Fallhöjd av Carin Hjulström

Det är fint att få läsa ännu en deckare som utspelar sig på Kullaberg. Tidigare i år läste jag Linnea Schumachers I vargens spår.

Miljöbeskrivningarna av ett ruggigt och grått Kullaberg i januari utan turister är bra. 

Jag vill absolut läsa fortsatta böcker i den här serien om Kullabygden. Carin Hjulström skriver bra om allt det lilla. Från de leriga stigarna med utsikt över Skälderviken till en trofast hund som en räddare i nöden. Därtill kommer spänningsmomenten i deckarintrigen.

Men kärnan i intrigen har jag svårt att ta till mig. Att någon lokalpolitiker överhuvudtaget skulle vara positiva till ett 120 meter högt hotell i Mölle? Varför skulle välmående Höganäs kommun vilja något sådant - oaktat tillåtligheten -  som så radikalt skulle förstöra hela bygden? Krystat, men så är det ju en bok.

Malice av Keigo Higashino

Det som slår mig direkt när jag börjar läsa den här polisdeckaren är flytet i språket.Det är tillfredsställande lättläst. Nyligen bortgångne Keigo Higashino har gett ut en lång rad deckare. Detta är en av de tidiga. Det är 90-tal i Tokyo och två författare tillika vänner står i centrum. En mördas. Polismannen Kaga utreder. Intrigen är annorlunda, oväntad och väldigt smart. Det är en njutning att följa med i alla turer. Vem som är skyldig står snart klart men motivet saknas. Kaga är den utredande polisen i flera andra av Higashinos deckare. Jag skulle gärna läsa fler. Den här gav verkligen mersmak.

Katharinakoden av Jørn Lier Horst

En norsk deckarförfattare jag aldrig läst tidigare. En ny bekantskap. Jag kan tänka mig läsa fler deckare med den lite äldre polisen William Witting i huvudrollen. I denna roman är det två äldre icke uppklarade fall som utreds. Norsk landsbygd.

Det sista han sa av Laura Dave

Det finns en anledning att många läst den här spänningsromanen. Den var riktigt bra. Man vill verkligen veta hur det går utan att det för den delen är några krystade spännande situationer.  Sen måste jag erkänna att jag alltid varit sugen på att läsa boken pga de snygga husbåtarna på omslaget. 

Mordet på raggarkungen av Hannah A Helseth

Raggarkungen blev jag nyfiken på då den utspelar sig i raggarmiljön i Värmland. Det är en helt ok deckare med bra miljöbeskrivningar.

Huvudkaraktären Amanda stör mig dock. Hon är kall, stark och intressant. Hon kör sitt race men som polis är hon minst sagt oproffessionell. Även om det skapar en spänning i berättelsen så har jag svårt sympatisera med henne och svårt att se världen ur hennes perspektiv.

Det slutna rummet, Polismördaren och Terroristerna av Sjöwall Wahlöö

Så har jag då läst ut hela serien Roman om ett brott. Jag tycker de är bra och de har verkligen sin stadiga plats i svensk deckarhistoria. Men de tidigare i serien är betydligt bättre än de senare. Kanske är de som bäst i mitten. Jag är mer än färdig efter Terroristerna, så även serien.

Det gnälls oerhört mycket på "Samhället" i allmänhet och "Polisen" i synnerhet i Roman om ett brott. Detta gnällande ökar genom  hela serien. Det blir ständigt sämre med bådadera. Det ökade fokuset på samhällskritik bidrar delvis till att jag inte tycker de senare böckerna är riktigt lika bra som de tidigare där det inte är lika övertydligt. Terroristerna fick jag kämpa lite med för att ta mig igenom. Tyvärr blir den ett trist avslut på min annars mycket goda läsupplevelse av dessa klassiker. 

.

I vargens spår av Linnea Schumacher

I vargens spår utspelar sig i Arild och i Kullabygden. Vanligtvis läser jag deckare för miljöernas skull, så även denna gång. Och jag tycker verkligen Linnea Schumacher har lyckats fånga och använda sitt Arild och sitt Kullaberg som bakgrund i den här deckaren. Det är en njutning att läsa om promenaderna längs bygatorna, på stenstränderna, bland knotiga tallar och upp på Håkull. Jag tycker om att karaktärerna i boken är intressanta men inte extrema. Nora, Lucas och Marie är trovärdiga och jag vill veta mer om dem alla tre. Det finns mer att berätta om dem. 

Deckarhistorien kretsar kring  en mordbrand. 

Det kommer fler böcker i serien. Bra. Jag väntar redan.

Slut hennes ögon, Mord i sinnet och En onaturlig dödav PD James

Jag har aldrig tidigare läst något av P D James. Under november och december har det blivit hela tre stycken. Det är en väldigt trevlig bekantskap. Jag tilltalas av det måttfulla i deckarna. Det är vilsam läsning  som håller mitt intresse uppe. Det är fint att läsa om ett England från förr. Och det är precis lagom lite om huvudkaraktären kriminalaren Adam Dagliesh person och privatliv.  

Konstiga huset och Tretton till bordet av Agatha Christie

Två orapporterade Agatha Christie Konstiga huset och Tretton vid bordet kommer här. 

Konstiga huset är en lite annorlunda Agatha Christie deckare. Ingen Poirot, Hastings eller Marple. Solitär, bra, lite udda. Och faktiskt med tanke på brottslingen, osannolik eller ej, riktigt otäck.

Tretton vid bordet är en högst ordinär Poirot deckare. Poirot mässar Hastings kontinuerligt genom boken.

Tigerns år av Fredrik Lundberg

Tigerns år överraskar verkligen positivt. Det är en spännande berättelse som inspirerats av verkliga händelser i slutet på 90-talet. En grupp turister, däribland två svenska kvinnor kidnappas i östra Kongo dit de tagit sig för att titta på bergsgorillor.  Jag gillar berättelsen för att den utspelar sig i Afrika med turister, journalister, diplomater och afrikanska rebeller i huvudrollerna. Jag gillar hur Fredrik Lundberg driver med spelet på UD och ambassaden i Nairobi. Jag gillar också hur kollegorna på TVSverige (dvs TV4) skildras med respekt för varandra. Det senare är befriande eftersom kollegor i böcker alltid ska vara så elaka med varandra när det är konkurrenter. En sista positiv grej är det där med hur långt IT-tekniken utvecklats sedan 1998. Internet fanns men knappt.

Brandbilen som försvann och Polis polis potatismos av Sjöwall Wahlöö

Jag tar mig sakta men säkert nu i tidsordning igenom Roman om ett brott. Nu har jag kommit ikapp mig själv till Den vedervärdiga mannen från Säffle som jag började med när jag trodde jag bara skulle läsa en bok i serien. Tre böcker kvar efter de här.

Jag håller fast vid att de är riktigt bra. Lågmälda och våldsamma. Men nog är det en märklig kvinnosyn Sjöwall Wahlöö har.  Kvinnorna är extremt stereotypa och rakt igenom nedvärderade. Hur är det möjigt när när den politiska kritiken från vänster genomsyrar böckerna så starkt. Jämställdhet är inte på agendan. Kanske tar det sig i de tre sista böckerna, då är vi ändå framme i mitten av 70-talet.

Jägarhjärta av Lars Wilderäng

Jägarhjärta är den femte delen i Lars Wilderängs serie om superkvinnan Hanna Hjärta. Boken är en fortsättning men intrigen lever ändå lite sitt eget liv i den här boken. Den går att läsa som en standalone. Man får tillräcklig bakgrund om karaktärerna - en superkvinna, en svensk spion, en rysk underrättelseofficer etc etc -innan det utveccklar sig till att alla jagar alla på Svalbard. Jag är mest svag för geopolitisken, nutidshistorien och scenariorna som Wilderäng ibland fångar i sina böcker. Det är lite mindre av detta i den här boken. Det är mer vanlig, men helt ok action, med de gamla icke-favoriterna. (Den där grymme ryssen och idioten till svensk naiv spion). Men boken inleds iallafall vid den ukrainska fronten. Och jag gillar den korta visiten på Åland.

Ryssland och Ukraina i Östeuropautmaningen 

Mörkrets alla färger av Chris Whitaker

70-tal, landsbygd, USA.I Mörkrets alla färger blir en pojke kidnappad. Han klarar sig levande men är i fortsatta livet besatt av att hitta sin medfånge som han tror lever vidare i fångenskap.

En bra spänningsroman, med betoning på roman. Lite för utdragen vilket gör att jag tappar styrfart under långa perioder i läsningen. Avsiktligt vid avgöranden går det dock fort, så fort att jag inte alls hänger med i vad det är som händer.  

Sågverk av Frida Ajo

Svenska deckare läser jag oftast för miljöerna. Så även denna gång. Byn Gryckvik där boken utspelar sig har byn Stjärnsund utanför Hedemora som sin förebild.  Det är höst, skogar, sjöar och alla känner alla och annat som hör till en liten ort och kommun. 

Klara avbryter polisutbildningen och flyttar hem till Dalarna och sin farmors stuga. Men Klara har en hel del i bagaget, däribland en försvunnen lillasyster och nu försvinner en grannpojke med Downs syndrom. 

På det hela taget är det en ok deckarhistoria och jag gillar miljöerna där de kör i runt i skogarna i södra Dalarna 

Men jag konstaterar återigen att jag tycker det är drygt med deckare där huvudkaraktärererna som ska lösa brotten har det trassligt med sig själv, sin familj och sitt förgågna. Men det är väl så här de flesta moderna deckare är och har varit sedan länge. 

Hildur av Satu Rämö

Lite då och då är det läge för en isländsk deckare och tillsammans med den drömma sig bort till den karga ön. Alla isländska deckare är inte per automatik bra så det gäller att välja med omsorg. När finländska Satu Rämös deckare dök upp som tips överallt så insåg att det här är nästa biljett till Island. Och det var ett bra val, resan gick till Isafjördur i Västfjordarna, där jag aldrig varit. De flesta deckarna jag läst har utgått från Reykjavik. Huvudkaraktärerna är sympatiska vilket jag uppskattar.  Jag läser mer än gärna fler i serien om Hildur, Jakob och de andra.

Mannen som gick upp i rök, Mannen på balkongen och Den skrattande polisen av Sjöwall Wahlöö

Det verkar som jag håller på att läsa alla böckerna i serien Roman om ett brott.

I förordet till Mannen som gick upp i rök läser jag hur serien Roman om ett brott kan definieras.

• Kriminalgåta
• Samhällskritik
• Tidsbetraktelse

Jag håller med och de är verkligen bra.

Gränsen av Magnus Montelius

Bra tänkte jag när jag upptäckte att Magnus Montelius har skrivit en bok till. Gränsen är en spionroman i linje med Mannen från Albanien och Åtta månader. Två böcker jag verkligen uppskattat. Kriget är kallt och maktens korridorer korrupta.

Perfekt dessutom för min östeuropaläsning med Ungern. Ungern har inte fått tillräcklig uppmärksamhet i utmaningen. Nu fick jag studentlivet i Budapest 1980 och därtill en hel del spioneri och angiveri.

Ungern i Östeuropautmaningen 

Den vedervärdige mannen från Säffle och Roseanna av Sjöwall Wahlöö

Jag fortsätter läsa äldre deckare i biblioappen. Snäppet väldsammare är det här jämfört med Maria Lang och Agatha Christie även om det kan vara lika många eller flet som dör i de senare. Sjöwall Wahlöö har jag aldrig läst tidigare, fastän de väl borde tillhöra allmänbildningen. Däremot har jag sett några filmatiseringar. Jag ser  skådespelarna från Gösta Ekman filmatiseringarna av böckerna framför mig, inte Beck-filmerna. Och jag konsterar att det alla säger om böckerna stämmer. Det var här deckargenren så som den nu är började, med polisernas privatliv som del av berättelsen och oerhört mycket mer närgånget i jämförelse med de trivsamma pusseldeckarna från tidigare årtionden.

Fjällsjön av Anna-Karin och Björn Olofsson

Vi bestämde oss för en deckare i bokklubben när Fjällsjön verkade intressant för miljöns skull. Det är trevligt att läsa böcker som utspelar sig på Nordkalotten. Jag blev inte överförtjust i karaktärerna, dvs de nordiska poliserna i Kiruna som reder ut kalla fall. Men om jag rannsakar mig själv så är det nog det gamla vanliga som spökar dvs att jag föredrar när polisernas privatliv har en underordnande roll. Karaktärerna här utgör väl egentligen en bra blandning. I detta kalla fall är det en sedan 20 år tillbaka saknad finsk fritidsfiskare i Torneträsk som det ska letas på. En del två i serien finns.

Rent hus av Alia Trabucco Zerán

Om en ny bok blivit översatt, nått hit från andra sidan jorden och dessutom blivit omskriven så tillvida att den frekvent dyker upp i olika flöden så måste den vara läsvärd. Tänkte jag. Och jag tänkte rätt.

Vanligtvis är jag väldigt mycket emot böcker när man tidigt får veta att det här slutar dåligt. Men i denna bok fungerar det för mig. Jag håller hembiträdet Estela och familjen på känslomässigt avstånd. Spänningen byggs upp i den vardagliga skildringen av hembiträdets liv i överklasshemmet i Santiago. Perspektivet är Estelas. Berättelsen är Estelas. Skildringen är riktigt bra.  Upplösningen av mindre intresse. Slutet självklart när det kommer.