Den har följt med länge, i över ett halvår, och nu har den äntligen blivit utläst. En bra bok egentligen, men jag har som hela tiden haft någon annan bok parallellt som lockat mer. Jag tror Vindens skugga vinner på att läsas mer koncentrerat än jag gjort.
Bäst i boken är det gråa Barcelona, grått av regn, inbördeskrig och Franco. Mest tycker jag om skildringen av relationen och kärleken mellan Daniel och hans far. Besattheten av Julian Carax delar jag inte med Daniel och det är kanske därför historien aldrig riktigt griper tag i mig...? Kanske hade jag behövt läsa boken i boken...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar