Jag är genuint imponerad av Greg Mortenson och den fantastiska insats han gjort och fortfarande gör för barnen och de avlägsna byarna i Baltistan, i Karakorum och Hindu Kush, i norra Pakistan. Tyvärr får jag och Greg Mortenson en dålig start genom David Oliver Relins dyrkande förord. Jag önskar de varit ett efterord istället, så hade jag fått närma mig Greg Mortenson resa och CAI (Central Asia Institute) på egen hand.
1993 bestiger Mortensen nästan K2. Han gör ett bra försök. Att bestiga K2 är svårt, men Mortensen känner sig misslyckad. På vägen tillbaks från baslägret ner till civilisationen lyckas han gå vilse och hamnar till slut uttröttad och medtagen i den lilla byn Korphe.
Mortensen är 35 år gammal, vilsen i livet, utan familj och han arbetar som akutsjuksköterska mellan klätterexpeditionerna. Mötet med byborna i Korphe förändrar Mortensens liv. Innan han lämnar byn har han lovat att han ska återkomma och att han då ska bygga en skola i byn. Och den fas i livet som nu tar vid, i Mortensens kamp för barnen i Baltistan är den som allra mest imponerar på mig. Han sliter verkligen för att få ihop pengarna som krävs. Men det blir inte möjligt förrän han får bidrag från den excentriske miljonären, entreprenören och bergsbestigaren Jean Hoerni. Jean Hoernis väljer att satsa på Mortensen med orden "Americans care about Buddhists, not Muslims. This guy's not going to get any help. I am going to make this happen".
Den första skolan i Korphe tar flera år att bygga. Mortensen är konstant pank och far fram och tillbaka mellan USA och Baltistan, medan han desperat försöker få skolan förverkligad. Men han lyckas allteftersom få rätsida på livet, gifta sig och skaffa familj. Med Jean Hoernis stöd skapar han CAI. En stark och självständig NGO, med som främsta mål att bygga skolor i Afghanistan, Tadjikistan och norra Pakistans otillgängliga bergsområden, skolor som framförallt undervisar flickor. Och detta sker före, under och efter 9/11 och kriget mot terrorismen i Centralasien: "Peace through education".
Mer om Three Cups of Tea och CAI finns att läsa här. Boken finns översatt "Tre koppar te" och rekommenderas varmt, men hoppa över förordet...
Mortensen är 35 år gammal, vilsen i livet, utan familj och han arbetar som akutsjuksköterska mellan klätterexpeditionerna. Mötet med byborna i Korphe förändrar Mortensens liv. Innan han lämnar byn har han lovat att han ska återkomma och att han då ska bygga en skola i byn. Och den fas i livet som nu tar vid, i Mortensens kamp för barnen i Baltistan är den som allra mest imponerar på mig. Han sliter verkligen för att få ihop pengarna som krävs. Men det blir inte möjligt förrän han får bidrag från den excentriske miljonären, entreprenören och bergsbestigaren Jean Hoerni. Jean Hoernis väljer att satsa på Mortensen med orden "Americans care about Buddhists, not Muslims. This guy's not going to get any help. I am going to make this happen".
Den första skolan i Korphe tar flera år att bygga. Mortensen är konstant pank och far fram och tillbaka mellan USA och Baltistan, medan han desperat försöker få skolan förverkligad. Men han lyckas allteftersom få rätsida på livet, gifta sig och skaffa familj. Med Jean Hoernis stöd skapar han CAI. En stark och självständig NGO, med som främsta mål att bygga skolor i Afghanistan, Tadjikistan och norra Pakistans otillgängliga bergsområden, skolor som framförallt undervisar flickor. Och detta sker före, under och efter 9/11 och kriget mot terrorismen i Centralasien: "Peace through education".
Mer om Three Cups of Tea och CAI finns att läsa här. Boken finns översatt "Tre koppar te" och rekommenderas varmt, men hoppa över förordet...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar