Grekiskt tema

Denna höst blir det förutom franskt i min tre på tre trio även grekiskt. Som alltid när jag drar igång mig själv på dylika geografiska utmaningar så visar det sig så småningom hur många av dem det blir till slut.

Om grekisk litteratur vet jag inte så mycket mer än att jag inte läst något av Theodor Kallifatides. Och nu känns det som det är dags. Även om Kallifatides snarare kanske ingår i subgenren svensk-grekisk litteratur så år han representera det manliga grekiska författarskapet i min utmaning. Jag blir sugen både på hans självbiografiska roman Det gångna är inte en dröm och hans senaste bok Med sina läppars svalka som kommer ut nu i höst.

Två intressanta romaner av samtida kvinnliga grekiska författare är Sick-sack mellan pomeransträden av Ersi Sotiropoulou och Judas underbara kyss av Maira Papathanasopoulou. 

Mer lättlästa böcker som utspelar sig i Grekland finns det en hel del av, däribland Sophie Kinsellas Bröllopsnatten, ungdomsboken Släppa taget av Kate Cann, Stjärnklara nätter av Maeve Binchy, Pioner av Isabella Varricchio och Längtans ö av Victoria Hislop.

För barn hittar jag förutom läsa-själv-böckerna Sune i Grekland av Sören Olsson och Anders Jacobsson, Vilma på Naxos av Jessica Lindholm och Cecilia Lidbeck, Droppstensgrottans hemlighet av Åsa Öhnell även faktaböckerna, Iva Stepans Grekland i hemma bra  men borta bäst serien, Upptäck antikens Grekland av Lesley Sims, Conrad Mason och Maria Neij samt Grekland av Marjaana Vesterinen.

Wikigrekland

Och med det är jag redo att besöka mitt bibliotek bara min olästa hög därifrån sjunkit till en mer anständig nivå.

Eldhärjad av Tamara McKinley

Eldhärjad av Tamara McKinley utspelar sig i en liten landsortshåla i obygden i Australiens inre något år efter andra världskrigets slut.

Vi följer framförallt sjuksköterskan Rebecca och hennes familj. Rebeccas man dog under kriget vilket deras lille son Danny har svårt att acceptera. Han söker sig ut i vildmarken med eller utan sina vänner.

Det blir dramatiskt när en stor gräsbrand närmar sig det lilla samhället.

Eldhärjad är trivsam och lite lagom spännande läsning. De läsare som gillar Tamara McKinley och hennes skildringar från Australien borde inte bli besvikna på Eldhärjad. Själv tycker jag det är en av hennes mer läsvärda.

Och med detta inlägg är jag nästan ända framme vid slutet av sommarens läsning under bloggsommarlovet.

Tam, Sol & Maro och andra fantasyböcker för mittimellanåldern

Jo Salmsons fantasyböcker är guld värda för mittimellanåldern. Avvägningen mellan bilder och text och cliffhangers mellan både kapitel och böcker skapar verkligen ett lässug. Just nu sträckläses härhemma böckerna om Häxfolket och vi väntar och väntar på den sista delen i Maros resa som är reserverad på biblioteket.

Fantasyserier av Jo Salmson:

Alamandrarnas återkomst (Den försvunna staden, Silveramuletten, Hertigens soldater, I stjälarens spår, Genom drömmens rike)
Häxfolket (De stulna barnen, Fly Sol Fly, Magiska krafter, Folket som försvann)
Drakriddare (Tam tiggarpojken, Tams svåra prov, Jakten på Tam, Tam i drakarnas stad, Tam och drakupproret, Tam och nydraken)
Maros resa (Kungen kommer, Skuggan och draken, Ett hjärta av is, I drottningens namn)

Stor framgång  här hemma har även Martin Olczaks böcker om Jack haft:
Jakten på Jack (Trolldom i Gamla stan, Vålnader på Vasaskeppet, Varulvar i Storkyrkan, Häxor i tunnelbanan)
Spådomen om Jack (Drakar i Globen, Bergtroll på slottet, Sjöodjur i Slussen och ...?)

Andra fantasyböcker för mittimellanåldern som vi provat med något mindre framgång är Böckerna om Tann  av Niklas Krog och Ninja Timmy av Henrik Tamm.

Läs mer om bra mittimellanböcker hos Carolina läser här.

Ryttarna av Mats Wahl

Ryttarna av Mats Wahl är den inledande ungdomsboken i trilogin Blodregn. Och jag konstaterar att jag gillar det här. Jag har onekligen gått ner mig i något slags dystopiträsk. Men det är dessutom något med det där ursvenska och fornnordiska anslaget i böckerna och flirten med de isländska sagorna som jag tycker om, både vad gäller berättartekniken och miljöerna.

Ryttarna utspelar sig i ett dystopiskt framtida Sverige, några generationer fram, i de djupa Dalaskogarna. Eller så djupa är de inte längre. För klimatet har förändrats och en av effekterna är kraftiga sydliga vindar. Stora delar av skogarna har fallit och Sverige tycks bestå av kalhyggen och säkerhetsvägar. Men det är inte det värsta, för nere i Göteborg är det stängt, underförstått har någon form av kärnkraftsolycka inträffat. Strålningsdoserna har gjort den delen av landet obeboelig. I Stockholm är det också svårt att leva, främst då det är för farligt med kriminella gäng. I censurerade nyhetssändningar får vi veta att regeringen och kungahuset håller på att flytta in i den nya huvudstaden som byggts i Grövelsjön. Sverige är någon slags militärdiktatur och regimen vill att folket ska lämna landsbygden för att lättare kunna kontrolleras i städerna.

Men Elins familj bor kvar på sin gård, någonstans i Dalarna. Jag blir lite störd över att jag inte kan placera var boken utspelar sig geografiskt. Norr eller söder om Siljan? Älven finns där och eftersom säkerhetsvägen till Grövelsjön måste passeras för att komma till affären utesluter jag Västerdalälven. Denna min oförmåga att lokalisera handligen geografiskt är dock helt oväsentligt för handlingen.

Elin och hennes bror blir överfallna av grannfamiljen Torsons på väg hem från affären. Elin dödar fadern i familjen i självförsvar och hennes bror blir tillfångatagen. Elin blir sen den i familjen som behöver ta sig till Torsons gård för att förhandla om broderns frihet.

Jag älskar helt enkelt att läsa om den här typen av dystopiska scenarier, särskilt i Sverige. Det är ofrånkomligt att händelsen och helheten samt vad, varför, var, hur och när är viktiga för mig när jag läser den här sortens dystopier.  

Mats Wahls bok får mig faktiskt att tänka både på Jerker Virdborgs Svart krabba som jag läste för väldigt många år sedan (och inte minns mycket alls av mer än just ett scenario) men framförallt Lars Wilderängs Midvintermörker och Midsommargryning. I de båda senare böckerna har Sverige anfallits av Ryssland och därför hamnat i ett nära dystopiskt undantagstillstånd. I Mats Wahls Blodregnsvärld vet vi inte vad som hänt, men något har hänt, både med klimatet och med demokratin.

Intressant och skrämmande är att jag under läsningens gång ibland placerar händelser och människors vardag i länder i Mellanöstern, Nordafrika eller andra regioner i världen med bristfällig demokrati, censur och stor militär närvaro. Då är plötsligt vissa delar av Elins vardag inte lika overklig och osannolik. Skillnaden är att Elin befinner sig i en svensk vindfälld skog, inte i ett torrt kargt ökenliknande landskap.

Även denna bok lästes under bloggsommarlovet.

Välsignade ost av Sarah-Kate Lynch

Välsignade ost var en tämligen ordinär feelgood jag läste i somras, typiskt snabbläst och snabbglömd och konstaterar jag i onödigaste laget.

Men de där ostarna som tillverkades på den irländska gården Coolarney blev jag onekligen rätt sugen på. Boken läses alltså gärna med någon delikat dessertost tillhands.

Jag stör mig lite på att det är en massa figurer som inte har med handlingen alls att göra som beskrivs sida upp och ner. Jag misstänker att författarinnan är väldigt förtjust i irländska original på landsbygden.

New York, Irland, kärlek och ost sammanfattar jag den här boken med.

Boken lästes under bloggsommarlovet.

Sigge, Fräs & Puzzel och andra djurböcker i mittimellanåldern

Djurböcker är det som gäller för 8-åringen. På intet sätt unikt för åldern för det finns många djurböcker för mittimellanåldern. Följande har avverkats hittills.

Djurkompisar av Margareta Nordqvist - serie (mycket lättare än mittimellanböcker)
Julias djur  av Mymi Doinet - serie (mycket lättare än mittimellanböcker)
Sigge-böcker  av Lin Hallberg
Fräs-böcker av Isabelle Halvarsson
Puzzel-böcker av Isabelle Halvarsson
En mördarkatts dagbok av Anne Fine
Pollys durpensionat av Julia Donaldson
Matilda räddar en hund av Kirsten Boie
Djurfiket av Camilla Ceder (Ny serie om Sally-djurens vän)

I särklass mest uppskattad av ovanstående var nedanstående:

En rad bra mittimellanböcker tipsar Carolina läser om här. Det är också av Carolina jag lånat uttrycket mittimellanböcker - de mellan nybörjarläsning och tjockare kapitelböcker.

På 9-12 hyllorna har jag botaniserat  fram följande två djurboksserier som tycktes ha potential för en yngre läsare:

Vilda av Lucy Courtenay  (Tigertrubbel, Apkonster, Björnkramar)
Akimbo av Alexander McCall Smith (Akimbo och Elefanterna, Lejonen, Ormarna, Krokodilmannen, Babianerna)

Det såg ut att finnas massor på djurtemat även på de hyllorna vilket känns ganska betryggande om nu djurtemat håller i sig väldigt länge.

På en gratisloppis fann jag...

...bland alla Liza Marklund&co två böcker av Catherine Cookson. Och av någon anledning kändes de väldigt mycket intressantare att ha i min ägo än någon av Camilla Läckberg&co. Så jag plockade på mig dem. Jag har aldrig läst något av Catherine Cookson men jag har förstått att hon var oerhört produktiv och oerhört populär under flera decennier. Böckerna utspelar sig under 17-1800-tal och det är vackra fattiga rediga flickor som är värda något mer. Hederlig romance. Rustad med låga förväntningar blir det förhoppningsvis vid rätt tillfälle trevlig läsning.

Projekt Rosie av Graeme Simsion

Projekt Rosie av Graeme Simsion är en lite annorlunda feelgood då vår huvudperson är en 40-årig akademiker med tydliga Aspergerdrag. Han har dock tydligen inte den diagnosen utan något annat. Rutiner, regler och ett dagligt schema på minuten när är det som gäller. Men han har kommit på att han vill ha en fru, varför han startar ett projekt fru med en omfattande enkät som kandidaterna behöver gå igenom.

Men så möter han Rosie som är allt annat än perfekt men han märker att han trivs med henne. Hur går det ihop med projekt fru?

Projekt Rosie av Graeme Simsion är stundtals riktigt rolig men på det hela taget är jag inte särskilt begeistrad. Kanske är det för att Don inte är helt konsekvent i sitt beteende. Ena stunden är han ytterst medveten om sitt sociala handikapp och hur man ej ska bete sig, för att i nästa  stund säga helt fel saker om exakt det han stund tidigare var medveten om var socialt inkompetent. Det känns påklistrat roligt helt enkelt.

Bombay Rains Bombay Girls av Anirbar Bose

Bombay Rains Bombay Girls var en oväntat trevlig bekantskap. Inköpet, från en framträdande plats på en indisk internationell flygplats, indikerade någon slags storsäljande egenskap hos boken. Men jag visste absolut ingenting om den utan tyckte bara det verkade bra att få läsa något nutida lättläst om unga som utspelar sig i Indien, av en indisk författare.

Nutida är egentligen inte Bombay Rains Bombay Girls. Boken utspelar sig under 80- eller 90-talet. Tydligt för mig då det är före mobiltelefonernas tid. Tydligt för en indier av säkerligen en hel massa andra skäl.

Boken har blivit liggande hemma ett bra tag, men nu behövde jag på en kortare resa, något lättläst men ändå inte snabbläst. Då är en engelskspråkig pocket perfekt.

Adi från Bihar kommer oväntat in på läkarlinjen i Bombay. Han känner sig som en riktig lantis, precis som alla de andra killarna i hans gäng. Förrutom att dela studentkorridor delar de alla andra vedermödor med att vara ung och ny i Bombay och ny på läkarlinjen. Adi växer under tiden från sin osäkerhet och blir alltmer en ledare i gänget. Kärleken i form av Bombay Girls finns där också genom de kvinnliga läkarstudenterna, som Adi och hans kompis trasslar till det med i all sin Bollywoodska oskyldighet.

Det är en hel del Bollywood över storyn, särskilt när handlingen speedar upp den sista tredjedelen.  Men det gör inget för min del. Det är väldigt trevlig läsning och språket är ritkigt elegant. Mötet med Bombay, miljöbeskrivningarna,  karaktärerna och skildringen av Indiens mångfald som ofrånkompligt t.o.m i kompisgänget blir politisk, är fängslande och jag skulle mycket gärna läsa fler av den här sortens romaner. Men frågan är om det krävs ett besök på en indisk internationell flygplats  eller  för den delen indisk bokhandel, där någon redan gjort ett urval åt mig, för att jag ska hitta något liknande Bombay Rains Bombay Girls.

Gone: Övergivna av Michael Grant

Gone: Övergivna av Michael Grant är ännu en sådan där cross-over ungdomsbok som jag nyfiket tagit mig an, denna gång i form av en fantasy-dystopi. Övergivna har dessutom lite Flugornas Herre över sig, framförallt då alla är så unga.

I Övergivna försvinner plötsligt alla över 15 år och dessutom omringas den lilla californiska kuststaden en av en instängande "bubbla". Därtill utvecklar barnen magiska krafter och vad har det där kärnkraftverket med katastrofen att göra?

Boken var helt ok läsning men just nu känns det osäkert om jag kommer fortsätta läsa böckerna i den här serien. En del saker lockar, en del känns alltför krystat och jag befarar att samma maktkamp kommer att bestå i bok efter bok i serien.

Läst under bloggsommarlovet.

Sparkle av Kaya McLaren

En feelgood i min smak och då för vintersäsongen i Colorados skull.

Titelns Sparkle är en liten amerikansk skidort i Colorado där Jill tillbringat några ungdomsår boende hos sin morbror som har någon slags nyckelroll i driften av liftsystemet. De bofasta åker skidor, precis som säsongsarbetarna.

Jill hamnar dock i Texas när hon gifter sig och återvänder inte förrän hon lämnat sin man efter att han varit otrogen. Hastigt flyr hon och landar hemma hos sin väninna Lisa. Lisa i sin tur är trött på att leva ett utåtriktat singelliv och bestämmer sig för att vänta på kärleken istället. Till grannar har de Lisas manlige barndomsvän och en drös manliga säsongsarbetande skidåkare som bor i en ful ombyggd trailer. Upplagt för åtminstone någon romans för någon av Jill och Lisa bland männen i trailern förstås. Men det finns fler inblandade i boken.

Sparkle av Kaya McLaren är trevlig feelgood i vintriga Klippiga Berg. Jag hade gärna fördjupat mig mer i skidåkningen och de säsongsarbetande skidkillarnas syn på livet - exklusive deras bravader med olika kvinnor.

Det är en väldigt amerikansk bok och en hel del gud bland sidorna (Jag undrade tom stundtals om boken skulle kunna platsa på hyllan Christian Literature som min gästbloggare Susanna skrev om för några år sedan). Men är man ok med det och tar boken för det den är och inte väntar sig något annat så är det onekligen trevligt med chiclit+skidåkning.

Boken läste jag under bloggsommarlovet.

Tyst diplomati av Jens Odlander

Tyst diplomati av Jens Odlander. Berättelsen om hur journalisterna Johan Persson och Martin Shibbye blev fria.

Som så många andra läste jag 438 dagar med stort intresse och stor fascination. Läs mitt inlägg här. Johan & Martin skrev det stora reportaget efter sin vistelse i Kalityfängelset i Addis Abeba i Etiopien.

I den här boken skildras de 438 dagarna ur ett annat persektiv, diplomaten Jens Odlanders perspektiv. Jens Odlander var Sveriges ambassadör i Etiopien, på semester i närområdet, när Johan&Martin tillfångatogs i Ogaden.

Det är en mycket intressant och lättillgänglig skildring av just den tysta diplomatin. Johan&Martins bok får naturligtvis de stora rubrikerna och den stora läskretsen men för dem som läst den boken och intresserar sig mer för Etiopien och överlag hur saker sker bakom, så är det här ett mycket bra komplement. Att läsa Johan&Martins bok först är dock nära en förutsättning.

