Så kommer då, med anledning av världsboksdagen, åter en tematrio från
Lyrans noblesser som jag inte kan motstå; världsböcker.
Jag föredrar ofta nyare litteratur när jag reser sittande i soffan, varför det kanske blir ett något modernare urval här, jämfört med hur jag tror definitionen av världslitteratur och dess klassiker lyder.
När jag funderar på vilka riktigt bra utomeuropeiska böcker jag läst, så känner jag att jag vill ta chansen och lyfta fram tre böcker av tre indiska författare.
En lämplig ung man av Vikram Seth. En tegelsten som hängde med så länge att den kändes som en kompis. Boken skildrar den unga Lata i 50-talets Västbengal och hennes och hennes familjs sökande efter en lämplig ung man. Denna bok låg i topp i 15 år på listan med mina favoriter från Indien, men för ett par år sedan fick den nöja sig med att faktiskt dela förstaplatsen med;
The Hungry Tide av Amitav Gosh. Med denna bok blev Amitav Gosh en av mina absoluta favoritförfattare. Jag undrar varför ingen av hans böcker kommit i svensk i översättning.
The Hungry Tide tar plats i Sunderban, Gangesdeltat sydöst om Calcutta. Det är en helt fantastisk bok med ett fantastiskt språk som balanserar Indiens ytterligheter på ett mästerligt sätt. Modernitet och tradition, stad och land, rikedom och fattigdom, naturvetenskap och mystik, etc. Allt samspelar ödesdigert och oundvikligt i detta drama. Boken utspelar sig i nutid precis som trean på min Indienlista;
Bittert arv av Kiran Desai. Detta är en roman som främst utspelar sig i Kalimpong, en gammal brittisk hillstation vid foten av Himalaya. Den unga Sai lever hos sin excentriske bittre morfar i ett stort förfallande hus. Det är fuktigt, dimmigt och regnperiod. Med de karaktärer vi följer får vi det globaliserade, politiska och traditionella Indien idag. Skickligt, vemodigt och underbart berättat.
