Rules of the Wild av Francesca Marciano

Nairobi, Kenya, 90-talet. Esmé blir kvar efter en safariresa i Kenya. Hon möter den i Kenya uppväxta guiden Adam som driver ett safariföretag. Esmé dras in Nairobi expatcommunity och skapar så sakteliga en plats för sig själv. Kriget och fasorna i Rwanda pågår och krigskorrespondenterna och den karismatiske Hunter finns också där. Rules of the Wild är en bok ur det vita Östafrikas perspektiv men den problematiserar även det svarta Östafrika utifrån relationen eller icke-relationen dem emellan. 

Slut hennes ögon, Mord i sinnet och En onaturlig dödav PD James

Jag har aldrig tidigare läst något av P D James. Under november och december har det blivit hela tre stycken. Det är en väldigt trevlig bekantskap. Jag tilltalas av det måttfulla i deckarna. Det är vilsam läsning  som håller mitt intresse uppe. Det är fint att läsa om ett England från förr. Och det är en precis lagom lite om huvudkaraktären kriminalaren Adam Dagliesh person och privatliv.  

Divnas bok av Karoline Mirković

Divna växer upp i Oslo med en jugoslavisk pappa och norsk mamma. Hon är kluven till sitt jugoslaviska ursprung, iallafall går det trögt att lära sig serbokratiska i Oslo. Under sommranas besök hos släktingarna finns dock orden där och i den tradionella serbiska dansen kolo känner hon sig hemma.

Sommaren 1991 förändras allt. Divna upplever Jugoslaviens sönderfall från Oslo och under några besök hos släkten i Serbien. Plötsligt är Serbien, inte Jugoslavien, hennes land och hennes äldsta kusin blir soldatkusinen.

Mycket fin skildring med många lager att smälta.

Serbien i Östeuropautmaningen  

Bonus: Dansen kolo som är så viktig för Divna var jag tvungen att kolla upp och den är klassad som immateriellt världsarv enligt Unesco.

Sibirisk uppfostran - Om kriminell heder, klankrig och tatueringar av Nicolai Linin

Det är ett mycket märklig kultur som Nicolai Linin beskriver i denna bok. De kriminella sibirierna deporterades av Stalin till Transnistrien som ligger inklämt mellan Moldavien och Ukraina. I Transnistrien bevarade och utvecklade de sin kriminella hederskultur. De kallar sig hederliga kriminella. In och ut ur fängelse åker de. Men de många reglerna inom klanen är heliga. Det är en ömsint, brutal och distanserad beskrivning av något väldigt främmande. 

Det har tagit mig lite tid att ta mig igenom boken men den lyfter till ett grymt äventyr dagen när Kolima och hans vän ska lämna ett meddelande till en person i andra änden av staden, utanför sibiriernas territorium. Det händer mycket den dagen, många respektfulla möten och flera vidriga slagsmål. 

Lite lärde jag mig om Transnistrien i denna bok men mest om just denna kriminella ryska gruppering. 

Transnistrien är en utbrytarregion som tillhör Moldavien men där befolkningen till största del består av etniska ryssar. Dock bor där ej endast ryssat utan regionen befolkas även av moldaver och ukrainare. Regionen är nära självstyrande, laglös eller åtminstone en plats med sina egna lagar. 

Inget ställe att åka på semester till.

Moldavien och Ryssland i Östeuropautmaningen 

Konstiga huset och Tretton till bordet av Agatha Christie

Två orapporterade Agatha Christie Konstiga huset och Tretton vid bordet kommer här. 

Konstiga huset är en lite annorlunda Agatha Christie deckare. Ingen Poirot, Hastings eller Marple. Solitär, bra, lite udda. Och faktiskt med tanke på brottslingen, osannolik eller ej, riktigt otäck.

Tretton vid bordet är en högst ordinär Poirot deckare. Poirot mässar Hastings kontinuerligt genom boken.

Den som följer en stjärna vänder inte om av Malin Haawind

Jag har läst flera böcker om Ellen Key och hennes Strand nu. Det här är den tredje. Jag föredrar de andra två.  Varken Ellen Key eller Strand är huvudpersoner i boken, istället är det Malin Blomsterberg, Ellen Keys hushållerska, som vi följer i den här boken. 

Jag gillar språket och de korta kapitlen. Det är lättillgängligt så som jag vill men jag finner boken ändå långsam. Jag har lite svårt att förstå Malin även om mycket hos henne är förståeligt.

Tigerns år av Fredrik Lundberg

Tigerns år överraskar verkligen positivt. Det är en spännande berättelse som inspirerats av verkliga händelser i slutet på 90-talet. En grupp turister, däribland två svenska kvinnor kidnappas i östra Kongo dit de tagit sig för att titta på bergsgorillor.  Jag gillar berättelsen för att den utspelar sig i Afrika med turister, journalister, diplomater och afrikanska rebeller i huvudrollerna. Jag gillar hur Fredrik Lundberg driver med spelet på UD och ambassaden i Nairobi. Jag gillar också hur kollegorna på TVSverige (dvs TV4) skildras med respekt för varandra. Det senare är befriande eftersom kollegor i böcker alltid ska vara så elaka med varandra när det är konkurrenter. En sista positiv grej är det där med hur långt IT-tekniken utvecklats sedan 1998. Internet fanns men knappt.

Himmelska fridens torg av Lai Wen

Boken skildrar Lai Wens (pseudonym) uppväxt i Peking i en självbiografisk roman. Lai Wen var med de där dagarna på Himmelska fridens torg 1989. Förutom att det är en väldigt intressant skildring av Peking och Kina under 80- och 90-talen så är det ett okomplicerat språk vilket gör det att komma in i boken. Så som jag föredrar det i mitt läsande. Det är en bra berättelse om Lai Wens vardagsliv, uppväxt och slutligen om de där dagarna som skakade Kina och världen.

Bokhandeln på Foss Bridge av Sophie Austin

 

Ett trevligt tidsfördriv summerar jag den här lite gulliga boken. Jag gillar att den utspelar sig i York och kring sekelskiftet. Det gamla klassamhället, lever i högsta grad kvar några årtionden till, men det börjar ändå hända lite saker. Att kvinnor agerar och tänker lite mer som idag fungerar. Evelyns far har förlorat sin förmögenhet och Evelyn hittar arbete i en bokhandel. Jag tycker dialoger och förvecklingar är lite onödigt krångliga. Men det spelar mindre roll. Det är ändå trevlig läsning. 

Pizzeria Roma av Elin Persson

Pizzeria Roma är en finstämd och lite vemodig berättelse om att börja bli gammal och sliten. Magnus får lämna sin svets på verkstaden och blir sjukskriven när kroppen säger ifrån. Centralt i boken är vänskapen männen emellan, de som träffas och hänger då och på Pizzeria Roma. De har känt varann länge. Som det är i en by. Jag tycker om att läsa om vardagen och jag tycker väldigt mycket om att vänskapen männen emellan är självklar och okomplicerad. Inte så ansträngd och konfliktfylld som det alltid ska vara i romaner. Befriande långt ifrån det överdrivna eländet i janakippoböckerna. En hyllning till en by och alla de snart lite äldre människorna i vårt land som har vanliga liv, svårmod men goda vänner och ont i kroppen av ett slitsamt arbetsliv. 

Days at the Morisaki Bookshop av Satoshi Yagisawa

Jag är väldigt glad att jag börjat läsa så många böcker som utspelar sig i Japan. Ju fler jag läser desto fler vill jag läsa. Väldigt många av dem utspelar sig i Tokyo. Bäst tycker jag om de nutida, stillsamma, vardagliga. Days at the Morisaki bookshop är en sådan. Takako förlorar sitt jobb och sin pojkvän. Hon hamnar hos morbrodern och hans antikvariat i stadsdelen Jimbocho. I stadsdelen med de många bokhandlarna öppnar sig en ny värld för Takako. Det är som alltid givande och underbart att få lära känna ett land och en stad genom litteratur och romaner.

Slakthus 5 av Kurt Vonnegut

En udda klassiker jag nog inte skulle tagit mig an utan en av mina bokklubbar. Tidsresor har aldrig varit min grej och jag är ej heller något stort sci-fi fan. Men denna udda resa är något mer än så. Jag vet inte var jag ska börja. Det finns många trådar och många lager. Det blir intressant att bokklubba om den här.

Brandbilen som försvann och Polis polis potatismos av Sjöwall Wahlöö

Jag tar mig sakta men säkert nu i tidsordning igenom Roman om ett brott. Nu har jag kommit ikapp mig själv till Den vedervärdiga mannen från Säffle som jag började med när jag trodde jag bara skulle läsa en bok i serien. Tre böcker kvar efter det här.

Jag håller fast vid att de är riktigt bra. Lågmälda och våldsamma. Men nog är det en märklig kvinnosyn Sjöwall Wahlöö har.  Kvinnorna är extremt stereotypa och rakt igenom nedvärderade. Hur är det möjigt när när den politiska kritiken från vänster genomsyrar böckerna så starkt. Jämställdhet är inte på agendan. Kanske tar det sig i de tre sista böckerna, då är vi ändå framme i mitten av 70-talet.

Jägarhjärta av Lars Wilderäng

Jägarhjärta är den femte delen i Lars Wilderängs serie om superkvinnan Hanna Hjärta. Boken är en fortsättning men intrigen lever ändå lite sitt eget liv i den här boken. Den går att läsa som en standalone. Man får tillräcklig bakgrund om karaktärerna - en superkvinna, en svensk spion, en rysk underrättelseofficer etc etc -innan det utveccklar sig till att alla jagar alla på Svalbard. Jag är mest svag för geopolitisken, nutidshistorien och scenariorna som Wilderäng ibland fångar i sina böcker. Det är lite mindre av detta i den här boken. Det är mer vanlig, men helt ok action, med de gamla icke-favoriterna. (Den där grymme ryssen och idioten till svensk naiv spion). Men boken inleds iallafall vid den ukrainska fronten. Och jag gillar den korta visiten på Åland.

Ryssland och Ukraina i Östeuropautmaningen 

The simple wild av K.A.Tucker

Calla återvänder till sin pappa i Alaska. Hon är född där men har inte varit där sen hon var två år gammal. 

The simple wild är en vacker underbar romantisk feelgood i en spännande arktisk miljö. Berättelsen innehåller också allvar och sorg. Och glimtar av en annan värld, livet i väglöst land, ute på tundran. 

Mörkrets alla färger av Chris Whitaker

70-tal, landsbygd, USA.I Mörkrets alla färger blir en pojke kidnappad. Han klarar sig levande men är i fortsatta livet besatt av att hitta sin medfånge som han tror lever vidare i fångenskap.

En bra spänningsroman, med betoning på roman. Lite för utdragen vilket gör att jag tappar styrfart under långa perioder i läsningen. Avsiktligt vid avgöranden går det dock fort, så fort att jag inte alls hänger med i vad det är som händer.  

Sågverk av Frida Ajo

Svenska deckare läser jag oftast för miljöerna. Så även denna gång. Byn Gryckvik där boken utspelar sig har byn Stjärnsund utanför Hedemora som sin förebild.  Det är höst, skogar, sjöar och alla känner alla och annat som hör till en liten ort och kommun. 

Klara avbryter polisutbildningen och flyttar hem till Dalarna och sin farmors stuga. Men Klara har en hel del i bagaget, däribland en försvunnen lillasyster och nu försvinner en grannpojke med Downs syndrom. 

På det hela taget är det en ok deckarhistoria och jag gillar miljöerna där de kör i runt i skogarna i södra Dalarna 

Men jag konstaterar återigen att jag tycker det är drygt med deckare där huvudkaraktärererna som ska lösa brotten har det trassligt med sig själv, sin familj och sitt förgågna. Men det är väl så här de flesta moderna deckare är och har varit sedan länge. 

Historien om Nordpolen av Erling Kagge

Erling Kagge har nått Nordpolen tillsammans med äventyrskollegan Børge Ousland på skidor. I den här boken ger han återblickar från den egna expeditionen men det är främst en historisk tillbakablick på de många expeditioner och äventyrare som försökt nå dit, däribland de omtvistade första besöken. Vem var egentligen först? 

Det är en kringelikrokigt berättande där Nordpolen i konst och litteratur också behandlas. För egen del ger de lite mer faktainriktade berättelserna om de olika expeditioner mest. 

I min farmors hus och Den långa resan av Ilon Wikland, Barbro Lindgren och Rose Lagerkrantz

Dessa två bilderböcker om Ilon Wiklands barndom i Estland och resa till Sverige är både idylliska och mycket mörka. Ilons farmor och farfar satte Ilon på en båt till Sverige för att komma undan ryssarnas ockupation. Tyska stridsvagnar och ryska tåg till Sibirien mörkas inte.

Estland i Östeuropautmaningen 

Hildur av Satu Rämö

Lite då och då är det läge för en isländsk deckare och tillsammans med den drömma sig bort till den karga ön. Alla isländska deckare är inte per automatik bra så det gäller att välja med omsorg. När finländska Satu Rämös deckare dök upp som tips överallt så insåg att det här är nästa biljett till Island. Och det var ett bra val, resan gick till Isafjördur i Västfjordarna, där jag aldrig varit. De flesta deckarna jag läst har utgått från Reykjavik. Huvudkaraktärerna är sympatiska vilket jag uppskattar.  Jag läser mer än gärna fler i serien om Hildur, Jakob och de andra.