Mitt läsande går i perioder. Ett tag; Kina. Sedan; Sverige. Förra året; Nigeria och Karibien. Jag fascineras av att olika författare lyckas återskapa en känsla för landet där berättelsen utspelar sig. Flera böcker från Västindien (Att tro på Mister Pip t.ex.) har formligen luktat träsk, förruttnelse efter regnperioder, avskurenhet från resten av världen. Kina framstår som trångt, väldigt väldigt enkel levnadsstandard (för de flesta), och med en fantastisk känsla och hängivenhet för maträtter (som i Qiu Xiaolongs böcker). När jag vill frammana det skandinaviska, välkända, läser jag något svenskt, som Gerda Antti eller Carin Hjulström eller Klas Östergren.
En författare som dessutom har känslan för två platser är Henning Mankell. Hans bok Leopardens öga ger en otroligt nervfylld känsla av främmandeskapet hos en vit person i en afrikansk bymiljö. Tilliten till de nya grannarna förbyts till rädsla för de känslor, tankar och samtal som pågår på ett okänt språk, i ett okänt mörker utanför huset med lås och galler för fönstren.
Att läsa är verkligen att resa!
/Birgitta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar