måndag 15 september 2014

Sparkle av Kaya McLaren

En feelgood i min smak och då för vintersäsongen i Colorados skull.

Titelns Sparkle är en liten amerikansk skidort i Colorado där Jill tillbringat några ungdomsår boende hos sin morbror som har någon slags nyckelroll i driften av liftsystemet. De bofasta åker skidor, precis som säsongsarbetarna.

Jill hamnar dock i Texas när hon gifter sig och återvänder inte förrän hon lämnat sin man efter att han varit otrogen. Hastigt flyr hon och landar hemma hos sin väninna Lisa. Lisa i sin tur är trött på att leva ett utåtriktat singelliv och bestämmer sig för att vänta på kärleken istället. Till grannar har de Lisas manlige barndomsvän och en drös manliga säsongsarbetande skidåkare som bor i en ful ombyggd trailer. Upplagt för åtminstone någon romans för någon av Jill och Lisa bland männen i trailern förstås. Men det finns fler inblandade i boken.

Sparkle av Kaya McLaren är trevlig feelgood i vintriga Klippiga Berg. Jag hade gärna fördjupat mig mer i skidåkningen och de säsongsarbetande skidkillarnas syn på livet - exklusive deras bravader med olika kvinnor.

Det är en väldigt amerikansk bok och en hel del gud bland sidorna (Jag undrade tom stundtals om boken skulle kunna platsa på hyllan Christian Literature som min gästbloggare Susanna skrev om för några år sedan). Men är man ok med det och tar boken för det den är och inte väntar sig något annat så är det onekligen trevligt med chiclit+skidåkning.

Boken läste jag under bloggsommarlovet.

lördag 13 september 2014

Tyst diplomati av Jens Odlander

Tyst diplomati av Jens Odlander. Berättelsen om hur journalisterna Johan Persson och Martin Shibbye blev fria.

Som så många andra läste jag 438 dagar med stort intresse och stor fascination. Läs mitt inlägg här. Johan & Martin skrev det stora reportaget efter sin vistelse i Kalityfängelset i Addis Abeba i Etiopien.

I den här boken skildras de 438 dagarna ur ett annat persektiv, diplomaten Jens Odlanders perspektiv. Jens Odlander var Sveriges ambassadör i Etiopien, på semester i närområdet, när Johan&Martin tillfångatogs i Ogaden.

Det är en mycket intressant och lättillgänglig skildring av just den tysta diplomatin. Johan&Martins bok får naturligtvis de stora rubrikerna och den stora läskretsen men för dem som läst den boken och intresserar sig mer för Etiopien och överlag hur saker sker bakom, så är det här ett mycket bra komplement. Att läsa Johan&Martins bok först är dock nära en förutsättning.

Jens Odlander beskriver skeendena ur ambassadens perspektiv och framförallt sitt eget personliga engagemang. Som ambassadör har han naturligtvis en massa andra plikter men han sammanfattar det hela med att han helt enkelt under den här perioden har två jobb, dagjobbet som ambassadör, nattjobbet med Johan & Martin. Bl.a hänger han så ofta han kan i Addis flotta hotellbarer, där han om han har tur kan träffa på någon i det etiopiska etablissemanget, någon som kan ge ett tips, en hint, en öppning. Och de där dagliga plikterna under Jens Odlanders  år som diplomat på Afrikas horn är de som bäddar för öppningarna. Alla kontakter och förtroenden som skapats, förståelsen för det politska läget, förståelsen för Etiopien.


Intressant är också att läsa hur Johan & Martin, de anhöriga, de nära vännerna, Ambassaden och UD ganska snabbt blir ett team. Förtroendet och vänskapen växer mellan ambassadpersonalen, de anhöriga och Johan & Martin. Ganska snart står det klart hur oerhört viktiga ambassadens besök är för Johan & Martin i deras vardag innanför murarna. De jobbar snart enigt tillsammans på alla fronter. Men det sker hela tiden bakslag, som t ex Oslo. En öppning anades redan efter ett par månader men då ställer norska och svenska journalister Etiopiens premiärminister mot väggen, pressar ur honom uttalanden, målar in honom i ett hörn och motsatsen till tyst dipomati är ett faktum.

Jens Odlanders språk är befriande men också svårt. Befriande då det ofta är förenklat till talspråk och funderingar i korta meningar. Men ibland svårt då jag faktiskt inte alltid hänger med med i alla antydningar och genvägar. Det är långtifrån ett byråkratiskt diplomatspråk. Det är lättläst och läsvärt. Tyst diplomati flyter fram och jag konstaterar att det faktiskt även denna gång är spännande att läsa om de 438 dagarna.

Nådastöt av Louise Penny

Jag fortsätter beta av sommarens lästa böcker och har nu tagit mig in i augusti. Nådastöt är den andra boken i Louise Pennys deckarserie om kommissarie Gamache och byn Three Pines i Kanada.

Inte riktigt lika bra som ettan men helt ok och den typ av feelgooddeckare som jag gillar att läsa. Dessutom är det vinter. Av någon oförklarlig anledning gillar jag vinterskildringar. (Och av än mer oförklarlig anledning riktigt heta svenska sommarskildringar)

I Nådastöt blir både en bortglömd människa och en illa omtyckt människa mördad. Kommisarie Gamache rycker ut.

Mordet på den illa omtyckta människan sker mitt under den årliga curlingmatchen ute på den frusna sjön. Alla är där, men ingen har sett något.

Läst under bloggsommarlovet.

onsdag 10 september 2014

Barnen ifrån Frosmofjället av Laura Fitinghoff

Högläsningen av den här boken har tagit sin tid och lite pauser med andra böcker emellan har det blivit. Men till slut kom vi fram och även Maglena fick sig ett hem. En lång resa ner från Frostmofjället var det dit.

Några partier är lite långrandiga det måste jag ändå tycka, men berättelsen som helhet är så gripande att vi alla ändå ville vidare. Hur skulle det gå för dem som var kvar och hur gick det för dem som de lämnade efter sig. Mycket att fundera kring mellan läsningarna. Och när var det det här hände? På farmors mormors tid kanske.

Det var en resa väl värd sin tid och sitt tålamod och jag konstaterar åter precis som när vi läste Heidi förra sommaren att de gamla barnboksklassikerna fungerar. Det finns en anledning till att de är klassiker.

tisdag 9 september 2014

Little Bee av Chris Cleave

Little Bee av Chris Cleave handlar  framförallt om flyktingflickan Little Bee som kommer till England från Nigeria. Efter två år inlåst på en flyktingförläggning ska hon försöka ta sig vidare. Innan flykten träffade hon Andrew och Sarah O'Rourke på en strand i Nigeria. Hon har Andrews visitkort och hon söker upp familjen.

Little Bee är flykting från ett land som på pappret är relativt lugnt. Men de, som sett vad oljebolagens män gör med människorna som bor där de vill exploatera, är hotade till livet. Det förutsätter dock att de som Little Bee överlevt själva. Men detta är inget giltigt skäl. Nigeria är ju ett relativt lugnt land på pappret.

Men något hände på den där stranden. Något som för evigt knyter samman Little Bee med Sarah och Andrew. Kan Sarah och Andrew hjälpa henne?

Jag tycker om Little Bee, men ofrånkomligt jämför jag boken med Karin Campbells Här är jag nu som jag läste i somras. Och i den jämförelsen är Här är jag nu mycket starkare. Det är något med att Abdis röst i Här är jag nu känns mer äkta, mer på riktigt än Little Bees. Dessutom knyter en vardag, inte ett ganska osannolikt möte på en strand, samman huvudpersonerna och berättelsen.

måndag 8 september 2014

Ät mig av Agnes Desarthe

Ät mig av Agnès Desarthe var min första bok i min tre-på-tre utmaning denna höst. Mitt tema är Paris och det är där Ät mig utspelar sig.

Myriam startar en restaurang hemma hos sig själv i Paris. Eller snarare så bor hon i sin egen restaurang eftersom hon inte har råd med en egen bostad.

Myriams restaurang fungerar och det går såsmåningom bra även om det är lite trögstartat. Räddningen är hennes servitör och självpåtagna allt-i-allo Ben.

En hel del handlar boken om restaurangen Chez Moi men mest handlar den om Myriam och hennes liv och den kris vilken såsmåningom ledde till att hon öppnade restaurangen.

Lite feelgood är det men inte lika mycket som jag förväntade mig. Definitivt är det mycket franskt men kanske lite mindre Paris än jag hoppats.

tisdag 2 september 2014

De osynliga av Stef Penney

De osynliga av Stef Penney är en deckare jag kan rekommendera. Den är fängslande av flera skäl och håller greppet om läsaren in i det sista. En för mig oväntad upplösning är en riktig bonus på en bok som varit riktigt bra även om jag skulle anat slutet långt tidigare.

Boken utspelar sig bland resande, romer, i England. Det är verkligen en helt ny värld för mig och det uppskattar jag förstås. Särskilt när det är så bra skrivet och när det är en så bra historia.

I De osynliga får den romske privatdetektiven Ray  Lovell i uppdrag att söka rätt på Rose som försvunnit för sju år seda efter att ha gift sig med den tuffe Ivo Janko. Uppdraget får han av Rose far. Det är en sluten familj som Ray möter och det är svårt att både ställa frågor och få svar. Vi följer också händelseförloppet ur en liten romsk pojke JJs perspektiv. Det är ett mycket bra grepp, framförallt då det verkligen berikar berättelsen om livet som resande med ett barns perspektiv.

Jag har läst en annan bok av Stef Penney som jag också uppskattade I vargars följe. Jag inser efter dessa två romaner i deckarnas gränsland, att Stef Penney ska jag verkligen hålla koll på framöver.

Boken lästes under bloggsommarlovet.

måndag 1 september 2014

Allt och lite till av Sarah Dessen

En ny Sara Dessen. Trevligt. Givetvis läser jag den. Det tycks  som om Sara Dessens böcker kommer i svensk översättning en efter en. Någon om året ungefär. Och att läsa en om året är nog lagom för mig.

Allt och lite till utspelar sig i den välbekanta Colbymiljön och några personer från tidigare böcker flimrar förbi. Det gillar jag alltid när det inträffar i böcker.

Emaline jobbar sommaren innan college på familjens uthyrningsfirma av sommarhus. Det är en sommar då mycket förändras. Hon är tillsammans med Luke som är den perfekte pojkvännen samtidigt dyker en New York kille upp som jobbar med en dokumentärfilm om en konstnär som kommer från och bor i Colby. Emalines biologiska far och halvbror dyker också upp och trasslar till sommaren både negativt och positivt för Emaline.

En typisk Sara Dessen vad gäller miljöerna och personerna men inte handlingen. Det handlar mer om Emalines liv än om den unga kärleken. Jag gillar dessutom att skildringen mellan vi och dom är så tydlig och viktig för handlingen i den här boken. Vi - de bofasta. Dom - turisterna.

Efter läsningen konstaterar jag att favoriten av Sara Dessen Mycket mer än så förblir favoriten även efter läsningen av Allt och lite till.

Boken lästes under bloggsommarlovet.

söndag 31 augusti 2014

Pompeji av Robert Harris

Pompeji utspelar sig i ...  Pompeji under de två sista heta torra dygnen innan Vesuvius utbrott. Ganska mycket finns skrivet om Pompeji även i romanform. Alla känner till katastrofen och den fantastiska arkeologiska utgrävningen och därtill dess betydelse för vår förståelse för romariket och dess vardagsliv.

Robert Harris Pompeji har en vatteningenjör till hjälte. Marcus Attilius är en ung omutbar vatteningenjör i det dekadenta Pompeji med omnejd. Han är i kejsarens tjänst och vatteningenjör i tredje eller kanske var det femte generationen i sin familj.

Ett stort brott på ledningen och flera städer  blir utan vatten. Marcus Attilius beger sig med sina män upp längs Vesuvius sluttning för att hitta läckan.

Behållningen i Pompeji för mig är akvedukterna. Det var också för akvedukterna som jag ville läsa boken. Så jag får vad jag vill ha. I övrigt är det en tämligen ordinär historia.

Kanada av Richard Ford

Min bokklubbs val. Ett bra val. För annars hade jag nog inte fått till att läsa den här boken. Läsvärd är den, tillika hyllad av både läsare och kritiker. Dessutom härligt tjock, ganska krävande men ändå med ett flyt och ett lätt språk. Just den typ av språk och stil jag gillar.

Ändå blir jag lite besviken på Kanada. Inte för att jag förväntade mig mer eller något annat. Utan för att den faktiskt är ganska seg. Det fantastiska lätta språket hjälper inte upp segheten.

Sen är det den berättade historien som också gör mig lite besviken, men det har delvis inte bara med den här boken att göra. Men just under denna boks läsning funderade jag mycket över litteraturens och romankonstens otroliga fascination över brott. Jag finner dessutom faktiskt inte den berättade historien särskilt intressant. Berättandet i sig är jag också tveksam till. Ingen 66-åring minns så detaljerat timme efter timme, minut efter minut, det han eller hon som 15-årig kände, tyckte, iakttog...

Jag är helt enkelt lite kluven till Kanada. Som bokklubbsbok var den nästan perfekt för vi tyckte alla mycket och olika om boken. Helt klart intressant. Och som alltid berikade bokklubbens diskussioner boken för mig.

Handlingen då? Den får sammanfattas med bokens hyllade inledande två meningar.

Först tänker jag berätta om rånet som våra föräldrar begick. Sedan om morden, som inträffade senare.

fredag 29 augusti 2014

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig av Christina Wahldén

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig av Christina Wahldén handlar om kärleken mellan Carl von Linnés äldsta dotter Lisa Stina och favoritlärljungen Daniel Solander. Och det är en kärlek som aldrig ens tar fart men som löper som en röd tråd genom hela boken.

Daniel Solander reser till London och väl där får han chansen att följa med på James Cooks världsomsegling till Polynesien, Nya Zeeland och Australien. Lisa Stina går hemma och väntar och älskar och längtar efter det som aldrig blev.

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig är intressant men den griper tyvärr aldrig tag i mig. Jag hade hoppats mer på Den som jag trodde skulle göra mig lycklig inser jag.

 Boken lästes under bloggsommarlovet.

torsdag 28 augusti 2014

Belinda Bauer och Gillian Flynn - inte för mig

En vän bekräftade häromdagen, efter sin sommarläsning, det jag instinktivt vetat sedan länge. Belinda Bauer och Gillian Flynn är inte för mig. De är alltför otäcka och jag skulle ha ont i magen genom hela läsningen.

Vännen bekräftade också det jag misstänkt att det är deckare/thriller på en högre litterär nivå än många andra i genren. Det är förmodligen därför dessa författare slagit igenom så stort och det är också förmodligen därför de skulle varit så gripande och skulle sugit tag i mig på ett sätt jag inte vill.

Jag passar alltså.

Lögner och Det ögat inte ser av Lee Child

Det här var mina första Jack Reacher-thriller. Och jag förstår varför han är så populär. Jack Reacher alltså. Och därmed Lee Childs böcker. Jack Reacher är en amerikansk f.d militärpolis som klarar sig själv och ofta alla andra i alla lägen. Han står utanför samhället men tillhör de goda. Man hejar på Jack Reacher Han är dessutom väldigt erfaren och klipsk. Man får hoppas han är i närheten om man själv någon gång skulle hamna i en sådan där amerikansk situation som ständigt händer på film och i thriller av den här typen.

I Lögner liftar Jack Reacher och han räknar väldigt snabbt ut att alla tre i bilen, som han blir upplockad av, ljuger. Så länge Jack Reacher sitter i bilen och räknar ut detta är boken riktigt bra. Han är imponerande i sin slutledningsförmåga och i och med att man - delvis- vet vad som hänt utanför bilen, så blir det väldigt spännande. När Jack Reacher väl är utanför bilen blir boken mer av en ordinär amerikansk FBI-CIA-terrorist-underhållningsthriller. Men det är ok. Man får vad man kan förvänta sig.

