I stort sett mänsklig av Helena Lindegren

Den här boken utspelar sig lite i samma miljöer som Karin Smirnoffs Jana Kippo trilogi, dvs västerbottnisk landsbygd. Men det är en mer verklighetsnära och vardaglig miljö. Inte det hopplösaste svartaste eländet. I stort sett mänsklig är en gripande berättelse om medelålders Hannas alkoholism och svårigheter att ta tag i sitt liv.

På strövtåg i Aiboland av Mikael Sjövall och Patrik Rastenberger

Boken är just ett strövtåg i de estländska svenkbygderna. Ett fåtal estlandssvenskar kan fortfarande tala svenska längs den estniska kusten och ute på öarna. De flesta lämnade Estland för Sverige på 40-talet. De flydde i samband med Sovjetunionens ockupation av Estland. 

Boken är mest strövtåg och intervjuer än historia. Men det är trivsamma stillsamma strövtåg som sakta bygger upp en bild av en svenskspråkig kultur i ett av våra närmaste grannländer. En kultur som jag i princip inte visste någonting om. En kultur som riskerar försvinna. 

I ett av kapitlen förflyttar vi oss till Gammelsvenskby i Ukraina vars historia har sitt ursprung här. Estlandssvenskar tvångsförflyttades till Ukraina där de bevarade sitt språk i många hundra år. Gammelsvenskby ligger nu sönderbombad nära fronten i Rysslands anfallskrig i Ukraina.

Knutar av Gunnhild Øyehagen

En norsk novellsamling blev en av mina bokklubbars val. Kanske fel läsläge just nu för mig då jag läst ett flertal baltiska noveller senaste halvåret i kombination med att jag inte är någon stor novelläsare. Men med det sagt så är det många bra noveller, oväntade, absurda. Jag tycker bra om de riktigt korta. Att lyckas fånga något stort kortfattat imponerar.