Det känns bra att kunna klargöra det direkt: Jag tyckte mycket om den här boken. Det var en bok helt i min smak.Ett relationsdrama där de miljöer och den historia som omger dramat bildar en naturlig bakgrund. Dramat är i centrum, dramat är boken, men jag får en liten bit av Argentinas historia och en liten bit av Latinaamerika idag med mig när jag läser.
Laura Restrepo skriver om en son som söker efter sin far. Detta sker i det moderna Latinamerika idag. Hon skriver också om en kärlekshistoria, Mateos mor och far, Colombianska Lorenza och Argentinska Rámon, båda aktivister i partiet. Detta sker under Argentinas allra värsta period av försvinnande. Hon skriver dessutom om den mörka episoden, det stora sveket och den fruktansvärda brytningen mellan Mateos föräldrar. Detta sker när Mateo är ett litet barn, i knarkmaffians Bogota och i skidorten Bariloche i Patagonien...
Lorenza och Mateo och deras relation, är väldigt tydliga för mig som läsare. Rámon förblir otydlig; en attraktiv ung man Lorenza en gång i tiden förälskar sig i och en främmande man i nutid. Men det känns naturligt att han är otydlig, då han också är en okänd far som Mateo söker.
De tre spåren löper parallellt genom boken, och jag som vanligtvis inte är överförtjust när handlingen hoppar fram och tillbaka i olika tider, märker det knappt, för det sker så naturligt. Ofta i samtal mellan Mateo och hans mor eller i samtal mellan Lorenza och en argentinsk vännina.
Sen är det slutet som jag helt och fullt omfamnar. Så skickligt och fulländat. Så skriver man ett riktigt slut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar