Ryttarna av Mats Wahl

Ryttarna av Mats Wahl är den inledande ungdomsboken i trilogin Blodregn. Och jag konstaterar att jag gillar det här. Jag har onekligen gått ner mig i något slags dystopiträsk. Men det är dessutom något med det där ursvenska och fornnordiska anslaget i böckerna och flirten med de isländska sagorna som jag tycker om, både vad gäller berättartekniken och miljöerna.

Ryttarna utspelar sig i ett dystopiskt framtida Sverige, några generationer fram, i de djupa Dalaskogarna. Eller så djupa är de inte längre. För klimatet har förändrats och en av effekterna är kraftiga sydliga vindar. Stora delar av skogarna har fallit och Sverige tycks bestå av kalhyggen och säkerhetsvägar. Men det är inte det värsta, för nere i Göteborg är det stängt, underförstått har någon form av kärnkraftsolycka inträffat. Strålningsdoserna har gjort den delen av landet obeboelig. I Stockholm är det också svårt att leva, främst då det är för farligt med kriminella gäng. I censurerade nyhetssändningar får vi veta att regeringen och kungahuset håller på att flytta in i den nya huvudstaden som byggts i Grövelsjön. Sverige är någon slags militärdiktatur och regimen vill att folket ska lämna landsbygden för att lättare kunna kontrolleras i städerna.

Men Elins familj bor kvar på sin gård, någonstans i Dalarna. Jag blir lite störd över att jag inte kan placera var boken utspelar sig geografiskt. Norr eller söder om Siljan? Älven finns där och eftersom säkerhetsvägen till Grövelsjön måste passeras för att komma till affären utesluter jag Västerdalälven. Denna min oförmåga att lokalisera handligen geografiskt är dock helt oväsentligt för handlingen.

Elin och hennes bror blir överfallna av grannfamiljen Torsons på väg hem från affären. Elin dödar fadern i familjen i självförsvar och hennes bror blir tillfångatagen. Elin blir sen den i familjen som behöver ta sig till Torsons gård för att förhandla om broderns frihet.

Jag älskar helt enkelt att läsa om den här typen av dystopiska scenarier, särskilt i Sverige. Det är ofrånkomligt att händelsen och helheten samt vad, varför, var, hur och när är viktiga för mig när jag läser den här sortens dystopier.  

Mats Wahls bok får mig faktiskt att tänka både på Jerker Virdborgs Svart krabba som jag läste för väldigt många år sedan (och inte minns mycket alls av mer än just ett scenario) men framförallt Lars Wilderängs Midvintermörker och Midsommargryning. I de båda senare böckerna har Sverige anfallits av Ryssland och därför hamnat i ett nära dystopiskt undantagstillstånd. I Mats Wahls Blodregnsvärld vet vi inte vad som hänt, men något har hänt, både med klimatet och med demokratin.

Intressant och skrämmande är att jag under läsningens gång ibland placerar händelser och människors vardag i länder i Mellanöstern, Nordafrika eller andra regioner i världen med bristfällig demokrati, censur och stor militär närvaro. Då är plötsligt vissa delar av Elins vardag inte lika overklig och osannolik. Skillnaden är att Elin befinner sig i en svensk vindfälld skog, inte i ett torrt kargt ökenliknande landskap.

Även denna bok lästes under bloggsommarlovet.