Att falla av Jane Green

Det var många år sen jag läste något av Jane Green. Först känns det oklart om det beror på att hon inte givit ut så många på sistone eller om det beror på att jag inte varit på humör. Att falla verkar vara hennes senaste på svenska. Men när jag kikar på Jane Greens hemsida tycks hon faktiskt skrivit en rad böcker som inte översatts. Undras varför.

I Att falla flyttar engelska Emma från ett välbetalt finansjobb i New York till den lilla staden Westport. Hon vill något nytt och väl där träffar hon sin trevlige hyresvärd tillika granne Dominic. Initialt lite för lite motstånd och sen en oväntad vändning är inte till bokens fördel för mig. Men mest av allt saknar jag ett sammanhang. Hela berättelsen blir en parentes. Trots att jag är så svag för börja-om-på-nytt böcker och då i synnerhet när de utspelar sig i amerikanska småstäder så är det något jag saknar i den här.

Robyn Carrs Thunder Point serie mm

Sen jag upptäckte och blev förtjust i det jag kallade amerikansk landsbygdsromantik har jag försökt utforska genren något.

Min subgenre är en del i den stora genren contemporary romance som är oerhört stor i USA men inte särskilt stor i Sverige. Min känsla är dock att intresset för romance genren växer i Sverige. Många läser det som kommer ut men till dess att böckerna når biblioteken är det långt. Märkligt nog tycker jag eftersom det inte alls tycks vara samma krav som gäller för den stora mängden deckare som inhandlas av biblioteken.

Det jag upptäckt är att den amerikanska landsbygdsromantiken alltså inte är någon stor genre i Sverige men jag har också upptäckt att en hel del faktiskt översätts och ges ut av Harlequin / Harper Collins. En av de serier som håller på att översättas är just Robyn Carrs Thunder Point serie. Jag har även noterat att en del stand alone romance böcker ges ut av lite olika, ofta mindre, förlag.

Jag har blivit väldigt förtjust i just denna serie, ännu vet jag inte om jag kommer att läsa dem alla. Den här typen av serier är ofta väldigt långa. Robyn Carr har gett ut nio böcker som utspelar sig i det lilla kustsamhället Thunder Point i Oregon.

I första boken The Wanderer kommer ex-arme-helikopter-piloten Hank Cooper till Thunder Point. Han har ärvt ett hus på stranden i närheten av samhället. I Thunder Point finns naturligtvis en lämplig stark kvinna som arbetar som räddningspilot på kustbevakningen och som uppfostrat sin lillebror på egen hand. Här finns även en sheriff som blir Coopers nya kompis som sen får sin egen romantiska historia som vidareutvecklas i bok två. Nya karaktärer i giftasvuxen ålder - ofta med ett förflutet - dyker upp allteftersom och så fortsätter böckerna...

Vad är det då jag gillar. Det viktigaste är nog att karaktärerna är genomarbetade och känns trovärdiga. Klyschorna både vad gäller karaktärer och berättelser får man bara ta, det är inte för att få en seriös verklighetsskildring som jag läser de här böckerna. För att få den sidan av USA läser jag Country Noir och min favorit Willy Vlautin. En eller två romantiska historier finns alltid som en röd tråd men det som gör böckerna läsvärda för mig är allt det andra som också pågår i den lilla staden. Då krävs det att böckerna inte bara fokuserar på den romantiska berättelsen, vilket många romance böcker gör. För mig gäller det att hitta de där böckerna som har något mer än hon+han+lite komplikationer innan det går som man vet det ska gå.  Jag är barnsligt road av att läsa om just amerikanskt småstads- och landsbygdsliv. Långt från chiclittens New York. Det är lite lagom vardagsdrama, ofta behandlas även ämnen som mobbing, trakasserier och psykisk ohälsa, kanske i en sidoberättelse. Männen är alltid reko hjältar och goda innerst inne och kvinnorna starka och självständiga.

Thunder Point serien har allt det där och dessutom finns naturen med som en tilltalande kuliss. Och USAs fantastiska och storslagna natur vurmar jag också för. Det är delvis därför jag tycker så bra om Nevada Barrs deckare om Anna Pidgeon. När jag utforskat Robyn Carrs författarskap så kan jag belåtet konstatera att hennes nästa serie Sullivans Crossing utspelar sig i Colorado, "...high in the Rocky Mountains, at the crossroads of the Colorado and Continental Divide Trails, where campers and hikers, bikers, rock climbers, fishermen and nature lovers refuel, refresh and recharge..." Hur ska jag kunna motstå det?

Svart lördag - Historien om Australiens mest förödande skogsbrand

Det här är en berättelse om den fruktansvärda skogsbrand som rasade utanför Melbourne 2009. Jag har ett vagt minne av just den här branden. Att den var stor och att människor och bebyggelse drabbades hårt. Denna brand utvecklades oerhört snabbt och hotade Melbournes ytterområden. 173 människor i samhällena kring Kinglake omkom innan branden var under kontroll.

Boken är ett recensions ex från Hoodoo förlag som främst ger ut mina favoritdeckare om rangern Anna Pidgeon som utspelar sig i USAs nationalparker. (Läs om den senaste Anna Pidgeon deckaren här.) Att Hoodoo förlag valt att även ge ut den här boken är förståeligt, då avsikten från förlaget är att ge ut böcker som förenar natur och spänning. Och det kan knappast bli mer spänning i naturen än här.

Jag upplever Svart lördag först lite rörig. Det är många öden som följs samtidigt under de kritiska timmarna. Men efter tag förstärker hoppandet just upplevelsen av branden som okontrollerat och skoningslöst flammar upp var som helst utan att bete sig som skogsbränder brukar göra.

Först är vi med under det heta torra lugnet före stormen, sen under de kaotiska kritiska timmarna då branden tycks bryta ut överallt samtidigt och sen under de kolsvarta efterdyningarna bland utbrunna bilar och förkolnade rester av liv.

Adrian Hyland ger också en bild av skogsbrandens historia i Australien och av hur brandbekämpningen är organiserad. Vi får fakta om klimatförändringarna som påverkat Australien och om de extrema väderleksförhållanden som rådde under den aktuella sommaren. Adrian Hyland har intervjuat många överlevande och hittat små och stora hjältar. Han funderar också kring vad det är som gör att vissa människor blir hjältar i extrema situationer.

Vi följer den lokala polisen som utan stöd utifrån försöker få grepp om situationen. Vi följer den frivillig brandkåren som genom att agera på inlärda rutiner och instinkt räddar liv. Vi följer överlevandes kamp att först rädda sin egendom men sen förtvivlat kämpa för sitt och sina barns liv. Och det är berättelserna från just de överlevandes familjerna, instängda i eldhavet i sina hus, som är starkast. För genom dem får läsaren också berättelsen från de som inte klarade sig.

Pennskaftet av Elin Wägner

Det är då för väl att jag genom min bokklubb läser lite klassiker och lite böcker utanför bekvämlighetszonen.

Vi har läst Norrtullsligan tidigare av Elin Wägner och nu var det dags för Pennskaftet. Det är samma rapphet och livsglädje i Pennskaftet och det känns nästan som en fortsättning.

Nog är det märkligt svårt att föreställa sig idag att kvinnlig rösträtt kunde vara så kontroversiellt för 100 år sedan.

Som om du inte fanns av Kate Eberlen

En fin historia som börjar och slutar Florens. Däremellan blir det mycket London. Inte särskilt förvånande var det här en bok helt i min smak. Sympatiska Tess och Gus träffas eller träffas nästan flera gånger under många år utan att lära känna varandra. I parallella historier följer vi dem båda.

Dagen då vi försvann av Lucy Robinson

Den här boken gillade jag. Smart. Oväntad. Är det feelgood eller kanske en deckare? Eftersom det oväntade i handlingen är så avgörande för vad jag tyckte om boken så är det säkrast att jag skriver så lite som möjligt. Annie jobbar som massör i London och Kate tar paus från liv och jobb på en hästgård i England.

Var det inte värre än så här? av Eva Ludvigsen

Jag tyckte om Eva Ludvigsens  båda tidigare feelgoodböcker Lova och Här och nu. Därför blev jag förtjust när jag fick syn på Var det inte värre än så här? på biblioteket. Jag gillar verkligen vardagsfeelgoodböcker, jag behöver inte den extrema tvisten, ej heller den pretentiösa. Här är det mycket studentvardag men det romantiskt dramat tilltar allteftersom terminen lider mot sitt slut. Huvudpersoner är de båda nyblivna studenterna; medicinaren Cassandra och juristen Fredrik. Mycket nostalgiska miljöer om man upplevt Uppsalas studentliv.

Mörkertid av Lars Pettersson

Tredje deckaren i Sapmi av Lars Pettersson. Jag gillade Kautokeino, en blodig kniv skarpt. Lite svagare tyckte jag Slaktmånad var men med Mörkertid lyfter det igen. Världen utanför är närvarande även under mörkertiden i Kautokeino och Kiruna.

Trubbel av Lee Child

Det blev ännu en Lee Child. Men denna gång var det verkligen för att övriga böcker tog slut. Trubbel skiljer sig från andra Jack Reacher deckare då Jack denna gång har sitt gamla gäng med sig.

Förnedringen av Tinna Lindberg

Förnedringen är en lättläst, intressant och lite annorlunda deckare eftersom den utspelar sig på svenska ambassaden i Bangkok och bland semesterfirare och utlandssvenskar i Phuket. Boken borde bl.a vara något för alla Thailandsfrälsta svenskar. 

Kvinnorna på Cavendon Hall av Barbara Taylor Bradford

Självklart måste jag läsa fortsättningen i Cavendonserien.  I Kvinnorna på Cavendon Hall fortsätter livet på godset.  Krigstider och kanske framförallt mellankrigstider innebar nya tider för det gamla sättet att leva. Så även på Cavendon Hall. Trevlig läsning. Men jag har redan glömt både detaljerna och de stora dragen i boken.

2 x Agatha Christie

Två Agatha Christie och jag inser att det nog kommer att bli fler framöver. Jag har läst ganska många men har väldigt många fler olästa. De är onekligen småtrevliga. Denna rond vann Miss Marple. För Poirot har aldrig varit min favorit. Men  samtidigt var badorten intressantare än godset. Den klassiska titeln och tågmordsscenen är dock svårslagna.

Svart himmel av Arnaldur Indridason

Svart Himmel är en Indridason med en annan polis i huvudrollen. Erlendurs kollega Sigurdur Óli. Deckaren är en högst ordinär sak. Jag kan dock inte låta bli och fundera över det där varför alla poliser i deckare har något form av personligt trassel som bildar bakgrundsbrus till själva deckarstoryn. Ingår det i mallen på kursen där det lärs ut hur man skriver deckare? Med det sagt, jag gillar Indridasons deckare och jag gillar att läsa om Island genom dem, även denna gång.

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfield

Naturligtvis måste jag läsa den här. En amerikansk modern Stolthet och fördom. Och den roar mig verkligen. Liten besvikelse att Wickham inte gick att få till i samma person bara. Men tänk man vill verkligen veta även denna gång om Liz & Darcy ska få till det. Så helt klart fungerar Curtis Sittenfields version.

Näktergalen av Kristin Hannah

Frankrike under andra världskriget. Två systrar. En går med i motståndsrörelsen. En försöker överleva med sin dotter  med mannen vid fronten och en nazist inkvarterad i huset.

Boken griper aldrig tag i mig men den är nog helt ok egentligen.

Det nionde brevet av Catrin Ormestad

Jag gillar Catrin Ormestads debutroman Det nionde brevet. Framförallt för den fina beskrivningen av livet på Gräsö, så som det en gång var och så som det blivit idag.

Vad gäller huvudpersonerna så blir det inte så som det initalt antyds, avsiktligt eller ej, vet ej, men det blir bra ändå.

Bokklubbens val. Tack för det. Vi hittade en hel del att fundera kring.

Snöfall, Mirakel och frusna hjärtan av Claire Sandy

En s.k jul-lit? Inte riktigt min bok. Bl.a lite för mycket av katolsk synd. Jag konstaterar åter att jag borde läsa färre av denna sort. Men jag kan liksom inte låta bli. För att jag vet att det finns bra chic-lit-feel-good-romance-böcker. Och jag letar efter dem. Men de flesta av dem är inte översatta. Så jag lär i såfall läsa dem på engelska, vilket i sig inte är något problem, det är bara att då hittar de väldigt sällan hem till mitt bibliotek. Och det är där böckerna jag läser i första hand kommer ifrån.

En väktares bekännelse av Elin Säfström

I början är jag road men ändå lite skeptisk. Road är jag framförallt av huvudpersonen, väktaren Tildas befriande självklara framåtattityd, men skeptisk till tillståndet att hon och mormor är de enda väktarna i hela Mellansverige. Det ska tydligen räcka trots att det händer saker med rådare på var och varannan gata, var och varannan dag. Något Stockholmsfokuserat. Min skeptism vänder sig alltså mot sanningshalten i en urban fantasy full av tomtar, troll och älvor...?  Hm. Men mot slutet av boken knyter Elin Säfström snyggt ihop hela berättelsen och jag inser att jag tycker riktigt bra om det hela. (Det där med resten av Mellansverige får passera.) Och till råga på allt inser jag att Tilda skulle gått riktigt bra ihop med Percy Jackson. Jag tror det skulle gillat hänga med varann. De har i allfall helt klart sin attityd gemensamt. Det finns mer att skriva om för Elin Säfström i den här världen, som hon skapat, om hon vill... Riktigt roligt med ännu en författare som skriver fantasy där det är våra nordiska väsen som gäller.

En doft av död av Andrew Taylor

Trots att boken är långsam och att jag i min tur läst den oerhört långsamt så har jag aldrig tappat intresset. Istället har det varit väldigt vilsamt. Men mot slutet händer det plötsligt desto mer. Och då läste även jag fortare.

Tiden är amerikanska frihetskriget. En tid åtminstone jag inte vet så mycket om. Lite mer vet jag nu. En engelsk tjänsteman på uppdrag i New York.

Sense and sensibility av Jane Austen

Sense and sensibility var den sista av Jane Austens böcker  jag hade kvar att läsa (förutom Lady Susan). Självklart har jag sett den som film med Emma Thompson & co. Men jag insåg när jag fick syn på den på en utförsäljning att jag faktiskt inte läst den. Bara att slå till. Och att läsa den på originalspråk förgyllde läsningen.

Bilden är från www.austenonly.com. Intressant analys där om Hugh Thomsons illustrationer, som även finns i min pocketutgåva.