Norrlands svårmod av Therese Söderlind

Norrlands svårmod är ett mörkt familjedrama som utspelar sig i den lilla byn Ringarkläppen, någonstans i de djupa norrländska skogarna innanför Höga Kusten.

För Anna trasslar det i dåtid, mellantid och nutid. Jag tycker det är lite väl mycket trassel. Både nutidens och mellantidens trassel känns lite mycket och för detaljerat. Förmodligen är syftet att vi ska förstå den trasighet som finns hos Anna, orsakad av trassligheten i dåtid.

För mig är dramat i dåtid fullt tillräckligt i denna bok. Det är starkt, spännande och gripande. Det håller i sig själv. Växlingarna till nutid är förstås nödvändiga för att berättelsen ska bli bra. Men mellantiden? Trots att jag vacklar vad jag tycker om boken medan jag läser den, så är känslan, när jag läst ut sista sidan, att det här var en rätt bra bok ändå. Jag kommer minnas Ringarkläppen.

För det är som sagt framförallt dramat i dåtiden som jag tycker är bra i den här boken. Och då framförallt skildringen av familjen och familjens liv i Ringarkläppen året före, de allra sista dagarna före och veckorna efter, den ödesdigra älgjaktsdagen för 17 år sedan. Den 7-åriga Annas trygga, kärleksfulla men stökiga tillvaro faller samman på några veckor. Familjen slits sönder innifrån, när äldste brodern Charlie försvinner. Också skildringen av besöken i Ringarkläppen 17 år senare, när dramat får sin upplösning, är riktigt bra.

Miljöer och människor är väl skildrade i denna norrländska glesbygd, då och nu. Jag ser gården framför mig. Jag vandrar i skogen. Jag känner avståndet in till närmsta större byhåla. Och vid Annas återkomst till Ringarkläppen, tillåts även jag plötsligt se att utsikten sträcker sig ända ut mot Höga Kusten från övervåningen.