Jens Odlander beskriver skeendena ur ambassadens perspektiv och framförallt sitt eget personliga engagemang. Som ambassadör har han naturligtvis en massa andra plikter men han sammanfattar det hela med att han helt enkelt under den här perioden har två jobb, dagjobbet som ambassadör, nattjobbet med Johan & Martin. Bl.a hänger han så ofta han kan i Addis flotta hotellbarer, där han om han har tur kan träffa på någon i det etiopiska etablissemanget, någon som kan ge ett tips, en hint, en öppning. Och de där dagliga plikterna under Jens Odlanders  år som diplomat på Afrikas horn är de som bäddar för öppningarna. Alla kontakter och förtroenden som skapats, förståelsen för det politska läget, förståelsen för Etiopien.


Intressant är också att läsa hur Johan & Martin, de anhöriga, de nära vännerna, Ambassaden och UD ganska snabbt blir ett team. Förtroendet och vänskapen växer mellan ambassadpersonalen, de anhöriga och Johan & Martin. Ganska snart står det klart hur oerhört viktiga ambassadens besök är för Johan & Martin i deras vardag innanför murarna. De jobbar snart enigt tillsammans på alla fronter. Men det sker hela tiden bakslag, som t ex Oslo. En öppning anades redan efter ett par månader men då ställer norska och svenska journalister Etiopiens premiärminister mot väggen, pressar ur honom uttalanden, målar in honom i ett hörn och motsatsen till tyst dipomati är ett faktum.

Jens Odlanders språk är befriande men också svårt. Befriande då det ofta är förenklat till talspråk och funderingar i korta meningar. Men ibland svårt då jag faktiskt inte alltid hänger med med i alla antydningar och genvägar. Det är långtifrån ett byråkratiskt diplomatspråk. Det är lättläst och läsvärt. Tyst diplomati flyter fram och jag konstaterar att det faktiskt även denna gång är spännande att läsa om de 438 dagarna.

Nådastöt av Louise Penny

Jag fortsätter beta av sommarens lästa böcker och har nu tagit mig in i augusti. Nådastöt är den andra boken i Louise Pennys deckarserie om kommissarie Gamache och byn Three Pines i Kanada.

Inte riktigt lika bra som ettan men helt ok och den typ av feelgooddeckare som jag gillar att läsa. Dessutom är det vinter. Av någon oförklarlig anledning gillar jag vinterskildringar. (Och av än mer oförklarlig anledning riktigt heta svenska sommarskildringar)

I Nådastöt blir både en bortglömd människa och en illa omtyckt människa mördad. Kommisarie Gamache rycker ut.

Mordet på den illa omtyckta människan sker mitt under den årliga curlingmatchen ute på den frusna sjön. Alla är där, men ingen har sett något.

Läst under bloggsommarlovet.

Barnen ifrån Frosmofjället av Laura Fitinghoff

Högläsningen av den här boken har tagit sin tid och lite pauser med andra böcker emellan har det blivit. Men till slut kom vi fram och även Maglena fick sig ett hem. En lång resa ner från Frostmofjället var det dit.

Några partier är lite långrandiga det måste jag ändå tycka, men berättelsen som helhet är så gripande att vi alla ändå ville vidare. Hur skulle det gå för dem som var kvar och hur gick det för dem som de lämnade efter sig. Mycket att fundera kring mellan läsningarna. Och när var det det här hände? På farmors mormors tid kanske.

Det var en resa väl värd sin tid och sitt tålamod och jag konstaterar åter precis som när vi läste Heidi förra sommaren att de gamla barnboksklassikerna fungerar. Det finns en anledning till att de är klassiker.

Little Bee av Chris Cleave

Little Bee av Chris Cleave handlar  framförallt om flyktingflickan Little Bee som kommer till England från Nigeria. Efter två år inlåst på en flyktingförläggning ska hon försöka ta sig vidare. Innan flykten träffade hon Andrew och Sarah O'Rourke på en strand i Nigeria. Hon har Andrews visitkort och hon söker upp familjen.

