Riktigt bra skriven är det jag främst tänker. För det är en bladvändare i sina hopp mellan byråkratiska klipp, berättelser och framförallt alla breven. Ett öde. Av många. Jag kan inte låta bli att störa mig lite på att Otto Ullmanns öde är intressantare för eftervärlden för att det sammanflätades med Ingvar Kamprads. Bokklubbens val i paket med Hédi Fried.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar