Smugglarens väg av Stefan Örning och Markus Lutterman

Mina år i Colombias drogkarteller

Stefan verkar vara en trevlig prick som totalt saknar moralisk kompass. En naiv småfifflare som hamnar mitt bland mord, blod och död i Colombia? Knappast. Jag skulle inte kalla det hamna, ej heller att Stefan är naiv.  Att bli kriminell är ett val och det är den väg Stefan väljer. Även om han tycks vara en trevlig prick. Det Stefan ofta inte gör är tänker efter, vilket han vet att han borde. 

Stefan hade tur som till slut åkte fast och blev överlämnad till Sverige. Han hade trots allt lika gärna kunnat dött i Colombia. I Sverige väljer han ett fortsatt kriminellt liv kantat av droger och åker in och ut ur fängelse i många år. ADHD diagnosen han fick sent i livet förvånar inte någon.

Att läsa om Colombia, Stefans och hans colombianska vänners och släktingars liv i narkotihandelns epicentrum var verkligen intressant. En skildring från insidan, av ett självvalt liv i ett av den tidens farligaste länder. Sedan dess har Colombia gjort framsteg. Det var nog som allra värsta då i början av 90-talet. 

Boken är lättsamt skriven utan krusiduller.

Återvinningscentralen av Ulrika Linder

Det här lilla seriealbumet från Galago (förstås) fick jag syn på på biblioteket häromdagen.  KUNDEN HAR ALLTID FEL ser jag när jag bläddrar bland sidorna vilket får mig att konstatera att detta är en bok jag vill läsa. Härligt tydligt. Ulrika Linder jobbar på en återvinningscentral och hon har mitt fulla förtroende. Albumet innehåller både information och humor. Jag hade gärna velat ha ännu mer humor.

Sally och sanningen av Marie H Lundh

Den här boken var initialt inte riktigt den feelgood jag trodde. Det är helt klart eländigare förutsättningar som råder. Bokomslaget* är ett klassiskt feelgoodomslag så det ingav förstås förväntningar. Men det var bara att tugga på, när allt eländigt landat hos läsaren så kan ju det bara bli bättre. Och det blir det. 

Platsen är den fiktiva lilla fjällbyn Loudden där över 30 år gått sedan den där ödesdigra natten på elevhemmet i fiktiva Steinjaur. Magnus kommer hem och tar över affären i byn. Sally och Henke blev kvar i byn. Rebecca blev kommunalråd.

Jag gillar beskrivningen av fjällbyn Loudden och skidorten Duna. Ursprungligen fanns Loudden. Nu finns Loudden kvar men det är på Duna det händer och det är till Duna turisterna far. Det är en ganska typisk bild av hur det är i den svenska fjällvärlden. En plats för dem som alltid bott där, en annan för rika norrmän och stockholmare.

* Svenska byar ligger inte uppe på kalfjället. Visst ser det snyggt ut på omslaget. Att det inte kan få att få till något bättre. Det är ju vackert i svenska fjällbyar också även om de ligger nedanför kalfjällsgränsen. 

Jag ringer mina bröder av Jonas Hassem Khemiri

Kortroman. Krönika. Pjäs. Bra med prat i bokklubben.

Ditflyttarna av Tina Thunander

Gällivare. Malmberget. Var ska man börja för att redogöra för dessa gruvorters enorma och förfärande utmaningar. Gruvan måste fram. Bostadsbrist,  kompetensbrist, arbetskraftsbrist är en början. Journalisten Tina Thunander flyttade till Gällivare, tog jobb på lågstadieskolan och skrev den här boken. 

Mordet på raggarkungen av Hannah A Helseth

Raggarkungen blev jag nyfiken på då den utspelar sig i raggarmiljön i Värmland. Det är en helt ok deckare med bra miljöbeskrivningar.

Huvudkaraktären Amanda stör mig dock. Hon är kall, stark och intressant. Hon kör sitt race men som polis är hon minst sagt oproffessionell. Även om det skapar en spänning i berättelsen så har jag svårt sympatisera med henne och svårt att se världen ur hennes perspektiv.

Det slutna rummet, Polismördaren och Terroristerna av Sjöwall Wahlöö

Så har jag då läst ut hela serien Roman om ett brott. Jag tycker de är bra och de har verkligen sin stadiga plats i svensk deckarhistoria. Men de tidigare i serien är betydligt bättre än de senare. Kanske är de som bäst i mitten. Jag är mer än färdig efter Terroristerna, så även serien.

Det gnälls oerhört mycket på "Samhället" i allmänhet och "Polisen" i synnerhet i Roman om ett brott. Detta gnällande ökar genom  hela serien. Det blir ständigt sämre med bådadera. Det ökade fokuset på samhällskritik bidrar delvis till att jag inte tycker de senare böckerna är riktigt lika bra som de tidigare där det inte är lika övertydligt. Terroristerna fick jag kämpa lite med för att ta mig igenom. Tyvärr blir den ett trist avslut på min annars mycket goda läsupplevelse av dessa klassiker. 

.

I vargens spår av Linnea Schumacher

I vargens spår utspelar sig i Arild och i Kullabygden. Vanligtvis läser jag deckare för miljöernas skull, så även denna gång. Och jag tycker verkligen Linnea Schumacher har lyckats fånga och använda sitt Arild och sitt Kullaberg som bakgrund i den här deckaren. Det är en njutning att läsa om promenaderna längs bygatorna, på stenstränderna, bland knotiga tallar och upp på Håkull. Jag tycker om att karaktärerna i boken är intressanta men inte extrema. Nora, Lucas och Marie är trovärdiga och jag vill veta mer om dem alla tre. Det finns mer att berätta om dem. 

Deckarhistorien kretsar kring  en mordbrand. 

Det kommer fler böcker i serien. Bra. Jag väntar redan.

Kullen

Två nya deckarserier som utspelar sig på Kullaberg har kommit ut. Inte bara turisterna utan även romanerna har hittat till den bokskogsklädda klippan som vakar över sundet. Deckare läser jag oftast för miljöernas skull.

Kullaberg och Höganäs har något förvånansvärt lockande över sig och sin motsägelsefulla miljö. Bördigt och kargt. Bruksort och snobbigt. Avkrok och trendigt. Skandinaviskt och kontinentalt. Vilsamt och dramatiskt. 

Och för all drama som utspelar sig på Kullen är alltid den klassiska TV-serien Kullamannen en ofrånkomlig referens. 

Kullabergsmorden - Linnea Schumacher. Hjältinnan håller till i Arild där även författarinnan är uppvuxen.

Morden på Kullaberg - Carin Hjulström. Mest kända författarinnan av de tre så jag gissar den får störst genomslag. Ultraloppet Kullamannen är på något sätt med i handlingen.

Astrid Lindgrens krigsdagböcker 1939-1945

Det här var en överraskning. Jag kände inte till att Astrid Lindgren skrivit dagbok under kriget och att de givits ut. 

Dagböckerna är verkligen intressanta och mycket bra skrivna. Detta är innan Astrid Lindgren blivit författare. 

Astrid jobbar som kontorist, är 32 år gammal och bor med sin familj i Stockholm när kriget bryter ut. Astrid jobbar även med censur, en beredskapsinsats att läsa genom privata brev för att staten den vägen vill fånga upp förrädare. Genom breven fångar hon även upp sådant som händer i andra länder som inte tidningarna skriver om. Kommentarer om världsläget blandas med beskrivningar av vardagen i Sverige. Hon fångar oron, rädslan och förhoppningarna. Och då och då med humor.

Finlands och Baltikums öde, Oron för hotet från både kommunismen och nazismen, Rädslan för Ryssland som är starkare än rädslan för Tyskland, Norges ilska och besvikelse över transiteringstågen, hur dåliga italienarna var som soldater, bristen på mat i hela Europa, kännedomen om Tysklands agerande mot judar redan 1940, tacksamheten för mat på bordet och att Sverige stod utanför kriget.

Allt detta vi läser om som historia, här i dagbok under pågående krig, av allas vår Astrid Lindgren.

Ut ur Kabul av Robert Karjel

Ut ur Kabul - Den svenska evakueringen från Afghanistan är en intensiv och spännande bok om det svenska dramat och sveket när Sverige evakuerade sin ambassad i Kabul i augusti 2021. 

Talibanerna tog över Afghanistan på några veckor istället för på några månader och Kabul på en dag utan motstånd. Plötsligt fanns ingen tid kvar för det byråkratiska Sverige att få ut sina lokalanställda, sina säkerhetsvakter och deras familjer.

Regeringens senfärdighet i kombination med att vi återigen drabbades av det där offentliga ansvaret som så sällan tycks existera vid kris i Sverige; Hellre göra ingenting än försöka göra rätt? 

Till slut var det ambassadens civila säkerhetsföretag och enskilda tjänstemän från UD, Migrationsverket och Försvarsmaken som tar risken att göra fel för att kunna göra rätt.

Boken skildrar hur alla länder som evakuerar försöker samarbeta under de kaotiska dagarna på flygplatsen i Kabul samt organiserandet av insatsen i Islamabad, Tbisli och Arlanda. Sverige kom igång sent men lyckas till slut rädda över 1000 afghaner från talibanerna. Robert Karjel verkar ha intervjuat alla som var med.

Till evakueringen av ambassaden i Khartoum i Sudan 2023 hade Sverige lärt sig av sina misstag och Försvarsmakten kunde genomföra evakueringen. "Det rasslade bara till" uttalade sig Robert Karjel i Aftonbladet om den evakueringen.

Vitön av Bea Uusma

Trots att jag har hört och läst så mycket om Andrée-expeditionen så sträckläser jag boken en kväll. Min fascination har inte upphört. Bea Uusma har några ledtrådar till åt oss i denna bok. Men så mycket närmare sanningen kommer vi ändå inte. De där återatående bevisen kanske finns på Vitön eller så gör de inte det.

Bea Uusma är besatt. Och det i sig är en del av fascinationen i att läsa både Expeditionen och Vitön. Jag uppskattar hennes självdistans trots besattheten. Och jag uppskattar verkligen humorn som förmedlas Jag skrattar högt åt de vilda strategierna för att lyckas ta sig iland på Vitön. Frakta bort valkadavret? Söva isbjörnarna? Söva de norska experterna som vill följa norsk lag och inte vill störa isbjörnarna?

Jag läser nästa bok också om det blir en till.

Medan vi brinner av Amer Sarsour

I Medan vi brinner ska Omar göra en insats för familjen och hämta sina (vuxna) kusiner som anlänt med en flyktingbåt till Sicilien. Omar är svensk och med sig har han två svenska pass till sina kusiner. Det mynnar i en intressant berättelse om hur de tar sig genom Europa.  

Det är en ganska kort och lättläst bok som ändå rymmer väldigt mycket, både spänning och reflektioner.

Det uppstår en del dråpliga situationer som när Omar behöver få sina kusiner att bete sig europeiskt samt även en del frustrerat onödiga situationer. Omar har koll och en plan men lyckas inte med genomförandet fullt ut. Bristande koll på europeisk geografi och bristande förmåga att ligga så lågt som han vet krävs. Men det behövs förstås för spänningen i berättelsen.

Utöver den spännande färden norrut så behandlas Omars behov av att vara manlig och vuxen, hans relation till sin mamma, sin pappa, sin släkt, till Sverige och släktens hemländer Syrien och Palestina samt till kriget i Syrien och till släktens upplevelser där.

Kär i Japan av Åsa Ekström

Kär i Japan är den fjärde delen i Åsa Ekströms mangaserie om sitt liv i Japan. Det är nästan av en högtidstund att läsa dessa mangaserier. Det finns så mycket igenkänning i och med att hon relaterar allt till sig själv som svensk och till livet i Sverige. Riktigt fina mangaböcker, så även denna fjärde del. Jag ser redan fram emot nästa del! 

Snällhjälpsgruppen i Stjärnåker av Julia Wrang

Jag är inte bra på svensk feelgood. Ofta lämnar jag dem ganska tidigt i berättelsen, ointresserad och uttråkad av karaktärer, miljöer och vad som ska hända. Utspelar de sig i ett annat land, i en annan miljö eller i en annan kultur så är jag betydligt mer förlåtande och läsandet blir ett nöje och en behaglig vardagsflykt. 

Då och då lyckas jag jag ändå läsa någon svensk feelgood. Snällhjälpsgruppen är en trevlig men lite ojämn feelgood om att starta om i mormors gamla hus i en liten småstad i Östergötland efter att ha blivit både dumpad och utbränd i Stockholm. 

Din vilja sitter i skogen av Mattias Timander

En stillsam bok om en ung man som söker sin egen väg. Han trivs i fjällbyn. Men när han hittar litteraturen på en hylla under skoteroverallerna i uthuset öppnar sig en annan värld. Han hittar till storstaden. Men människorna, fjällen, veden kallar honom åter. Inte en norrländsk klyschig eländesskildring. Istället fint och äkta.

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg

Från wiki

Deppige Doktor Glas. 

Det är tillfredsställande att äntligen läsa en klassiker man haft någon slags koll på under många år men aldrig läst. 

Jag fångas främst av den vackra skildringen av sekelskiftets borgerliga Stockholm. 

Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind

Jag har läst flera böcker om Ellen Key och hennes Strand nu. Det här är den tredje. Jag föredrar de andra två.  Varken Ellen Key eller Strand är huvudpersoner i boken, istället är det Malin Blomsterberg, Ellen Keys hushållerska, som vi följer i den här boken. 

Jag gillar språket och de korta kapitlen. Det är lättillgängligt så som jag vill men jag finner boken ändå långsam. Jag har lite svårt att förstå Malin även om mycket hos henne är förståeligt.

Tigerns år av Fredrik Lundberg

Tigerns år överraskar verkligen positivt. Det är en spännande berättelse som inspirerats av verkliga händelser i slutet på 90-talet. En grupp turister, däribland två svenska kvinnor kidnappas i östra Kongo dit de tagit sig för att titta på bergsgorillor.  Jag gillar berättelsen för att den utspelar sig i Afrika med turister, journalister, diplomater och afrikanska rebeller i huvudrollerna. Jag gillar hur Fredrik Lundberg driver med spelet på UD och ambassaden i Nairobi. Jag gillar också hur kollegorna på TVSverige (dvs TV4) skildras med respekt för varandra. Det senare är befriande eftersom kollegor i böcker alltid ska vara så elaka med varandra när det är konkurrenter. En sista positiv grej är det där med hur långt IT-tekniken utvecklats sedan 1998. Internet fanns men knappt.

Pizzeria Roma av Elin Persson

Pizzeria Roma är en finstämd och lite vemodig berättelse om att börja bli gammal och sliten. Magnus får lämna sin svets på verkstaden och blir sjukskriven när kroppen säger ifrån. Centralt i boken är vänskapen männen emellan, de som träffas och hänger då och på Pizzeria Roma. De har känt varann länge. Som det är i en by. Jag tycker om att läsa om vardagen och jag tycker väldigt mycket om att vänskapen männen emellan är självklar och okomplicerad. Inte så ansträngd och konfliktfylld som det alltid ska vara i romaner. Befriande långt ifrån det överdrivna eländet i janakippoböckerna. En hyllning till en by och alla de snart lite äldre människorna i vårt land som har vanliga liv, svårmod men goda vänner och ont i kroppen av ett slitsamt arbetsliv.