Att det är 100 år sedan Tove Jansson föddes i år vet nog de flesta med Tove Jansson intresse. På mitt bibliotek firades Tove i helgen med en kort barnbarnteaterföreställning av Vem kan trösta knyttet? Vi gick naturligtvis dit.
Tove Jansson är och förblir en av mina absoluta favoriter. Hon var inte min favorit som barn, utan det är i vuxen ålder jag på riktigt tagit till mig hennes sagovärld. Snusmumriken var förstås en tidig favorit men det är mångfalden av små och stora, egensinninga och oerhört spännande karaktärer, jag älskar. Och hela deras makalösa muminvärld. Den trygga mumindalen är en sak men kanske framförallt det stora okända oförutsägbara utanför. Tryggheten och farligheten. I den nordiska storskogen och skärgården.
Hela serien av 8+1 muminromaner är det centrala för mig, men lika viktiga är de tre av bilderböckerna Hur gick det sen? Vem ska trösta knyttet? och Den farliga resan.
I år är jag redo och det känns verkligen lägligt att påbörja omläsningen av muminromanerna. Förhoppningsvis kan det delvis bli ett högläsningsprojekt. Jag, som annars alltid föredrar bibliotek, har dem alla i min ägo.
Småtrollen och den stora översvämningen, 1945
Kometen kommer 1946 (1968)
Trollkarlens hatt 1948
Muminpappans memoarer 1950
Farlig midsommar 1954
Trollvinter 1957
Det osynliga barnet och andra berättelser 1962
Pappan och havet 1965
Sent i november 1970
Sommarboken från 1972 har också en särskild plats hos mig. Mycket på grund av omständigheterna kring att jag läste den just där och då - på andra sidan jorden...
Christina Björks biografi Tove Jansson - mycket mer än mumin (2003) har jag läst och rekommenderar. Finns gör även Boel Westins Tove Jansson - ord bild liv (2007) och Tuula Karjalainen - Älska och arbeta (2014). Det gav mig viktig helhet av Tove Janssons författarskap och konstnärsskap att läsa en biografi. Tove Jansson var och är så mycket mer än mumintrollet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar