Blattejävlar av Goran Vojnović

Arg ung man i kubik från en av Ljubljanas förorter. Marko är förbannad på det mesta. Sina föräldrar, kompisarna, kompisarnas föräldrar, basketränaren, polisen, allt. Han är lika arg på slovener som på alla de andra blattarna. Blattar är de som invandrat från andra delar av det forna Jugoslavien. Marko är själv blatte, född i Slovenien men föräldrarna kommer från Bosnien. Jag önskar frustrerat att Marko skärper sig, gör det han ska i skolan, går på basketträningarna och pratar med sina föräldrar. Jag blir irriterad på att Marko och hans vänner förstör för sig själva och jag känner med Marko när han gråter förtvivlat i sin mammas famn. Markos dagdrivande meningslöshet i förortslivet leder rakt nedåt, tills dess Markos föräldrar slutligen griper in. Den slitna basketkorgen i en övergiven trädgård ger ändå något slags hopp om det som trots allt finns där inom Marko.

Med humor och rapphet fångas betydelsen av klass och etnicitet. Och så får man med sig lite om skillnaden. Det relativt sett välordnade Slovenien är Europa, till skillnad från det fattiga Bosnien.

Boken kom ut 2008 och blev en av de största boksuccėerna någonsin i Slovenien. 

Slovenien och Bosnien i Östeuropautmaningen

Lockfågeln av Henrik Brun

Lockfågeln är en dansk deckare som överraskar mig positivt. Jag valde att läsa den endast för Sloveniens skull. Jag ville läsa något från eller som något som utspelade sig i Slovenien och mina förhoppningar infriades.

Lockfågeln utspelar sig nästan helt och hållet i Slovenien och till stor del i Ljubljana - detta europeiska hemliga smultronställe enligt Henrik Brun - och mig. 

Inför läsningen kände jag mig lite avvaktande inställd då temat i thrillern var människohandel. Det är angeläget men det är naturligtvis också tungt och jobbigt. Lukas Moodyssons Lilja 4-ever är ovärderlig för det kollektiva medvetande i det fallet. Men Lockfågeln är  mer av en vanlig thriller. Det är inte så stort känslomässigt fokus på människohandeln, utan männsikohandeln är snarare den bakomliggande orsaken till själva handlingen i thrillern.

Den danske journalisten Ketil Brandt åker till Balkan för att gästa ett bröllop. I ett tidigare liv var han krigsreporter på Balkan och han känner länderna och platserna. På tåget söderut (Jag gillar verkligen den skildrade charmen med en tågresa från Köpenhamn till Ljubljana) får den flygrädde Ketil veta att hans gamle vän från krigsåren, en dansk chaufför som bosatt sig i Slovenien, dött. Den slovenska polisen ber honom hjälpa dem med det som de tror är ett mord. Många olika agendor pågår därefter samtidig. En dansk kvinnlig handbollsstjärna bosatt i Ljubljana har också en roll i dramat. Till sin hjälp får Ketil dessutom den attraktiva och professionella journalisten Ines som främst fokuserar på storyn kring männskohandel.

Återkopplingar till krigsåren finns där, men mest i form av att Sloveniens historia i förbifarten. Slovenien slank ur det forna Jugoslavien - och de efterföljande traumat - efter endast 10 dagars krig.

Vad gäller kriget på Balkan kommer jag när jag läser Lockfågeln att tänka på Johanne Hildebrandts Blackout. En reportagebok som belönades med Guldspaden 2001. Och en bok som, när jag läste den, fick mig för en stund att tycka att jag faktiskt förstod vad det var som hände de där åren på Balkan.

Bäst är Lockfågeln för mig för miljöerna, människorna och funderingarna kring livet i Ljubljana, i Slovenien och på Balkan. Jag läser gärna de kommande två planerade deckarna om Ketil Brandt. Åtminstone om han håller sig på Balkan. 

Bok läst under bloggsommarlovet.