Å. Vilken härlig känsla det är att läsa en ny författare och nästan genast känna att det här, det här vill jag ha mer av.
Det blev faktiskt så med Haruki Murakami och hans tidiga roman Norwegian Wood. Den utspelar sig i Japan i slutet av 1960-talet, där den unge Toru (berättaren) lever ett ganska stillsamt studentliv och träffar två olika kvinnor i samma ålder. Det är helt klart en berättelse om kärlek och erotik, men kanske ännu mer om olika livshållningar. Torus egen livshållning får läsaren själv fundera kring, men den speglas i de människor han möter, både de två kvinnorna och några andra karaktärer i boken. Man kan säga att en röd tråd i boken är människornas strävan att hitta mening i livet och kraft att leva vidare, att inte ge upp trots egna brister och tillkortakommanden.
Fascinerande att upptäcka hur ungdomars liv i Japan vid den här tiden skildras, med fullt av referenser till västerländsk kultur - litteratur, musik etc -men samtidigt förankrat i det japanska (som jag utläser det). Berättelsen växer sig allt större genom boken och jag hade faktiskt svårt att släppa den. Kommer definitivt att läsa mer av den här författaren.