I Det ögat inte ser sitter Jack Reacher på ett tunnelbanetåg på väg in mot Grand Central Station i New York och räknar ut att kvinnan några platser bort är en självmordbombare. Åter tycker jag inledningen är mest underhållande. Jack surrar därefter runt i New York  ett bra tag innan han lyckas komma underfund med vilka terroristerna är samt få ordning på dem, dvs likvidera dem. (Det känns faktiskt ok att avslöja slutet på den här boken.)

Efter två Jack Reacher thriller tror jag dock att jag och Jack tar en liten paus. Kanske ses vi igen om han drabbas av någon ond typ i en lite mer oväntad och intressant miljö. Det är inte omöjligt.

Böckerna läste jag under bloggsommarlovet.

tisdag 26 augusti 2014

Ingenting att ångra av Trude Marstein

Jag var oerhört imponerad av Trude Marsteins bok: Göra gott. Dessutom tyckte jag mycket om den. Som en mosaik följer vi i den boken ett antal människor i en mindre norsk stad under ett sommardygn, varje person får högst ett par sidor.  Sammantaget ges en rik och oerhört tät bild av vad det nu är, en ögonblick av norsk samtid kanske. Det är så otroligt skickligt skrivet och en bok som verkligen fastnat trots att jag inte minns särskilt mycket detaljer. Endast ett par av de enskilda människornas öden har etsat sig fast. Det är en bok jag med stor behållning skulle kunna läsa om.

Detta hade jag med mig när jag läste Trude Marsteins Ingenting att ångra. Jag hade trots det inte så höga förväntningar eftersom Göra gott var så unik i sin uppbyggnad och att förvänta samma nivå kändes orimligt.

Jag blir därför inte besviken. Det är en annan bok. Ingenting att ångra har likväl vissa likheter i sin uppbyggnad. Och bara det är skickligt att göra något liknande men annorlunda och ingen kopiering av ett lyckat grepp. Denna gång följer vi två människor under två dygn. Det är det gifta paret Heidi och Vegard. Ett par sidor i taget får vi följa dem växelvis.

Det är sommarlov och första kvällen på semestern. Vegard och de tre döttrarna, tolv, sju och fem ska åka upp till familjens stuga (hytte antar jag de säger i bokens original...) Heidi måste bli kvar i stan en dag. Hon måste göra färdigt ett bokslut och vill inte ta semester förrän allt är klart så att hon kan slappna av. Men Heidi ljuger. Hon ska inte alls jobba. Hon ska stanna en extra dag för att träffa sin älskare.

Det är en bok som är svår att släppa, även om jag tycker att Ingenting att ångra kunde kortats ned något utan att förlora på det. Särskilt Heidis alla funderingar om lyckan upprepar sig. Heidi går helt upp i sig själv och sitt stora behov av passion och rättfärdigar om och om igen sin otrohet och sitt svek.

Vegard lever kvar i semestervardagen med tappade syltburkar, läckande gummistövlar och raseriutbrott för att bara storasyster får napp när de fiskar och med allt det som krävs för att ge de tre döttrarna en fin start på sommarlovet i hytten, trots att mamma inte är med. Det är mycket jordnära beskrivet och nog det jag tycker bäst om i boken.

Relationen mellan Heidi och Vegard är det centrala i romanen.  Tillbakablickar i deras gemensamma liv fås från både Vegard och Heidi. Den tredje mannen, Mikkel, har jag svårast för. Han är väldigt blekt skildrad och i stort endast ett verktyg som bekräftar Heidis person. Han får dock aldrig riktigt chansen att komma fram. Det är bara Heidi som pratar och pratar om sig själv och Vegard.

Som sagt, det är en bok som är svår att släppa för mig. Vegard och Heidi följer båda med mig tills boken är utläst.

Boken lästes under några rekordvarma sommardagar i Norge i juli under mitt bloggsommarlov.

söndag 24 augusti 2014

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald

Sara är en ung kvinna och bokläsare som jobbar i bokhandel i Haninge. Hon brevväxlar med en gammal dam i Broken Wheel i Iowa. När Saras bokhandel lägger ner beslutar sig Sara för att ta sig en två månader lång ledighet och hälsa på Amy. Väl där tänker hon sig sitta och läsa och prata böcker med den gamla damen. Men det går inte riktigt som hon tänkt sig. 

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald  är en sån där skön lättläst feelgoodbok som jag älskar att varva min läsning med. Det händer inget anmärkningsvärt oväntat i boken när handlingen väl tagit fart, men själva idén med Saras resa till en liten landsortshåla i Iowa är å andra sidan desto mer mer udda. Jag hade dock gärna sett att karaktärerna fördjupats något. Jag hade gärna lärt känna dem bättre.

 För den som vill läsa en bok av en ny svensk feelgoodförfattare rekommenderar jag Läsarna i Broken Wheel rekommenderar. En fröjd är det för en bokläsare att läsa om en annan bokläsare dessutom... En massa boktips går att hitta bland sidorna. En läslista på slutet kanske skulle varit något?

Det finns faktiskt vissa likheter med Eva Ludvigsens Här och nu som jag också läst i sommar, även om böckerna ändå är väldigt olika. Förutom alla feelgodvibbar så det är något med det där att starta något nytt och tillhöra ett annat sammanhang i en liten landsortshåla i USA som går igen i båda böckerna.

Boken läste jag under bloggsommarlovet.

fredag 22 augusti 2014

Hertig Larson av Axel Odelberg

Hertig Larson - Äventyrare, Missionär, Upptäckare av Axel Odelberg är verkligen den sorts biografi som jag gillar:

"Äventyr-förritiden-av-icke-mega-super-kända-men ändå-historiskt-viktiga/intressanta-karaktärer"-

Frans August Larson hade viss betydelse som rådgivare till Mongolisets härkare. Men någon superkänd svensk historisk karaktär är han knappast. Avsevärt mer känd är hans kompis Sven Hedin som nyttjade Hertig Larsons tjänster och lokalkännedom i Mongoliet, norra Kina och Centralasien.

August Larson gjorde en makalös livsresa, en fattig torparpojke som kom till Kina som missionär i slutet av 1800-talet, förälskade sig i Mongoliet och visade sig vara ett socialt geni och en ypperligt god affärsman.

Mycket läsvärt och fascinerande. Särskilt för den som jag tycker om att läsa den här sortens biografier...

Fler äventyrliga biografier skrev jag om i mitt biografisommarinlägg. Dessutom gjorde jag en tematrio - resor med tre tips för några år sedan. Några tips blev det även i inlägget om The Elisabeth Hawley story.

Boken läste jag under bloggsommarlovet.

tisdag 19 augusti 2014

Tretton timmar av Deon Meyer

Tretton timmar är ännu en säker och skicklig deckarhistoria av Deon Meyer. Jag blir aldrig besviken. Men jag konstaterar åter att jag önskar jag läst hans deckare i turordning. Men i och med Tretton timmar har jag läst de sex romanerna hittills utgivna på svenska.

I denna bok är det Benny Griesel, den numer nyktre polisen som är huvudperson. Men Mat Joubert från bl.a Spåren dyker också upp i en biroll.

Det är en mycket spännande historia som utspelar sig inom tretton timmar i Kapstaden med Taffelbergen och Lions Head majestätiska i bakgrunden. Tidigt på morgonen springer en ung amerikansk turist för sitt liv uppför Taffelbergen. Hon springer och är jagad av ett gäng unga starka killar. Samtidigt upptäcks två mord nere i Kapstaden i vilka Benny Griesel blir engagerad.

Boken läste jag under bloggsommarlovet.

måndag 18 augusti 2014

Stormsvala av Marianne Cedervall

I Stormsvala flyttar Hervor & Mirjam till sina döttrar i New York. Döttrarna öppnar ett fashionabelt svenskt spa mitt på Manhattan. Bland spagästerna finns en svensk man som påverkar Hervor på ett inte helt sunt sätt tycker Mirjam.

Att Marianne Cedervall flyttar Hervor & Mirjam till New York är bra. Det är befriande med ett miljöombyte. Tyvärr blir det inte så bra som jag hoppades. Jag blir lite besviken faktiskt. Stormsvala är nog den av böckerna om Hervor & Mirjam som jag tycker minst bra om. Det går lite för långsamt och hela mittenpartiet trampar vatten.

Men kommer det fler böcker om Hervor & Mirjam så kommer jag troget följa efter. För nog är de som karaktärer fortfarande friska fläktar bland de svenska feelgooddeckarna.

Boken läste jag under bloggsommarlovet.

lördag 16 augusti 2014

Svarthuset av Peter May

Svarthuset innebär en ny bekantskap med en deckarförfattare jag vet att jag kommer läsa mer av. Peter May sällar sig till det där sällskapet av deckarförfattare som skriver lättsmälta, drivna och spännande deckare i miljöer jag är nyfiken på och vill läsa mer om. Svarthuset utspelar sig ute på de Yttre Hebriderna, de karga öarna långt från Skottska fastlandet.

Fin McLeod lyckades lämna öarna som ung. Han kom iväg efter skolan och började på Glasgow University. Men efter ett tag lämnar han universitetet och blir polis, hamnar såsmåningom i Edinburgh. När ett mord många år senare sker på Fin McLeods hemö Lewis skickas han dit. Han skickas främst då det tycks finnas en koppling till ett tidigare mord som skett i Edinburgh men även då han känner öarna och folket, tillskillnad från de andra från fastlandet tillkallade polserna. Fin McLeods roll är dock oklar i utredningen men han stannar så länge han behövs. Och behövs gör han. För det tycks som mordet är nära knutet till hans eget förflutna.

Jag kan tycka att mördarens motiv i Svarthuset är lite väl långsökt och utstuderat, men det spelar mindre roll. Det brukar ju ofta vara det i deckare av den här sorten. Jag läser ju deckare av den här sorten för miljöerna och karaktärernas skull och jag får precis vad jag vill ha i den här boken.

Svarthuset är den tredje boken jag av en slump läser på ganska kort tid som utspelar sig i Skottland. Tidigare i sommar har jag läst Storm över Högländerna och Här är jag nu. Alla tre böckerna är verkligen helt olika till sin karaktär, det är helt olika sorters böcker, men det hindrar inte att de får mig att känna att det börjar bli dags att återupptäcka Skottland.

Den andra boken i Isle of Lewis trilogin: Lewismannen, är på ingång till Sverige, kommer ut i svensk översättning i höst.

Och för den blir sugen på en resa ända ut de yttersta öarna finns den här boken att ta till sig. Kanske en resa i soffan till Hebriderna tillsammans med Peter May och Fin McLeod skulle kunna vara något.


Boken läste jag under bloggsommarlovet.

torsdag 14 augusti 2014

Här och nu av Eva Ludvigsen

Här och nu handlar om den unga advokaten Ingrid som lämnar hem och jobb i Uppsala för en lång resa och för att söka efter kärleken. Hon finner den inte hemma i Uppsala. Det vet hon vid det här laget. Ingrids resa är oplanerad, hon tar det som det kommer och hon hamnar i Italien, Brasilien och slutligen Montana, USA där hon sökt och fått jobbet som barnflicka.

Jag är svag för böcker, gärna feelgood, som handlar om att vara på resa och om att starta på nytt. Just detta gör Ingrid, så givetvis lockade Här och nu .

På gården i Montana blir Ingrid snabbt en del i den unga familjen, som väntar sitt andra barn och därmed behöver extra hjälp en period. Ingrid dras med i familjens umgänge. På granngården bor Nate. Ingrid och Nate dras direkt till varandra, även om de själva tar tid på sig att erkänna det.

Ingrid söker kärleken på sin resa, finner den och dessutom något mer - en familj och ett sammanhang.

Eva Ludvigsens uppföljare  till Lova, som jag skrev om här, är precis som Lova en feelgood, men det är inte lika enkelt i Här och nu. Lycka och sorg om vartannat och framförallt att livet så mycket handlar om att just leva här och nu  - innan det är försent.

Boken är ett recensions ex från Idus som jag läste under bloggsommarlovet.