Tre böcker på mindre än en vecka...

...har jag gett upp. Det är nog något slags rekord. För det är inte så ofta jag aktivt bestämmer mig för att inte läsa ut en bok.

Om böckerna kan jag säga följande; det var en historisk roman som var för tråkig, det var en chic lit som var för tråkigt och slutligen en slags feelgood som tog en oväntad vändning. En oväntad vändning som innebar att jag i de återstående två tredjedelarna tillsammans med huvudpersonerna skulle blivit involverad i ett stort mentalt och känslomässigt trauma. Något jag inte valt boken för. Tack och hej.

Till saken hör att alla tre böckerna var lättlästa och lättsmälta. En sorts böcker jag just nu känner för att läsa. Men lättläst kan vara oerhört svårläst om det inte är bra och framförallt om det är ointressant och tråkigt.

Nu är jag åter trygg då jag börjat på en bok av en av mina latinamerikanska favoriter; colombianska Laura Restrepos Mörkrets dotter. En bok jag vill läsa ut.

Men behovet av lättläst och lättsmält finns kvar. Men det i kombination med bra, eller lite bra iallfall.

The Expats av Chris Pavone

The Expats av Chris Pavone är en bok jag kommit över helt slumpartat. Men det var ett riktigt lyckat möte. Det är en raktigenom mycket smart historia. Det är FBI och CIA och andra men ur en helt annan vinkel än den vi är van vid.

Boken har varit en Top Ten Bestseller på olika amerikanska listor. The Expats är inte översatt - ännu. Det är en bok som borde kunna tränga igenom det anglosaxiska thrillerflödet, framförallt för sin annorlunda miljö och annorlunda hjältinna.

Kate är hemmafru i Luxenburg tillika medföljande till sin man Dexter, som fått ett lukrativt kontrakt inom banksäkerhet i Europa. Kate tar hand om sina små pojkar, träffar andra expatfruar och njuter av att äntligen få leva ett liv med tid. Få tid att umgås med barnen, få tid att se Europa. Långt borta är det hårt arbetande dubbelliv hon levt i Washington. För ett dubbelliv är det hon levt, såsom CIA agent i hemlighet, inte ens hennes man vet om hennes förflutna. Nu känner hon lättnad över att få lämna den tiden bakom sig.

Men. Naturligtvis. Men. Det dyker upp ett annat amerikanskt expatpar i Luxemburgs lilla värld av utlänningar. Det tar inte lång tid innan Kate blir misstänksam. Det är något som inte stämmer med detta par.

Jag kan bara summera det hela med att det hela tar många oväntade vändningar och samtidigt som Kate snokar runt och nyttjar sina kontakter så hämtar och lämnar hon på skolan och dricker kaffe med de andra hemmafruarna. Och med det sagt är det inget myspys. Det är snarare inköp av pistoler i Amsterdams red light district och fasadklättring på kontorsbyggander som blir följden...

Som sagt. The Expats är en smart och fräsch thriller av Chris Pavone. En uppföljare kommer i vår; The Accident och jag läser om den boken att åtminstone en person i The Expats återkommer som huvudperson.

Elak & Pucko - Sämst i rymden av Fredde Granberg

Vad är det här för bok? Jodå, bänkgrannen hade skrattat högt massor av gånger när den lästes, så den måste vi låna. Härligt tänker jag, så ska läsinspiration spridas.

Elak & Pucko är förstås inte riktigt min humor. Det är rakt igenom kroppsvätskor, underdrifter och överdrifter. Men lågstadiebarnen tycker den är rolig. Och de är ju de som är målgruppen.  Elak & Pucko lockar till läsning. Det är bra.

I Sämst i rymden får de båda "hjältarna" (den ene ondskefull enligt sig själv men en fegis enligt andra och den andre med universums minsta hjärna (0,3 mm i diameter)) en sista chans att inte bli uteslutna ur Rymdskurskförbundet. Det går sådär.

Sämst i rymden är den första delen i en serie på ca fem-sex böcker. Författaren Fredde Granberg är förresten antingen Ronny eller Ragge i Ronny&Ragge.

De som inte vann av Gabriella Ekström

När jag blev tillfrågad av SE förlag att läsa Vattenbäraren, som är tredje delen i Gabriella Ekströms cykeltrilogi om den franske proffscyklisten Mathieu Talabardon, var jag något avvakttande. Framförallt då jag - trots att jag som jag upplever det har mängder av cykelintresserade i min närhet - faktiskt inte är ett dugg intresserad av cykel.

Jag läste förra året Gabriella Ekströms roman Kära Sacha som utspelar sig i längdskidåkningens värld med mycket stort nöje. Men till skillnad från cykel så intresserar längdskidåkning mig. Men eftersom jag gillade Kära Sacha så ville jag ändå ge den där cykelboken en chans...

Att läsa del tre i en serie först går dock inte, så istället för att läsa Vattenbäraren bad jag om den första delen i trilogin,dvs De som inte vann. 20 etapper senare har jag tagit mig i mål efter en fullföljd Tour de France. I De som inte vann följer vi  Mathieu som redan som förstaårsproffs fått chansen att cykla Tour de France

Jag konstaterar att jag vet mycket mer om landsvägscykling nu. Och när jag nästa gång på ett Sportnytt ser en stor klunga cyklister rulla in över mållinjen på ett cykellopp i en del i en Tour eller ett Giro så förstår jag att det är oerhört mycket som händer som inte syns alls för den oinsatte. Taktik och rävspel och bara en sån sak som att alla inte kör för att vinna.

De som inte vann är lättläst och underhållande och det är givande läsning även för mig som är totalt oinsatt i cykelsporten. Men lite sportintresserad bör man nog ändå vara. Det är trots allt en tävling som skildras och personporträtten är inte alltför djupa utanför det som rör själva cyklingen.

Att läsa boken blir för mig som att följa med LIVE på Tour de France. Allt ur rookien Mathieus perspektiv. Jag kommer på mig själv med att vilja plocka upp boken och läsa vidare just för att jag vill veta hur det går i tävlingen. Hur ska Mahieu och hans lagkompisar klara nästa etapp i bergen? Och det är svårt att inte låta sig charmas av den snygge fransmannen. För ung, snygg, lovande, kaxig, stark och solbränd är han, Mathieu.

Första delen i Gagriella Ekströms cykeltrilogi heter De som inte vann, andra delen heter Lejontämjaren och tredje delen som kom ut 2013 heter Vattenbäraren.  Alla är utgivna på SE förlag.

Utöver cykel- och åtminstone lite sportintresserade vuxna läsare kan jag faktiskt tänka mig att Gabriella Ekströms böcker kan vara böcker att sätta i händerna på yngre sportintresserade manliga - mer eller mindre - motvilliga romanläsare. Så många böcker som förhoppningsvis tilltalar just den subgruppen finns faktiskt inte, så det är lovvärt med både cykeltrilogin och Kära Sacha.

Läs min författarintervju inför min läsning av Kära Sacha här. Läs om Kära Sacha här.

Vinnare i det första Tour de France 1903...(från wiki)

Summering Latinamerikaläsning

På Böcker emellan har jag de senaste två åren uttalat utmanat mig själv att läsa bra latinamerikansk litteratur. Jag började dock läsa mer latinamerikansk redan 2011. Jag inser att med Roberto Bolanos De vilda detektiverna completo! så har jag i stora drag läst det jag föresatte mig att läsa.

Redan 2011 insåg jag att jag läst pinsamt lite litteratur från Latinamerika samt att jag hade väldigt dålig koll överlag. Endast Isabel Allende och nobelpristagarna kände jag i princip till. Nu har jag lite bättre koll och framöver blir det sannolikt fortsatt latinamerikansk läsning men snarare som en röd tråd i min läsning.

Brasilientema på bokmässan 2014 hoppas jag kan lyfta fram något åt mig också. Och Colombianska Laura Restrepo har fått ännu en bok utgiven på svenska Mörkrets brud.

Mest nyfiken är jag just nu på nyare latinamerikansk litteratur i form av deckare, feelgood, chick-lit och nutida vardagsdramor. Trots att vi svämmas över av den sortens litteratur från anglosaxiska länder, så är det väl att hoppas på för mycket att dylikt ska översättas från spanska.(Närmast i den genren på listan nedan kommer För många hjältar, Torsdagsänkorna och Mayas dagbok)

Läst från Latinamerika 2011-2013 (favoriterna fetstilta);


Ingrid Betancourt - Även tystanden har ett slut
Nuria Amat - Drottning av Amerika
Laura Restrepo - För många hjältar
Columbines kyss - Adriana Lisboa
Laura Restrepo - Leoparden i Solen
Alfredo Bryce Echenique - En värld för Julius
Claudia Pineiro - Torsdagsänkorna
Isabel Allende - Odjurens stad
Isabel Allende - Mayas dagbok
Luis Sepulveda - Den gamle mannen som läste kärleksromaner
Eusebio Topooco - Sushi och kondoren
Isabel Allende - Landet i mitt hjärta
Gabriel Garcia Marques - Kärlek i kolerans tid
Pablo Neruda
Gabriela Mistral
Mario Vargas Llosa - Tant Julia och författare
Roberto Bolano - De vilda detektiverna 

Pablo Neruda som väggmålning på ett café i Valpariso

Månadens val - december

Månadens val i december är självklart. Jag läste få böcker, men den här hade stått ut även om jag läst avsevärt många fler.

De vilda detektiverna av Roberto Bolano. Imponerande och krävande nöje rakt igenom.

Den som gräver en grav av Yrsa Sigurdadottir

Den som gräver en grav är nog inte Yrsa Sigurdadottirs bästa. Tora hamnar på ett hotell, där hon som advokat representerar ägaren i fastighetsaffärer. Ett mord sker och var och varannan hotellgäst tycks vara mer eller mindre misstänkt. Tora agerar nyfiken privatdeckare och det hela löser sig efter några dagar.

Nu läser jag inte isländska deckare som den här för själva deckarhistorien, utan endast för miljöbeskrivningarna, så jag bryr mig inte så mycket i att det hela brister i trovärdighet här och där. Men det vore trevligt om de kommande böckerna höll lite högre klass... För jag har inget emot att läsa vidare om Tora- just för att få mer lättläst om nutida vardag på Island.

Betvingade av Simona Ahrnstedt

Jag var inte särskilt imponerad av Simona Ahrnstedts första bok Överenskommelser. Den hade helt enkelt lite för mycket romancefokus för min smak. Det var några år sen jag läste den så jag minns inte riktigt vad den handlade om och varför den inte tilltalade mig, men det adjektiv som dyker upp nu är att den kändes lite tramsig. Likväl tilltalar genren historisk romance mig. Jag gillar feelgood och jag gillar historiska romaner. Jag tycker verkligen om att vistas i de historiska miljöerna för en stund. Historia intresserar mig. Så jag visste efter Överenskommelser att förr eller senare skulle jag läsa Simona Ahrnstedts uppföljare.

Med relativt låga förväntningar överraskar Betvingade mig positivt. Denna gång upplever jag inte tramsighet utan snarare myspys. Det är naturligtvis fortfarande romancefokus och lite väl mycket åtrå, men jag tycker helt enkelt Betvingade är mycket bättre än Överenskommelser.  Jag skulle bra gärna stannat kvar på 1300-talet i några böcker till hos riddar Markus och den rediga Illiana.

Medeltiden och 1300-talet var onekligen en spännande tid i maktens Sverige. Folkungaätten styrde och det var Håtunalek och Nyköpings gästabud och så Heliga Birgitta som orerade i Vadstena. Jag gillar porträttet av konungen Magnus Eriksson och drottning Blanka. Magnus Erikssons landslag får plats i boken då Markus får vara med som en viktig rådgivare. Året i Betvingade är 1349. Intet ont anande står Sverige inför Digerdöden och jag blev lite förvånad att Digerdöden inte kom med som kuliss, men det kanske hade blivit för mycket. Romancebitarna behöver sitt utrymme.

Jag konstaterar iallafall att jag även såsmåningom kommer att läsa Simona Ahrnstedts tredje bok, De skandalösa som kom ut i fjol.

De vilda detektiverna av Roberto Bolano

De vilda detektiverna av den chilenske författaren Roberto Bolano är en helt makalöst lång läsresa på jakt efter Cecárea Tinajeros poesi eller kanske egentligen de båda inälvsrealistiska poeterna Arturo Belano och Ulises Lima.

Det är en bok med driv och den har en märklig förmåga att upprätthålla mitt intresse sida efter sida. Jag fullkomligt älskar det långa mittenpartiet med olika röster som intervjuas om de båda poeterna. Genialt.

Boken utspelar sig framförallt i Mexico City på 70-talet men även ända fram till 90-talet i Spanien, Frankrike, Israel, USA, Liberia, Angola ...

En poetisk litterär latinamerikansk roadmovie i boklig form. Mina tankar går ofrånkomligt till både On the road och Easy Rider. Samtidigt som det här är något helt annat.

De vilda detektiverna var verkligen en bok jag läste vid rätt tillfälle. Jag hade gott om tid och jag tillät mig i princip bara fokusera på denna bok, vilket jag tror bidrog till att jag lyckades hålla drivet uppe.

Jag rekommenderar De vilda detektiverna starkt. Men pocketboken är 4,5 cm tjock så läsningen är i det närmaste ett åtagande. Men det är det värt.

För att nu förstå vad jag läst och för att verkligen hålla isär alla personerna i boken vet jag att jag egentligen borde läsa boken en gång till... Men jag vet också att jag högst sannolikt kommer stanna vid denna första läsupplevelse. Den räcker långt.

Frälsaren av Jo Nesbö

Det här är inte min favoritgenre. Klipska intuitiva motspänstiga alkoholiserade västerländska poliser. Men jag hade inget bättre för mig och då blev det av att jag läste denna min första Jo Nesbö. Och det var helt ok tidsfördriv. Riktigt bra i sin genre. Jag förstår att Jo Nesbö är en storäljare. Jag tycker jag trots allt kan uttala mig i frågan, för jag har ju ändå läst en hel del liknande genom åren. Innan jag lessnade och numer kan definera genren som icke-favorit.

I Frälsaren blir en ung karriärist inom Frälsningsarmen avrättad i centrala Oslo. Och så en massa sedvanlig polisutredning och oväntade händelser som sig bör av Harry Hole mfl.

Dödlig rättvisa av Barbara Nadel

Dödlig rättvisa av Barbara Nadel var faktiskt en bok jag blev besviken på. Jag väntade mig något annat. Istället är det ganska seg läsning om en begravningsentreprenör i London under andra världskriget som involveras i en mordhistoria. Varför han bryr sig så förklaras inte tillräckligt för att jag ska tro på det. Jag tror inte riktigt på " det hade blivit personligt" när det inte är personligt.

Det mest intressanta med vår huvudperson är att hans mamma är från Indien och hans pappa från England och de konsekvenser det får för vardagslivet för honom och hans systrar. Men det räcker inte.

Men mest är jag nog besviken på Dödlig rättvisa för att jag hade väntat mig något annat. Vad vet jag inte riktigt, men lite mer tempo iallafall, lite mer spänning och kanske framförallt något som engagerade mig mer.

Utlottning av Brasilien berättar hos Anna

Anna på ochdagarnagår lottar tillsammans med förlaget Tranan ut följande novellsamling:

Braslien berättar - Ljud av steg

Kombinationen Noveller och Sydamerika ( i detta fall Brasilien ) kan jag inte motstå. Så naturligtvis vill jag ha en lott. När jag läser om novellsamlingen så blir jag lockad till läsning då den framförallt fokuserar på nyare litteratur. Med tanke på årets Brasilientema på bokmässan borde intresset för Latinamerikansk litteratur vara ökande i bokbloggosfären...? Och Adriana Lisboa som är med i antologin är en av mina favoriter i min egen Latinamerikaläsning de senaste åren.

Klippt från Tranan:


Den samtida brasilianska novellkonsten är utpräglat urban, och liksom storstaden är den heterogen, bildrik och oförutsägbar. Sedan sextiotalet har mångfalden av stilar ständigt blivit allt större. 1970-talets boom har ofta beskrivits som en storhetstid för novellen i Brasilien, men egentligen har novellen sedan dess aldrig dragit sig tillbaka. Det finns en kontinuitet i viljan till förnyelse, från Clarice Lispector via Silviano Santiago till yngre författare som Adriana Lisboa. 

Den här antologin tar avstamp med några moderna klassiker från sjuttiotalet, men tonvikten ligger på det nya. De flesta av bokens berättelser har skrivits under de senaste femton åren. Dagens brasilianska novellister visar upp en rad vitt skilda sätt att gestalta den moderna människans situation. Här finns extrem realism, formmässigt experimenterande, erotiska allegorier; här finns omsorgsfullt utmejslade karaktärer sida vid sida med klichéfigurer i masskommunikationens värld.

Decemberläsningen

Decemberläsningen var för mig ovanligt begränsad. Jag läste endast tre böcker, varav en dock vars tjocklek motsvarade ett helt gäng böcker...

Barbara Nadels  Dödlig rättvisa, Jo Nesbös Frälsaren samt mästerverket De vilda detektiverna av Roberto Bolano.

Inlägg kommer såsmåningom.

Min inledande utmaning 2014

Sen jag började bokblogga har jag både skapat mig egna samt hakat på andra bokbloggars utmaningar. Jag gillar det verkligen, eftersom det fått mig att bredda min läsning. Dessutom har bokbloggandet medfört att jag börjat läsa rec ex. Något jag också gillat. Även det har medfört nya vinklingar på min läsning.

Men 2014 tänkte jag inleda med endast en utmaning: Att öka den spontana lustläsning. Jag tänker åtminstone till en början ligga lågt med utmaningar och minska rec ex läsningen.

Nu ser jag fram emot nästa längre lugna biblioteksbesök.