Arktisk sommar - En roman om E.M Forster av Damon Galgut

En oväntad läsning som följd av min resa jorden runt med Kaffe och Kultur. I maj månad är det Egypten som gäller. Jag hamnade i denna bok efter en slumpmässig sökning. 

Jag gillade att läsa den här boken. Morgan Forsters resor i Indien och Egypten under tiden före, under och efter första världskriget. Mest Indien. Mindre Egypten. Sökandet efter sig själv. Skrivandet av klassiker som A passage to India. Det brittiska imperiet på upphällning.

Jag upplever världen med kaffe & kultur. Lästa böcker sen bloggens början som relaterar till Egypten återfinns här. 

Döden på Nilen av Agatha Christie

Kanske är det här min favorit av Agatha Christies deckare. För besöket i Egyptens skull.

Att komma hem ska vara en schlager av Per Hagman

En medlem i lunchbokklubben föreslog Per Hagman. Att någon gång läsa något av Per Hagman stod högt på agendan. Att vi andra aldrig hört talas om denne man bidrog nog till att valet blev enkelt. För ett starkt skäl att vara med i en bokklubb är förstås att man vill bredda sig. Om boken. Tja. Upplevde den som en väldigt lång bok utan någon särskilt röd tråd. Men plötsligt här och där blixtrade ändå någon tanke eller något annat till.

Lady Almina och verklighetens Downton Abbey av Lady Fiona Carnarvon

Boken om Lady Almina av Lady Fiona Carnarvon lockade mig endast delvis pga Verklighetens Downton Abbey. Jag tycker om att läsa om den här tiden. Delvis handlar det om min fascination av samtiden i det koloniala Brittiska Imperiet men i detta fall främst för skildringen av förändringarnas tid för det gamla Englands överklass på sina gods och herresäten. Den tid som ju också Downton Abbey utspelar sig under. Dessutom gillar jag historiska biografier. När jag läste att Earl Carnarvon - Lady Alminas man - var den som upptäckte Tutankhamons grav tillsammans med Howard Carter i Egypten så fick jag svårt att motstå den här boken.

Att Highclere Castle är förebilden för Downton Abbey och det slott som TV-serien spelas in på är förstås en anledning för Lady Fiona att skriva boken. Likaså att Lady Almina är en förebild för Cora Crawley in TV-serien. Men jag tycker boken hade varit nog så intressant och fullt tillräcklig ändå. Men det är uppenbart att utan Downton Abbey hade boken aldrig nått ut, förmodligen aldrig blivit publicerad och kanske inte ens blivit skriven.

Att ha sett Downton Abbey medför att det är enklare att föreställa sig slottet framför sig, kanske framförallt tjänstefolkets miljöer som nere i köket tex. Men det underlättar också när man vill föreställa sig de olika skeendena i livet på slottet, tex de stora middagarna eller när de unga männen ger sig ut i det stora kriget.

Det är en lättläst och snabbläst biografi om den unga oäkta arvtagerskan Almina Wombwell som gifter in sig i familjen Carnarvon och blir grevinna. Pengarna hon för med sig i äktenskapet medför att den femte earlen av Carnarvorn kan fortsätta leva sitt bekymmerslösa överklassliv och att Highclere Castle kan renoveras och moderniseras. Under 1:a världskriget erbjuder Lady Almina Highclere Castle som krigssjukhus. Den driftiga Lady Almina får äntligen en riktig och vettig uppgift i livet och hennes administrativa och organisatoriska kunskaper kommer till sin rätt.

1:a världskriget och dess fasor får stor plats i boken och det är givande läsning då det levandegör en fruktansvärd tid i Europas och världens historia. 1:a världskriget är inte bortglömt, men 2:a världskrigets  överskuggar  det krig som ligger längre bort i tiden för oss.

Tutankhamons begravningsmask
från wiki

Efter kriget återvänder Earl Carnarvon till Egypten och utgrävningarna i Konungarnas dal. Paret Carnarvon har nu tillbringat många vintrar i Egypten och Earl Carnarvon har finansierat utgrävningar år efter år samt deltagit i det dagliga arbetet med vännen Howard Carter. 1922 upptäcks den fantastiska graven och det hela blir en världsensation. Earl Carnarvon dör tragiskt till följd av en blodförgiftning några månader senare. Lady Fiona säkrar tillsammans med Howard Carter Tutankhamons skatter till eftervärlden.

Författarinnan Lady Fiona Carnarvaron är gift med den åttonde earlen av Carnarvaron och bor på Highclere Castle idag.

Boken är ett recensions ex från Massolit.

Stridens hetta av James Holland

Jag har läst en bok om den engelske soldaten Jack Tanner förrut. Då var han i Norge. Operation Oden skrev jag om här. Jag har hoppat böckerna i Frankrike och Kreta. Men nu tar jag mig an honom i Nordafrika. Jag tycker Jack Tanner har utvecklats något som person mot vad jag minns honom i Norge. I Stridens hetta utspelar sig i Kairo och Nordafrika.

Jack Tanner avancerar i graderna och efter att ha blivit skadad rekryteras han i bokens början tillfälligt till underrättelsetjänsten. Tobruk har fallit och General Rommel har just stannat av i sitt avancemang mot Kairo. Det myllrar av spioner och spänning i gränder och bazarer. Snart är dock Jack Tanner tillbaks i armén.  Avgörandet i El Alamanein närmar sig.

Förutom att jag gillar läsa lättlästa spänningsromaner som den här då och då, så är det är framförallt de nordafrikanska miljöerna som lockar mig att läsa Stridens Hetta. Kairo under undra världskriget. Jovisst. The english patient och Fortunes of war.  Men Stridens hetta är framförallt en bok om en soldat i armén. Det är det som är militärhistoriken James Hollands nisch. Spionromaner som utspelar sig under andra världskriget finns det redan högvis av.

Läs gärna vad Bokparet - med koll på historia - har skrivit om Stridens hetta här.

Egyptisk vår 2

Yacoubians hus av den egyptiske författaren Alaa al-Aswany har stått i min bokhylla en tid utan att jag brytt mig om den. Men efter den "arabiska våren" tog jag tag i boken eftersom den verkade lagom lättläst och jag var nyfiken på det egyptiska samhället.

Jag kom snabbt in i boken och kunde konstatera att Alaa al-Aswany är en god berättare. Läsaren får följa ett antal människor med anknytning till ett hus i Kairo, vid tiden för Gulfkriget (1991). En av dem är rik som ett troll (men vill bli ännu rikare), en annan är en framgångsrik tidningsredaktör och en tredje drömmer om att bli polis, men upptäcker att vägen dit är stängd för en simpel portvaktarson som han. Klassperspektivet och människors strävan efter sociala positioner är starkt närvarande berättelsen igenom. Samhället beskrivs som genomsyrat av korruption och regimen slår hårt mot dem som kritiserar makten. Här inryms en intressant skildring av en ung mans väg in i islamistisk terrorverksamhet. Här finns också män som framstår som offer för sina lustar (oavsett om de åtrår kvinnor eller män) och kvinnor som får finna sig i att utnyttjas och vara i beroendeställning.

Det är alltså en ganska komplex och rätt mörk bild av samhället som målas upp, men det görs med skicklig hand och med viss humor. Men tyvärr blir personerna något av karikatyrer och jag märker att jag tappar intresset för dem efter ett tag. Något som jag stör mig på alltmer under läsningens gång är att boken, trots sitt ganska radikala innehåll, faller in i en traditionell och trång kvinnoskildring (åtminstone med svenska mått mätt). Slutet har jag verkligen svårt för. Historiens upplösning känns smått gubbsjuk (!) eller i varje fall inte realistisk, vilket man nog förväntar sig i en realistisk roman.

Egyptisk vår 1

Nawal el-Saadawi var med i SVT:s Babel för några veckor sedan. Daniel Sjölin och Svante Weyler gjorde ett otroligt träigt intryck bredvid denna 80-åriga författare och förkämpe för kvinnors rättigheter. Tahrirtorget! sa hon. Människorna på Tahrirtorget! Om och om igen återkom hon till sina upplevelser från den egyptiska revolutionen, och hennes engagemang och entusiasm gick rakt genom teverutan. Upplevelserna hade påverkat henne så starkt att hon måst lägga det skrivprojekt hon höll på med åt sidan och påbörja ett helt nytt.

el-Saadawis böcker handlar ofta om det patriarkala förtrycket under islams dogmer, om barns och kvinnors utsatta situation. Det är förstås politiskt sprängstoff och under lång tid har böckerna varit förbjudna eller åtminstone inte givits ut på något egyptiskt förlag, och själv har hon suttit i fängelse för sina åsikters skull. Jag läste några noveller av el-Saadawi för några år sedan (ur samlingen Törst) och jag minns dem som mycket speciella - inte helt lättuggade, men nästan självlysande med sin suggestiva stil, frammanande en känsla av att kliva innanför huden på en människa. Som om varje ord valts ut för sin särskilda tyngd. Nu finns en ny bok översatt till svenska, Den stulna romanen - den hamnar förstås på min "vill läsa"-lista.