Du vet inte vad krig är. En ukrainsk flickas dagbok av Yeva Skalietska

De första dagarna fängslar mig mest. Att somna i ett lyckligt vardagsliv i Charkiv och vakna i krig. Skräck, rädsla och ovisshet. Yeva och hennes farmor kommer hela vägen till Dublin. Det här är Yevas dagbok under ett par månader.

Ukraina i Östeuropautmaningen 

Surrender av Paul "Bono" Hewson

40 låtar en berättelse. Bonos självbiografi. 

De första åren intresserar mig mest. 

Lite för lång upplevde jag den här självbiografin.

Songs of Surrender U2 2023

Säg inget av Patrick Radden Keefe

Juni månad med Kaffe&Kultur fokuserar på Irland. Den här boken har jag velat läsa ett tag, så det kändes väldigt lägligt att få det gjort.

Boken kretsar kring mordet och kidnappningen av tiobarnsmodern och änkan Jean McConville, men det är framförallt en berättelse om IRA inifrån. Skickligt, väldigt intressant och mycket läsvärt. Historiska skeenden faller på plats, brottstycken ur nyhetsrapporteringen från min barndom, hungerstrejkerna, bomberna, krigsrubrikerna från Belfast. Det pågick ett krig i norra Europa på 70- 80- och 90-talen. The Troubles.

Jag upplever världen med kaffe & kultur. Lästa böcker sen bloggens början som relaterar till Irland återfinns här.

Bröllopsfesten av Lucy Foley

Lättläst drama om rika kändisar som gifter sig på en irländsk isolerad ö. Och någon som dör. Sakta och segt i 95 % av boken. Sen exploderar det smart att jag förlåter det sega.

Snöfall, Mirakel och frusna hjärtan av Claire Sandy

En s.k jul-lit? Inte riktigt min bok. Bl.a lite för mycket av katolsk synd. Jag konstaterar åter att jag borde läsa färre av denna sort. Men jag kan liksom inte låta bli. För att jag vet att det finns bra chic-lit-feel-good-romance-böcker. Och jag letar efter dem. Men de flesta av dem är inte översatta. Så jag lär i såfall läsa dem på engelska, vilket i sig inte är något problem, det är bara att då hittar de väldigt sällan hem till mitt bibliotek. Och det är där böckerna jag läser i första hand kommer ifrån.

Korpgudinnan av Elisabeth Östnäs

Korpgudinnan är tredje och avslutande delen i Elisabeth Östnäs vikingatrilogi; Sagan om Turid. Resan når sitt slut. Inte lika bra som de inledande två delarna.

Den glömda rosenträdgården av Marita Conlon McKennas

Ännu en feelgood. Det blir mycket av det för mig just nu. Och Den glömda rosenträdgården är av samma sort som Marita Conlon McKennas övriga. Jag gillar att det är flera generationer inblandade i boken.

Välsignade ost av Sarah-Kate Lynch

Välsignade ost var en tämligen ordinär feelgood jag läste i somras, typiskt snabbläst och snabbglömd och konstaterar jag i onödigaste laget.

Men de där ostarna som tillverkades på den irländska gården Coolarney blev jag onekligen rätt sugen på. Boken läses alltså gärna med någon delikat dessertost tillhands.

Jag stör mig lite på att det är en massa figurer som inte har med handlingen alls att göra som beskrivs sida upp och ner. Jag misstänker att författarinnan är väldigt förtjust i irländska original på landsbygden.

New York, Irland, kärlek och ost sammanfattar jag den här boken med.

Boken lästes under bloggsommarlovet.

Och så kom du av Kathleen MacMahon

Och så kom du  av Kathleen MacMahon är en kärleksroman men en lite annorlunda sådan. Den handlar om mycket mer. Romanen utspelar sig precis under bankkrashen. Lehman Brothers har just konkat och Irlands högkonjuktur har precis börjat sin väg mot kraschlandning.

Addie, 39, är en arbetslös arkitekt. Hon tillbringar sina dagar med att gå ut med hunden och med att simma, i pool eller i havet. I bokens början tar hon hand om sin far i föräldrahemmet. Han har lyckats bryta båda handlederna.

Bruno, 49, fick gå ut från Lehman Brothers med sina tillhörigheter i en papplåda. Han lämnar New York för Irland för att söka sina rötter. Och han tänker inte återvända till USA om inte Obama vinner.

Boken handlar inte bara och Addie och Brunos möte utan också om Addies syster och far. Addies familj är  avlägsna släktingar till Bruno vilket är anledningen att de träffas.

Boken är både glad och sorgsen. Lite vemodig när den är glad och lite hoppingivande när den är sorgsen.  Jag gillar hur man lite successivt får lära känna personerna i boken. Det är finstämt och jag förstår att boken blivit mycket omtyckt och att det är en bok som toppat försäljningslistor på Irland.

Det jag känner när jag läser boken är att Kathleen MacMahon vill för mycket med sin bok. Jag kan inte riktigt förklara varför, men det händer så stora saker i familjemedlemmarnas liv att det egentligen är fyra huvudrollsinnehavare, fyra perspektiv och fyra historier som berättas - även om Addie är den centrala gestalten. Kan det ha att göra med att det är en debutroman. Att inte våga tro att det räcker med mindre? 

Boken är ett recensions ex från Bazar.

Kockskola för ensamma hjärtan av Marita Conlon-McKenna

Utläst. Kockskola för ensamma hjärtan blev den första i den lättsmälta lättlästa högen jag lånade på biblioteket häromdagen. Jag har nog inte så mycket att säga om den här boken mer än att den exakt uppfyllde mina förväntningar.

En frånskild medelålders kvinna startar en matlagningskurs i hemmet i Dublin och vi får följa både henne och en del av deltagarna privat. Det är mysigt och gulligt och det ordnar sig till slut för det flesta.

Det intressanta med boken  är att Marita Conlon-McKennas Irland har förändrats. I den förra boken jag läste av henne (jag tror det var Bröllopsfixaren?) var det ekonomisk högkonjuktur med östeuropeisk arbetskraftsinvandring. Nu har Irlands ekonomiska bubbla kraschat och irländarna är utan jobb och emigrerar. Att Marita Conlon-McKennas böcker är de irländska vardagliga förutsättningarna trogna och låter historien påverkas av detta tycker jag är ett plus.

Tack för alla minnen av Cecelia Ahern

I höstas såg jag att väggarna på flygplatsbokhandlarna nere i Europa var fullkomligt tapetserade av Cecelia Aherns feelgoodböcker. Det gjorde mig nyfiken och jag tänkte att jag kanske har missat något. Så jag plockade på mig ett ex från biblioteket häromveckan och kan nu konstatera att jag inte missat något. Kanske var hennes första böcker bättre. Kanske har det gått massproduktion i hennes skrivande. Men en författare definieras även av den lägsta nivån. Det här var krystat och jag läste Tack för alla minnen så snabbt på slutet att frågan är om jag ens läst boken. Fler böcker av Cecelia Ahern lägger jag inte tid på.

Bröllopsfixaren av Marita Conlon-McKenna

En trevlig men ack så förutsägbar feelgood roman har jag också hunnit med under julledigheterna. Dublin, tre ogifta döttrar, nära K-märkta hus kring en liten park, trivsamma och gästvänliga grannar. Det enda nya med den här boken är att feelgoodhistorien främst, men inte bara, skildras ur moderns perspektiv. Och hon bekymrar sig för att döttrarna ej hittar sina stora kärlekar. På sitt sätt är det mest intressanta att hon även äktenskapsmäklar åt sin polska städhjälp. Denna tussar hon ihop med en polsk snickare. Och genom dessa båda karaktärer fås en liten liten glimt av den Irländska Tiger som var ett tag.