Krukmakarens åker av Andrea Camilleri

En ny Montalbano. Trevligt. Jag har skrivit det förrut på den här bloggen och jag gör det igen. Montalbano är en favorit och jag är verkligen glad att Modernista bestämt sig för att översätta och ge ut fler av Camilleris deckare om den egensinnige sicilianske komissarien.

Krukmakarens åker har dessutom vunnit något slags kriminalromanpris. Jag kan dock inte riktigt urskilja varför just denna Montalbanodeckare skulle vara bättre än de förra jag läst.

Det jag dock tycker är att Montalbano tycks bli allt argare. Eller minns jag fel. Förutom att han är bekymrad över att han åldras tycker jag att han är lite mer lättirriterad i den här boken. Som tur är har han sitt hus vid havet med verandan att sitta i mörkret på och komma på hur saker och ting hänger ihop. Denna gång bläddrar han förutom i Bibeln, även i en bok av Andrea Camilleri när han behöver inspiration att lösa sitt fall. För ovanlighetens skull får vi även följa med på besök hos Livia i norr. (Men vi kommer henne inte närmare för det).

En styckad kropp dyker efter skyfall upp i en lerig sluttning - Krukmakarens åker. Kopplingen till den lokala maffian klurar Montalbano ut. Men varför beter sig hans trogne kollega Mimi så oförklarligt upprört åt? Och vad har den colombianska skönheten för roll i det hela?

Boken är ett recensions ex från Modernista.