söndag 28 maj 2017

Pennskaftet av Elin Wägner

Det är då för väl att jag genom min bokklubb läser lite klassiker och lite böcker utanför bekvämlighetszonen.

Vi har läst Norrtullsligan tidigare av Elin Wägner och nu var det dags för Pennskaftet. Det är samma rapphet och livsglädje i Pennskaftet och det känns nästan som en fortsättning.

Nog är det märkligt svårt att föreställa sig idag att kvinnlig rösträtt kunde vara så kontroversiellt för 100 år sedan.

Som om du inte fanns av Kate Eberlen

En fin historia som börjar och slutar Florens. Däremellan blir det mycket London. Inte särskilt förvånande var det här en bok helt i min smak. Sympatiska Tess och Gus träffas eller träffas nästan flera gånger under många år utan att lära känna varandra. I parallella historier följer vi dem båda.

torsdag 25 maj 2017

Dagen då vi försvann av Lucy Robinson

Den här boken gillade jag. Smart. Oväntad. Är det feelgood eller kanske en deckare? Eftersom det oväntade i handlingen är så avgörande för vad jag tyckte om boken så är det säkrast att jag skriver så lite som möjligt. Annie jobbar som massör i London och Kate tar paus från liv och jobb på en hästgård i England.

fredag 5 maj 2017

Var det inte värre än så här? av Eva Ludvigsen

Jag tyckte om Eva Ludvigsens  båda tidigare feelgoodböcker Lova och Här och nu. Därför blev jag förtjust när jag fick syn på Var det inte värre än så här? på biblioteket. Jag gillar verkligen vardagsfeelgoodböcker, jag behöver inte den extrema tvisten, ej heller den pretentiösa. Här är det mycket studentvardag men det romantiskt dramat tilltar allteftersom terminen lider mot sitt slut. Huvudpersoner är de båda nyblivna studenterna; medicinaren Cassandra och juristen Fredrik. Mycket nostalgiska miljöer om man upplevt Uppsalas studentliv.

Mörkertid av Lars Pettersson

Tredje deckaren i Sapmi av Lars Pettersson. Jag gillade Kautokeino, en blodig kniv skarpt. Lite svagare tyckte jag Slaktmånad var men med Mörkertid lyfter det igen. Världen utanför är närvarande även under mörkertiden i Kautokeino och Kiruna.

måndag 24 april 2017

Trubbel av Lee Child

Det blev ännu en Lee Child. Men denna gång var det verkligen för att övriga böcker tog slut. Trubbel skiljer sig från andra Jack Reacher deckare då Jack denna gång har sitt gamla gäng med sig.

Förnedringen av Tinna Lindberg

Förnedringen är en lättläst, intressant och lite annorlunda deckare eftersom den utspelar sig på svenska ambassaden i Bangkok och bland semesterfirare och utlandssvenskar i Phuket. Boken borde bl.a vara något för alla Thailandsfrälsta svenskar. 

söndag 23 april 2017

Kvinnorna på Cavendon Hall av Barbara Taylor Bradford

Självklart måste jag läsa fortsättningen i Cavendonserien.  I Kvinnorna på Cavendon Hall fortsätter livet på godset.  Krigstider och kanske framförallt mellankrigstider innebar nya tider för det gamla sättet att leva. Så även på Cavendon Hall. Trevlig läsning. Men jag har redan glömt både detaljerna och de stora dragen i boken.

2 x Agatha Christie

Två Agatha Christie och jag inser att det nog kommer att bli fler framöver. Jag har läst ganska många men har väldigt många fler olästa. De är onekligen småtrevliga. Denna rond vann Miss Marple. För Poirot har aldrig varit min favorit. Men  samtidigt var badorten intressantare än godset. Den klassiska titeln och tågmordsscenen är dock svårslagna.

Svart himmel av Arnaldur Indridason

Svart Himmel är en Indridason med en annan polis i huvudrollen. Erlendurs kollega Sigurdur Óli. Deckaren är en högst ordinär sak. Jag kan dock inte låta bli och fundera över det där varför alla poliser i deckare har något form av personligt trassel som bildar bakgrundsbrus till själva deckarstoryn. Ingår det i mallen på kursen där det lärs ut hur man skriver deckare? Med det sagt, jag gillar Indridasons deckare och jag gillar att läsa om Island genom dem, även denna gång.

måndag 13 mars 2017

Sanning och skvaller av Curtis Sittenfield

Naturligtvis måste jag läsa den här. En amerikansk modern Stolthet och fördom. Och den roar mig verkligen. Liten besvikelse att Wickham inte gick att få till i samma person bara. Men tänk man vill verkligen veta även denna gång om Liz & Darcy ska få till det. Så helt klart fungerar Curtis Sittenfields version.

Näktergalen av Kristin Hannah

Frankrike under andra världskriget. Två systrar. En går med i motståndsrörelsen. En försöker överleva med sin dotter  med mannen vid fronten och en nazist inkvarterad i huset.

Boken griper aldrig tag i mig men den är nog helt ok egentligen.

måndag 6 mars 2017

Det nionde brevet av Catrin Ormestad

Jag gillar Catrin Ormestads debutroman Det nionde brevet. Framförallt för den fina beskrivningen av livet på Gräsö, så som det en gång var och så som det blivit idag.

Vad gäller huvudpersonerna så blir det inte så som det initalt antyds, avsiktligt eller ej, vet ej, men det blir bra ändå.

Bokklubbens val. Tack för det. Vi hittade en hel del att fundera kring.

Snöfall, Mirakel och frusna hjärtan av Claire Sandy

En s.k jul-lit? Inte riktigt min bok. Bl.a lite för mycket av katolsk synd. Jag konstaterar åter att jag borde läsa färre av denna sort. Men jag kan liksom inte låta bli. För att jag vet att det finns bra chic-lit-feel-good-romance-böcker. Och jag letar efter dem. Men de flesta av dem är inte översatta. Så jag lär i såfall läsa dem på engelska, vilket i sig inte är något problem, det är bara att då hittar de väldigt sällan hem till mitt bibliotek. Och det är där böckerna jag läser i första hand kommer ifrån.


En väktares bekännelse av Elin Säfström

I början är jag road men ändå lite skeptisk. Road är jag framförallt av huvudpersonen, väktaren Tildas befriande självklara framåtattityd, men skeptisk till tillståndet att hon och mormor är de enda väktarna i hela Mellansverige. Det ska tydligen räcka trots att det händer saker med rådare på var och varannan gata, var och varannan dag. Något Stockholmsfokuserat. Min skeptism vänder sig alltså mot sanningshalten i en urban fantasy full av tomtar, troll och älvor...?  Hm. Men mot slutet av boken knyter Elin Säfström snyggt ihop hela berättelsen och jag inser att jag tycker riktigt bra om det hela. (Det där med resten av Mellansverige får passera.) Och till råga på allt inser jag att Tilda skulle gått riktigt bra ihop med Percy Jackson. Jag tror det skulle gillat hänga med varann. De har i allfall helt klart sin attityd gemensamt. Det finns mer att skriva om för Elin Säfström i den här världen, som hon skapat, om hon vill... Riktigt roligt med ännu en författare som skriver fantasy där det är våra nordiska väsen som gäller.

tisdag 21 februari 2017

En doft av död av Andrew Taylor

Trots att boken är långsam och att jag i min tur läst den oerhört långsamt så har jag aldrig tappat intresset. Istället har det varit väldigt vilsamt. Men mot slutet händer det plötsligt desto mer. Och då läste även jag fortare.

Tiden är amerikanska frihetskriget. En tid åtminstone jag inte vet så mycket om. Lite mer vet jag nu. En engelsk tjänsteman på uppdrag i New York.

söndag 12 februari 2017

Sense and sensibility av Jane Austen


Sense and sensibility var den sista av Jane Austens böcker  jag hade kvar att läsa (förutom Lady Susan). Självklart har jag sett den som film med Emma Thompson & co. Men jag insåg när jag fick syn på den på en utförsäljning att jag faktiskt inte läst den. Bara att slå till. Och att läsa den på originalspråk förgyllde läsningen.

Bilden är från www.austenonly.com. Intressant analys där om Hugh Thomsons illustrationer, som även finns i min pocketutgåva.

Belgravia av Julian Fellowes

Belgravia är en självklar bok att läsa för den som gillar att läsa om historisk engelsk överklass och aristokrati. Lättläst, trivsamt och trevligt. Lite Doctor Thorne, lite Downton Abbey osv.

Gurun i Pomonadalen av Mikael Bergstrand

Inspirerad av filmatiseringen av Delhis vackraste händer och Björn Kjellmans gestaltning av den tråkiga Göran beslöt jag mig för att ge denna tredje del en chans. Bokens största behållning är vännen Yogi, vilket skojigt nog även Göran är medveten om i sin egen fiktiva värld. Att jag inte läst denna del förrän nu berodde nog främst på att den i huvudsak utspelar sig i Sverige. Men i början får vi lite Indien och Indien kommer ju till Sverige i form av Yogi. Så mer läsvärd än väntat kan jag efteråt konstatera.

lördag 28 januari 2017

Ond vind av Nevada Barr

Nevada Barrs deckare utspelar sig alla i olika nationalparker i USA. Jag är helt fast i denna serie och läser dem alla i takt med att Hoodoo förlag ger ut dem på svenska. Recensionsex har jag i stort sett slutat med på denna bokblogg som jag numer främst ser som min egen läsdagbok...men...när den brottsbekämpande rangern Anna Pigeon tar anställning i Mesa Verde National Park i södra Colorado kan jag inte motstå att skriva ett längre inlägg och Hoodoo förlag skickade mig vänligen ett recensions ex. Jag har precis som Anna längtat tillbaka till öknen och då särskilt till Mesa Verde.

Mesa Verde ligger på lite högre höjd i utkanten av sydvästra USAs röda öknar. Nationalpark är Mesa Verde sedan 1906 till följd av de klippbostäder som ligger i slutningarna. I 700 år levde människor i närområdet. Någon gång i slutet på 1100-talet byggde och flyttade människorna plötsligt ner i klippboningarna. Något århundrande senare emigrerade man lika plöstligt söderut. Varför är oklart men den troligaste orsaken är tillgången till vatten. Vatten som sipprade ut ur klippväggarna fick människorna att flytta ner. Vatten som slutade sippra ut kan ha varit orsaken till att människorna övergav sina hem. Idag är det ett fascinerande besöksmål ypperligt skyddat och bevarat av USAs National Park Service. Läs mer här: https://www.nps.gov/meve/index.htm

Balcony House

Utsikt från Balcony House
Den mest besökta delen av nationalparken
med ett flertal klippboningar dit besökare är tillåtna.


Förutom sedvanlig personal i parken - rangers, informatörer, administrativ personal - så finns det i Mesa Verde även en brandmansstyrka samt en entreprenör med personal. Entreprenören ska bygga en ny vattenledning till de delar där klippboningarna finnsför att öka tillgängligheten för turister. Dessutom är det mer turister än Anna är van vid från tidigare posteringar. Mesa Verde är nästan urbant enligt Anna. Likväl är det en ganska lugn och bekväm tillvaro tills dess att en kollega återfinns död i en av ruinerna. Onda andar? Girighet? Korruption? Svartsjuka? Anna får återigen samarbeta med FBI för att lösa fallet.

Boken gör mig inte besviken. Jag längtar redan efter nästa i översättning. Om Hoodoo förlag översätter i samma ordning som böckerna ursprungligen gavs ut i så kanske jag kan se fram emot att följa med Anna till Lassen Volcanic National Park i Sierra Nevada nästa gång...