Bloggsommarlov

Bloggen tar sommarlov men inte läsningen.   

Persikosommar av Jodi Lynn Anderson

Persikosommar är en lättsam enkel somrig ungdomsbok jag kom över på biblioteket sist. Persikosommar är del ett i en serie om tre böcker. Jag kan nog tänka mig att läsa de följande två Och sedan kom hösten och Ett år senare också.

Tre tjejer, med olika bakgrund, jobbar en sommar på familjen Darlingtons persikoodling. Vänskap uppstår, kärlek letas och det är allmänt somrigt i den lilla sydstatshålan.

Lättsam men ändå finns det något i boken som slår an en lite allvarligare eller kanske verkligare ton. Det är inte bara persikosött.

Noterar att jag åter hamnat i den amerikanska södern i min läsning... Även om det här förstås är en bok i en helt annan division än Dödssynden jag läste ut härom veckan...

Nya kontakter av Sophie Kinsella

Jag konstaterar att efter att oerhört snabbt läst Nya kontakter, svisch sa det, att Sophie Kinsellas fristående chiclit böcker är de jag gillar bäst i den här genren. Shopaholicserien är jag måttligt förtjust i. Har bara läst den första och förmodligen andra i den serien. Men de fristående Kinsella böckerna gillar jag.

Nya kontakter uppfyller alla de förväntade kriterierna i en chiclit bok. Men sen är den riktigt rolig dessutom. Det är något med dialogen som gör att jag kommer på mig själv att skratta högt flera gånger.

I Nya kontakter tappar Poppie på sin möhippa, bort sin förlovningsring, en släktklenod från fästmannens släkt. Dessutom blir hennes mobil stulen. Men hon hittar en ny mobil i en papperskorg och ger det numret till allt och alla så att de ska höra av sig om ringen blir funnen. Genom mobilen, som tillhört Sams personliga sekreterare, kommer Poppie åt en massa mail och sms som rör Sams liv. Och Poppie kan inte låta bli att lägga sig i.

Mobiltelefon är på sätt och vis huvudpersonen i den här boken. Jag köper inte att IT-teknikerna på Sams företag inte lyckas omdirigera samtliga mail omgående, men jag köper storyn ändå. HadeIT-teknikerna just i denna fråga varit normalbegåvade, så hade det ju inte blivit någon underhållande läsning för mig...

De drunknades strand av Domingo Villar

För några månader sedan läste jag i samband med mitt spanska projekt Domingo Villars Nattens mörka toner. Nu var det dags för nästa fall för Leo Caldas, den galiciske  polismannen i De drunknades strand.

En fiskare hittas druknad på stranden i den lilla byn vid havet. Till en början förmodas det ett självmord men ganska snart inses att det är mord. Leo Caldas får grubbla rätt länge innan saker faller på plats. Och det känns hela tiden för honom som om han inte kommer framåt alls. Och inte får vi veta särskilt mycket mer om den mystiska Alba heller. Men mordgåtan kan jag iallafall avslöja att Leo Caldas löser, som sig bör i deckare av detta slag.

Jag hoppades att De drunknades strand skulle vara bättre än Nattens mörka toner. Jag hoppades rätt. Det var en klurigare mordgåta som sträcker sig långt tillbaka i tiden och den är oviss in i det sista. Miljöerna och stämningen vid havet i Galiciens är lika fina som Nattens mörka toner.

Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin

Ta hand om min mor såg jag verkligen fram emot att läsa. Jag hade hört talas om den innan och blev därför så himla glad när den blev vald min bokklubb. Jag skapade mig snabbt ett Projekt Korea. För jag har även gått och funderat på när jag ska läsa Ingenting att avundas om vardagsliv i Nordkorea.

Även om jag verkligen sett fram emot att läsa Ta hand om min mor så hade jag faktiskt inga särskilda förväntningar. Märkligt kanske. Men min längtan efter att läsa något från Sydkorea som slagit internationellt var det som framförallt fått mig att vilja läsa boken. Böcker från små länder som översätts och som når långt utanför hemlandet fascinerar mig. (Vilket också är anledningen till att jag är för Gangnam Style...) Det är en väldigt lång resa och det krävs mycket för att tränga sig in bland alla de svenska deckarna i vår handel och i vår media. Dessutom utspelar sig boken i nutidens Sydkorea. Nutidsskildringar i romanform från olika  hörn i världen inser jag alltmer är ett genomgående tema eller kanske en av de röda trådarna i min läsning.

Jag blir varken besviken eller överväldigad. Det är en bra bok och en sorglig bok. Tragiskt men ändå inte så förvånande, att det är som det är inom familjen. Generationer. Stad och landsbygd. Tradition och Utveckling. Skuld och Ånger.

Den åldrande modern försvinner plöstligt en dag på Seouls tunnelbanestation. Barnen och maken tvingas förutom att söka henne och rannsaka sig själva, reflektera kring vem hon egentligen är. Kände de sin mor och sin hustru egentligen. Vem hade någonsin frågat henne om hon tyckte det var roligt att laga mat. Om hon trivdes i köket. Modern och faderns barndom är riktigt fattiga, det är åren precis efter andra världskriget och Korakriget antyds då nordkoreanska soldaterhotfullt nämns. Även de först åren och barnens tidiga år är fattiga. Men Sydkorea går en snabb utveckling till mötes. Alla barnen får gå i skolan och alla syskonen får bättre och framgångsrika liv som stadsbor i Seoul. Kvar hemma i byn är modern. Och fadern. Endast ett telefonsamtal eller en kort resa bort. Men avståndet växer för varje år.

I mitt möte med Sydkorea fascineras jag över att det här är ännu en variant av Östasien. Så som länderna i Sydostasien är så mycket Sydostasien men ändå med sina helt egna karaktärer. Kina och framförallt Japan känner jag i sammanhanget främst genom film och litteratur och det är till andra skildringar från dessa länder jag associerar när jag läser Ta hand om min mor. Sydkorea är en variant Östasien. Inte Japan. Inte Kina. Korea. Jag fasar för vad jag kommer att möta när jag såsmåningom läser Ingenting att avundas. Det som inte borde vara en variant av Östasien.

Inom mitt Projekt Korea har jag varit tvungen att läsa på. Jag har faktiskt aldrig reflekterat över att landets delning har sin grund i andra världskrigets upplösning. Ett slags Öst- och Västtyskland. Att Korea var en japansk koloni från slutet av 1800-talet till andra världskrigets slut har dessutom gått mig förbi.

Fortsatt nyfiken på Sigrid Kahle...

...är jag. För några år sedan gav jag i present bort första delen i Sigrid Kahles memoarer Jag valde mitt liv. Därefter lånade jag boken, läste den och tyckte mycket om den. Nu händer det igen. Jag ger bort den andra delen i Sigrid Kahles memoarer Att vilja sitt öde : trots allt i present. Jag tänker låna den, läsa den och jag har goda förhoppningar om att den är lika intressant som den första delen.

I Jag valde mitt liv var Sigrid Kahles tyske diplomat till man stationerad i Pakistan och Irak. I Att vilja sitt öde : trots allt är han stationerad i Indien, USA och Sudan. 

Dödssynden av Harper Lee

Dödssynden är en amerikansk klassiker som utspelar sig i den djupa amerikanska södern. Som onekligen är en fascinerande del av USA. Det senaste året har jag läst Niceville, Beautiful creatures, Rosas buss och i höstas gästbloggade min vän Susanna på Böcker emellan från Columbus, Georgia. Läs hennes recension om Rosas buss. 

Kanske är det därför jag väljer just Dödsynden i min variant av Mrs E's wallflowerutmaning: En av böckerna på Charlies lista med klassiker i boken Wallflower.

Det är i Alabama som Dödsynden, eller som den vackra originaltiteln lyder To kill a mockingbird, utspelar sig. Det är förvisso ett historiskt USA som skildras men det gör inte boken mindre aktuell. Kanske bokens Tom Robinson, som Susanna Alakoski spekulerar i sitt förord tillpocketupplagan, idag är en spansktalande kvinna.

En svart man blir anklagad för våldtäkt av en vit - white trash - kvinna. En anklagelse som är lika med döden. Genom den 9-åriga vita flickan Scouts ögon följer vi händelseförloppet i den lilla sömniga småstaden. Scouts far Atticus blir utsedd till Tom Robinsons offentliga försvarare och händelserna påverkar oundvikligen livet i Maycomb County och Scout och hennes brors syn på livet.

När jag läser Dödssynden får jag än känsla av att jag läser originalet. Efter denna bok kom alla andra skildringar och filmer om den ibland overkliga rasismen i den amerikanska södern. Jag vet inte om det är så. I vilket fall så finns en nyligen utkommen roman från Historiska Media som jag skulle vilja läsa, Missippi av Hillary Jordan.

Harper Lee skrev endast en bok. Dödssynden fick ett enormt genomslag när den kom ut 1960 och har belönats med Pulitzerpriset.

Gyllene knorren: Den vilda jakten på dårpippin av Måns Garthon och Johan Ungene

Ofrivilligt har jag konsumerat en hel CD-bok i Gyllene Knorren serien. Den vilda jakten på dårpippin av Måns Garthon och Johan Ungene, ypperligt läst av Sissela Kyle.

Gyllene Knorrenböckerna är inte riktigt min humor och definitivt  böcker jag skulle vägra läsa högt. Men det fantastiska med den Den vilda jakten på dårpippin i CD-format var att den väckte läslusten hos 9-åringen som därefter gav sig i kast med att läsa sin tjockaste bok hittills. Valet föll på En förknorrad vinter. Humorn är definitivt 9-åringens. Och Ingo finns ju att identifiera sig med. Antar jag.

Och jag konstaterar att det där med att lyssna på en bok i en serie i börja-läsa-genren inte är så dumt. Då får barnen en genväg, de lär känna karaktärerna, förstår vad böckerna handlar om och vill ha mer.

I den vilda jakten på dårpippin låter Ingos minigris Pyret oväntat och plötsligt som en sällsynt fågel. En fågelskådare sprider ryktet och hotellet blir till allas förvåning inom kort överfullt. Verksamheten går bättre än någonsin och Ingos uppdrag blir att fortsätta få Pyret att låta som den sällsynta fågeln så att fågelskådarna stannar kvar och betalar...

Månadens val - maj

Denna månads val av lästa böcker blir det svåraste hittills. Och det av den anledningen att ingen av de utlästa böckerna denna månaden står ut för mig. Men ett val ska jag göra och det blir efter ett visst övervägande Drömbokhandeln av Laurence Cossé. För den annorlunda idén, för böckerna och för Frankrike.