Wild at heart av K.A Tucker

Wild at Heart tar vid där The simple wild slutar. Calla och Jonah hittar sitt hus och sin landningsbana i Alaskas vildmark. De hittar sin plats och sakta lär de känna sina grannar och det lilla samhället.

Jag tycker verkligen om den här serien. Det är förstås något med vildmarken och Alaska men också karaktärerna, både huvudkaraktärerna och de lite udda bikaraktärerna. Bra feelgood i en fantastisk miljö.  

The simple wild av K.A.Tucker

Calla återvänder till sin pappa i Alaska. Hon är född där men har inte varit där sen hon var två år gammal. 

The simple wild är en vacker underbar romantisk feelgood i en spännande arktisk miljö. Berättelsen innehåller också allvar och sorg. Och glimtar av en annan värld, livet i väglöst land, ute på tundran. 

Den osänkbara Greta James av Jennifer E. Smith

En trevlig feelgood. Trevligt att läsa om Alaska och vad en turist gör på en kryssning. Glaciärer och sjölejon. En rocktjärna och en historieprofessor.

När vargarna kom av Charlotte McConaghy

Intressant läsning om Rewilding med vargar i Cairngorms, Skottland. Det, dess dramatik och målkonflikt hade nog räckt för mig. Men boken innehåller mer. Relationer, våld, familjedrama. Invecklat och intrasslat. Det blir nog lite för mycket för mig, tyvärr. 

Himmel över Alaska av Kristin Hannah

Vilt och vackert. Alaska kommer till sin rätt i den här boken.  Familjedrama om en familj i spillror, nära sammanlänkat med det storslagna landskapet. 13-åriga Leni finner sitt hem. Kallt och varmt. 

Det tog ett tag innan jag tog mig att för att läsa den här boken. Att jag skulle läsa den visste jag sen jag första gången hörde talas om den. Lika bra som förväntat.

Mot den glittrande snön vid världens ände av Eowyn Ivey

En expedition längs Wolverinefloden i Alaska i slutet av 1800-talet. Berättelsen följer det kämpande sällskapet genom brev och dagboksanteckningar. Parallellt följs den unga hustrun, som är kvar hemma, och den nutida släktingen.

Mycket vackert rakt igenom. Läses varsamt.

Snöbarnet av Eowyn Ivey

Snöbarnet är som en saga men på riktigt. En fin historia som trots motgångar och vemodig stämning ändå har en aningens feelgoodkänsla över sig. Jag är hela tiden lite orolig att det ska hända huvudpersonerna något tragiskt. Och visst händer det saker. Händelserna som är svårförklarliga ibland, självklara ibland,  hemska och goda, onödiga och betryggande.

Vi befinner oss i Alaskas vildmark på 1920-talet. Tuffa nybyggartider. Järnvägen byggs ut för att staten ska kunna tillvarata Alskas naturtillgångar. Nybyggare söderifrån behövs för att producera mat. Jack och Mabel lockas att starta ett nytt liv i Alaska.

Jack och Mabels stora sorg är att de inte har några barn. De börjar bli gamla. Orkar de verkligen med det hårda nybyggarlivet? De vacklar i sin tro, samtidigt som sorgen över barnen som aldrig kom, tynger dem båda. Vänskapen till grannfamiljen Benson är ett ljus i mörkret.

En vinterdag när årets första snö faller kommer så en liten flicka till gården. Kvällen innan har Jack och Mabel byggt en snögubbe i form av en flicka. Snöskulpturen är på morgonen raserad och vantar och mössa är borta. Hon är skygg och tycks hålla till i skogen, men sakta vinner de hennes förtroende. Vem är flickan? Är hon verklig eller den sagofigur den belästa Mabel minns från en rysk folksaga.

Jag tycker mycket om Snöbarnet. Jag är svag för skildringar av nybyggare, särskilt i nordlig vildmark. Stämningen i boken är fin och oroande på samma gång.

Boken är ett recensions ex från Bazar.