Jag är lite förundrad faktiskt att det går att skriva så mycket om detta och att författarinnan har tänkt så mycket på mat.
Men så är mat inte enkelt. Inte om det finns en ätstörningsproblematik bakom, vilket det ju gör för Karolina Ramqvist. Att tänka på mat förstår jag är en del av det. I slutet av boken kommer lite om Karolinas vuxna förhållande till mat och om och när hon tar och ger sig själv hjälp.
Det är en berättelse där känslor, upplevelser, smaker och svåremotståndeligt sug blandas med barndomsminnen och kärleksfulla beskrivningar av morföräldrarna.
Bonus är att få förflyttas till en världen där telefonkatalogerna existerade.
Tema mjölk II
