söndag 23 november 2014

Med sina läppars svalka av Theodor Kallifatides

I Theodor Kallifatides senaste roman Med sina läppars svalka får vi berättelsen om Elena, hennes man Giannis och även dottern Maria. Vi följer Elena från barndomens by under kriget och hela vägen genom politiska oroligheter och emigration till både Australien och Sverige. Det är inte bara Elenas historia utan också Greklands. Bra, vackert och intressant.

Tidigare den här månaden läste jag Theodor Kallifatides biografiska roman Det gångna är inte en dröm och visst är finns det likheter. Böckerna sträcker sig över samma tid.

Med sina läppars svalka avslutar min grekiska temaläsning denna höst. Ett lyckat tema som bl.a gett mig upptäckten av en för mig ny författare Theodor Kallifatides.

lördag 22 november 2014

Pyongyang av Guy Delisle

Den franske serietecknaren Guy Delisle imponerar!

Förutom att jag nu läst Pyonyang har jag tidigare bläddrat i Anteckningar från Jerusalem.

Guy Delisle fångar miljöerna han reser och vistas i så träffsäkert med en totalt avväpnande humor och utan att göra sig märkvärdig. Han är en helt vanlig västerländsk man som medvetet naivt noterar det som sker runtikring sig. Naivt på ytan. Medvetet under ytan. Det är som att läsa om kollegans eller grannens upplevelser från ett märkligt främmande land. Men mina kollegor och grannar skulle förstås inte så skickligt underbart kunna dela med sig av sina intryck...

Glädjande nog ser jag att Guy Delisle även tecknat och skrivit om resor till och vistelser i Kina och Burma. Jag hyser stort hopp om att även de kommer ut på svenska såsmåningom. Närmast har jag Jerusalem framför mig.

Jag fnissar högt flera gånger under läsningen av Pyonyang. Humor i tomma korridorer, på ödsliga motorvägar och i halvfärdiga skrytbyggen. Samtidigt låter Guy Delisle oss inte en sekund undgå ana det sorgliga och otäcka tillstånd som råder i Nordkorea. Den kontrasten finns undersförstådd genom hela boken.

Om Nordkorea rekommenderar jag för övrigt alla att läsa Inget att avundas av Barbra Demick.

onsdag 19 november 2014

En Engelsman i Paris av Nicolas Barreau

En Engelsman i Paris är en lite småtrevlig fransk feelgood. Den innehåller väl det mesta en typisk fransk feelgood som utspelar sig i Paris ska ha. Men jag saknar det där lilla extra.

En ung fransk kock blir lämnad av sin pojkvän. Olycklig hamnar hon på en liten bokhandel där hon hittar en bok om en engelsman i Paris och känner igen sig själv i sin egen restaurang som en av huvudpersonerna i romanen.

Det är ok feelgoodförströelse men jag hade nog hoppats på lite bättre.

söndag 16 november 2014

Systrarna Cahill: Farlig förmåga och Stjärnmärkt av Jessica Spotswood

Dessa böcker överraskade verkligen mig positivt. Jag hade nog inte riktig koll på vad jag läste när jag började. Jag hade snappat upp att det var något fantasyrelaterat som tyckts om på bokbloggar. Mer än så visste jag inte.

Det som tilltalar mig är de sena 1800-talsmiljöerna i New England, och det nästan dystopiska scenario med det strikta religiösa fanatiska Brödrarskap som styr och som underkuvar kvinnor. De fria kvinnorna lever i Arabvärlden får man veta. Dessutom är det lite lagom romantisk kärlek mellan äldsta systern och huvudpersonen Cate och trädgårdsmästaren Finn. Men huvudspåret för de flesta läsare är nog de magiska inslagen. Cate och hennes två systrar är häxor. Att vara häxa är inte helt ovanligt i New England eftersom många häxor emigrerade dit när religionsfrihet fortfarande rådde. Och det är också häxornas tidigare makt som medfört Brödrarskapets totalitära inställning. Häxorna har misskött sig historiskt men det står inte i proportion till hur alla kvinnor behandlas idag. Häxorna måste dölja sina magiska krafter annars skickas de till sinnessjukhus. Men det finns en profetia som talar om tre systrar som alla är häxor varav en har en osedvanlig stor magiska förmåga och därmed finns en möjlighet till förändring om denna makt används rätt. Men profetian har även en baksida.

Efter Farlig förmåga och Stjärnmärkt kommer Systrars öde i början av nästa år.



lördag 15 november 2014

Mellan rött och svart av Jan Guillo

Jag ligger lite efter i största allmänhet med att läsa den här bokserien känns det som. Jag har inget behov för den delen av att ligga i framkant. Men det som är slående är dock att trots mitt ljumma intresse för Det stora århundradet har jag otroligt svårt att hålla mig i från serien. När Mellan rött och svart var utläst blev jag till och med direkt sugen på att läsa nästa och tänkte plocka på mig den på nästa biblioteksbesök. Men tji fick jag. Det var makalöst lång kö på alla de inhandlade exemplaren inklusive alla filialbibliotek. Förstås. Ja ja.

I Mellan rött och svart är det en intressant tid som skildras tycker jag. Åren i Tyskland som ledde fram till andra världskriget. Dessa år som vi vet så mycket mindre om än krigsåren. Onekligen tycker jag också det tyska perspektivet är styrkan med denna serie, ty det är segrarnas perspektiv som annars skildrats. Hur kunde det ske? Det går inte att förstå utan det tyska perspektivet. Med det sagt går det ändå inte att förstå.

För övrigt har jag sagt det mesta jag tycker om karaktärsskildringen och annat i  inläggen om de två tidigare böckerna.

Om Brobyggarna skrev jag här. Om Dandy skrev jag här.

torsdag 13 november 2014

Det gångna är inte en dröm av Theodor Kallifatides

I samband med min grekiska läsning så ville jag läsa något av Theodor Kallifatides, en författare jag hört så mycket om men aldrig läst något av. Valet föll på den självbiografiska romanen Det gångna är inte en dröm, eftersom den fanns tillgänglig på mitt bibliotek.

I denna biografiska roman följer vi Theo från barndomes grekiska by, genom uppväxtåren i Athen och till flytten till Sverige. Åren i Sverige får bara några sidor resten av boken handlar framförallt om uppväxten i Aten.Och det är jag glad för för jag gillar verkligen skildringen av livet i Aten

Detta var ett riktigt bra första möte med Theodor Kallifatides. Det är intressant och det är ett oerhört vackert och lätt språk. Nyfiken är jag även Kallifatides nyutkomna roman Med sina läppars svalka och det känns inför den läsningen riktigt bra att ha läst hans självbiografiska roman först.

tisdag 11 november 2014

Droppstensgrottans hemlighet av Åsa Öhnell

Droppstensgrottans hemlighet är en mycket lyckad deckare så tillvida att lusten att läsa var stark när 10-åringen väl kommit in i boken. Droppstensgrottan var lite segstartad, tyckte både jag & 10-åringen, men när handlingen väl drar igång så är det en bladvändare. Det är mycket spännande i de sista kapitlen.

Klara och Bella  hamnar i Grekland i en spännande jakt på en smyckestjuv. Smyckena är stulna från en svensk dokusåpakändis som bor på samma hotell som Klara och Bella. Och besöket i en droppstensgrotta blir avgörande för lösningen på mysteriet.

Fler Klarabelladeckare kommer helt klart att läsas nu när första introduktionen till karaktärerna, i och med den här boken, är avklarad. Droppstensgrottans hemlighet är del 2 i serien, vilket kan vara förklaringen till att det var lite svårt att komma in i boken.

måndag 10 november 2014

Sick-sack mellan pomeransträden av Ersi Sotiropoulos

Nja, det här var inte riktigt min bok. Lite av den där pretentiösa sortens skönlitteratur som jag sällan faller för. Men ändå  intressant att läsa en av få översatta romaner av en samtida grekisk kvinnlig författarinna. Dessutom intressant att läsa en roman som av många ansågs vara 90-talets bästa grekiska roman.

