Stridens hetta av James Holland

Jag har läst en bok om den engelske soldaten Jack Tanner förrut. Då var han i Norge. Operation Oden skrev jag om här. Jag har hoppat böckerna i Frankrike och Kreta. Men nu tar jag mig an honom i Nordafrika. Jag tycker Jack Tanner har utvecklats något som person mot vad jag minns honom i Norge. I Stridens hetta utspelar sig i Kairo och Nordafrika.

Jack Tanner avancerar i graderna och efter att ha blivit skadad rekryteras han i bokens början tillfälligt till underrättelsetjänsten. Tobruk har fallit och General Rommel har just stannat av i sitt avancemang mot Kairo. Det myllrar av spioner och spänning i gränder och bazarer. Snart är dock Jack Tanner tillbaks i armén.  Avgörandet i El Alamanein närmar sig.

Förutom att jag gillar läsa lättlästa spänningsromaner som den här då och då, så är det är framförallt de nordafrikanska miljöerna som lockar mig att läsa Stridens Hetta. Kairo under undra världskriget. Jovisst. The english patient och Fortunes of war.  Men Stridens hetta är framförallt en bok om en soldat i armén. Det är det som är militärhistoriken James Hollands nisch. Spionromaner som utspelar sig under andra världskriget finns det redan högvis av.

Läs gärna vad Bokparet - med koll på historia - har skrivit om Stridens hetta här.

Freedom climbers av Bernadette Macdonald

Freedom climbers är abslout den intressantaste och dessutom en av de bästa böckerna jag läst om Himalayaklättring. Freedom Climbers berättar historien om polsk klättring och framförallt polsk högalpinklättring från andra världskriget och framåt. Det som gör boken så intressant och unik är att klätterframgångarna sätts in i sitt historiska och politiska sammanhang under kommunisteran och i förhållande till övrig västeuropeisk klättring.

Under de polska gyllene åren, på 80- och 90- talen dominerade polackerna i Himalaya. De var många och de klättrade svårt, hårt och fort. Och de var långt före alla andra att klättra de allra högsta topparna på vintern.

Polen har en lång klättertradition, med många aktiva klättrare i sina hemmaberg- Tatrasbergen på gränsen mot den tidens Tjeckoslovakien. Att det var just inom vinterklättringen polackerna flyttade fram gränserna berodde bl. a på att de allra högsta bergen redan var klättrade. När Polackerna gör entré i Himalayaklättringen hittar de sin nationella nisch i just vinterbestigningar.

Bernadette Macdonald tar oss med från när det började. I ett krigshärjat Polen under kommunismens begränsningar växer de största polska alpina stjärnorna fram, Andrzej Zawada, Wanda Rutkiwicz, Voytek Kurtyka, Jerzy Kukuczka, Krzysztof Wielicki... Vi följer dem från barndomen hela vägen upp. Framförallt de tre mest berömda Wanda, Voytek och Jurek.

Bernadette Macdonald nämner flera skäl att just polackerna dominerade så under dessa decennier. Mängden klättrare var ett. Statligt stöd ett annat. Men de individuellt lagda klättrarna var både hyllade av och ett hot för regimen i Polen. Många engagerade sig Solidaritet. Klättrarna manipulerade systemet och finansierade sin livsstil genom att smuggla gods till och från Asien. De kom ofta hem rikare från klätterxpeditionerna än när de åkte. Och väl på expedition åt de mycket bättre än hemma. Någonstans bland alla skäl till den polska dominansen finns dessutom det begrepp som kanske allra bäst sammanfattar Himalayaklättring på den här prestationsnivån - The art of suffering. En konst de främsta polska klättrarna behärskade till fullo.

I dagens Polen råder en annan verklighet. Nu har de polska klättrarna - precis som de västeuropeiska redan på 80-talet - helt enkelt sina liv att leva. Eller som Lezsek Cichy, en annan polsk alpin stjärna, uttryckt det; Då stod polska klättrare i kö för att få följa med, nu finns det bara en handfull klättrare i världen som är intresserade av vinterbestigningar och svår klättring på hög höjd. Resten är på Everest.

Det är en imponerande bok om en imponerande era  Jag rekommenderar den starkt till alla som gillar att läsa om Himalayklättring och jag kommer att sätta boken i händerna på läsande vänner med polska rötter. För Freedom Climbers handlar, om inte lika mycket, så även om polsk nutidshistoria.

Jordens medelpunkt av Annelie Furmark

Jordens medelpunkt av Annelie Furmark har jag velat läsa sen i somras. Det var ett av de många Islandstips jag fick. Just denna från min sporadiska medbloggare med bra koll på serier.

Annelie Furmark fångar verkligen Islands naturmiljö i sina bilder. Det karga murriga dramatiska landskapet. Nattlivet i Reykjavik. Allt sett med turistens ögon.

Dessutom fungerar  hennes berättelse så bra i den här miljön. Den motsträviga motvilliga tonåringen, den rädda oroliga mamman och den islandsvurmande nye mannen.

Jag gillar och rekommenderar verkligen den här grafiska romanen. Läs Jordens medelpunkt både för det isländska landskapet och för den oroande berättelsen.

Droppeffekten av Annie Proulx

Vad? Torka, brist på hö och marknadsekonomi
Vem? En oförsiktig suput till lastbilschaufför och en kvinnlig ranchägare
När? Nutid
Var? Wyoming
Och? Lättare och svårare, förr och nu
Detalj? Att köpa hö på internet
Vilken? Vilda vägar av Annie Proulx

Deltar i och dagarna gårs novellvåg med följande ambition för egen del; Noveller 2013.

 en novellvåg i bokbloggarhavet

Stål av Silvia Avallone

En riktigt bra bok. Jag har velat läsa den sen den kom ut, men det har varit ständig kö på biblioteket. Jag förstår verkligen att Stål av Silvia Avallone fått stort genomslag. Det är den värd.

Stål handlar om de två snygga 13-åriga kompisarna Anna och Francesca som växer upp i skuggan av en stålindustri på dekis i norra Italien.

Det är fantastiskt bra och genomträngande skildrat. Både tonåringarna som personer, deras vänner och familjer och de italienska arbetarmiljöerna. Språket är desutom lätt med bra flyt. Jag tycker verkligen bäst om de bra böcker som inte är tillkrånglade och svårlästa. Som Stål tex.

Rekommenderas!

Midsommargryning av Lars Wilderäng

Midsommargryning är Lars Wilderängs uppföljare till Midvintermörker som kom ut för några år sedan. Midvintermörker, som jag skrev om här, fascinerade mig verkligen. Och då särskilt idén med Sverige i krig med Ryssland i nutid.

Det gick som det gick i Midvintermörker. Sverige hade inte mycket att sätta emot och resultatet blev den oberoende republiken Gotland, en rysk lydstat. Dessutom hittade ryssarna olja i Östersjön utanför.

Midsommargryning utspelar sig 10 år senare. Vår huvudperson i slaget om Gotland har blivit ÖB och Socialdemokraterna har efter 10 års politiskt kaos återfått makten. Återuppbyggnaden av Stockholms landmärken är på väg att slutföras. Ett erkännande av den oberoende republiken Gotland skulle medföra att de ryska sanktionerna skulle hävas. Sverige skulle då åter få bättre tillgång till fossila bränslen. I Sverige 2023 är det elbilar och elmoppar som gäller.

På midsommarmorgonen vaknar Sverige utan internet. ÖB uttalar sig i SVT att Ryssland åter attackerat Sverige och att statsministern har avgått. Sverige har börjat försvara sig. På Gotland. Ett dramatiskt dygn väntar.

Midsommagryning uppfyller mina förväntningar. Jag gillar att det inte är en direkt fortsättning med typ en motståndsrörelse eller något liknande. Istället låter Lars Wilderäng det gå 10 år och sen vänder och vrider han lite på det hela. När kriget i midsommargryningen böljar fram och tillbaka beroende på olika militära manövrar är nog boken som bäst.

Men det är precis som i Midvintermörker, de olika säkerhetspolitiska scenarierna, de stora dragen, hur det skulle kunna vara om det hände si eller så, som fascinerar mig, inte de miltärteknisk detaljerna. Likväl förstår jag att en del militärtekniskt behöver vara med, en del älskar ju dessutom läsa om det, men även att det bidrar till att bygga bokens trovärdighet. Själv har jag noll koll på allt vad det gäller vapen, så för mig blir det bara en massa text.

Boken är väldigt lik Midvintermörker i sitt upplägg. Snabba växlingar. Korta ögonblicksbilder och samtal. Väldigt många människor passerar utan några djupare personskildringar.

Ett plus till skildringen av ett Sverige med begränsad tillgång till fossila bränslen. Folk går och cyklar. Gatorna sopas för hand. Järnvägarna rustas. Hade gärna sett det scenariot utvecklat! Av andra skäl än att det orsakas av ryska sanktioner.

Jag har svårt att tro att de som gillade Midvintermörker inte skulle gilla Midsommargryning. Det är en utmärkt uppföljare.

Boken är ett recensions ex från Massolit förlag.

Vattnets form av Andrea Camilleri

Det är mig en stor glädje att Modernista ger ut Andrea Camilleris deckare om Montalbano i nyutgåva. Dessutom med snygga tilltalande omslag som förhoppningsvis kan locka fler läsare till södra Italien. Det allra bästa är att det framöver kommer att översättas fler av Camilleris deckare till svenska. Redan till hösten har jag fått veta att nästa nyöversatta Montalbanodeckare kommer.

I Vattnets form hittas en höjdare död med byxorna neddragna på fel ställe i stan. Det är något som inte stämmer med dödsfallet vilket Montalbano inser. Bland allehanda korrupta och halvkriminella sicilianare rotar Montalbano runt och lyckas lösa fallet.

Jag läser inte Camilleris deckare för själva deckarhistorierna. Jag läser dem för karaktärerna, miljöerna och den goda maten skull. Som serie är de fortfarande mina favvodeckare. Så det är för väl att det nu kommer fler i svensk översättning!

Vattnets form är den allra första deckaren i serien om Montalbano och den har funnits i annan förpackning tidigare på svenska. Om Utflykten till Tindari som är den senast översatta deckaren i serien skrev jag här.

Boken är ett recencions ex från Modernista.

Hundar, hus och hjärtats längtan av Lucy Dillon

Hundar, hus och hjärtats längtan är lättläst feelgood om två systrar. Lillasyster har just oväntat förlorat sin man och försöker återhämta sig. Något hon får hjälp att göra genom att hon rastar familjens hundar och börjar renovera huset tillsammans med sin granne. Storasyster lever i det kanske inte helt perfekta äktenskapet och kämpar för att få det att fungera.

Att boken utspelar sig i samma lilla stad som Ensamma hjärtan och hemlösa hundar, som jag läst förrut, var en trevlig överraskning för mig. Jag gillar när samma personer dyker upp i andra böcker.

Som sagt Hundar, hus och hjärtats längtan är lättläst feelgood och  något annat ska man inte förvänta sig. Jag gillade Ensamma Hjärtan och hemlösa hundar mer. Skrev om den boken här.

Lärarinnan i Villette av Ingrid Hedström

Lärarinnan i Villette är en lättläst deckare som utspelar sig i den fiktiva belgiska staden Villette. Jag hade inga särskilda förväntningar utan läste boken mest för att jag inte hade något annat att läsa just då. Men jag gillar boken, främst för att jag tillsammans med huvudpersonen, undersökningsdomaren Martine Poirot, får vandra runt i en fin belgisk gammal stad. Det är helt enkelt trivsamt. Sen gillar jag också kopplingarna till Belgiens koloniala förflutna i Kongo och till folkmorden i Rwanda som tar sin början de dagar då romanen utspelar sig.

Det enda jag egentligen har lite svårt för är att det är lite väl många personer, jurister och poliser, som nämns vid sina vackra franska och flamländska namn. Jag kan inte hålla isär dem, efter ett tag utkristalliserar det sig dock vilka som är viktiga för berättelsen och då fastnar namnen...

Jag kan abslout tänka mig läsa de andra deckarna som Ingrid Hedström. Främst då jag vill ha mer av Vilette och personerna jag fått lära känna i Lärarinnan i Vilette. Jag får säkert en bra deckarhistoria på köpet.

Månadens val - mars

Jag läste många bra böcker i mars men det blir nog New Delhi-Borås den osannolika berättelsen om Indiern som cyklade till kärleken i Sverige av Per J Andersson som står ut. För värmen, glädjen och osannolikhetens skull.

Spanska topplistor

Mitt läsprojekt, vårvinterläsning av spanska samtida romaner - som allra helst skulle utspela sig i nutid i Spanien - börjar närma sig sitt slut. Mina läsfunderingar skrev jag om i ett tidigare inlägg här. Läslistan jag hoppades hinna med åtminstone några böcker av var följande:

Emilio Calderon- Kärlekens arkitekt
Lucia Etxebarria -Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel
Dulce Chacon - Himlar av lera
Andres Barba - Augusti, Oktober
Nuria Amat - Det mest privata

Julia Navarro - Det stumma brödraskapet

Domingo Villar - Nattens mörka toner: ett fall för komissarie Leo Caldas

Julia Navarro återstår (kanske får hon vänta, boken verkar utspela sig i Italien). Två ytterligare böcker finns dessutom på ambitionslistan. Del två De drunknades strand i Domingo Villars serie om kommissarie Leo Caldas och Maria Duenas Tiden däremellan.

Min topptrelista av vårvinterns hittills lästa spanska böcker blir följande:

Dulce Cacón -Himlar av lera
Andres Barba - Augusti, Oktober

Lucia Etxebarria - Kärlek nyfikenhet prozac och tvivel

Spanjorernas topptrelista just nu är en helt annan:

E.L James - Cincuenta sombras de Grey
Ildefonso Falcones - La Reina Descalza
E.L James Cincuenta sombras más oscuras

En bok längre ner på varuhustets försäljningslista lockar mig, nämligen nr 7.  Maria Duenas Mision Olvido. Tiden däremellan finns ju i svensk översättning så hoppas kan man ju.

Himlar av lera av Dulce Chacón

Himlar av lera är en bok jag verkligen tycker om och rekommenderar, trots sin grymhet och den maktlöshet som skildras. Det är väldigt mycket Spanien. Främst i dåtid, tiden före under och efter inbördeskriget. Men det är förändringen på landsbygden från den dåtid boken utspelar sig under till dagens Spanien som fängslar mig.

I nutid (eller kanske är vi någonstans på 70-talet?) har ett mord av en herrskapsfamilj begåtts. Vi följer ett samtal mellan en äldre krukmakare i byn och den kommissarie som utreder morden. Parallellt, delvis i samtalen och delvis i egna kapitel, återberättas de händelser som utspelade sig på godset i det utpräglade klasssamhället på 30-talet.

Läs mer om Himlar av lera  på Gavrilo förlag här.

Själv blir jag väldigt intresserad av att läsa Den sovande rösten också av Dulce Chacón som ges ut till sommaren. Om kvinnorna i Francos fängelser. Helt klart är att jag i min spanska läsning nu börjar känna mig redo att även ta mig an romaner med anknytning till spanska inbördeskriget.

Kärlek nyfikenhet prozac och tvivel av Lucia Etxebarria

Kärlek nyfikenhet prozac och tvivel kom ut på svenska för över 10 år sedan och jag har velat läsa den sedan dess men inte riktigt kommit mig för. Några gånger har jag snubblat på mållinjen då jag på biblioteket just den gången inte kom ihåg varken titeln eller författarinnans efternamn. Men nu läser jag spanskt och då har jag naturligtvis sett till att det blev av!

Boken utspelar sig i 90-talets Madrid. De tre systrarna Ana, Rosa och Cristina är så olika man kan vara. Ana är den unga hemmafrun utan liv utanför hemmet, Rosa är karriärkvinnan utan liv utanför jobbet och Cristina jobbar på en bar och fyller nätterna med sex och droger. Alla tre systrarna mår dåligt men tycks oförmögna att mötas. Alla tre systrarna är på väg mot katastrofen men något händer och det vänder till något mer hoppfullt mot slutet av boken. Relationerna till mamman, släktingarna och den frånvarande pappan bildar en bakgrund och delvis en förklaring till det systrarna går igenom.

Det är en lättläst fascinernade bok och den ger mycket av det jag vill ha av min spanska läsning denna vår. Vardagslivets förutsättningar i dagens Spanien. De tre systrarna symboliserar förvisso tre extrema poler i de unga moderna spanjorskornas vardag men någonstans där i spannet mellan de tre rollerna finns de alla. Och jag tycker det är lätt att känna igen sig i fragment hos dem alla tre.

Kärlek nyfikenhet prozac och tvivel är snart 20 år gammal och jag skulle så gärna läsa en bok på samma tema  som utspelar sig idag, 15 år senare. För jag är övertygad om att förutom 90-talets tidstypiska detaljer så har mycket förändrats i Spanien. Framförallt för spanska unga hemmafruar, spanska karriärkvinnor och spanska partypinglor.

Kärlek nyfikenhet prozac och tvivel var en stor kritiker och publiksucce i Spanien när den kom.  Den prisbelönta Beatriz och himlakropparna har också kommit ut på svenska. Båda är dock slutsålda hos de svenska förlagen.

Det mest privata av Nuria Amat

Det mest privata av Nuria Amat är tyvärr lite av en besvikelse. Jag tyckte så otroligt mycket om Drottning av Amerika som jag läste i fjol (och skrev om här). Det var en av förra årets starkaste läsupplevelser. Vilket förstås medförde vissa förhoppningar på denna min andra roman av Nuria Amat.

Med Det mest privata är nog det största problemet för mig att det inte var den typ av bok jag behövde och ville läsa just nu. Jag vill läsa spanska böcker av spanska författare som utspelar sig i Spanien. Svaret är ja på alla tre frågorna vad gäller Det mest privata. Men det är en väldigt inåtvänd bok. En uppgörelse med Nurias egen moderlösa barndom i ett högborgerligt hem i Barcelona. Nuria Amat skriver precis lika bra som i Drottning av Amerika men hennes berättelse känns inte särskilt spansk. Snarare västerländsk eller möjligtvis latinsk eller kanske är den just väldigt katalansk?  Jag vet inte. Det är en bra bok, men inte för mig just nu. Jag skulle behövt en bok där det händer mer...

Mycket handlar boken om att berättelsens Nuria besöker sin mors grav, skriver mycket och många - som hon själv kallar - oläsliga texter, klassas som sjukligt intresserad av böcker och av att läsa, sitter i sitt rum och tittar på sinnesjukhuset över gatan.

Nuria vänder och vrider ut och in på sig själv och på gravar, böcker, läsandet, skrivandet, fadern, modern, de kvinnliga släktingarna, liv, födsel, äktenskap, sjukdom, galenskap och död...

Förhållandet till fadern är komplicerat. Bröderna däremot finns knappt. Fadern tycker under en period att hon ska bli bibliotikarie. Och med tanke på att så många bokbloggare är författaraspiranter och bibliotikarier och dessutom att alla bokbloggare är läsare, så kan jag inte låta bli att återge några rader...

Vi inbitna läsare lider av ett speciellt bibliotikariekomplex. Eller en obotlig frustration över att inte kunnat bli den enda bibliotikarien i det perfekta biblioteket. En medelmåttig författare brukar vara resultatet av en dåligt doserad blandning av en lycklig bibliotikarie och en ordkonstnär.

Boken är fylld av fler av denna sorts funderingar och konstateranden. Nuria Amat är själv författare, bibliotikarie (eller något bibliotikarierelaterat) och läsare...


Jag vill läsa mer av Nuria Amat. Naturligtvis, efter att ha läst Drottning av Amerika.  Men det tycks tyvärr nu som om jag läst de två som finns översatta till svenska. Typiskt då att jag läste Det mest privata vid fel tillfälle...

För den som är lite nyfiken på Nuria Amat och kan lite spanska rekommenderar jag hennes hemsida här. 

Vinnare i utlottningen och tack för alla fantasytips!

I samband med rec ex dagen av Kristin Cashores Hemligheternas rike har jag lottat ut mitt recensions ex. Vinnare blev till slut Kajsa på Kajsas bokblogg. Grattis!

För att kunna vinna boken ville jag ha fantasytips. Och det ramlade in en hel del. Som tack till alla som deltog i tävlingen och dessutom förhoppningsvis till glädje för andra fanatasyintresserade bokbloggsläsare har jag sammanställt listan på samtliga tips nedan.

Jarl på Bokparet tipsade om; David Eddings Sagan om Belgarion. Stefan Hagels Fred så gyllene och Annah Nozlins Ekens dotter.

Christina tipsade om; Patrick Rothfuss Vindens namn.

Lena på Bookheaven tipsade om; Stephanie Meyers The Host.

Sara på Beas bokhylla tipsade om; Vindens namn av Patrick Rothfuss, The Demon King av Cinda Williams Chima samt Magin och Giftet av Maria V. Snyder. 

Stina tipsade om; Artemis Fowl 

Mia på Cum libris non solus tipsade om; Sophie Trinh Johanssons Halvblod och Nene Ormes Udda verkligheten

Anna på Fantastiska berättelser tipsade om; Robin Hobbs Mördarens lärling

BiblioteKarin på Påskbergets skolbibliotek tipsade om; Elizabeth Moons Pakksenarion

Kajsa på Kajsas bokblogg tipsade om; Robert Jordans Sagan om drakens återkomst

De utvalda: Hemligheternas rike av Kristin Cashore

I Hemligheternas rike, tredje delen i serien om de Utvalda, är det den unga drottning Bitterblue som är vår huvudperson. Hon är 18 år gammal när boken börjar och har varit drottning i åtta år.

Bitterblue gör sitt bästa för att styra sitt sargade rike. Sargat av hennes far, särligen Kung Leck, som genom sin tankestyrning fått människor att göra fruktansvärda saker. Människor som nu är trasiga. Till sin hjälp har hon sina rådgivare men framförallt sin vänner. Vänner vi känner från första boken Tankeläsaren;  Katsa, kusin Po, Raffin, Bann, Giddon och  morbror kung Ror av Lienid men hon får också hjälp av nya vänner som vi lär känna i den här boken.

Bitterblue känner att något saknas i hennes rike, något är skevt, något är hemligt. Pusselbitar saknas för att hon ska kunna förstå vad som händer och vad som har hänt i hennes rike. Hon försöker förstå vad det är. Dränkt i administrativt arbete känner  hon sig isolerad på slottet.  Bitterblue ger sig ut i staden om nätterna, utan att ge sig till känna. Där lär hon känna två unga män, den vänlige Teddy och den vilde särlingen Saf, vars båda familjer haft stor betydelse för motståndsrörelsen under kung Leck. Sakta börjar hon kunna lägga pusslet och förstå vad Monsea gått igenom under åren med Leck.

Hemligheternas rike är lite annorlunda än de två tidigare böckerna i serien Tankeläsaren och Monstrets dotter.  Vi rör oss till största del inom slottets murar, ibland inom stadens murar. Bitterblue är en ung drottning som kämpar med hur hon ska organisera sitt slott, sitt rike och kanske framförallt sin förvaltning. Vem kan hon lita på? Utanför Bitterblue city och Monsea fortsätter Rådet, med Katsa och Po i spetsen, sin kamp för en bättre värld i de sju kungarikena. Och ja, Kristin Cashore länkar även ihop berättelsen med Flamma och landet Dell därborta i öster.

Hemligheternas rike uppfyller mina förväntningar. På samma vis som jag gillade att Monstrets dotter var en helt annan berättelse i ett helt annat land än Tankeläsaren, och inte en uppföljare som tar vid där den tidigare slutade med samma huvudpersoner, så gillar jag att Kristin Cashore skriver en tredje helt egen berättelse. Centralt i denna bok står inte en ung kvinna med superkrafter och hennes älskade, utan en ung drottning som måste hantera det förflutna för att kunna styra och förvalta sitt rike i framtiden. En rätt svår uppgift.

 Om Tankeläsaren skrev jag lite här och om Monstrets dotter skrev jag lite här.

Boken är ett recensions ex från Semic.