torsdag 23 oktober 2014

Författarintervju med Christian Unge


I höst ger Christian Unge ut sin andra bok om läkaren Martin Roykens. Inlägg om Kongospår kommer imorgon. Martin Roykens är till och från engagerad i Läkare utan gränser. Så även författaren Christian Unge. Och det engagemanget gjorde mig nyfiken.

Första boken om Martin och Nadine, Turkanarapporten, gav du ut helt på egen hand och skänkte allt överskott till Läkare utan gränser. Det hela var mycket tidskrävande förstod jag. Hur har du gått tillväga denna gång?

Även Kongosospår ger jag ut på eget förlag. Det var enormt arbetskrävande med Turkanarapporten men gick så pass bra (21,000 ex hittills sålda) att jag bestämde mig för att göra detsamma med Kongospår. Det finns trots allt fördelar att ge ut själv; total frihet:) jämfört med att ge ut på etablerade förlag. Men, som sagt, enormt mycket jobb.

Du har själv arbetat för Läkare utan gränser. I vilka länder har du varit verksam och vilken roll eller uppgift hade du i dina uppdrag?


Jag har jobbat som läkare i Burundi och Belgiska Kongo (DRC). Det var enormt spännande och utvecklande, på många sätt. Jag jobbade som läkare, väldigt "hands-on" dvs med alla delar: kirurgi, medicin, gynekologi (kejsarsnitt) och barn. Men, som alltid när man åker ut med Läkare Utan Gränser (MSF) så har man även en chefsroll över lokalanställda. Sen åkte jag fram och tillbaka till Kenya (Kibera) i 5 år då jag gjorde min avhandling om HIV i ett slumområde. Flera av studierna gjorde jag på MSF-s klinik.

Kongospår utspelar sig i Kongo och Burundi. Vilken relation har du till just dessa länder?

Som sagt, jag har arbetat och bott i båda länderna under flera månader.

Just nu rasar flera humana katastrofer i vår omvärld där Läkare utan gränser är engagerade. Kommer du i framtiden själv att ge dig ut igen?

Lustigt att du frågar nu. Jag har längtat ut i fält under många år, men fått 3 barn och inte kunnat åka. Men just nu med Ebola känner jag ett ännu större tryck, från mig själv och omvärlden, att åka till Västafrika. Vi får se om det blir nu, eller senare. Troligen kommer jag åka igen, i något sammanhang. 

Och vad gäller den avslutande delen i trilogin som jag förstått kommer såsmåningom finns det något att avslöja för dina läsare... tex till vilket land eller region beger sig Martin denna gång?

Temat är klart men jag håller på det:) Gjort oerhört mycket research senaste halvåret. Det jag kan säga att den kommer utspela sig i Algeriet, Västafrika, Gaza och Södermalm.

Läs mer om Läkare utan gränser på organisationens hemsida här. Läs om hur du blir månadsgivare här. Läs mitt inlägg om Läkare utan gränser här.

onsdag 22 oktober 2014

Pioner av Isabella Varricchio

Jag kan konstaterar ganska snabbt att Pioner av Isabella Varricchio inte är min bok. Men jag har svårt att sätta fingret på varför. Kanske för att jag aldrig blir tillräckligt intresserad av de båda unga kvinnorna Helena och Diana. Och då bryr jag mig inte om hur det går för dem eller hur maktspelet dem emellan utvecklas. Annars brukar jag fascineras av just dylika relationer. Relationer som övergår i någon form av maktspel.  Men det är även annat som medför att boken inte blir min bok.

På det hela taget är Pioner ett ganska kort, lättläst och tätt relationsdrama med mycket under ytan som jag tror kräver inlevelse av läsaren för att bli riktigt bra.

Grekland som är bokens scen och kulisser är tämligen oviktigt för handlingen. Diana och Helena kunde varit nära var som helst på resa.

Mitt grekiska tema fortsätter några veckor till.

måndag 20 oktober 2014

Eleanor & Park av Rainbow Rowell

Eleanor & Park är typiskt en sån där bok som jag noterat det skrivits mycket positivt om på en massa bokbloggar och sen plockat på mig i farten när jag fått syn på den på biblioteket. Helt ok ungdomsbok. Men jag konstaterar att jag egentligen just nu kanske borde prioriterat annat i min läsning.

Eleanor är ny i stan och hon är fel på alla sätt. Park är udda, omedvetet cool och går sin egen väg. De hamnar bredvid varandra på skolbussen och finner varandra till en början genom ett gemensamt intresse för musik och serietidningar. Ung kärlek som inte är sockersöt.

Jag gillar hela 80-talsgrejen i boken. Bra skildrade är också Eleanors white trash familj och Parks irländsk-koreanska.

Jag förstår dessutom att många verkligen gillar Eleanor & Park.

söndag 19 oktober 2014

Längtans ö av Victoria Hislop

Längtans ö av Victoria Hislop var inte vad jag väntade mig. Den var bättre.

Längtans ö handlar inte särskilt mycket om Alexis som baksidan antyder. Alexis som åker till Grekland med sin pojkvän och väl där vill Alexix söka sin mors kretenska rötter. Istället handlar boken främst om Alexis mormor och gammelmoster samt mormorsmor. Dvs fyra generationer grekiska kvinnor på Kreta.

I havet utanför byn Plaka på Kreta ligger Spinalonga som var Kretas spetälsekoloni under första halvan av 1900-talet. Alexis mormorsmor levde och dog där och Alexis får under samtal med sin gammelmosters väninna veta vad som  hänt  Alexis släkt, både på Spinalonga och på Kreta.

Mer grekiskt i mitt grekiska hösttema innebar denna bok.

onsdag 15 oktober 2014

Läkare utan gränser

I höst kommer Christian Unge ut med sin uppföljare till Turkanarapporten - Kongospår. Christian Unges huvudperson och hjälte är läkaren Martin Roykens som periodvis arbetar för Läkare utan Gränser.

Allt överskott från Turkanarapporten går till Läkare utan gränser liksom 10 kronor per bok från Kongospår.

Själv är jag och har jag varit månadsgivare MSF i många år. Om jag byter lite personliga pronomen i texten på Läkare utan gränsers hemsida innebär det...

...att jag är en grundpelare för Läkare utan gränsers arbete. Varje månad gör jag något livsviktigt genom att se till att Läkare utan gränser har beredskap att snabbt rycka ut när katastrofer och kriser inträffar. 

Det är bra. Läs om hur du blir månadsgivare här. Om behovet av dig som givare just nu skriver Läkare utan gränser så här:

När flera katastrofer inträffar samtidigt kan det vara svårt för våra givare att veta hur man bäst hjälper. Samtidigt som ebola sprider sig alltmer okontrollerat i Västafrika, rapporterar vår personal om extrema grymheter i Irak och Syrien. Detta medan befolkningen i Gaza lider fortsatt brist på sjukvård. Dessa kriser får stor uppmärksamhet i media. Men i det tysta pågår dessutom humanitära kriser i bland annat Centralafrikanska republiken och Sydsudan. Att kriserna inträffar samtidigt har skapat ett dramatiskt ökat behov av hjälp från våra givare.

Om Turkanarapporten skrev jag så här. Inlägg om Kongospår kommer nästa vecka.



tisdag 14 oktober 2014

Släppa taget av Kate Cann

Släppa taget Kate Cann av är en ungdomsbok som utspelar sig i ett somrigt Grekland. De tre vännerna Kelly, Jade och Sarah får bo i Jades mosters hus en sommar för att bara njuta av Semestergrekland.

Kelly har det trassligt med pojkvännen Mike. Mike har sedan länge planerat en camping / äventyrssemester i Europa i campingbuss med ett gäng killkompisar. Planen är att killgänget ska dyka upp hos tjejerna i det fantastiska lilla huset. Och det gör de, men det trasslar ändå.

Det är mycket Sommargrekland i den här boken. Njutbart. Härligt. Frihet. Dessutom tycker jag att spelet och förhållandet mellan framförallt de tre tonårstjejerna är väldigt bra beskrivet. Det gör att jag helt klart gillar den här boken.

Släppa taget är ännu en del i mitt grekiska tema denna höst.

måndag 13 oktober 2014

Bröllopsnatten av Sophie Kinsella

Bröllopsnatten av Sophie Kinsella blev den första av böckerna jag läst på mitt grekiska tema i höst. Inte särskilt grekiskt, men de befinner sig åtminstone på en grekisk ö under en del av handlingen.
 
I Bröllopsnatten vill Lottie så gärna gifta sig att när hennes pojkvän Richard inte friar när hon tror han tänkt göra det så gör hon desperat slut, träffar sin tonårsförälskelse Ben och gifter sig med honom när han friar. Det hela går alldeles för fort och nyskilda storasyster Fliss gör allt för att rädda sin syster från olycka och hindra Lottie i tid. Hon far efter Lottie till Grekland dit bröllopsresan går.

Bröllopsnatten är en typiskt Kinsella chic lit. Ej den bästa, ej den sämsta. Bäst och roligast är som vanligt de rappa och dråpliga dialogerna. I denna bok fnissar jag åt Fliss och Bens best man/kollega/vän Lorcan.

fredag 10 oktober 2014

No och jag av Delphine de Vigan

No och jag av Delphine de Vigan är min andra bok som utspelar sig i Paris i min Tre på Tre utmaning.

Jag tyckte mycket om No och jag. I all sin enkelhet innehåller den så mycket. Och mycket Paris dessutom.

Lou är en överintilligent 13-årig flicka som flyttats upp två årskurser. Hon är bäst och minst i klassen. När hon ska hålla föredrag inför klassen väljer hon slumpmässigt att göra det om hemlöshet. Hon väljer att intervjua en hemlös 18-årig flicka No som hon träffat på järnvägsstationen. No och Lou finner varandra men det är samtidigt ett mycket komplicerat vänskapsförhållande på mycket olika vilkor. Lou bestämmer sig för att försöka rädda No.

Rekommenderas.

tisdag 7 oktober 2014

Den sista fristaden av Tracy Chevalier

I Den sista fristaden följer vi den unga Honor i 1850-talets Amerika. Honor följer med sin syster Grace till Amerika från England. Grace ska gifta sig men hon dör innan hon når fram till sin blivande make. Honor befinner sig i ett främmande land utan någon att ty sig till men tas ändå om hand av Grace tilltänkte makes familj. Honor, hennes familj och vänner är alla kväkare.

Honors Ohio är en delstat där folk är i rörelse. Människor flyttar västerut. Slavar flyr norrut. Allt är i Honors ögon annorlunda, nybyggt och flyktigt.

Jag tycker om boken och det är nog den av de böcker jag läst av Tracy Chevalier som jag tycker bäst om. Att möta Nybyggaramerika genom Honors engelska ögon är klart intressant liksom att få slaveriet och slaveriets fyktingar genom Honors kväkarögon.

Lättläst, stillsamt och dramatiskt.

måndag 6 oktober 2014

Flickan på kyrkogården av Maria Gustavsdotter

Flickan på Kyrkogården av Maria Gustavsdotter utspelar sig i Uddevalla i början av 1800-talet. I centrum står Aurora Ekblad som lever med sin mosters familj. Hennes mor är psykisk sjuk och vårdas i mosterns familj. Fadern är sjökapten. Auroras ställning i familjen är lite oklar. Men hennes roll desto klarare. Hon ska vara den tacksamma och ofta förkläde till sin vackra och charmiga kusin Cordelia.

Aurora är kvicktänkt och nyfiken och vill något mer än det stilla livet i salongerna och på promenaderna. Och tänka tvingas hon när hon en dag är den som finner en död fattig ung flicka på stadens kyrkogård. Hon blir inblandad, blir ett viktigt vittne och delaktig i utredningen

Boken upptäckte jag då det tycktes mig som att det skrevs om Maria Gustavsdotter på en massa bokbloggar och då om hennes  nya roman Ulrikas bok i serien Prästdöttrarna. Eftersom Ulrikas bok var utlånad på biblan fick det bli något annat av samma författare. Och det var ju bra för jag gillde Flickan på kyrkogården.  Det är en stilla pusseldeckare och livet de lever i Uddevalla är ett svenskt Jane Austen liv.  En fortsättning finns: Flickan med pappersblommorna. Kanske får man där förutom mer brott och straff veta om det blir något mellan Aurora och den där herr tingsnotarien?

fredag 3 oktober 2014

Från Indus till Hindukush av Sigrid Kahle

Tidigare i år gick Sigrid Kahle bort. Ett långt och rikt liv levde hon som hon delat med sig av till oss andra i sina sjävbiografiska böcker: Jag valde mitt liv och Att vilja sitt öde: trots allt. Den tredje delen hann aldrig bli färdigskriven. Den fattas mig.

Under sommaren har jag för att få mer av Sigrid Kahle läst hennes reseskildring från Pakistan och Afghanistan: Från Indus till Hindukush. Och jag säger bara det. Vilket äventyr. Med den bilen. Det var ingen vanlig turistresa John och Sigrid Kahle gjorde 1953 i en bil som med nöd och näppe höll ihop. Boken är skriven på samma lätta vis som Sigrid Kahles självbiografiska böcker. Korta stycken eller kapitel där fakta och personliga reflektioner varvas.

Sorgligt  är det allt när Från Indus till Hindukush är utläst för nu har jag läst det som finns utgivet av denna sorts texter av Sigrid Kahle.

Sigrid Kahle i SvD

måndag 29 september 2014

Grekiskt tema

Denna höst blir det förutom franskt i min tre på tre trio även grekiskt. Som alltid när jag drar igång mig själv på dylika geografiska utmaningar så visar det sig så småningom hur många av dem det blir till slut.

Om grekisk litteratur vet jag inte så mycket mer än att jag inte läst något av Theodor Kallifatides. Och nu känns det som det är dags. Även om Kallifatides snarare kanske ingår i subgenren svensk-grekisk litteratur så år han representera det manliga grekiska författarskapet i min utmaning. Jag blir sugen både på hans självbiografiska roman Det gångna är inte en dröm och hans senaste bok Med sina läppars svalka som kommer ut nu i höst.

Två intressanta romaner av samtida kvinnliga grekiska författare är Sick-sack mellan pomeransträden av Ersi Sotiropoulou och Judas underbara kyss av Maira Papathanasopoulou. 

Mer lättlästa böcker som utspelar sig i Grekland finns det en hel del av, däribland Sophie Kinsellas Bröllopsnatten, ungdomsboken Släppa taget av Kate Cann, Stjärnklara nätter av Maeve Binchy, Pioner av Isabella Varricchio och Längtans ö av Victoria Hislop.

För barn hittar jag förutom läsa-själv-böckerna Sune i Grekland av Sören Olsson och Anders Jacobsson, Vilma på Naxos av Jessica Lindholm och Cecilia Lidbeck, Droppstensgrottans hemlighet av Åsa Öhnell även faktaböckerna, Iva Stepans Grekland i hemma bra  men borta bäst serien, Upptäck antikens Grekland av Lesley Sims, Conrad Mason och Maria Neij samt Grekland av Marjaana Vesterinen.


Wikigrekland


Och med det är jag redo att besöka mitt bibliotek bara min olästa hög därifrån sjunkit till en mer anständig nivå.

söndag 28 september 2014

Eldhärjad av Tamara McKinley

Eldhärjad av Tamara McKinley utspelar sig i en liten landsortshåla i obygden i Australiens inre något år efter andra världskrigets slut.

