Nja. Men ändå. Carin Hjulströms böcker Finns inte på kartan och Hitta Vilse är trots allt lite småtrevliga och de går fort att läsa. Det gäller att ta böckerna för vad de är.
Landsortsjournalistiken i Finns inte på kartan var intressantare än jobbet på den stora kvällstidningen i Hitta Vilse. Att lyckas på den stora kvällstidningen har man läst om förrut...
Nu handlar inte Hitta Vilse bara om den stora kvällstidningen utan Frida Forss söker sig vidare. Och det är befriande att Frida inte är ett försök till glammig chiclit hjältinna. Hon är mer som vanligt, även om händelserna och personerna hon möter är lite skruvade och forcerade. Men det är ju på låtsas... och så det där med att ta böckerna för vad de är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar