Yellowface av Rebbeca F. Kuang

June stjäl sin vän Athenas romanutkast och ger ut en bästsäljare. 

En satir och thriller. 

Plagiat, kulturell appropiering, cancelkultur och en massa annat. Allt i en enda röra eller kanske perfekt storm. Irriterande och befriande läsning på samma gång. Läsvärd bladvändare. 

Ilon Wikland - ett konstnärsliv av Enno Tammer

En biografi om Ilon Wikland som flydde Estand när Ryssland invaderade en andra gång i slutet av andra världskriget. Ilon flydde i en liten båt över havet, en resa som tog tre dygn. Först 45 år senare återvände Ilon första gången till Estland. I många av Ilons bilder finns hennes lyckliga barndom med farmor och farfar i Hapsaalu. Boken skildrar hela Ilons liv, barndomen i Estland, kriget, flykten, livet i Sverige och hur Ilon utvecklas till illustratör och konstnär.

Estland i Östeuropautmaningen 

Med högklackade skor i Sibiriens snö av Sandra Kalniete

Sandra Kalniete föddes 1952 i Sibirien. Hennes föräldrar, mor- och farföräldrar deporterades alla dit från Lettland på 1940-talet. Boken är skrämmande och gripande läsning om Lettlands 1900-tals historia.

 Boskapsvagnarna rullade även österut i Sovjetunionens regi, inte endast i Nazitysklands regi. Det är svårt att undvika att fundera över varför dessa grymheter inte regelmässigt skildras i skön- och facklittteratur. Sovjetunionens kolonialism och folkmord förblir höljt i ett nästan ursäktande dunkel. 

Med högklackade skor i Sibiriens snö är en oerhört stark skildring av livet som deporterad i Sibirien och livet i Lettland under tre ockupationer (Sovjet, Tyskland, Sovjet). 

Sandra Kaliente har varit Lettlands utrikesminister, EU-parlamentariker och EU-komissionär.

Ännu en mycket läsvärd bok som inte skulle nått mig utan min östeuropeiska utmaning.

Lettland och Ryssland i Östeuropautmaningen.

Hundarna i Riga av Henning Mankell

För många år sedan läste jag många Wallanderdeckare. Genom min Östeuropautmaning återupptar jag nu bekantskapen. Hundarna i Riga utspelar sig vintern 1991. Kurt Wallander behöver åka över till Riga för att vara behjälplig vid en mordutredning.  Bakgrunden är att två män har flutit i land på en gummibåt på stranden utanför Ystad. 

När boken utspelar sig har Lettland förklarat sig självständigt 1990 men fortfarande styr Sovjetunionen. Lettland deklarerade återigen sin självständighet i augusti 1991. Henning Mankell skriver i sitt efterord i april 1992 att han försökt färdas i ett politiskt och socialt landskap där ingenting är avgjort. Tiden boken utspelar sig under gör den här boken väldigt speciell.

Filmatiseringen med Rolf Lassgård i huvudrollen går på SVT Play just nu. Självklart måste jag passa på att se den för Rigamiljöernas skull.

Lettland och Ryssland i Östeuropautmaningen 

Dolly Parton och kvinnorna som levde hennes låtar av Sarah Smarsh

Intressant att läsa om Dolly Parton. Men kanske skulle jag läst en traditionell biografi istället. Det märks att ursprunget till denna bok är en annan sorts text, en serie essäer som hyllar Dolly Parton och hennes praktiska feminism. Men om man kan förbise upprepningarna så är det intressant.

Intill vanvett, intill döden av Kirsten Thorup

Det intresserar mig att denna andravärldskrigsbok utspelar sig i  en slags vardag i Tyskland.

Huvudpersonen Harriet är en dansk änka efter en dansk stridspilot som stridit mot Sovjetunionen på Tysklands sida. Harriet reser till München för att, lite oklart  "hjälpa till", mitt under brinnande krig. Hon blir gäst hos en tysk officersfamilj. Harriet vet att hon inte är välvilligt sedd hemma i Danmark och söker något annat, kanske tillhörighet i Tyskland, medan hon sörjer sin man.

Detta är ett perspektiv ur vilket jag aldrig läst om detta krig. Genom Harriets ögon får jag uppleva Tyskland under kriget. Bokens andra stora behållning är den förändring och omprövning Harriet genomgår. Harriet iakttar, ser och drar slutsatser. Harriet är en gåta. Kanske är hon det mer för mig då nära alla andra andravärldskrigsböcker skildrar andra perspektiv, offrens och segrarnas perspektiv.  

Kirsten Thorup skildring är verkligt bra. Jag tappar aldrig intresset under Harriets långa ältande nästan febriga monologer. Harriet är en gåta, men en trovärdig sådan.