Vi följer framförallt sjuksköterskan Rebecca och hennes familj. Rebeccas man dog under kriget vilket deras lille son Danny har svårt att acceptera. Han söker sig ut i vildmarken med eller utan sina vänner.

Det blir dramatiskt när en stor gräsbrand närmar sig det lilla samhället.

Eldhärjad är trivsam och lite lagom spännande läsning. De läsare som gillar Tamara McKinley och hennes skildringar från Australien borde inte bli besvikna på Eldhärjad. Själv tycker jag det är en av hennes mer läsvärda.

Och med detta inlägg är jag nästan ända framme vid slutet av sommarens läsning under bloggsommarlovet.

lördag 27 september 2014

Tam, Sol & Maro och andra fantasyböcker för mittimellanåldern

Jo Salmsons fantasyböcker är guld värda för mittimellanåldern. Avvägningen mellan bilder och text och cliffhangers mellan både kapitel och böcker skapar verkligen ett lässug. Just nu sträckläses härhemma böckerna om Häxfolket och vi väntar och väntar på den sista delen i Maros resa som är reserverad på biblioteket.

Fantasyserier av Jo Salmson:

Alamandrarnas återkomst (Den försvunna staden, Silveramuletten, Hertigens soldater, I stjälarens spår, Genom drömmens rike)
Häxfolket (De stulna barnen, Fly Sol Fly, Magiska krafter, Folket som försvann)
Drakriddare (Tam tiggarpojken, Tams svåra prov, Jakten på Tam, Tam i drakarnas stad, Tam och drakupproret, Tam och nydraken)
Maros resa (Kungen kommer, Skuggan och draken, Ett hjärta av is, I drottningens namn)



Stor framgång  här hemma har även Martin Olczaks böcker om Jack haft:
Jakten på Jack (Trolldom i Gamla stan, Vålnader på Vasaskeppet, Varulvar i Storkyrkan, Häxor i tunnelbanan)
Spådomen om Jack (Drakar i Globen, Bergtroll på slottet, Sjöodjur i Slussen och ...?)

Andra fantasyböcker för mittimellanåldern som vi provat med något mindre framgång är Böckerna om Tann  av Niklas Krog och Ninja Timmy av Henrik Tamm.

Läs mer om bra mittimellanböcker hos Carolina läser här.

fredag 26 september 2014

Ryttarna av Mats Wahl

Ryttarna av Mats Wahl är den inledande ungdomsboken i trilogin Blodregn. Och jag konstaterar att jag gillar det här. Jag har onekligen gått ner mig i något slags dystopiträsk. Men det är dessutom något med det där ursvenska och fornnordiska anslaget i böckerna och flirten med de isländska sagorna som jag tycker om, både vad gäller berättartekniken och miljöerna.

Ryttarna utspelar sig i ett dystopiskt framtida Sverige, några generationer fram, i de djupa Dalaskogarna. Eller så djupa är de inte längre. För klimatet har förändrats och en av effekterna är kraftiga sydliga vindar. Stora delar av skogarna har fallit och Sverige tycks bestå av kalhyggen och säkerhetsvägar. Men det är inte det värsta, för nere i Göteborg är det stängt, underförstått har någon form av kärnkraftsolycka inträffat. Strålningsdoserna har gjort den delen av landet obeboelig. I Stockholm är det också svårt att leva, främst då det är för farligt med kriminella gäng. I censurerade nyhetssändningar får vi veta att regeringen och kungahuset håller på att flytta in i den nya huvudstaden som byggts i Grövelsjön. Sverige är någon slags militärdiktatur och regimen vill att folket ska lämna landsbygden för att lättare kunna kontrolleras i städerna.

Men Elins familj bor kvar på sin gård, någonstans i Dalarna. Jag blir lite störd över att jag inte kan placera var boken utspelar sig geografiskt. Norr eller söder om Siljan? Älven finns där och eftersom säkerhetsvägen till Grövelsjön måste passeras för att komma till affären utesluter jag Västerdalälven. Denna min oförmåga att lokalisera handligen geografiskt är dock helt oväsentligt för handlingen.

Elin och hennes bror blir överfallna av grannfamiljen Torsons på väg hem från affären. Elin dödar fadern i familjen i självförsvar och hennes bror blir tillfångatagen. Elin blir sen den i familjen som behöver ta sig till Torsons gård för att förhandla om broderns frihet.

Jag älskar helt enkelt att läsa om den här typen av dystopiska scenarier, särskilt i Sverige. Det är ofrånkomligt att händelsen och helheten samt vad, varför, var, hur och när är viktiga för mig när jag läser den här sortens dystopier.  

Mats Wahls bok får mig faktiskt att tänka både på Jerker Virdborgs Svart krabba som jag läste för väldigt många år sedan (och inte minns mycket alls av mer än just ett scenario) men framförallt Lars Wilderängs Midvintermörker och Midsommargryning. I de båda senare böckerna har Sverige anfallits av Ryssland och därför hamnat i ett nära dystopiskt undantagstillstånd. I Mats Wahls Blodregnsvärld vet vi inte vad som hänt, men något har hänt, både med klimatet och med demokratin.

Intressant och skrämmande är att jag under läsningens gång ibland placerar händelser och människors vardag i länder i Mellanöstern, Nordafrika eller andra regioner i världen med bristfällig demokrati, censur och stor militär närvaro. Då är plötsligt vissa delar av Elins vardag inte lika overklig och osannolik. Skillnaden är att Elin befinner sig i en svensk vindfälld skog, inte i ett torrt kargt ökenliknande landskap.

Även denna bok lästes under bloggsommarlovet.

torsdag 25 september 2014

Välsignade ost av Sarah-Kate Lynch

Välsignade ost var en tämligen ordinär feelgood jag läste i somras, typiskt snabbläst och snabbglömd och konstaterar jag i onödigaste laget.

Men de där ostarna som tillverkades på den irländska gården Coolarney blev jag onekligen rätt sugen på. Boken läses alltså gärna med någon delikat dessertost tillhands.

Jag stör mig lite på att det är en massa figurer som inte har med handlingen alls att göra som beskrivs sida upp och ner. Jag misstänker att författarinnan är väldigt förtjust i irländska original på landsbygden.

New York, Irland, kärlek och ost sammanfattar jag den här boken med.

Boken lästes under bloggsommarlovet.

onsdag 24 september 2014

Sigge, Fräs & Puzzel och andra djurböcker i mittimellanåldern

Djurböcker är det som gäller för 8-åringen. På intet sätt unikt för åldern för det finns många djurböcker för mittimellanåldern. Följande har avverkats hittills.

Djurkompisar av Margareta Nordqvist - serie (mycket lättare än mittimellanböcker)
Julias djur  av Mymi Doinet - serie (mycket lättare än mittimellanböcker)
Sigge-böcker  av Lin Hallberg
Fräs-böcker av Isabelle Halvarsson
Puzzel-böcker av Isabelle Halvarsson
En mördarkatts dagbok av Anne Fine
Pollys durpensionat av Julia Donaldson
Matilda räddar en hund av Kirsten Boie
Djurfiket av Camilla Ceder (Ny serie om Sally-djurens vän)

I särklass mest uppskattad av ovanstående var nedanstående:


En rad bra mittimellanböcker tipsar Carolina läser om här. Det är också av Carolina jag lånat uttrycket mittimellanböcker - de mellan nybörjarläsning och tjockare kapitelböcker.

På 9-12 hyllorna har jag botaniserat  fram följande två djurboksserier som tycktes ha potential för en yngre läsare:

Vilda av Lucy Courtenay  (Tigertrubbel, Apkonster, Björnkramar)
Akimbo av Alexander McCall Smith (Akimbo och Elefanterna, Lejonen, Ormarna, Krokodilmannen, Babianerna)

Det såg ut att finnas massor på djurtemat även på de hyllorna vilket känns ganska betryggande om nu djurtemat håller i sig väldigt länge.

tisdag 23 september 2014

På en gratisloppis fann jag...

...bland alla Liza Marklund&co två böcker av Catherine Cookson. Och av någon anledning kändes de väldigt mycket intressantare att ha i min ägo än någon av Camilla Läckberg&co. Så jag plockade på mig dem. Jag har aldrig läst något av Catherine Cookson men jag har förstått att hon var oerhört produktiv och oerhört populär under flera decennier. Böckerna utspelar sig under 17-1800-tal och det är vackra fattiga rediga flickor som är värda något mer. Hederlig romance. Rustad med låga förväntningar blir det förhoppningsvis vid rätt tillfälle trevlig läsning.



Projekt Rosie av Graeme Simsion

Projekt Rosie av Graeme Simsion är en lite annorlunda feelgood då vår huvudperson är en 40-årig akademiker med tydliga Aspergerdrag. Han har dock tydligen inte den diagnosen utan något annat. Rutiner, regler och ett dagligt schema på minuten när är det som gäller. Men han har kommit på att han vill ha en fru, varför han startar ett projekt fru med en omfattande enkät som kandidaterna behöver gå igenom.

Men så möter han Rosie som är allt annat än perfekt men han märker att han trivs med henne. Hur går det ihop med projekt fru?

Projekt Rosie av Graeme Simsion är stundtals riktigt rolig men på det hela taget är jag inte särskilt begeistrad. Kanske är det för att Don inte är helt konsekvent i sitt beteende. Ena stunden är han ytterst medveten om sitt sociala handikapp och hur man ej ska bete sig, för att i nästa  stund säga helt fel saker om exakt det han stund tidigare var medveten om var socialt inkompetent. Det känns påklistrat roligt helt enkelt.

måndag 22 september 2014

Bombay Rains Bombay Girls av Anirbar Bose

Bombay Rains Bombay Girls var en oväntat trevlig bekantskap. Inköpet, från en framträdande plats på en indisk internationell flygplats, indikerade någon slags storsäljande egenskap hos boken. Men jag visste absolut ingenting om den utan tyckte bara det verkade bra att få läsa något nutida lättläst om unga som utspelar sig i Indien, av en indisk författare.

Nutida är egentligen inte Bombay Rains Bombay Girls. Boken utspelar sig under 80- eller 90-talet. Tydligt för mig då det är före mobiltelefonernas tid. Tydligt för en indier av säkerligen en hel massa andra skäl.

Boken har blivit liggande hemma ett bra tag, men nu behövde jag på en kortare resa, något lättläst men ändå inte snabbläst. Då är en engelskspråkig pocket perfekt.

Adi från Bihar kommer oväntat in på läkarlinjen i Bombay. Han känner sig som en riktig lantis, precis som alla de andra killarna i hans gäng. Förrutom att dela studentkorridor delar de alla andra vedermödor med att vara ung och ny i Bombay och ny på läkarlinjen. Adi växer under tiden från sin osäkerhet och blir alltmer en ledare i gänget. Kärleken i form av Bombay Girls finns där också genom de kvinnliga läkarstudenterna, som Adi och hans kompis trasslar till det med i all sin Bollywoodska oskyldighet.

Det är en hel del Bollywood över storyn, särskilt när handlingen speedar upp den sista tredjedelen.  Men det gör inget för min del. Det är väldigt trevlig läsning och språket är ritkigt elegant. Mötet med Bombay, miljöbeskrivningarna,  karaktärerna och skildringen av Indiens mångfald som ofrånkompligt t.o.m i kompisgänget blir politisk, är fängslande och jag skulle mycket gärna läsa fler av den här sortens romaner. Men frågan är om det krävs ett besök på en indisk internationell flygplats  eller  för den delen indisk bokhandel, där någon redan gjort ett urval åt mig, för att jag ska hitta något liknande Bombay Rains Bombay Girls.