Främlingar av Adele Parks

Främlingar av Adele Parks var en oväntat bra feel-good. Jag förväntade mig inte så mycket och blev kanske därför positivt överraskad.

(Kärleks)historiens utveckling är både väntad och oväntad.

Två främlingar hamnar brevid på ett plan mellan London och Chicago. 35-åriga Jo är önskar inget annat än att hitta en man att gifta sig med. 34-årige Dean har just lämnat sin i cancer döende far i London.

Och därefter går det både som väntat och inte. Men det är mer som hänt före det som får konsekvenser.

Klart läsvärd för dem som gillar feel-good och chic-lit. Kanske kommer jag t.o.m att komma ihåg åtminstone någon del av historien längre fram.

Lewismannen av Peter May

Lewismannen är Peter Mays fortsättning på Svarthuset i sin deckartrilogi från Yttre Hebriderna i Skottland. Om Svarthuset skrev jag här.

I Lewismannen finner man ett lik i en torvmosse på Lewis. Ganska snart står det klart att det är ett äldre lik, dock ej av arkeologisk tidsålder. En tatuering tyder på 50-talet.

Fin McLeod är tillbaka till Lewis och eftersom tecken tyder på att fadern till Fins gamla kärlek Marsaili är inblandad bestämmer sig Fin på eget bevåg att hjälpa den lokala polisen.

Jag tycker mycket bra om Lewismannen, kanske inte lika bra som jag tyckte om Svarthuset, men det beror förmodligen på att jag denna gång visste vad jag hade att vänta i mitt möte med Peter Mays Yttre Hebrider.

Jag ser fram emot den tredje avslutande delen när den kommer på svenska.

Ulrikas bok av Maria Gustavsdotter

Ulrikas bok är trevlig historisk läsning om tre prästdöttrar och deras bror i Bohuslän på 1600-talet. I Ulrikas bok är Ulrikas öde främst i fokus men även Katarinas. I början av nästa år kommer Katarinas bok. Den avslutande delen i trilogin blir väl Ebbas bok såsmåningom.

Ett hyss i kyrkan vänder upp och ner på tillvaron för Ulrika och hennes syskon. Ulrika lämnar gården i hast och hennes liv får en helt annan vändning.

Hemma på gården följer vi Katarina men även brodern Magnus som, till skillnad från Katarina, tillsammans med sin vän Andreas var del i hysset.

Och även om det är trevlig läsning så är det allvarsamt det som händer. Ett oövertänkt och hyss kan vara ödestigert och dess konsekvenser svårförutsägbara.

Vi möter framförallt 1600-talets Bohuslän och Uddevalla som då var danskt och i krig med Sverige, men vi hamnar även även i Köpenhamn och Dalarna. 

Det är helt klart en välskriven och läsvärd historisk roman. Jag ser fram emot Katarinas bok till våren!

Castra - Det blå stoftets magi av Jenny A Sandgren

Castra - Det blå stoftets magi av Jenny A Sandgren var en bonusbok som Idus förlag skickade mig i somras i samband med ett annat rec ex. Om jag inte tackat ja till en bok innan jag får den från ett förlag så känner jag inte att jag måste läsa den. Men Castraboken insåg jag att jag faktiskt ville läsa. Något verkade nytt och annorlunda, särskilt för mig som inte har så bra koll på böcker där målgruppen är 9-12 år.

Sara är utvald att bli en Castrakrigare och hon hamnar plösligt på Castra istället för på en klassfest. På Castra tränas barn- och ungdomar i hennes ålder till Castrakrigare. Castrakrigarna ska rädda världen från Miss Mod, Mörke Mark och Vanmäktigheten (Fåfänga, girighet och vanmakt) som vill förtrolla människorna och ta över jorden.

Och jag gillar faktiskt Castra- Det blå stoftets magi. Det känns som det är en magi- och fantasybok som fungerar bra för sin målgrupp. Att den hakar tag i stora händelser i Sverige som 9-12 åringar minns - Eurovision i Malmö och Prinsesan Madeleines bröllop - tycker jag är smart.

Däremot kan jag som vuxen läsare tycka att det saknas lite bakom den där Castravärlden som vi får del av. Men jag tycker inte det spelar någon roll. Boken är inte skriven för mig.

Jag hoppas Jenny A Sandgren tänkt sig en fortsättning. I denna bok står kampen mot Miss Mod i fokus. Kanske blir det Mörke Mark härnäst...?

Insurgent och Allegiant av Veronica Roth

Nja. Det blev allt lite väl mycket av den här världen för min del. Jag läste dessutom Insurgent och Allegiant direkt efter varandra och halvägs in i Allegiant kändes det inte så lite segt. Det var en ansträngning att läsa klart.

Jag gillade Divergent och hade förhoppningar på att det skulle fortsätta så, men det hela känns bara utdraget och ointressant. Konspirationerna och revolterna tar aldrig slut.

Jag känner dock igen ett mönster i vad jag tycker om de flesta ungdomsdystopiserier som jag läst. Första boken är bäst för mig. Det är då jag möter den värld och det dystopiska scenarie som just den här författaren skapat till sin roman. Nyhetens behag och nyfikenheten driver mig att ta mig an nya dystopier. Men efter den inledande boken falnar min fascination och då behöver jag något mer än en fascinerande dystopiskt värld för att mitt intresse ska hållas vi liv. Då behöver helt enkelt böckerna vara bättre.

Så många har läst, skrivit och älskat de här böckerna så vad de handlar om hoppar jag helt över att skriva om i det här inlägget.

Uppdraget av Camilla Lagerqvist

Uppdraget av Camilla Lagerqvist är den första delen i en ny serie "Svarta Rosorna".

Uppdraget utspelar sig 1943 i en liten by i Värmland nära norska gränsen.

Tre kompisar i 12-13-årsåldern bildar en mostståndsgrupp. Det är Maja som är uppvuxern i byn, den svensk-norske judiske flyktingpojken Ben och den norska flickan Hilde.

Jag gillar det här. En spännande kapitelbok för de lite äldre barnen i mittimellanåldern som utspelar sig under en tid som det inte finns så mycket skrivet om för barn. Det känns som det saknats just den här sortens böcker.  Väl här känns boken självklar, Äventyr på riktigt i andra världkrigets skugga. 

Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Lévy

Vi ses på Place de la Sorbonne av Justine Lévy var min sista Parisroman i min TRE på TRE utmaning denna höst.

Och det var absolut en intressant och bra bok om en enda lång väntan.

Den 18-åriga Louise väntar och väntar på sin mamma. De har stämt träff på Place de la Sorbonne och hela den korta roman består av Louise tankar dels kring det som händer på cafet där hon väntar men framförallt återblickar i livet och funderingar kring relationen till mamman. Mamman som är en komplicerad och mycket oansvarig människa. Louise har växt upp med sin pappa, åtminstine sedan 9-årsålder då hon praktiskt taget flydde från mamman. Ändå älskar hon sin mamma. Också. Trots alla svek.

Min grekiska läsning

Ett grekiskt hösttema har jag haft och min grekiska läsning kan sammanfattas enligt nedan;

Bäst var Judas underbara kyss av Maira Papathanassopoulou och Det gångna är inte en dröm av Theodor Kallifatides och Med sina läppars svalka av Theodor Kallifatides
Minst givande var Sick-sack mellan pomeransträden av Ersi Sotiropoulos och Pioner av Isabella Varricchio
Sentimentalast var Stjärnklara nätter av Maeve Binchy
Somrigast var Släppa taget av Kate Cann
Mest oväntad och mest lärorik var Längtans ö av Victoria Hislop
Minst grekisk, mest snabbläst och mest lättglömd var Bröllopsnatten av Sophie Kinsella

Dessutom lästes Droppstensgrottans hemlighet av Åsa Öhnell - en bra kombination av Semestergrekland och barndeckare.

Rocky Mountain National Park

En deckare av Nevada Barr dök upp i brevlådan idag, nämligen Stum rädsla, utgiven på det lilla förlaget Hoodoo förlag.

Vargavinter har kommit ut nu i november på svenska och tidigare i år kom Stum rädsla ut. Jag var mer nyfiken på Stum rädsla än Vargavinter eftersom den utspelar sig i Rocky Mountain National Park i Colorado. Vargavinter utspelar sig i en nationalpark vid Lake Superior i Michigan. Men jag är mer nyfiken på Rocky Mountain National Park.

Det är nämligen så att alla Nevada Barrs deckare med Anna Pigeon i huvudrollen utspelar sig i olika nationalparker i USA. Anna Pigeon är en ranger som jobbar i olika nationalparker.  Det är ett upplägg på en deckarserie som verkligen tilltalar mig, så jag kunde inte motstå ett rec ex för att bekanta mig med Anna Pigeon.

Det är bara att välja och vraka bland USAs nationalparker. Det finns en hel hög bästsäljande deckare av Nevada Barr med Anna Pigeon. På engelska. Hittills har bara ovan nämnda böcker översatts och getts ut på svenska.

Om Stum rädsla kommer jag skriva här på bloggen när jag såsmåningom läst boken.

http://rockymountainnationalpark.com/

Akimboböckerna av Alexander McCall Smith

I mitt sökande efter kapitelböcker för mittimellanåldern med mycket djur i,  fann jag av en slump på hyllorna  böckerna om den lille afrikanske pojken Akimbo.

Böckerna är skrivna av Alexander "Mme Ramotswe "McCall Smith. Akimbos pappa är chef för viltvårdarna i ett viltreservat och Akimbo får möjlighet att uppleva många spännande äventyr med afrikanska djur i de andra huvudrollerna. Jättefina böcker.

Böckerna stod på 9-12 hyllorna men jag tycker de lika gärna kunde stått på 6-9 hyllorna. Kanske de t o m funnit fler läsare där.



Akimbo och Elefanterna
Akimbo och Lejonen
Akimbo och Ormarna
Akimbo och Krokodilmannen 
Akimbo och Babianerna

Med sina läppars svalka av Theodor Kallifatides

I Theodor Kallifatides senaste roman Med sina läppars svalka får vi berättelsen om Elena, hennes man Giannis och även dottern Maria. Vi följer Elena från barndomens by under kriget och hela vägen genom politiska oroligheter och emigration till både Australien och Sverige. Det är inte bara Elenas historia utan också Greklands. Bra, vackert och intressant.

Tidigare den här månaden läste jag Theodor Kallifatides biografiska roman Det gångna är inte en dröm och visst är finns det likheter. Böckerna sträcker sig över samma tid.

Med sina läppars svalka avslutar min grekiska temaläsning denna höst. Ett lyckat tema som bl.a gett mig upptäckten av en för mig ny författare Theodor Kallifatides.

Pyongyang av Guy Delisle

Den franske serietecknaren Guy Delisle imponerar!

Förutom att jag nu läst Pyonyang har jag tidigare bläddrat i Anteckningar från Jerusalem.

Guy Delisle fångar miljöerna han reser och vistas i så träffsäkert med en totalt avväpnande humor och utan att göra sig märkvärdig. Han är en helt vanlig västerländsk man som medvetet naivt noterar det som sker runtikring sig. Naivt på ytan. Medvetet under ytan. Det är som att läsa om kollegans eller grannens upplevelser från ett märkligt främmande land. Men mina kollegor och grannar skulle förstås inte så skickligt underbart kunna dela med sig av sina intryck...

Glädjande nog ser jag att Guy Delisle även tecknat och skrivit om resor till och vistelser i Kina och Burma. Jag hyser stort hopp om att även de kommer ut på svenska såsmåningom. Närmast har jag Jerusalem framför mig.

Jag fnissar högt flera gånger under läsningen av Pyonyang. Humor i tomma korridorer, på ödsliga motorvägar och i halvfärdiga skrytbyggen. Samtidigt låter Guy Delisle oss inte en sekund undgå ana det sorgliga och otäcka tillstånd som råder i Nordkorea. Den kontrasten finns undersförstådd genom hela boken.

Om Nordkorea rekommenderar jag för övrigt alla att läsa Inget att avundas av Barbra Demick.

En Engelsman i Paris av Nicolas Barreau

En Engelsman i Paris är en lite småtrevlig fransk feelgood. Den innehåller väl det mesta en typisk fransk feelgood som utspelar sig i Paris ska ha. Men jag saknar det där lilla extra.

En ung fransk kock blir lämnad av sin pojkvän. Olycklig hamnar hon på en liten bokhandel där hon hittar en bok om en engelsman i Paris och känner igen sig själv i sin egen restaurang som en av huvudpersonerna i romanen.

Det är ok feelgoodförströelse men jag hade nog hoppats på lite bättre.

Systrarna Cahill: Farlig förmåga och Stjärnmärkt av Jessica Spotswood

Dessa böcker överraskade verkligen mig positivt. Jag hade nog inte riktig koll på vad jag läste när jag började. Jag hade snappat upp att det var något fantasyrelaterat som tyckts om på bokbloggar. Mer än så visste jag inte.

Det som tilltalar mig är de sena 1800-talsmiljöerna i New England, och det nästan dystopiska scenario med det strikta religiösa fanatiska Brödrarskap som styr och som underkuvar kvinnor. De fria kvinnorna lever i Arabvärlden får man veta. Dessutom är det lite lagom romantisk kärlek mellan äldsta systern och huvudpersonen Cate och trädgårdsmästaren Finn. Men huvudspåret för de flesta läsare är nog de magiska inslagen. Cate och hennes två systrar är häxor. Att vara häxa är inte helt ovanligt i New England eftersom många häxor emigrerade dit när religionsfrihet fortfarande rådde. Och det är också häxornas tidigare makt som medfört Brödrarskapets totalitära inställning. Häxorna har misskött sig historiskt men det står inte i proportion till hur alla kvinnor behandlas idag. Häxorna måste dölja sina magiska krafter annars skickas de till sinnessjukhus. Men det finns en profetia som talar om tre systrar som alla är häxor varav en har en osedvanlig stor magiska förmåga och därmed finns en möjlighet till förändring om denna makt används rätt. Men profetian har även en baksida.

Efter Farlig förmåga och Stjärnmärkt kommer Systrars öde i början av nästa år.

Mellan rött och svart av Jan Guillo

Jag ligger lite efter i största allmänhet med att läsa den här bokserien känns det som. Jag har inget behov för den delen av att ligga i framkant. Men det som är slående är dock att trots mitt ljumma intresse för Det stora århundradet har jag otroligt svårt att hålla mig i från serien. När Mellan rött och svart var utläst blev jag till och med direkt sugen på att läsa nästa och tänkte plocka på mig den på nästa biblioteksbesök. Men tji fick jag. Det var makalöst lång kö på alla de inhandlade exemplaren inklusive alla filialbibliotek. Förstås. Ja ja.

I Mellan rött och svart är det en intressant tid som skildras tycker jag. Åren i Tyskland som ledde fram till andra världskriget. Dessa år som vi vet så mycket mindre om än krigsåren. Onekligen tycker jag också det tyska perspektivet är styrkan med denna serie, ty det är segrarnas perspektiv som annars skildrats. Hur kunde det ske? Det går inte att förstå utan det tyska perspektivet. Med det sagt går det ändå inte att förstå.

För övrigt har jag sagt det mesta jag tycker om karaktärsskildringen och annat i  inläggen om de två tidigare böckerna.

Om Brobyggarna skrev jag här. Om Dandy skrev jag här.

Det gångna är inte en dröm av Theodor Kallifatides

I samband med min grekiska läsning så ville jag läsa något av Theodor Kallifatides, en författare jag hört så mycket om men aldrig läst något av. Valet föll på den självbiografiska romanen Det gångna är inte en dröm, eftersom den fanns tillgänglig på mitt bibliotek.

I denna biografiska roman följer vi Theo från barndomes grekiska by, genom uppväxtåren i Athen och till flytten till Sverige. Åren i Sverige får bara några sidor resten av boken handlar framförallt om uppväxten i Aten.Och det är jag glad för för jag gillar verkligen skildringen av livet i Aten

Detta var ett riktigt bra första möte med Theodor Kallifatides. Det är intressant och det är ett oerhört vackert och lätt språk. Nyfiken är jag även Kallifatides nyutkomna roman Med sina läppars svalka och det känns inför den läsningen riktigt bra att ha läst hans självbiografiska roman först.

Droppstensgrottans hemlighet av Åsa Öhnell

Droppstensgrottans hemlighet är en mycket lyckad deckare så tillvida att lusten att läsa var stark när 10-åringen väl kommit in i boken. Droppstensgrottan var lite segstartad, tyckte både jag & 10-åringen, men när handlingen väl drar igång så är det en bladvändare. Det är mycket spännande i de sista kapitlen.

Klara och Bella  hamnar i Grekland i en spännande jakt på en smyckestjuv. Smyckena är stulna från en svensk dokusåpakändis som bor på samma hotell som Klara och Bella. Och besöket i en droppstensgrotta blir avgörande för lösningen på mysteriet.

Fler Klarabelladeckare kommer helt klart att läsas nu när första introduktionen till karaktärerna, i och med den här boken, är avklarad. Droppstensgrottans hemlighet är del 2 i serien, vilket kan vara förklaringen till att det var lite svårt att komma in i boken.

Sick-sack mellan pomeransträden av Ersi Sotiropoulos

Nja, det här var inte riktigt min bok. Lite av den där pretentiösa sortens skönlitteratur som jag sällan faller för. Men ändå  intressant att läsa en av få översatta romaner av en samtida grekisk kvinnlig författarinna. Dessutom intressant att läsa en roman som av många ansågs vara 90-talets bästa grekiska roman.

En döende syster, en knepig bror, en manlig sjuksköterska. Alla mer eller mindre dysfunktionella. Dessutom de mindre dysfunktionella genom en tolvårig flicka och den där flickvännen. Allt utspelar sig i ett hett Aten och i en liten by utanför.

Jag grips aldrig av karaktärerna och ej heller av handlingen eller laddningen mellan de olika personerna. Men mycket grekisk är det hela iallafall.

Stjärnklara nätter av Maeve Binchy

Maeve Binchys bok Stjärnklara nätter utspelar sig på en ospeciferad grekisk ö i det lilla samhället Agia Anna.

Fyra främlingar, turister, bevittnar en fartygsolycka uppifrån en taverna. Olyckan som skett är att en turistbåt fattat eld och brunnit upp med flera döda som följd. Tillsammans med tavernaägaren  stannar de hela kvällen och under stjärnorna blir de alla vänner.

Boken följer sen de fyra turisterna och några bofasta de närmsta veckorna på ön. Ingen av de fyra vännerna behöver genast åka hem utan de är alla på resa med okänt hemresedatum. Men de har alla flytt och lämnat något problematiskt hemma. Olyckan för dem nära varandra och de öppnar sig. I Agia Anna bor även en äldre irländsk kvinna som blivit bofast på ön. Även hon bär på en historia.

Överlag är boken lite för sentimental för mig och lite ansträngd men på det hela är det någonstans ändå en fin berättelse som utspelar sig på en somrig grekisk ö.

Judas underbara kyss av Maira Papathanassopoulou

Den här boken gillade jag verkligen. Den är några år gammal (2002) men likväl känns den som en aktuell bok från dagens Aten. Före Greklands ekonomiska kris...

I centrum står hemmafrun Eleni som i bokens början upptäcker att hennes man Alexis är otrogen och tycks ha varit det ett tag. Elenis och Alexis son ska just göra sina slutprov som är avgörande inför kommande universitetsstudier. Eleni vill inte oroa sonen men dramtiken i hennes liv ökar sida för sida. Sonen visar sig dock mer mogen än Eleni befarat.

I en motsvarande svensk roman hade utgången varit given. Men eftersom det i Grekland tycks mer självklart att stanna kvar och förlåta som att skiljas och gå vidare blir det ovisst in i det sista hur Eleni ska hantera sin situation.

Jag gillar den här boken för närvaron av Aten, glimten av Vardagsgrekland (förvisso genom den ekonomiskt oberoende hemmafrun Eleni, men värderingar, klimat, miljöer...) och för Elenis humor. Hon är verkligen bitterljuvt humoristisk rak igenom den besvikelse och tragedi hon går igenom.