söndag 17 april 2016

Saharasyndromet av Christian Unge

Jag har ju egentligen slutat med recensionsex. Men när Christian Unge frågar om jag vill läsa och skriva om hans tredje bok om läkaren Martin Roeykens är det självklart att göra ett undantag. Självklart eftersom jag uppskattat hans två tidigare böcker och jag gillar verkligen att läsa böcker med en handling som kretsar kring livet och arbetet i en bistånds- eller hjälporganisation. Och för att jag tycker Läkare utan gränsers arbete är så viktigt.

I Saharasyndromet blir fem hjälparbetare från Läkare utan Gränser, däribland Martin Roeykens, kidnappade av terrorister från sin arbetsplats på ett fältsjukhus i Sierra Leone. Ebolaepidemin rasar som värst i Västafrika. Terroristerna är skoningslösa. Jeeparna med kulsprutor och gisslan åker med hög hastighet rakt norrut. Destination Algeriet. Fuktig djungel. Torr öken. Svettigt. Smutsigt. Klåda. Skräck. Blod.

Hemma i Stockholm finns samtidigt Martins hustru Nadine och deras gemensamma dotter Sasha. Hemma i Stockholm finns även Martins dotter Bella som blir familjens kontakt med SÄPO, UD och Läkare Utan gränser.

Jag konstaterar ganska direkt att Saharasyndromet helt klart i mitt tycke är Christian Unges bästa bok hittills. Det är lite mer stuns i den här boken och kidnappningshistorien gör det självklart spännande från första början. Temat är dessutom tyvärr alltför aktuellt.

Greppet att Martin Roykens förpassats till en biroll, svårt sjuk utan att kunna bidra men likväl vara viktig för handlingen, uppskattar jag. Boken växlar istället mellan två unga, intressanta, kvinnliga huvudrollskaraktärer; Den unga läkaren Mette som kidnappats tillsammans med Martin och på hemmaplan - Martins dotter - journalisten Bella.

Var det här den avslutande delen i en trilogi eller finns det hopp om mer? Boken slutar förvisso när dramat slutar ... men ... hur gick det sen? Om inte Martin Roeykens får vara med i en bok till, så kanske någon annan får? Och får Läkare utan gränser hänga med på ett hörn så läser jag glatt vidare...

Läs gärna min intervju med Christian Unge här som jag gjorde i samband med att jag skrev om Kongospår.

lördag 16 april 2016

Blå stjärnan av Jan Guillo

Ännu en del i Jan Guillos 1900-talsserie är läst. Jag har onekligen svårt att hålla mig ifrån den här serien. Och det utan att jag uppskattar den särskilt mycket. Men det är god underhållning. Lite spännande. Och så vidare.

fredag 1 april 2016

Anders Sparrmans resa av Per Wästberg

Anders Sparrmans resa - en biografisk roman är en bok jag läst i väldigt länge, då och då. Och det hara varit rakt igenom vilsamt och trivsamt.

Störst njutning av denna läsning har jag under den långa resan med James Cook samt under tiden i Kapprovinsen.

Ur askan av Leigh Bardugo

Jag tyckte om del ett i denna Grisha-serie. Tvåan började gå lite på tomgång och trean fortsätter definitivt på tomgång. Det är för mycket folk och för mycket upprepningar och jag engageras inte.

Kanske är det så att en del böcker helt enkelt inte ska dras ut till trilogier.

Ett folk utan land av Melina Marchetta

Den här ungdomsfantasyn av Melina Marchetta gillade jag riktigt mycket. Det var ett tag sen. Jag har blivit lite blasé av att ha läst kanske lite för mycket ungdomsfantasy (och ungdomsdystopi) de senaste åren. Men något gör att jag grips och tar till mig denna. Varför. Jag vet faktiskt inte. Kanske det annorlunda fantasygreppet med flyktingströmmarna och det ovissa, oklara med och mellan de två huvudkaraktärerna. De två fristående fortsättande delarna kommer säkerligen översättas. Melina Marchetta rider väl fortfarande på Jellicoe Road succen i Sverige. (En bok som däremot inte tilltalade mig).

Fällan av Michael Conelly

Det var åratal sen jag läste en deckare av Michael Conelly. Fällan lockade när den dök upp framför mig för här dyker de upp allihop. Harry Bosch, Terry McCaleb, Rachel Welling och Poeten. T o m den där journalisten omnämns som var en av huvudpersonerna i Poeten. Jag gillar alltid när personer från olika böcker möts. I övrigt en ganska ordinär seriemördardeckare. Los Angeles, Las Vegas och Mojaveöknen.

lördag 12 mars 2016

Ivans återkomst av Tawni O'Dell

Ivans återkomst av favoriten Tawnie O'Dell uppfyller mina förväntningar. Jag har tyckt om allt av Tawnie O'Dell jag läst hittills.

Ivans återkomst får bli klassad som en Country Noir den med. Även om den saknar en del av svårmodet så är det den där white trashiga småstadsvärlden som ramar in och är berättelsen.

Underfors av Turtschaninoff

Som berättelse tycker jag bättre om både Arra och Maresi av Maria Turtschaninoff men Underfors är ju egentligen genialisk. Människorna har trängt undan Liliths barn från skogarna och de har tagit sin tillflykt UnderHelsingFors. Varför är hon den första som öser ur vår nordiska folktro till skatt och befolkar sin urban fantasyvärld, inte bara inspirerat utan konsekvent, med moderna eller snarare nutida varianter av dessa? Kanske är hon inte den första, men hon är den första jag läser. Om våra troll, älvor, häxor, skogsrån och de andra inte får befolka fler fantasyböcker framöver blir jag förvånad.


Vargavinter av Nevada Barr

Vargavinter är den tredje av Nevada Barrs deckare jag läser. Totalt fyra har kommit ut på svenska hittills.  I denna bok deltar rangern Anna Pidgeon i en vinterstudie av vargar i en nationalpark på en ö i Lake Superior på gränsen till Kanada.

Boken håller samma klass som de tidigar jag läst och jag läser dem framförallt för miljöerna och nationalparkerna som Anna Pidgeon vistas i.

söndag 28 februari 2016

3 bommar och 1 spik av Ylva Wallin

Nu har jag läst 3 bommar och 1 spik som är första delen av två om ett 13-14-årigt tjejgäng som tränar och tävlar i orientering. Tvåan Mika vs Mika skrev jag om här för rätt länge sen.

3 bommar och 1 spik är en fin bok om ungdomsidrott, träningsläger, tävlingsnerver, kompisskap  och den första kärleken. Jag gillar boken. Både hur Ylva Wallin skildrar själva tävlandet; koncentrationen, nervositeten, besvikelsen, lyckan men lika mycket för skildringen av gemenskapen med klubbkompisarna och det där att spana in de äldre killarna i klubben.

torsdag 18 februari 2016

Lotus blues och Mios blues av Kristina Ohlsson

Böckerna är väl egentligen en bok i två delar men det är tur det är två delar eftersom jag gillar omslagen starkt. En bok, ett omslag och det hade inte varit fullkomligt.

Juristen Martin Brenners äventyrliga mardrömsspiral på jakt efter sanning och trygghet för sin familj kan jag sammanfatta med två ord; medryckande och skruvat.

söndag 14 februari 2016

Tredje principen av Anna Jakobsson Lund

Tredje principen, en svensk dystopi med en avancerad tanke bakom den psykologi, den teknologi och det system som vuxit fram under och efter det som hände, lite diffust kallat, alla krigen.

Världen som framställs är intressant och den känns trovärdig på något sätt men något gör läsningen långsam och seg för mig. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad.  

lördag 13 februari 2016

Isvittring av Solveig Vidarsdotter

Solveig Vidarsdotters debutroman Isvittring utspelar sig i Frostviken i Norra Jämtland. En deckare med den hemvändande närpolisen Ingrid i huvudrollen. En pojke som bor på grundskolans internat hittas hängd i ett förråd. Jag blir lite förvirrad av den stora mängden poliser nere från Östersund som kallats in och som alla måste vara med i olika dialoger. Men annars så är det mesta helt ok för mig. En uppföljare tycks vara på gång, förhoppningsvis med Ingrid och hennes kollega i fokus. Om jag vill läsa den också? Gärna, om det blir fler udda karaktärer från Gäddede med omnejd och mer jämtländska skogar och byhålor.

lördag 30 januari 2016

Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper

Premiärläsning av Jonathan Tropper. Den var väl helt ok. Sorg, Humor och Feelgood. Om att gå vidare. Men av okänd anledning förväntar jag mig att hyllade Jonathan Troppers senare böcker är bättre. Jag får väl testa.

Trollbunden av Margit Sandemo

Jag fick syn på den här boken på biblioteket för några veckor sedan och att jag valde läsa den var att det var nummer 1 i serien. Jag har tänkt att någon gång ska jag väl ändå provläsa något i Sagan om Isfolket, det tillhör ändå allmänbildningen, men jag föredrar alltid att läsa serier i ordning. När ettan dök upp var det alltså läge. Vad jag tyckte. Vet faktiskt inte. Jag förstår mångas fascination. Fantasy, Historia, Norden och Romantik. Det är förstås en bra kombination men att jag skulle ta mig genom alla de 47 böckerna i serien är jag ytterst tveksam till. Någon mer kanske, få se om nr 2 dyker upp framför mig och det då åter är läge.

torsdag 7 januari 2016

Motellivet av Willy Vlautin

En riktigt bra white trash skildring om två bröders misär och otur i Reno, Nevada. Och ändå trots eländet hoppfull på något konstigt vis. Ett stort plus till bilderna som inleder varje kapitel. Filmatiserad.
Rekommenderas. Motellivet är Willy Vlautins första roman men han har sedan kommit ut med tre till, alla översatta till svenska. Jag ser fram emot dem, men inte i ett sträck. Det är en tuff och gripande värld från den amerikanska botten som skildras.

Flugfiskarens dotter av Theréze Ingmarsson

En fin spänningsfeelgood där de djupa skogarna och att leva i Älvdalen är lika mycket huvudtema som fastighetsmäklaren Sophies bryderier när hon återvänder till sin barndoms Älvdalen. Det är mycket raggsockor, mygg och badtunnor -  och mysigt.

I tystnaden begravd av Tove Alsterdal

Länge har jag tänkt att jag skulle läsa någon av Tove Alsterdals deckare då jag fått för mig att de är snäppet bättre än många andra i genren. Och nog höll I tystnaden begravd hög klass. Dessutom fick jag ett svinkallt knarrande Tornedalen.

onsdag 6 januari 2016

Lagstiftarna av Mats Wahl

Tredje boken i Mats Wahls dystopiska serie Blodregn. Vi befinner oss fortfarande i Dalarna, men Elin har blivit mänskligare och omvärlden kommit närmare. Och trots att kriget är slut är tillvaron osäkrare än någonsin. Tyvärr är det mindre isländsk saga över dialogen och stämningen än i de tidigare delarna; Ryttarna och Krigarna.

North and South av Elisabeth Gaskell

Jag såg BBC's filmatisering av North and South för några år sedan och har sedan dess tänkt att när det är läge ska jag läsa boken. Nu var det läge. Det industrialiserade kapitialistiska Nord. Det pastorala jordbrukande Syd. Romansen är klassisk.

Och för alla som läst allt av Jane Austen (och önskar ni hade dem olästa) men inget av Elisabeth Gaskell så finns förutom North and South även Cranford samt Mödrar och Döttrar av Elisabeth Gaskell