Eleanor & Park är typiskt en sån där bok som jag noterat det skrivits mycket positivt om på en massa bokbloggar och sen plockat på mig i farten när jag fått syn på den på biblioteket. Helt ok ungdomsbok. Men jag konstaterar att jag egentligen just nu kanske borde prioriterat annat i min läsning.
Eleanor är ny i stan och hon är fel på alla sätt. Park är udda, omedvetet cool och går sin egen väg. De hamnar bredvid varandra på skolbussen och finner varandra till en början genom ett gemensamt intresse för musik och serietidningar. Ung kärlek som inte är sockersöt.
Jag gillar hela 80-talsgrejen i boken. Bra skildrade är också Eleanors white trash familj och Parks irländsk-koreanska.
Jag förstår dessutom att många verkligen gillar Eleanor & Park.
Eleanor är ny i stan och hon är fel på alla sätt. Park är udda, omedvetet cool och går sin egen väg. De hamnar bredvid varandra på skolbussen och finner varandra till en början genom ett gemensamt intresse för musik och serietidningar. Ung kärlek som inte är sockersöt.
Jag gillar hela 80-talsgrejen i boken. Bra skildrade är också Eleanors white trash familj och Parks irländsk-koreanska.
Jag förstår dessutom att många verkligen gillar Eleanor & Park.
Det här är faktiskt en liten pärla - men visst är det samtidigt svårt att säga hur mycket av en pärla någonstans ändå? Jag gillade den här mycket, mycket, men känner ändå att jag inte vet exakt hur mycket... Men den är fin, vemodig och någonstans väldigt mänsklig!
SvaraRaderaJag förstår hur du menar...:-)
SvaraRadera