Några Lee Child böcker har dykt upp här hemma och jag har svårt att låta bli dem. Som att slötitta på något amerikanskt på TV. God och inte särskilt krävande underhållning. I just Värt att dö för hängde jag inte riktigt med bland mittpartiets alla bilar som åkte hit och dit mellan de avlägset belägna husen och gårdarna. Men skildringen av Nebraskas ödslighet tilltalade mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar