Francesca av Melina Marchetta

Efter att ha tyckt Jellicoe Road var överskattad hade jag inte särkilt höga förväntningar på Francesca. Jag blev till och med förvånad över att jag plockade den med mig från biblioteket. Men Francesca gillar jag verkligen. Jag gillar skildringen av det allvarliga underliggande temat, den rappa dialogen och de udda charmiga karaktärerna som växer fram i romanen i takt med att de blir Fransescas nya kompisar på den nya skolan.

Kolbarnet av Monica Kristensen

Kolbarnet utspelar sig på Svalbard. Naturligtvis ett måste för mig, Fortitudefrälst som jag är, tillika svag för romaner som utspelar sig norr om polcirkeln. Kolbarnet är en spännande deckare men jag har svårt för att den hoppar så mycket fram och tillbaka i tid och lite för mycket mellan olika människor. Det är rörigt, jag blir oengagerad och jag kommer ingen nära. Men det tar sig mot slutet.

Polarnatt av Frida Skybäck

I Polarnatt fortsätter berättelsen i Norrsken om de tre systrarna på det skånska godset Rosenlund. Det är 1800-tal och en kvinnas lott i livet är att bli gift. Så ock för dessa tre systrar. Det är den tredje boken av av Frida Skybäck jag läser och jag tycker nog att böckerna tar sig och blir lite bättre för varje bok.

Nattönskningen av Anne B Ragde

Otippat ohämmad och ingen höjdare om en kvinnlig musikjournalist i Trondheim. Men jag läste iallafall ut den. På sistone har jag gett upp så många böcker innan jag nått slutet att jag denna gång tyckte jag kunde anstränga mig något och ta mig igenom detta lättlästa verk.

Slaktmånad av Lars Petterson

Slaktmånad når inte samma nivå som Lars Petterson första bok Kautokeino, en blodig kniv. Livet och villkoren i Kautokeino är fortsatt intressant. Men deckarhistorien är inte lika bra och den tar ganska liten plast i boken. Periodvis går det långsamt. Då och då tar boken dock fart och glimrar till på samma nivå som första boken. Jag önskar det varit oftare än då och då. Särskilt förtjust är jag i bastubygget.