Det mest privata av Nuria Amat

Det mest privata av Nuria Amat är tyvärr lite av en besvikelse. Jag tyckte så otroligt mycket om Drottning av Amerika som jag läste i fjol (och skrev om här). Det var en av förra årets starkaste läsupplevelser. Vilket förstås medförde vissa förhoppningar på denna min andra roman av Nuria Amat.

Med Det mest privata är nog det största problemet för mig att det inte var den typ av bok jag behövde och ville läsa just nu. Jag vill läsa spanska böcker av spanska författare som utspelar sig i Spanien. Svaret är ja på alla tre frågorna vad gäller Det mest privata. Men det är en väldigt inåtvänd bok. En uppgörelse med Nurias egen moderlösa barndom i ett högborgerligt hem i Barcelona. Nuria Amat skriver precis lika bra som i Drottning av Amerika men hennes berättelse känns inte särskilt spansk. Snarare västerländsk eller möjligtvis latinsk eller kanske är den just väldigt katalansk?  Jag vet inte. Det är en bra bok, men inte för mig just nu. Jag skulle behövt en bok där det händer mer...

Mycket handlar boken om att berättelsens Nuria besöker sin mors grav, skriver mycket och många - som hon själv kallar - oläsliga texter, klassas som sjukligt intresserad av böcker och av att läsa, sitter i sitt rum och tittar på sinnesjukhuset över gatan.

Nuria vänder och vrider ut och in på sig själv och på gravar, böcker, läsandet, skrivandet, fadern, modern, de kvinnliga släktingarna, liv, födsel, äktenskap, sjukdom, galenskap och död...

Förhållandet till fadern är komplicerat. Bröderna däremot finns knappt. Fadern tycker under en period att hon ska bli bibliotikarie. Och med tanke på att så många bokbloggare är författaraspiranter och bibliotikarier och dessutom att alla bokbloggare är läsare, så kan jag inte låta bli att återge några rader...

Vi inbitna läsare lider av ett speciellt bibliotikariekomplex. Eller en obotlig frustration över att inte kunnat bli den enda bibliotikarien i det perfekta biblioteket. En medelmåttig författare brukar vara resultatet av en dåligt doserad blandning av en lycklig bibliotikarie och en ordkonstnär.

Boken är fylld av fler av denna sorts funderingar och konstateranden. Nuria Amat är själv författare, bibliotikarie (eller något bibliotikarierelaterat) och läsare...


Jag vill läsa mer av Nuria Amat. Naturligtvis, efter att ha läst Drottning av Amerika.  Men det tycks tyvärr nu som om jag läst de två som finns översatta till svenska. Typiskt då att jag läste Det mest privata vid fel tillfälle...

För den som är lite nyfiken på Nuria Amat och kan lite spanska rekommenderar jag hennes hemsida här.