I munkens skugga av Helena Thorfinn

 Jag gillade Helena Thorfinns båda Bangladeshböcker och jag gillar denna hennes Burmabok. Den fångar en kort historisk period av demokrati i Burma kring år 2016. En flämtande oskyddad låga, som senare släcks. I centrum den uppsagda journalisten / kommunikatören Katja på besök hos systersonen som jobbar på UNICEF. Expatvärlden men inte bara, precis som i Bangladeshböckerna.

Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipe Sendker

Fint om Burma, fina miljöer. Men ack så sentimentalt. Inte riktigt min kopp te. Och varför en japansk geisha på omslaget? Asien som Asien eller vadå?

Men jag tyckte om att läsa en bok som utspelade sig i Sydostasien. Kanske tyckte jag allra mest om att få följa med munkarna en tidig morgonvandring genom den lilla staden.

Anteckningar från Burma av Guy Delisle

Jag är helt såld på serietecknaren Guy Delisles anteckningar. Det enda dåliga med Anteckningar från Burma är att jag nu bara har Shenzhen  kvar. Jag får helt enkelt hoppas Guys yrke för honom långt bort igen eller att hans fru åker på fler uppdrag för MSF och att Guy  fortsätter inspireras till sina fantastiska skildringar av olika exotiska hörn runt om i världen. Om Pyongyang skrev jag här. Om Jerusalem skrev jag här. Jag avundas er som har dem alla kvar att läsa.

Dagar i Burma av George Orwell

Dagar i Burma utspelar sig i mitten av 20-talet. Burma tillhör då British India. Vid samma tid tjänade Orwell själv som militärpolis i landet och han upplevde det koloniala Indien genom ett av dess mest avskyvärda yrken.

Det är på något sätt befriande hur Orwell beskriver några av kolonialismens alla vedervärdiga sidor. Boksidorna fulkomligt dryper av rasism när det på klubben diskuteras om de inföddas eventuella framtida möjligheter att bli medlemmar. Det befriande är hur naket och rättframt Orwell uttrycker åsikterna, utan skrupler. För att i andra samtal, på andra platser i Kyuaktada i övre Burma, beskriva andra sidor av kolonialismen. Det är sparkar åt många håll i denna Orwells uppgörelse med sin tid i Burma och med imperialismen.

När Orwell skrev de andra två böckerna i Burmatrilogin var han profet. Djurfarmen och 1984 skrevs innan Burma ens fått sin självständighet från engelsmännen.

Vad händer i boken då? Det är ju trots allt förutom en uppgörelse med det brittiska imperiet också en roman. Huvudpersonen Flory är en gammal ungkarl, tjänsteman inom virkesindustrin i Burma, sedan 15 år tillbaka. Till skillnad från sina andra europeiska kollegor i Kyuaktada ser han skönheten i Burma och intresserar sig för landets kultur. Han är ensam och han längtar efter samtal, riktiga samtal om böcker och litteratur bland annat. Den enda vän han har som han kan föra riktiga samtal med är den indiske läkaren Veraswami. Men det är en vänskap som inte är självklar och som sticker i ögonen på de andra europeerna. När den unga fröken Elisabeth dyker upp, söker sig Flory till henne full av förhoppningar. Men Elisabeth är och förblir ett ämne till att bli en riktig burra memsahib. När Flory uttrycker sin ståndpunkt ”Men ni förstår, jag försöker - bara ibland, när jag törs det - att inte vara en pukka sahib” vidgar han, utan att han förstår det, gapet mellan dem.

Dagar i Burma är en mycket läsvärd och fortfarande aktuell bok. En naturlig fortsättning för mig i mitt utforskande av British Raj. Om biografin Kipling Sahib - India and the Making of Rudyard Kipling och ögonvittnesskildringen Plain Tales of the Raj har jag skrivit här.

Slutligen ett tips på en bok som bl.a utspelar sig i Burma under denna tid, eller snarare i tre generationer från mitten av 1800-talet till mitten av 1900-talet. The Glass Palace, skriven av en av mina absoluta favoritförfattare Amitav Gosh.

Wong / Orwell / Burma

Noterade förresten i slutet av senaste Vi Läser att vi kan förvänta oss ett intressant reportage i nästa nummer. Ola Wong om George Orwell i Burma. Vilken kombination. Höga förväntningar! Men tiden går fort till 27 mars.

En kamp för frihet av Jesper Bengtsson

En kamp för frihet är en kort och lättläst biografi, av journalisten Jesper Bengtsson, om Burmas demokratiska hopp; Aung San Suu Kyi.

Aung San Suu Kyi är Burmas samlande kraft bara genom att vara den hon är. Hon är dotter till landets nationalhjälte Aung San, mördad 1947 då Burma just erhållit sin självständighet från Britterna. Burma lider inte bara av sin militärjunta. Landet är splittrat. Flera väpnade etniska minoriteter i de östra delarna vill ha ökat eller helt självstyre. Aung San Suu Kyi är den enda politikern som alla grupper i demokratirörelsen står bakom. Det är därför hon är så viktig.

Det är särskilt intressant att läsa om personen bakom myten och symbolen, även om bilden som skildras är relativt ytlig. Och det ger en förklaring till varför hon är där hon är idag. Boken ger även en bra sammanfattning av Burmas 1900-tals historia.

Jesper Bengtsson har även skrivit Granatklockorna i Myitkyina, om det svensk-amerikanska missionärsparet Ola och Minnie Hansson, som verkade i Burma kring sekelskiftet. Klart läsvärd även den. Tyckte nog den var bättre, som bok, än En kamp för frihet. Även där ges en bra bakgrund till Burmas moderna historia.