I höstas såg jag att väggarna på flygplatsbokhandlarna nere i Europa var fullkomligt tapetserade av Cecelia Aherns feelgoodböcker. Det gjorde mig nyfiken och jag tänkte att jag kanske har missat något. Så jag plockade på mig ett ex från biblioteket häromveckan och kan nu konstatera att jag inte missat något. Kanske var hennes första böcker bättre. Kanske har det gått massproduktion i hennes skrivande. Men en författare definieras även av den lägsta nivån. Det här var krystat och jag läste Tack för alla minnen så snabbt på slutet att frågan är om jag ens läst boken. Fler böcker av Cecelia Ahern lägger jag inte tid på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar