Hildur av Satu Rämö

Lite då och då är det läge för en isländsk deckare och tillsammans med den drömma sig bort till den karga ön. Alla isländska deckare är inte per automatik bra så det gäller att välja med omsorg. När finländska Satu Rämös deckare dök upp som tips överallt så insåg att det här är nästa biljett till Island. Och det var ett bra val, resan gick till Isafjördur i Västfjordarna, där jag aldrig varit. De flesta deckarna jag läst har utgått från Reykjavik. Huvudkaraktärerna är sympatiska vilket jag uppskattar.  Jag läser mer än gärna fler i serien om Hildur, Jakob och de andra.

Märket av Frída Ísberg

Märket är en dystopisk skildring om ett Island där människor delas in i A- och B-människor, märkta eller omärkta. Åtminstone görs detta efter att människorna gått igenom ett psykologiskt test, där den empatiska förmågan testas.  Skrämmande förstås. Och ett inlägg i samhällsdebatten på sitt sätt. Jag tyckte dock boken var splittrad med alla karaktärer och alla karktärerna är offer på olika sätt.

Bron över Tangagata av Eirikur Örn Nordahl

Det här var en riktigt oväntad liten pärla till läsning. Arbetsbefriade Halldor i Isafjördur på nordvästra Island fördriver tid och dagar i väntan på att arbetet på räkfabriken ska komma igång igen. Island. Kärlek. Humor. 

Bonushumor  infinner sig när Halldor träffar på bokens författare, och tror jag dennes kompisar, på ett av caféerna nere i centrum. Författaren har samma hatt som porträttet på pärmens insida och han köper f.ö en resetandborste i bambu på det hippa caféet.

Det var Island i september med Kaffe och Kultur. Dröjsmål i kön på biblioteket medförde att jag inte hann med den här boken i september tyvärr. En försenad islandsresa fick det bli. Men den som väntar på något gott.

Jag upplever världen med kaffe & kultur. Lästa böcker sen bloggens början som relaterar till Island återfinns härhär.

Mörkret av Ragnar Jónasson

Nja. Isländska deckare brukar jag tycka om överlag. Men det är något jag saknar här. Men jag gillar den snygga kyrkan på omslaget.

Det tyska huset av Arnaldur Indridason

En ny serie av Arnaldur Indridason. Och jag tycker onekligen det är en spännande och dynamisk tid den där, krigstidens Island. Det kan nog bli fler i denna serie av mig. Del två är redan ute.

Svart himmel av Arnaldur Indridason

Svart Himmel är en Indridason med en annan polis i huvudrollen. Erlendurs kollega Sigurdur Óli. Deckaren är en högst ordinär sak. Jag kan dock inte låta bli och fundera över det där varför alla poliser i deckare har något form av personligt trassel som bildar bakgrundsbrus till själva deckarstoryn. Ingår det i mallen på kursen där det lärs ut hur man skriver deckare? Med det sagt, jag gillar Indridasons deckare och jag gillar att läsa om Island genom dem, även denna gång.

Den sjunde sonen av Árni Thórarinson

Den sjunde sonen är den andra deckaren jag läser om den isländske kvällstidningsjournalisten Einar. Den första var Häxans tid. Och jag konstaterar att jag gillar dessa deckare. Kanske seglar han upp på första platsen av de tre islänningarna, i o m denna bok, före Arnaldur Indridason och Yrsa Sigurdardotter. Einar råkar befinna sig på rätt plats i Västfjordarna, just då det brinner och mördas.

Aska av Yrsa Sigurdadottir

Jag läser Yrsa Sigurdadottirs deckare  endast av anledningen att de utspelar sig på Island. Jag tycker inte de är sådär jättebra. Jag gillar ändå att läsa dem eftersom man får en ganska stor dos av Vardagsisland genom advokaten Tora som ensamstående morsa. Denna gång är det utgrävningar i askan på Västmannaöyarna som bjuder på makabra överraskningar. Som alltid går Yrsa Sigurdadottir makabert långt i sin historia.

Den som gräver en grav av Yrsa Sigurdadottir

Den som gräver en grav är nog inte Yrsa Sigurdadottirs bästa. Tora hamnar på ett hotell, där hon som advokat representerar ägaren i fastighetsaffärer. Ett mord sker och var och varannan hotellgäst tycks vara mer eller mindre misstänkt. Tora agerar nyfiken privatdeckare och det hela löser sig efter några dagar.

Nu läser jag inte isländska deckare som den här för själva deckarhistorien, utan endast för miljöbeskrivningarna, så jag bryr mig inte så mycket i att det hela brister i trovärdighet här och där. Men det vore trevligt om de kommande böckerna höll lite högre klass... För jag har inget emot att läsa vidare om Tora- just för att få mer lättläst om nutida vardag på Island.

Jordens medelpunkt av Annelie Furmark

Jordens medelpunkt av Annelie Furmark har jag velat läsa sen i somras. Det var ett av de många Islandstips jag fick. Just denna från min sporadiska medbloggare med bra koll på serier.

Annelie Furmark fångar verkligen Islands naturmiljö i sina bilder. Det karga murriga dramatiska landskapet. Nattlivet i Reykjavik. Allt sett med turistens ögon.

Dessutom fungerar  hennes berättelse så bra i den här miljön. Den motsträviga motvilliga tonåringen, den rädda oroliga mamman och den islandsvurmande nye mannen.

Jag gillar och rekommenderar verkligen den här grafiska romanen. Läs Jordens medelpunkt både för det isländska landskapet och för den oroande berättelsen.

Den ljusa mön av Halldór Kiljan Laxness

Förra sommaren påbörjade jag i samband med en Islandsresa min läsning av Laxness trilogi Islands klocka. Om Islands klocka skrev jag här. Både i somras och denna vårvinter har jag prickat in att Lyran samtidigt kört klassikerutmaning på sin blogg. Och en utmaning är det att läsa Laxness. Det tar längre tid än annat jag vanligtvis läser, om än böckerna haft bättre flyt än vad jag förväntade mig innan jag började.

Den ljusa mön tar vid efter Islands klocka. Men det har gått några år. Jon Hreggvidsson som nu är grå och konungens sändebud Arnaeus som glider runt i sitt sökande efter islands litterära skatter är tillbaka på Island och åter korsar deras vägar - den ljusa mön - Snöfrids. Jon Hreggvidsson stod i centrum i Islands klocka. I Den ljusa mön är det Snöfrid, i sitt olyckliga äktenskap med den alkoholiserade kvinnotjusande junkern, som är den centrala gestalten. Som jag förstått det är det Arnaeus tur i Köpenhamn brinner.

Att göra någon djupare analys av Den ljösa mön överstiger min förmåga. Jag nöjer med de subjektiva funderingarna, däribland att Laxness verkligen är läsvärd och att jag verkligen är glad att jag tagit mig an denna klassiska trilogi. Laxness är Islands nobelpristagare i litteratur och som sådan står han ut bland de islänningar jag velat läsa.

Boken är utgiven med berättelsen på isländska på den vänstra sidan och översättningen på svenska på den högra sidan. Intressant.

Iceland - Land of the Sagas av Jon Krakauer och David Roberts

Iceland - land of the Sagas är en helt fantastisk bok om Island och de isländska sagorna. De två journalisterna Roberts och Krakauer närmar sig Island och dess sagor utifrån naturens, äventyrens och de vackra fotografiernas perspektiv. Läsaren får bland annat bekanta sig med Egil Skallagrimssons saga, Njals saga, Grettirs saga, Laxdaela saga, Gislis saga...och de platser där de utspelar sig.

Boken är från tidigt 90-tal och när det begav sig arbetade både Krakauer (foto) och Roberts (text) för det amerikanska äventyrsmagasinet Outside. Det märks att boken är skriven av en journalister för det är som om man kan plocka långa stycken text lite varsomhelst ifrån i boken och detta stycke kan istället läsas som en djupgående tidningsartikel.

Jon Krakauer är förresten mest känd för de båda böckerna Into thin air – om den ödesdigra bestigningen av Everest 1996 och Into the Wild – om samhällskritiska Christopher McCandless flykt från civilisationen till Alaskas vildmark (filmatiserad 2007)

Att Iceland – Land of the Sagas är skriven för över 20 år sedan spelar mindre roll. I jämförelse med de isländska sagorna är dessa 20 senaste år försumbara. Som läsare får man ha överseende med att bilmodellerna och kläderna på fotografierna är från slutet av 80-talet.

Jag gillar verkligen den här boken. Jag gilla det sätt boken tar sig an Island, hur sagornas magi och landets skönhet serveras läsaren, tilltalande och lättillgängligt med ett vackert språk och vackra bilder. När man läser känner man hur författaren och fotografen älskar och fascineras av Island. Och de lyckas förmedla sina känslor.

Tredje tecknet av Yrsa Sigurdardottir

Min mål sedan i somras var att läsa en deckare var av de tre isländska deckarförfattarna Sigurdadottir, Indridasson och Thorarinsson. Indridasson hade jag läst sedan innan men Sigurdadottir och Thorarinsson var nya bekantskaper. Jag gillar dem alla. Men när jag ska läsa en isländsk deckare nästa gång är det en av Sigurdadottir jag kommer att plocka upp först.

Det tredje tecknet är den första deckaren om advokat Tora Gudmundsdottir så möjligheten finns ju nu att fortsätta följa henne i kronologisk ordning. Och jag tror det är rätt. Toras privatliv har så pass stor del i boken att det känns viktigt, åtminstone för mig som alltid tilltalas minst lika mycket av romanaspekterna av deckarna som av själva kriminalhistorien.

Kriminalhistorien i Det tredje tecknet är dock tilltalande nog väldigt isländsk. Med lite isländsk historia - eller för all del medeltidshistoria i största allmänhet - med sig i bagaget tror jag boken ger mer. Fokus ligger på medeltida häxprocesser och trolldomskonster. I somras läste jag klassikerna Islands klocka av Laxness och i Det tredje tecknet figurerar samma klassiska platser...

Den tyske excentriske forskarstudenten Harald hittas död på Universitetet. Polisen får snabbt tag i en misstänkt knarklangare som häktas. Advokat Tora Gudmundsdottir kontaktas av Haralds familj som inte tror på polisens teorier. Tillsammans med familjens representant den tyske f.d polisen Matthew nystar Tora i många olika trådar däribland i gamla dokument från 1500-talets Island.

Iceland - Land of the Sagas

Ännu ett beviljat inköpsförslag på biblioteket. Det känns verkligen lyxigt att de köper in allt jag föreslår...

Denna gång ville jag läsa Iceland -Land of the Sagas av Jon Krakauer och David Roberts. Idag kunde jag hämta den. En bok att förhoppningsvis drömma sig tillbaka till sommarens Islandsresa med. Har bara bläddrat i den så här långt, men om boken går att läsa:

"Both the land and the people of one of Europe's most gorgeous countries come into life in this colorful account of the authors' adventures as they walk, climb and photograph their way through Iceland and connect to the bone-chilling sagas and the unfamiliar terrain."

TRE PÅ TRE - en utmaning

TRE PÅ TRE är en bokbloggsutmaning som Pocketlover anordnar. Tydligen har det utmanats tre på tre även andra år...Pocketlover beskriver utmaningen så här:

"Det hela är mycket enkelt. Du kan välja att läsa en trilogi, tre böcker av samma författare, tre böcker i samma genre, de tre första i en serie, tre böcker från samma land, tre som börjar på samma bokstav - you name it! Och de tre du väljer ska du slutföra inom tre månader. Vi drar igång första september och avslutar sista november."

Sommarens resa till Island och läsningen före, under och efter har jag bloggat om. Resan inspirerade bl.a till tre isländska deckare av tre olika författare: Indridason, Thorarinsson och Sigurdardottir. Två av tre är avklarade. Sigurdardottir ligger i att-läsa-högen.

Bokbajsaren i Vendedig.
Känd från Vendela i Venedig

Sommarens resa till Italien fick inga blogginlägg, även om Vendela i Venedig lästes med stort nöje inför resan.

Däremot har jag bestämt att tre italienska deckare av tre olika författare också ska läsas. Och där finns ju redan min utmaning i tre på tre.

3 x italienska deckare: Carofiglio, Guittari & Leon

Gianrico Carofiglio - På sannolika skäl
Michele Guittari - En florentinsk fälla
Donna Leon - En dunkel död

Häxans tid av Arni Thorarinsson

Jag har sett fram emot den här boken hela sommaren, främst då jag varit sugen på fler isländska deckare av andra författare än Indridasson.  Det är ofrånkomligt att inte låta bli att jämföra. Jämförelsen faller dock ut väl för båda. Jag tycker om både Indridasson och Thorarinsson.

Det här är inte den första boken om journalisten Einar. Det märks i boken. Men det är den första som översatts till svenska. Jag läser mycket hellre böcker i kronologisk ordning, även deckare. Men vad göra.

Häxans tid utspelar sig befriande nog i Akureyri, Islands andra stad. Förmodligen den enda stad på Island som kan kallas stad utöver Reykjavik ?  Jag gillar skildringen av Landsbygdsisland och Akureyri skarpt. Särskilt när det kommer som i en bisats genom storstadsjournalistens ögon. (Om nu Reykjavik kan kallas en storstad...) Det är förändringarnas tid, före finanskrisen. Häxans tid gavs ut 2005 på Island. Storindustrin och arbetskraftsinvandringen till den lilla fiktiva (?) hålan Reydargerdi skapar konflikter. Företagarna i Akureyri tar med sina anställda på event med forsränning.De unga påverkas av nymodigheter från Reykjavik.

Einar har blivit förvisad till Akureyri av något oklara skäl. Det framgår förmodligen i tidigare böcker. Tillsammans med en kollega ska han dra igång lokalredaktionen. Eftermiddagsbladet verkar vara en lite mer kvällstidningsaktig lokaltidning. Åtminstone beskylls Einar ibland för att vara den typen av journalist. Genom att rota runt lite i några nyheter -några gymnasieelevers uppsättning av en gammal teaterpjäs vid den gamla kyrkan i Holar, en ung manlig försvunnen karismatisk huvudrollsinnehavare, en forsränningsolycka och slagsmål på den nyöppnade krogen i Reydargardi - dras Einar in i något han vill ha svar på.

Deckarintrigen är bra och upplösningen oväntad. Men jag har lite svårt för dialogerna i början. Jag känner ju inte personerna, i och med att det är den första boken om Einar jag läser. Einar känns som en ok huvudperson att följa. Han är åtminstone en fd suput. I de tidigare böckerna är det dock kanske mer av det som jag har så svårt för i svenska deckare (ensam medelålders drickande manlig polis i storstadsmiljö...?).

Jag hoppas på fler till svenska översatta böcker av Thorarinsson. Främst för miljöbeskrivningarna och för att få lära känna Island bättre. Isländska deckare vill jag dock inte läsa på engelska. Det är något med språket, att svenskan som språk ligger närmare isländskan. Det kan inte bli bättre på engelska.

Islands klocka av Halldor Kiljan Laxness

Fascinerande läsning. Läsupplevelsen stärks naturligtvis av att jag befann mig på Island när jag läste denna första del i nobelpristagarens mästerverk Islands klocka. Och det är som en saga och en skröna om ett fattigt folk och om Jon Hreggvidson i en karg miljö.

Redan på några av de första sidorna skriver Laxness;

...En gammal man kommer med sin hund inifrån lavamarken och går fram mot männen...

Och så är det ju. Man kommer innifrån lavamarken på Island. Ty lavamarken är mer eller mindre överallt och särskilt kring Tingvalla där klockan hänger. Det här är en bok som främst utspelar sig på Island. Den handlar om islänningarna. De är fattiga och på 16-1700-talet lyder islänningarna under danske kungen. Det är de danska handelsmännen som styr över islänningarnas levnadsvillkor. Trilogin Islands klocka skrevs under perioden 1943-1948. Island blev självständigt från Danmark 1944. Island åt islänningarna. Det är helt enkelt en patriotisk bok. Eller som översättaren Peter Hallberg kallat boken;

En diktares gåva till sitt folk på tröskeln till en ny tid.

Boken går fort att läsa, delvis då i versionen jag läser finns den isländska originalverionen på vänster sida. Jag luras att tro att det går fort när jag bläddrar förbi varannan sida. Men det är även något med Laxness språk. Det flyter på och är mycket lättare att läsa än vad jag förväntade mig av denne klassiske nobelpristagare.

Självklart vill jag läsa alla tre delarna i trilogin Islands klocka.

Islands klocka är min klassiker i Lyrans klassikerutmaning i sommar.  Mina tidigare inlägg som relaterar till Klassikerutmaningen, Laxness & Islands klocka finns här och här och här.

Vikingasagor, nobelpristagare och deckare

Redan i första turistbutiken på Island fick jag en känsla av att detta är ett litterärt land. Islänningarna är ett skrivande folk. Det sägs att Snorre Sturlasson skrev sig genom de långa mörka vintrarna, därefter har det väl bara fortsatt. Fotoböckerna och kartorna trängdes i hyllorna med;

Vikingasagor...

Nobelpristagare...

 och den senare tidens deckare...

Sen är det där med att man liksom befinner sig mitt ibland alltihop som inspirerat de skrivande islänningarna. Detta utan att min resa till Island är en litterär resa.

I den utgrävda vikingagården, begravd i aska på 1100-talet efter ett utbrott från Hekla, sägs en Gaukur i Njals saga ha levat. Andra nu levande gårdar stoltserar med sina namn i andra gamla sagor. I Reykholt satt Snorre och skrev. Idag finns här ett museum. I Borgarnes bodde Egil Skallagrimsson och här finns Egil Saga Center. Gatornas namn i Borgarnes har hämtat inspiration från sagan. I Reykjavik finns naturligtvis också en sagoutställning, The Saga Museum, att besöka. Islänningarnas populäraste öl heter förresten Egils, ty Egil var inte bara en stark och skaldande viking utan han söp dessutom allt och alla under bordet.

Levernet på Bustarfell sägs ha inspirerat Laxness till boken Fria män. Jag läste Laxness Islands klocka på Island och ortsnamnen omkring mig dök upp på var och varannan sida. Akranes, Skalholt, Mosfellsbaer... 

Förutom att läsa mer av Laxness vill jag absolut bekanta mig med de båda deckarförfattarna Thorarinnsson och Sigurdadottir. Jag inte läst någon av dem ännu och jag hoppas kunna bredda mig från Indridasson och i dem få lite mer lättläst i samtidens Island.

Hrafninn flygur

I Hasse Schröders Island läser jag om den första norrmannen, Floki, som gav sig över havet för att utforska det nya landet.

(De första människorna som befolkade ön var förresten svenska vikingar som före Floki & co hamnat fel när Nordatlanten stormat lite väl mycket. Svenskarna gav sig, alla utom en, av hem efter ett tag. De lämnade en träl, Nattfari, som fick bli en fri men mycket ensam man på Island.)

Floki tog med sig tre korpar på skeppet. När han släppte den första flög den akterut. När det var dags att släppa den andra cirklade den runt och satte sig slutligen i masten. När han släppte den sista flög den genast iväg framåt. Då begrep Floki att korpen sett land föröver och att det snart var framme.

Snart går min egen resa till Sagornas ö. Några korpar tar jag inte med, däremot Laxness första del av Islands klocka, i tvåspråkig version. Isländskt på vänster sida och svenskt på höger sida. Tillika min klassiker utmaning i sommar. Spännande!

Mitt samlade läsande inför Islandresan finns här. Jag hade gärna hunnit med en deckare av Sigurdardottir respektive Thorarinnson också. Just för att om de är bra så kan deckare vara utmärkta samtidskildringar.

Djävulsön av Einar Kárason

Djävulsön av Einar Karason utspelar sig på ett helt annat Island än sagornas och de vackra vyernas ö. Efter 2:a världskriget stannade amerikanska och brittiska ockupationsarmeer kvar på Island. När de lämnade Island på 50-talet flyttade fattiga isländska familjer in i de övergivna barackerna i utkanten av Reykjavik. Det är bland dessa familjer som denna kollektivroman utspelar sig. I centrum finns Tommi den gamle och hans storfamilj. Jag gillar boken som framförallt är dråplig och rolig. Karolina sierskan.Bråkstakarna Baddi och Gronji. Kulstötaren Hreggvidur. Och allt slödder i största allmänhet. Alla skildrade med värme och mycket humor. En lång skröna. Det känns som jag får glimtar av ett annat Island men också av en svunnen tid. Och boken hade kanske lika gärna kunnat utspela sig i någon annan avkrok än just i Reykjaviks utkanter.