Little Bee är flykting från ett land som på pappret är relativt lugnt. Men de, som sett vad oljebolagens män gör med människorna som bor där de vill exploatera, är hotade till livet. Det förutsätter dock att de som Little Bee överlevt själva. Men detta är inget giltigt skäl. Nigeria är ju ett relativt lugnt land på pappret.

Men något hände på den där stranden. Något som för evigt knyter samman Little Bee med Sarah och Andrew. Kan Sarah och Andrew hjälpa henne?

Jag tycker om Little Bee, men ofrånkomligt jämför jag boken med Karin Campbells Här är jag nu som jag läste i somras. Och i den jämförelsen är Här är jag nu mycket starkare. Det är något med att Abdis röst i Här är jag nu känns mer äkta, mer på riktigt än Little Bees. Dessutom knyter en vardag, inte ett ganska osannolikt möte på en strand, samman huvudpersonerna och berättelsen.

Ät mig av Agnes Desarthe

Ät mig av Agnès Desarthe var min första bok i min tre-på-tre utmaning denna höst. Mitt tema är Paris och det är där Ät mig utspelar sig.

Myriam startar en restaurang hemma hos sig själv i Paris. Eller snarare så bor hon i sin egen restaurang eftersom hon inte har råd med en egen bostad.

Myriams restaurang fungerar och det går såsmåningom bra även om det är lite trögstartat. Räddningen är hennes servitör och självpåtagna allt-i-allo Ben.

En hel del handlar boken om restaurangen Chez Moi men mest handlar den om Myriam och hennes liv och den kris vilken såsmåningom ledde till att hon öppnade restaurangen.

Lite feelgood är det men inte lika mycket som jag förväntade mig. Definitivt är det mycket franskt men kanske lite mindre Paris än jag hoppats.

De osynliga av Stef Penney

De osynliga av Stef Penney är en deckare jag kan rekommendera. Den är fängslande av flera skäl och håller greppet om läsaren in i det sista. En för mig oväntad upplösning är en riktig bonus på en bok som varit riktigt bra även om jag skulle anat slutet långt tidigare.

Boken utspelar sig bland resande, romer, i England. Det är verkligen en helt ny värld för mig och det uppskattar jag förstås. Särskilt när det är så bra skrivet och när det är en så bra historia.

I De osynliga får den romske privatdetektiven Ray  Lovell i uppdrag att söka rätt på Rose som försvunnit för sju år seda efter att ha gift sig med den tuffe Ivo Janko. Uppdraget får han av Rose far. Det är en sluten familj som Ray möter och det är svårt att både ställa frågor och få svar. Vi följer också händelseförloppet ur en liten romsk pojke JJs perspektiv. Det är ett mycket bra grepp, framförallt då det verkligen berikar berättelsen om livet som resande med ett barns perspektiv.

Jag har läst en annan bok av Stef Penney som jag också uppskattade I vargars följe. Jag inser efter dessa två romaner i deckarnas gränsland, att Stef Penney ska jag verkligen hålla koll på framöver.

Boken lästes under bloggsommarlovet.

Allt och lite till av Sarah Dessen

En ny Sara Dessen. Trevligt. Givetvis läser jag den. Det tycks  som om Sara Dessens böcker kommer i svensk översättning en efter en. Någon om året ungefär. Och att läsa en om året är nog lagom för mig.

Allt och lite till utspelar sig i den välbekanta Colbymiljön och några personer från tidigare böcker flimrar förbi. Det gillar jag alltid när det inträffar i böcker.

Emaline jobbar sommaren innan college på familjens uthyrningsfirma av sommarhus. Det är en sommar då mycket förändras. Hon är tillsammans med Luke som är den perfekte pojkvännen samtidigt dyker en New York kille upp som jobbar med en dokumentärfilm om en konstnär som kommer från och bor i Colby. Emalines biologiska far och halvbror dyker också upp och trasslar till sommaren både negativt och positivt för Emaline.

En typisk Sara Dessen vad gäller miljöerna och personerna men inte handlingen. Det handlar mer om Emalines liv än om den unga kärleken. Jag gillar dessutom att skildringen mellan vi och dom är så tydlig och viktig för handlingen i den här boken. Vi - de bofasta. Dom - turisterna.

Efter läsningen konstaterar jag att favoriten av Sara Dessen Mycket mer än så förblir favoriten även efter läsningen av Allt och lite till.

Boken lästes under bloggsommarlovet.