Den vedervärdige mannen från Säffle och Roseanna av Sjöwall Wahlöö

Jag fortsätter läsa äldre deckare i biblioappen. Snäppet väldsammare är det här jämfört med Maria Lang och Agatha Christie även om det kan vara lika många eller flet som dör i de senare. Sjöwall Wahlöö har jag aldrig läst tidigare, fastän de väl borde tillhöra allmänbildningen. Däremot har jag sett några filmatiseringar. Jag ser  skådespelarna från Gösta Ekman filmatiseringarna av böckerna framför mig, inte Beck-filmerna. Och jag konsterar att det alla säger om böckerna stämmer. Det var här deckargenren så som den nu är började, med polisernas privatliv som del av berättelsen och oerhört mycket mer närgånget i jämförelse med de trivsamma pusseldeckarna från tidigare årtionden.

Tillbaka till Hampstead av Eli Åhman Owetz

En riktigt mysig feelgood om det där att åka tillbaka till platsen och äventyret i den ungdomstid som en gång var.

Catherine åkte till London som au pair 1980. 40 år senare ärver hon lite pengar och bestämmer sig för att åka tillbaka, inte bara på besök utan för att bo en höst i sitt älskade Hampstead.

Märket av Frída Ísberg

Märket är en dystopisk skildring om ett Island där människor delas in i A- och B-människor, märkta eller omärkta. Åtminstone görs detta efter att människorna gått igenom ett psykologiskt test, där den empatiska förmågan testas.  Skrämmande förstås. Och ett inlägg i samhällsdebatten på sitt sätt. Jag tyckte dock boken var splittrad med alla karaktärer och alla karktärerna är offer på olika sätt.

Bröst och ägg av Mieko Kawakami

Bröst och ägg är en roman jag tycker mycket om, som väldigt sakta växer.  

Det är en tjock bok på över 500 sidor, ändå händer inte så mycket utan det är mer de existentiella funderingar som driver romanen framåt. 

Vardagen. Livet. Tokyo. 

Natsume, hennes syster Makiko och systerdotter Natsuko. 

Kallocain av Karin Boye

Skrämmande. 

Och att Karin Boye skrev denna otäcka roman 10-talet år före 1984 imponerar. Sanningsdrogen kallocain får alla att tala ohämmat. TANKAR KAN DÖMAS. 

I Kallocain anas Karin Boyes motstånd både mot kommunismen och nazismen. 

Det har konstaterats att om romanen varit skriven på ett världspråk så hade den sällat sig till de andra stora dystopiska klassikerna. Jag hållet med.

Fjällsjön av Anna-Karin och Björn Olofsson

Vi bestämde oss för en deckare i bokklubben när Fjällsjön verkade intressant för miljöns skull. Det är trevligt att läsa böcker som utspelar sig på Nordkalotten. Jag blev inte överförtjust i karaktärerna, dvs de nordiska poliserna i Kiruna som reder ut kalla fall. Men om jag rannsakar mig själv så är det nog det gamla vanliga som spökar dvs att jag föredrar när polisernas privatliv har en underordnande roll. Karaktärerna här utgör väl egentligen en bra blandning. I detta kalla fall är det en sedan 20 år tillbaka saknad finsk fritidsfiskare i Torneträsk som det ska letas på. En del två i serien finns.

Rent hus av Alia Trabucco Zerán

Om en ny bok blivit översatt, nått hit från andra sidan jorden och dessutom blivit omskriven så tillvida att den frekvent dyker upp i olika flöden så måste den vara läsvärd. Tänkte jag. Och jag tänkte rätt.

Vanligtvis är jag väldigt mycket emot böcker när man tidigt får veta att det här slutar dåligt. Men i denna bok fungerar det för mig. Jag håller hembiträdet Estela och familjen på känslomässigt avstånd. Spänningen byggs upp i den vardagliga skildringen av hembiträdets liv i överklasshemmet i Santiago. Perspektivet är Estelas. Berättelsen är Estelas. Skildringen är riktigt bra.  Upplösningen av mindre intresse. Slutet självklart när det kommer.

En gentleman i Moskva av Amor Towles

Trots att jag tycker om att läsa om miljön och grevens tillvaro i boken-hotellet, grevens små rum, grevens vänner och familj, intrigerna - är jag ändå lite besviken. Jag saknar något. Jag uppskattar att få glimtar av Sovjetunionens historia genom det som händer och hur landet utvecklas utanför hotellets väggar. Jag uppskattar de långa fotnötterna som berättar om historiska karaktärer och förklarar viktiga historiska skeenden. På slutet tar det sig något. Jag gillar slutet.

Dolken från Tunis av Agatha Christie

 

En Agatha Christie då och då är aldrig fel. Jag har tidigare konstaterat att klassiska äldre deckare fungerar bra som e-böcker för mig. Bra att alltid ha med sig på mobilen i Biblioappen för att ha till hands när så behövs. 

Dolken från Tunis är väl knappast Agatha Christies mästerverk. Ett mord på engelsk herrgård där små detaljer är helt avgörande för att Poirot ska kunna lösa gåtan.

Främlingen av Albert Camus

Mersault är en främling för sig själv och andra. Han lever ett tämligen enkelt och likgiltigt liv som kontorsarbetare i den franska kolonin i Algeriet. Så mördar han en arab på en soldränkt het strand, varefter han om möjligt blir än mer likgiltig.

Boken överraskar mig positivt i sin enkelhet. Jag visste inget om den mer än att det var en klassiker.

Bonus är att få skildringen av livet i den franska kolonin på 30-talet, hur araberna beskrivs och så den gassande solen.

Juloratoriet av Göran Thunström

Prisgiven roman som sträcker sig över tre generationer i Sunne. Och ett par svängar till Nya Zeeland. Nöjd med att ha läst boken men någon favorit blir den inte.

En studie i rött av Sir Arthur Conan Doyle

 

En studie i rött är den allra första boken i serien om Sherlock Holmes.

Den är också först ut i min läsning av tunna klassiker.