Gabriella Ekström har skrivit en roman, KäraSacha, som handlar om en rysk längdskidåkare, Alexandr Sacha Batuhkin. I bokens inledning gör Sacha sin debut i det ryska landslaget i världscupen. Inlägg om Kära Sacha kommer inom kort.
Jag har haft ett antal duktiga längdåkare och skidtävlingsarrangörer att bolla med på hemmaplan, och utöver det har jag haft två ryska landslagsåkare som har hjälpt mig när det har varit något jag undrat. Därmed inte sagt att allt i boken stämmer in på dessa två, det är viktigt att framhålla. Boken är och förblir fiktiv, ett verk av min fantasi.
Sdan skulle jag inte vilja säga att skidåkning är en helt ny värld. Jag har alltid varit mycket sportintresserad, jag krediterar mig själv med att förstå sport och världen bakom den väldigt bra efter att ha jobbat med proffsidrott i sjutton år redan. Skidor är givetvis annorlunda än cykel, men samtidigt mycket, mycket likt.
Det lilla förlaget SE Förlag, som främst ser som sin uppgift att ge ut böcker inom genren "skönlitterära skildringar av cykelsporten", frågade om jag var intresserad av att läsa Kära
Sacha. Eftersom längskidåkning
är ett stort intresse i min familj, så kunde jag inte låta
bli att klämma in Kära Sacha bland alla andra böcker
jag tänkt läsa denna vårvinter. Och nu stundar ju
dessutom längdskid-VM i Val di Fiemme...
Min första tanke när jag läste om vad boken Kära
Sacha handlade om, var hur en svensk sportjournalist och
författare kan veta så mycket om rysk längdskidåkning
att hon kan skriva en roman som utspelar sig i denna miljö.
Gabriellas egen bakgrund är cykel och hennes två tidigare
romaner De som inte vann och Lejontämjaren utspelar sig inom cykelsporten. Jag fick genom
förlaget möjlighet att ställa några frågor
till Gabriella Ekström som hon besvarat enligt nedan.
Hur kom det sig att du valde just en rysk skidåkare som huvudperson i din nya roman?
Hela inspirationen till boken fick jag
under vinter-OS i Vancouver. Särskilt sprinten var magisk och
jag kunde inte sluta tänka på bilden av de två ryska
skidåkarna, rumskamraterna som tog guld och silver. Där
satte fantasin fart och inom några dagar hade jag karaktärerna
och huvuddelen av storyn färdig.
Det hjälper att Ryssland är
ett land som intresserar mig väldigt mycket. Jag läser
mycket ryska författare och även författare från
andra länder som skriver om Ryssland, och i flera olika genrer,
tex Tom Rob Smith, Dmitrij Gluchovskij, Solzhenitsyn, Cruz Smith,
Politkovskaja, Efron mm. Jag har också studerat ryska i några
år och rest en del ensam i Ryssland och var sugen på att
skriva om landet efter att tidigare ha skrivit om Frankrike och
Belgien.
Hur har du gjort för att faktagranska och få insikt i längdskidåkningen och då framförallt den ryska längdskidåkningen?
Jag har använt mig av sådant
jag samlat på mig genom åren. Tidningsartiklar,
uttalanden i TV och intervjuer. Sedan kollar jag upp specifika
händelser såklart, men jag tror att den övergripande
förståelsen för sportvärlden och dess villkor är
det viktigaste.
Jag har haft ett antal duktiga längdåkare och skidtävlingsarrangörer att bolla med på hemmaplan, och utöver det har jag haft två ryska landslagsåkare som har hjälpt mig när det har varit något jag undrat. Därmed inte sagt att allt i boken stämmer in på dessa två, det är viktigt att framhålla. Boken är och förblir fiktiv, ett verk av min fantasi.
Vad skiljer sig att skriva en roman som utspelar sig i skidsporten i jämförelse med dina tidigare romaner inom cykelsporten?Faktiskt inte jättemycket. Jag tycker om att lägga fokus på personerna och banden emellan dem, och även på miljöerna och tävlingsmomenten. Jag går inte in på djupet vad gäller utrustning i skidboken men det gör jag faktiskt inte heller i de böcker som handlar om cykel. Min ryskalärare har varit ett stöd i att granska de små detaljerna, som tex förhållandet mellan yngre adept och äldre ledare, tilltal och dylikt.
Sdan skulle jag inte vilja säga att skidåkning är en helt ny värld. Jag har alltid varit mycket sportintresserad, jag krediterar mig själv med att förstå sport och världen bakom den väldigt bra efter att ha jobbat med proffsidrott i sjutton år redan. Skidor är givetvis annorlunda än cykel, men samtidigt mycket, mycket likt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar