Jag kan konstaterar ganska snabbt att
Pioner av
Isabella Varricchio inte är min bok. Men jag har svårt att sätta fingret på varför. Kanske för att jag aldrig blir tillräckligt intresserad av de båda unga kvinnorna Helena och Diana. Och då bryr jag mig inte om hur det går för dem eller hur maktspelet dem emellan utvecklas. Annars brukar jag fascineras av just dylika relationer. Relationer som övergår i någon form av maktspel. Men det är även annat som medför att boken inte blir min bok.
På det hela taget är Pioner ett ganska kort, lättläst och tätt relationsdrama med mycket under ytan som jag tror kräver inlevelse av läsaren för att bli riktigt bra.
Grekland som är bokens scen och kulisser är tämligen oviktigt för handlingen. Diana och Helena kunde varit nära var som helst på resa.
Mitt
grekiska tema fortsätter några veckor till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar