Den gamle mannen som läste
kärleksromaner av Luis Sepulveda är en oväntat
trevlig bekantskap som låter mig tillbringa lite mer tid på
riktigt i Amazonas än jag fick genom Isabel Allendes äventyrliga
ungdomsbok Odjurens stad som jag läst alldeles nyligen.
Vi befinner oss långt in i Ecuadors
regnskog. Några shuarer transporterar i kanot ner en död
gringo till den lilla flodhålan. Den gamle mannen Antonio José
Bolívar, en gång för länge sedan nybyggare,
därefter levde han under många år med shuarerna, är
den som räknar ut vad som hänt. Gringon har dödat
några ozelotungar. Honan har blivit galen av sorg och hämnd.
Nu kommer hon ge sig på alla människor i trakten. Vi
följer Antonio José Bolivars jakt på ozelothonan
och vi får tillbakablickar i hans liv. Och vi får veta
hur hans böjelse för kärleksromaner vuxit fram.
Jag tycker väldigt mycket om denna korta
innehållsrika roman.
Antonio José Bolivars liv är i
fullständig samklang med djungeln men med kärleksromanerna
som något livsnödvändigt och ålderdomens
räddning från ensamhet och uttråkning. När han
kom tillbaka till gringovärlden från shuarerna insåg
han att han faktiskt kunde läsa. En gång för länge
sedan hade han lärt sig detta, men kunskapen var oviktig i
djungeln och glömdes bort. Vägen till att det är just
kärleksromaner som gäller är fin läsning. Han tar sig till en större stad där han utforskar litteraturen för att komma fram till vad han vill läsa. När
tandläkaren åker till den lilla flodhålan en gång i halvåret har han alltid med sig två nya
romaner till den gamle mannen.
Den gamle mannen som läste kärleksromaner är en riktig liten pärla, som jag aldrig skulle upptäckt om jag inte satsat på att försöka läsa mer latinamerikansk litteratur.
Den gamle mannen som läste kärleksromaner är en riktig liten pärla, som jag aldrig skulle upptäckt om jag inte satsat på att försöka läsa mer latinamerikansk litteratur.
Den läste jag för många år sedan, minns att jag tyckte mycket om den! Behändigt format också.
SvaraRaderaLess is more.
SvaraRadera