Mörkrets brud av Laura Restrepo

De tre av Laura Restrepos böcker jag läst är verkligen alla väldigt olika. Leoparden i solen, För många hjältar och Mörkrets brud. Jag tycker om dem alla, För många hjältar är min favorit och Mörkrets brud är den tyngsta av dem. Ändå är Mörkrets brud en kärlekshistoria. Ett triangeldrama. Vemodigt. Någonstans i Colombias djungel. Norrut tror jag.

I Mörkrets brud följer vi framförallt de prostituerade i La Catunga och då särskilt den nästan magiska Sayonara. Och vi följer några av oljearbetarna som vid arbetsveckans slut tar sig in från djungeln till La Catungas horkvarter. De fattiga människornas utsatthet och då framförallt kvinnornas är budskapet i denna bok. Och Laura Restrepos horor är så mäktigt stolta över sitt yrke, men samtidigt så sårbara och helatiden så nära avgrunden.

Laura Restrepos språk verkligen  böljar fram. Det för tankarna till Garcia Marques flöde. Det vackra språket är också det som gör boken tung. Det tar tid och är omständigt. Händelserna rabblas inte upp, utan historien nystas upp, vindlar fram.Det är också en bok jag låtit tagit tid, en bok jag tillåtit mig njuta av språket hos. Jag behöver verkligen en bok som denna parallellt med allt lättläst och lättsmält jag tar mig igenom.