En döende syster, en knepig bror, en manlig sjuksköterska. Alla mer eller mindre dysfunktionella. Dessutom de mindre dysfunktionella genom en tolvårig flicka och den där flickvännen. Allt utspelar sig i ett hett Aten och i en liten by utanför.

Jag grips aldrig av karaktärerna och ej heller av handlingen eller laddningen mellan de olika personerna. Men mycket grekisk är det hela iallafall.

söndag 9 november 2014

Stjärnklara nätter av Maeve Binchy

Maeve Binchys bok Stjärnklara nätter utspelar sig på en ospeciferad grekisk ö i det lilla samhället Agia Anna.

Fyra främlingar, turister, bevittnar en fartygsolycka uppifrån en taverna. Olyckan som skett är att en turistbåt fattat eld och brunnit upp med flera döda som följd. Tillsammans med tavernaägaren  stannar de hela kvällen och under stjärnorna blir de alla vänner.

Boken följer sen de fyra turisterna och några bofasta de närmsta veckorna på ön. Ingen av de fyra vännerna behöver genast åka hem utan de är alla på resa med okänt hemresedatum. Men de har alla flytt och lämnat något problematiskt hemma. Olyckan för dem nära varandra och de öppnar sig. I Agia Anna bor även en äldre irländsk kvinna som blivit bofast på ön. Även hon bär på en historia.

Överlag är boken lite för sentimental för mig och lite ansträngd men på det hela är det någonstans ändå en fin berättelse som utspelar sig på en somrig grekisk ö.

tisdag 4 november 2014

Judas underbara kyss av Maira Papathanassopoulou

Den här boken gillade jag verkligen. Den är några år gammal (2002) men likväl känns den som en aktuell bok från dagens Aten. Före Greklands ekonomiska kris...

I centrum står hemmafrun Eleni som i bokens början upptäcker att hennes man Alexis är otrogen och tycks ha varit det ett tag. Elenis och Alexis son ska just göra sina slutprov som är avgörande inför kommande universitetsstudier. Eleni vill inte oroa sonen men dramtiken i hennes liv ökar sida för sida. Sonen visar sig dock mer mogen än Eleni befarat.

I en motsvarande svensk roman hade utgången varit given. Men eftersom det i Grekland tycks mer självklart att stanna kvar och förlåta som att skiljas och gå vidare blir det ovisst in i det sista hur Eleni ska hantera sin situation.

Jag gillar den här boken för närvaron av Aten, glimten av Vardagsgrekland (förvisso genom den ekonomiskt oberoende hemmafrun Eleni, men värderingar, klimat, miljöer...) och för Elenis humor. Hon är verkligen bitterljuvt humoristisk rak igenom den besvikelse och tragedi hon går igenom.

fredag 24 oktober 2014

Kongospår av Christian Unge

I dagarna kommer Christian Unges uppföljare till Turkanarapporten ut; Kongospår. Jag tyckte riktigt bra om Turkanarapporten och hade därför givetvis förhoppningar på Kongospår. Och förhoppningarna infriades till största del.

Den skicklige kirurgen Martin Roeykens möter en döende belgisk man på ett skift på akuten. Mannen känner igen Martins efternamn. Han har en gång arbetat med Martins farfar i Kongo. Mannen har något att berätta om Martins familjs förflutna och Martin har alltid saknat pusselbiten Afrika i sin historia.

Jag tycker överlag att Kongospår är en mer driven berättelse än Turkanarapporten. I Kongospår är det i princip action från första sidan. Martin blir utsatt och jagad tidigt i handlingen.  Det är en riktigt spännande thriller, där den bångstyrige Martin går sin egen väg lite för mycket och lite för länge och därmed utsätter inte bara sig själv utan även sin familj och dem han möter för livsfara...

Läkare utan gränser har även i Kongospår en viktig roll, även om Martin i denna bok inte är ute på uppdrag så är organisationen viktig och en del i hans identitet. Och han kan i sin jakt på sanningen nyttja sina kontakter både i Burundi och Bryssel.

Men det jag saknar, eftersom jag är svag för Bist lit romanerna, är ofrånkomligt mer närvaro av Afrika i Kongospår. Jag hade hoppats på att en något större del av den nutida handlingen skulle utspela sig i Kongo. En grön svettig veckovistelse i Burundi får vi. Och vi får Afrika genom historiska koloniala spår, Kongopår, från gamla belgiska och svenska synder.

Och till den som inte läst Adam Hochschilds Kung Leopolds vålnad uppmanar jag härmed till läsning. Martins farfars fars Kongo. Grymt om kolonialismens kanske allra värsta plundring och folkmord. Ett mörkt kapitel i mänsklighetens historia.

En tredje del om Martin är på gång och vad jag skrev om Turkanarapporten går att läsa här.

Författaren Christian Unge är själv läkare och har jobbat för Läkare utan gränser. Läs min författarintervju med Christian här. 10 kronor för varje sålt exemplar av Kongospår går till Läkare utan gränser.  Läs mer om Läkare utan gränser på organisationens hemsida här. Läs om hur du blir månadsgivare här. Läs mitt inlägg om Läkare utan gränser här.

Boken är ett recensions ex från författaren.

torsdag 23 oktober 2014

Författarintervju med Christian Unge


I höst ger Christian Unge ut sin andra bok om läkaren Martin Roykens. Inlägg om Kongospår kommer imorgon. Martin Roykens är till och från engagerad i Läkare utan gränser. Så även författaren Christian Unge. Och det engagemanget gjorde mig nyfiken.

Första boken om Martin och Nadine, Turkanarapporten, gav du ut helt på egen hand och skänkte allt överskott till Läkare utan gränser. Det hela var mycket tidskrävande förstod jag. Hur har du gått tillväga denna gång?

Även Kongosospår ger jag ut på eget förlag. Det var enormt arbetskrävande med Turkanarapporten men gick så pass bra (21,000 ex hittills sålda) att jag bestämde mig för att göra detsamma med Kongospår. Det finns trots allt fördelar att ge ut själv; total frihet:) jämfört med att ge ut på etablerade förlag. Men, som sagt, enormt mycket jobb.

Du har själv arbetat för Läkare utan gränser. I vilka länder har du varit verksam och vilken roll eller uppgift hade du i dina uppdrag?


Jag har jobbat som läkare i Burundi och Belgiska Kongo (DRC). Det var enormt spännande och utvecklande, på många sätt. Jag jobbade som läkare, väldigt "hands-on" dvs med alla delar: kirurgi, medicin, gynekologi (kejsarsnitt) och barn. Men, som alltid när man åker ut med Läkare Utan Gränser (MSF) så har man även en chefsroll över lokalanställda. Sen åkte jag fram och tillbaka till Kenya (Kibera) i 5 år då jag gjorde min avhandling om HIV i ett slumområde. Flera av studierna gjorde jag på MSF-s klinik.

Kongospår utspelar sig i Kongo och Burundi. Vilken relation har du till just dessa länder?

Som sagt, jag har arbetat och bott i båda länderna under flera månader.

Just nu rasar flera humana katastrofer i vår omvärld där Läkare utan gränser är engagerade. Kommer du i framtiden själv att ge dig ut igen?

Lustigt att du frågar nu. Jag har längtat ut i fält under många år, men fått 3 barn och inte kunnat åka. Men just nu med Ebola känner jag ett ännu större tryck, från mig själv och omvärlden, att åka till Västafrika. Vi får se om det blir nu, eller senare. Troligen kommer jag åka igen, i något sammanhang. 

Och vad gäller den avslutande delen i trilogin som jag förstått kommer såsmåningom finns det något att avslöja för dina läsare... tex till vilket land eller region beger sig Martin denna gång?

Temat är klart men jag håller på det:) Gjort oerhört mycket research senaste halvåret. Det jag kan säga att den kommer utspela sig i Algeriet, Västafrika, Gaza och Södermalm.

Läs mer om Läkare utan gränser på organisationens hemsida här. Läs om hur du blir månadsgivare här. Läs mitt inlägg om Läkare utan gränser här.

onsdag 22 oktober 2014

Pioner av Isabella Varricchio

Jag kan konstaterar ganska snabbt att Pioner av Isabella Varricchio inte är min bok. Men jag har svårt att sätta fingret på varför. Kanske för att jag aldrig blir tillräckligt intresserad av de båda unga kvinnorna Helena och Diana. Och då bryr jag mig inte om hur det går för dem eller hur maktspelet dem emellan utvecklas. Annars brukar jag fascineras av just dylika relationer. Relationer som övergår i någon form av maktspel.  Men det är även annat som medför att boken inte blir min bok.

På det hela taget är Pioner ett ganska kort, lättläst och tätt relationsdrama med mycket under ytan som jag tror kräver inlevelse av läsaren för att bli riktigt bra.

Grekland som är bokens scen och kulisser är tämligen oviktigt för handlingen. Diana och Helena kunde varit nära var som helst på resa.

Mitt grekiska tema fortsätter några veckor till.

måndag 20 oktober 2014

Eleanor & Park av Rainbow Rowell

Eleanor & Park är typiskt en sån där bok som jag noterat det skrivits mycket positivt om på en massa bokbloggar och sen plockat på mig i farten när jag fått syn på den på biblioteket. Helt ok ungdomsbok. Men jag konstaterar att jag egentligen just nu kanske borde prioriterat annat i min läsning.

Eleanor är ny i stan och hon är fel på alla sätt. Park är udda, omedvetet cool och går sin egen väg. De hamnar bredvid varandra på skolbussen och finner varandra till en början genom ett gemensamt intresse för musik och serietidningar. Ung kärlek som inte är sockersöt.

Jag gillar hela 80-talsgrejen i boken. Bra skildrade är också Eleanors white trash familj och Parks irländsk-koreanska.

Jag förstår dessutom att många verkligen gillar Eleanor & Park.

söndag 19 oktober 2014

Längtans ö av Victoria Hislop

Längtans ö av Victoria Hislop var inte vad jag väntade mig. Den var bättre.

Längtans ö handlar inte särskilt mycket om Alexis som baksidan antyder. Alexis som åker till Grekland med sin pojkvän och väl där vill Alexix söka sin mors kretenska rötter. Istället handlar boken främst om Alexis mormor och gammelmoster samt mormorsmor. Dvs fyra generationer grekiska kvinnor på Kreta.

I havet utanför byn Plaka på Kreta ligger Spinalonga som var Kretas spetälsekoloni under första halvan av 1900-talet. Alexis mormorsmor levde och dog där och Alexis får under samtal med sin gammelmosters väninna veta vad som  hänt  Alexis släkt, både på Spinalonga och på Kreta.

Mer grekiskt i mitt grekiska hösttema innebar denna bok.

onsdag 15 oktober 2014

Läkare utan gränser

I höst kommer Christian Unge ut med sin uppföljare till Turkanarapporten - Kongospår. Christian Unges huvudperson och hjälte är läkaren Martin Roykens som periodvis arbetar för Läkare utan Gränser.

Allt överskott från Turkanarapporten går till Läkare utan gränser liksom 10 kronor per bok från Kongospår.

Själv är jag och har jag varit månadsgivare MSF i många år. Om jag byter lite personliga pronomen i texten på Läkare utan gränsers hemsida innebär det...

...att jag är en grundpelare för Läkare utan gränsers arbete. Varje månad gör jag något livsviktigt genom att se till att Läkare utan gränser har beredskap att snabbt rycka ut när katastrofer och kriser inträffar. 

Det är bra. Läs om hur du blir månadsgivare här. Om behovet av dig som givare just nu skriver Läkare utan gränser så här:

När flera katastrofer inträffar samtidigt kan det vara svårt för våra givare att veta hur man bäst hjälper. Samtidigt som ebola sprider sig alltmer okontrollerat i Västafrika, rapporterar vår personal om extrema grymheter i Irak och Syrien. Detta medan befolkningen i Gaza lider fortsatt brist på sjukvård. Dessa kriser får stor uppmärksamhet i media. Men i det tysta pågår dessutom humanitära kriser i bland annat Centralafrikanska republiken och Sydsudan. Att kriserna inträffar samtidigt har skapat ett dramatiskt ökat behov av hjälp från våra givare.

Om Turkanarapporten skrev jag så här. Inlägg om Kongospår kommer nästa vecka.



tisdag 14 oktober 2014

Släppa taget av Kate Cann

Släppa taget Kate Cann av är en ungdomsbok som utspelar sig i ett somrigt Grekland. De tre vännerna Kelly, Jade och Sarah får bo i Jades mosters hus en sommar för att bara njuta av Semestergrekland.

Kelly har det trassligt med pojkvännen Mike. Mike har sedan länge planerat en camping / äventyrssemester i Europa i campingbuss med ett gäng killkompisar. Planen är att killgänget ska dyka upp hos tjejerna i det fantastiska lilla huset. Och det gör de, men det trasslar ändå.

Det är mycket Sommargrekland i den här boken. Njutbart. Härligt. Frihet. Dessutom tycker jag att spelet och förhållandet mellan framförallt de tre tonårstjejerna är väldigt bra beskrivet. Det gör att jag helt klart gillar den här boken.

Släppa taget är ännu en del i mitt grekiska tema denna höst.

måndag 13 oktober 2014

Bröllopsnatten av Sophie Kinsella

Bröllopsnatten av Sophie Kinsella blev den första av böckerna jag läst på mitt grekiska tema i höst. Inte särskilt grekiskt, men de befinner sig åtminstone på en grekisk ö under en del av handlingen.
 
I Bröllopsnatten vill Lottie så gärna gifta sig att när hennes pojkvän Richard inte friar när hon tror han tänkt göra det så gör hon desperat slut, träffar sin tonårsförälskelse Ben och gifter sig med honom när han friar. Det hela går alldeles för fort och nyskilda storasyster Fliss gör allt för att rädda sin syster från olycka och hindra Lottie i tid. Hon far efter Lottie till Grekland dit bröllopsresan går.

Bröllopsnatten är en typiskt Kinsella chic lit. Ej den bästa, ej den sämsta. Bäst och roligast är som vanligt de rappa och dråpliga dialogerna. I denna bok fnissar jag åt Fliss och Bens best man/kollega/vän Lorcan.

fredag 10 oktober 2014

No och jag av Delphine de Vigan

No och jag av Delphine de Vigan är min andra bok som utspelar sig i Paris i min Tre på Tre utmaning.

Jag tyckte mycket om No och jag. I all sin enkelhet innehåller den så mycket. Och mycket Paris dessutom.

Lou är en överintilligent 13-årig flicka som flyttats upp två årskurser. Hon är bäst och minst i klassen. När hon ska hålla föredrag inför klassen väljer hon slumpmässigt att göra det om hemlöshet. Hon väljer att intervjua en hemlös 18-årig flicka No som hon träffat på järnvägsstationen. No och Lou finner varandra men det är samtidigt ett mycket komplicerat vänskapsförhållande på mycket olika vilkor. Lou bestämmer sig för att försöka rädda No.

Rekommenderas.

tisdag 7 oktober 2014

Den sista fristaden av Tracy Chevalier

I Den sista fristaden följer vi den unga Honor i 1850-talets Amerika. Honor följer med sin syster Grace till Amerika från England. Grace ska gifta sig men hon dör innan hon når fram till sin blivande make. Honor befinner sig i ett främmande land utan någon att ty sig till men tas ändå om hand av Grace tilltänkte makes familj. Honor, hennes familj och vänner är alla kväkare.

Honors Ohio är en delstat där folk är i rörelse. Människor flyttar västerut. Slavar flyr norrut. Allt är i Honors ögon annorlunda, nybyggt och flyktigt.

Jag tycker om boken och det är nog den av de böcker jag läst av Tracy Chevalier som jag tycker bäst om. Att möta Nybyggaramerika genom Honors engelska ögon är klart intressant liksom att få slaveriet och slaveriets fyktingar genom Honors kväkarögon.

Lättläst, stillsamt och dramatiskt.