lördag 2 mars 2013

Nattens mörka toner av Domingo Villar

I min spanska litterära resa har jag nu nått till Domingo Villars deckare Nattens mörka toner - ett fall för Leo Caldas. Nattens mörka toner är Domingo Villars första deckare i en längre serie. Tvåan har just kommit ut på svenska. (Enligt en spansk bokblogg  tycks det som om trean ges ut i Spanien under 2013).

Ganska snabbt får jag när jag läser denna första deckare om Leo Caldas vibbar från Andrea Camilleros Montalbanodeckare. Jag kan inte riktigt precisera varför. Men det är något med Leo Caldas och Montalbano. De är liksom av samma sort. Inte purunga, säkra, trygga, skarpa och lagom distanserade. Det som sker är dramatiskt men ändå sker det i ett lugnt tempo. Sen är det det där med maten, som tycks ha en lika viktig roll i dessa Galiciska deckare som i de Sicilianska. Domingo Villar är förövrigt matskribent utöver deckarförfattare. I vilket fall får jag mina vibbar bekräftade. På mordoffrets nattduksbord ligger ett exemplar av Andrea Camilleris Terrakottahunden... En hyllning från ett spanskt löfte till en italiensk mästare...

Nattens mörka toner utspelar sig i en liten stad vid kusten i Galicien. Och den allra största behållningen är de Galiciska miljöerna. Deckarhistorien känns ganska ordinär. En ung saxofonist hittas makbert mördad i sin exklusiva lägenhet. Leo Caldas åker runt med sin yngre mer hetlevrade kollega och klurar med hjälp av sin intuition ut vad som hänt.

Jag noterar att DN i sin Boklördag just idag tipsar om Domingo Villars andra deckare De drunknades strand. Uppföljaren får bättre betyg än Nattens mörka toner. Det gör mig hoppfull. Det här är min sort av deckare. Jag läser gärna mer om Leo Caldas i Galicien och gärna då att det är bättre än i Natttens mörka toner. Men dagens tips i DN medför förstås att kötiden på biblioteket förlängts....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar