Vorosjilovgrad av Serhij Zjadan

Serhij Zjadan är en av de ukrainska författare jag upptäckte när jag läste böcker från Östra Europa. Vorosjilovgrad  utspelar sig i östra Ukraina kanske 10 år efter att Ukraina blev självständigt. Herman behöver återvända från Charkiv till sin hemstad och ta hand om sin broders bensinmack när brodern plötsligt gett sig av. Det är är en het postsovjetisk tillika dystopisk sommar. Det går att se den dystra betongen och grästuvorna som sticker upp mellan plattorna i centrum framför sig. Herman hamnar både bland gamla bekanta och bland okända människor. Något förväntas av honom. Han förstår inte vad som händer men anpassar sig väl. Karaktärerna i boken är hårda. Inte lika hårda som sibirierna i Moldavien. Men nära. Det finns en laglöshet som råder, delvis en följd av det ovissa tomrum som ska fyllas efter Sovjetunionen. Hermans återkomst blandas med surrealistiska händelser där man som läsare blir osäker på vad det är som händer eller snarare om det verkligen händer överhuvudtaget. I andra halvan av boken tappar jag både tråden och intresset något. De udda hårda karaktärerna som blandar sig i handlingen blir för många, de surrealistiska situationerna Herman hamnar i bland majsfält och betong fortgår oavbrutet. Någonstans landar jag i att boken handlar om tillhörighet och gemenskap.