Days at the Morisaki Bookshop av Satoshi Yagisawa

Jag är väldigt glad att jag börjat läsa så många böcker som utspelar sig i Japan. Ju fler jag läser desto fler vill jag läsa. Väldigt många av dem utspelar sig i Tokyo. Bäst tycker jag om de nutida, stillsamma, vardagliga. Days at the Morisaki bookshop är en sådan. Takako förlorar sitt jobb och sin pojkvän. Hon hamnar hos morbrodern och hans antikvariat i stadsdelen Jimbocho. I stadsdelen med de många bokhandlarna öppnar sig en ny värld för Takako. Det är som alltid givande och underbart att få lära känna ett land och en stad genom litteratur och romaner.

Slakthus 5 av Kurt Vonnegut

En udda klassiker jag nog inte skulle tagit mig an utan en av mina bokklubbar. Tidsresor har aldrig varit min grej och jag är ej heller något stort sci-fi fan. Men denna udda resa är något mer än så. Jag vet inte var jag ska börja. Det finns många trådar och många lager. Det blir intressant att bokklubba om den här.

Brandbilen som försvann och Polis polis potatismos av Sjöwall Wahlöö

Jag tar mig sakta men säkert nu i tidsordning igenom Roman om ett brott. Nu har jag kommit ikapp mig själv till Den vedervärdiga mannen från Säffle som jag började med när jag trodde jag bara skulle läsa en bok i serien. Tre böcker kvar efter det här.

Jag håller fast vid att de är riktigt bra. Lågmälda och våldsamma. Men nog är det en märklig kvinnosyn Sjöwall Wahlöö har.  Kvinnorna är extremt stereotypa och rakt igenom nedvärderade. Hur är det möjigt när när den politiska kritiken från vänster genomsyrar böckerna så starkt. Jämställdhet är inte på agendan. Kanske tar det sig i de tre sista böckerna, då är vi ändå framme i mitten av 70-talet.

Jägarhjärta av Lars Wilderäng

Jägarhjärta är den femte delen i Lars Wilderängs serie om superkvinnan Hanna Hjärta. Boken är en fortsättning men intrigen lever ändå lite sitt eget liv i den här boken. Den går att läsa som en standalone. Man får tillräcklig bakgrund om karaktärerna - en superkvinna, en svensk spion, en rysk underrättelseofficer etc etc -innan det utveccklar sig till att alla jagar alla på Svalbard. Jag är mest svag för geopolitisken, nutidshistorien och scenariorna som Wilderäng ibland fångar i sina böcker. Det är lite mindre av detta i den här boken. Det är mer vanlig, men helt ok action, med de gamla icke-favoriterna. (Den där grymme ryssen och idioten till svensk naiv spion). Men boken inleds iallafall vid den ukrainska fronten. Och jag gillar den korta visiten på Åland.

The simple wild av K.A.Tucker

Calla återvänder till sin pappa i Alaska. Hon är född där men har inte varit där sen hon var två år gammal. 

The simple wild är en vacker underbar romantisk feelgood i en spännande arktisk miljö. Berättelsen innehåller också allvar och sorg. Och glimtar av en annan värld, livet i väglöst land, ute på tundran. 

Mörkrets alla färger av Chris Whitaker

70-tal, landsbygd, USA.I Mörkrets alla färger blir en pojke kidnappad. Han klarar sig levande men är i fortsatta livet besatt av att hitta sin medfånge som han tror lever vidare i fångenskap.

En bra spänningsroman, med betoning på roman. Lite för utdragen vilket gör att jag tappar styrfart under långa perioder i läsningen. Avsiktligt vid avgöranden går det dock fort, så fort att jag inte alls hänger med i vad det är som händer.  

Sågverk av Frida Ajo

Svenska deckare läser jag oftast för miljöerna. Så även denna gång. Byn Gryckvik där boken utspelar sig har byn Stjärnsund utanför Hedemora som sin förebild.  Det är höst, skogar, sjöar och alla känner alla och annat som hör till en liten ort och kommun. 

Klara avbryter polisutbildningen och flyttar hem till Dalarna och sin farmors stuga. Men Klara har en hel del i bagaget, däribland en försvunnen lillasyster och nu försvinner en grannpojke med Downs syndrom. 

På det hela taget är det en ok deckarhistoria och jag gillar miljöerna där de kör i runt i skogarna i södra Dalarna 

Men jag konstaterar återigen att jag tycker det är drygt med deckare där huvudkaraktärererna som ska lösa brotten har det trassligt med sig själv, sin familj och sitt förgågna. Men det är väl så här de flesta moderna deckare är och har varit sedan länge.