriver - åtminstone delvis självbiografiskt - om sitt och den föräldralösa pojken Sjuriks liv under Leningrads belägring. Jag läser på wiki att Kyra dog förra sommaren. 99 år gammal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar