Mörkt motiv av Louise Penny

Mörkt motiv utspelar sig i den lilla idylliska byn Three Pines i Quebec. En älskad pensionerad lärarinna hittas dödad med pilbåge en morgon.Är det en jaktolycka eller ett mord. Kommissarie Gamache kallas till byn och så sakta vänds de rätta stenarna och svaret hittas.

Louise Pennys Mörkt motiv är en ny trevlig deckarbekantskap.  Jag läser med glädje fler av henne. Lite mysdeckare är det allt.

Det verkar som om flera av de kommande böckerna utspelar sig i den lilla byn Three Pines och att Komissarie Gamache kommer dit från Montreal och utreder. Det är förvisso trevlig men det får mig att undra hur de många dödsfallen i samma lilla by kommenteras. Det måste i såfall bli en statistiskt sett helt livsfarlig by att leva i. I Ingrid Hedströms andra Vilettedeckare som jag läste i somras, kommenterades morden genom att politikerna var oroliga för den negativa uppmärksamheten etc. Och då är Vilette bra mycket större än Three Pines...

Bok läst under bloggsommarlovet.

Hallå? E-böcker och torkade tårar utan handskar i två tävlingar!

Hittade in på Litteraturkvalster & småtankar idag och såg att bokbloggen firar 1 år med 2 stycken fina tävlingar. Här och här. Men tänka sig, det är nästan ingen som hakat på. Trots att ett av prisen är HELA Torka inga tårar utan handskar trilogin.

Hallå var är ni som brukar tävla här och där? Är det för att hela bokbloggsvärlden redan fått rec ex av denna onekligen grundligt bokbloggade trio...?

Men jag som inte läst böckerna och inte varit så sugen på att läsa trilogin heller, kan liksom inte låta bli att tävla denna gång, för någon gång i livet vill jag ju ändå läsa dessa omskrivna böcker...

Frågan som Litteraturkvalster & småtankar ställer för att man ska kunna få tävla är svår, mycket svår;

Du ska svara på följande fråga: Vilken bok och/eller författarskap har betytt mest för dig? (tänk känslomässigt inte nödvändigtvis litterär kvalitet) Utveckla gärna dina tankar.

Det är helt enkelt en hopplös fråga att besvara för mig. Så jag kanske inte ens kvalificerar mig för tävlingen. Svaret är förmodligen ingen, eftersom det är så många. Men genom åren har jag ändå haft ett antal kompisböcker och jag skulle kunna utveckla tankarna kring någon av dem. Med kompisbok menar jag en bok som man kan lita på i alla lägen och som följer med en så länge, så att det nästan känns att man umgås med boken. Den blir en kompis. Kompisboken kan vara väldigt tjock och därmed följa med länge eller kompisboken kan helt enkelt läsas många gånger under flera års tid.

Min allra första kompisbok var Ursula K LeGuins trilogi Övärlden. (Uppföljarna räknar jag inte. De ingår inte. Håller inte alls samma klass. Tänker bort dem) Det är den bok (eller tre böcker då) jag i särklass läst fler gånger. Första gången på mellanstadiet. Därefter då och då. Och ofta bara ett  favoritstycke här och där. Det var inte kärlek vid första ögonkastet. Det var något som växte fram.Varför vet jag inte, men det är något med stämningen, något med det svårförståeliga, något med det outsagda, något med kartan, något med ojämnheten, något med självklarheten, något med fullkomligheten. Nu var det MYCKET LÄNGE sen jag öppnade den boken, men boken har för alltid en särskild plats i mitt hjärta och jag som ständigt försöker minska mitt bokinnehav lånar INTE ens ut den till någon...

Grattis till Litteraturkvalster & småtankar på 1 årsdagen från Böcker emellan.

Nattens cirkus av Erin Morgenstern

När jag läst mer än en tredjedel av Nattens cirkus kommer jag på mig själv med att tänka att nu är det väl ändå dags för boken att börja? Istället kommer ännu en hänförande magisk silvervit sockersöt stjärnbeströdd beskrivning av något eller någons känsla.

Jag upplever att det händer  väldigt lite i den här boken, istället består sidorna av långsamt uppbyggda av miljöer (charmiga, magiska, fascinerande förvisso). Men det räcker liksom inte för mig. Berättelsen berör mig inte när handlingen inte har något driv under ytan. Jag sveps aldrig med i Nattens cirkus, kanske för att jag hela tiden känner att det primära målet i boken är att beskriva de magiska cirkusmiljöerna. Det är som att relationer, handling, regler, mål och mening blir sekundära.

När jag når sista tredjedelen i boken börjar det trots allt hända lite saker som gör boken intressantare. Men för mig är det försent. Jag är redan lätt uttråkad och väntar mest på att det ska hända tillräckligt mycket för att boken ska kunna avslutas.

Boken valdes av min bokklubb, så läsa ut den ville jag verkligen. Jag hade dessutom lite förväntningar på den här boken då den haussats upp på bokbloggar och fått jättefin kritik.

Det är en annorlunda bok och berättelse. Jag förstår att den är älskad. Men jag är väl för otålig eller så kräver jag helt enkelt bara mer än ljuvliga nattsvarta randiga snirkliga draperier för att det ska bli en givande läsupplevelse. Däremot tycker jag bättre om boken när jag tänker på den som ett konstverk i ord. Det märks att författarinnan är mulimediakonstnär och att hon njuter av de miljöer hon skapar med sina ord.

Bok läst under bloggsommarlovet.

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten är en riktigt fin, rolig och charmig berättelse som tar slut alldeles för fort. Jag hade gärna stannat kvar längre men berättelsen var klar där den slutade.Det var det som hände de där isstormsdagarn i början av januari i Quebec 1998.

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten var en bok jag hade på känn att jag skulle tycka om. Trevligt när det stämmer.

En isstorm lamslår Montreal och delar av Quebec några vinterdagar. Bristen på el och katastrofläget för främlingar och grannar närmare varandra. 

Feelgood, lite klyschig, men ack så trivsam bok.

Bok läst under bloggsommarlovet.

Nattfåk av Johan Theorin

Jag gillar Johan Theorins Ölandskvartett. Om Skumtimmen skrev jag här. Nattfåk är nummer två i kvartetten. I höst kommer Rörgast, Den blir nog läst såsmåningom, även om jag ju faktiskt redan haft förmånen att se originalet. Kolla här! Men jag läser kvartetten i ordning, så före det ska jag läsa Blodläge. 

Måste dessutom tillägga att jag verkligen beundrar och tilltalas av de fyra böckernas namn. De fångar stämningen i böckerna och är konsekventa.

Nattfåk är både en deckarhistoria och en spökhistoria. Jag inser att jag redan glömt de många detaljerna i Skumtimmen men jag tror inte det är därför jag tycker bätte om Nattfåk. Det är något i enkelheten i berättelsen som tilltalar mig. En enkelhet som ändå ger en oviss, spöklig och spännande historia.

I Nattfåk flyttar en familj från Stockholm till den gamla fyrmästargården på norra Öland. En gård med närvaro och en rik historia på ond bråd död.

Den röda tråden Gerlof finns med även i denna berättelse. Han sitter, klurig och klok, och funderar ut avgörande slutsatser på sitt äldreboende i Marnäs.

Bok läst under bloggsommarlovet.

Himlen börjar här av Jandy Nelson

Himlen börjar här av Jandy Nelson är ännu en amerikansk ungdomsbok som jag gett mig på i sommar. Jag inser dock att jag nog måste ta en paus i genren. Jag orkade inte  engagera mig i den unga första kärleken igen. Jag minns inte hur de kom sig att jag samlade på mig en hel hög av dylika böcker i början av sommaren. Himlen börjar här är säkert en bra bok i genren men jag var helt enkelt inte på humör. Men det var den sista, så nu blir det paus.

När boken börjar har 17-åriga Lennie just förlorat sin två år äldre syster som oväntat gått bort i en hjärtattack. Lennie har alltid stått sin uttåtriktade syster väldigt nära och tomrummet är enormt. Att systrarnas mamma lämnade dem när de var små påverkar också. Systrarna växer upp hos sin mormor och morbror. Den unga kärleken blommar då en ny halvfransk kille, Joe, dyker upp på skolan och i orkestern där Lennie spelar. Kärleken till att spela musik för dem samman. Kärleken vinglar dock pga Lennies komplicerade förhållande till den döda systerns pojkvän.

Och sedan kom hösten och Persikosommar - ett år senare av Jodi Lynn Anderson

I början av sommaren läste jag Persikosommar. Jag tyckte den var småtrevlig så jag beslutade mig för att raskt läsa genom de andra två i trilogin.

Och sedan kom hösten och Persikosommar - ett år senare  fortsätter i samma stuk. Något upprepar sig böckerna, typ orsaker till brutna relationer och diverse missförstånd. Man kan ju undra varför det ska vara så svårt att tala med varandra. Nåväl. Utan missförstånd. Ingen handling.

Ett plus till Birdies och Leedas oväntade utveckling i slutet av tredje boken iallafall. Men annars är det mesta tämligen förutsägbart. Totalt sett är det lättlästa, lättsmälta, småtrevliga ungdomsböcker om den första stora kärleken och om de stora valen i början av vuxenlivet.

Böcker lästa under bloggsommarlovet.

Båten av Nam Le (noveller)

Jag har läst två novellsamlingar i sommar, varav en av dem fanns med som ett mål på min lista i Novellutmaningen 2013: Båten av Nam Le. 

Båten är en samling med berättelser från hela världen skriven av Nam Lee, som lämnade Vietnam som båtflykting som 1-åring, sedemera uppväxt i Australien. Jag gillar Båten, jag gillar de globala berättelserna skrivna av en världsmedborgare. Sammantaget en riktigt stark novellsamling som berör mig starkt.

Den första novellen Kärlek och vördnad och medlidande och stolthet och barmhärtighet och offervilja innehåller väldigt mycket. Vad är temat egentligen? Skrivandet och skrivkrampen, etniska noveller/romaners vara och icke vara, att ta steget och göra det man vill i yrkeslivet, att vara andra generationens emigrant, den svåra relationen till fadern eller kanske egentligen faderns upplevelser under Vietnamkriget. Stark och imponerande! Och en novell som bildar en ram till resten av novellsamlingen.

Den andra novellen Cartagena läser jag med tillfredställelse då den utspelar sig i Colombia. Dock ej i Cartagena utan i Medellin. Otäck historia som gör en ledsen för de tillsynes förutbestämda ödet för så många som växer upp i våldsamma fattiga miljöer i tredje världen.

Den tredje novellen Möte med Elise är onekligen lite motbjudande att läsa med sin detaljerade beskrivning av någon form av tjocktarmscancer. Men jag slås av hur Nam Le åter lyckas förmedla flera livsöden / historier inom samma novell.

Halflead Bay är lång som en kort roman, ungdomsroman. Som i alla novellerna pågår flera saker samtidigt, där jag ser den sjuka modern som det centrala. 

Hiroshima är den kortaste novellen, vacker och skrämmande vid slutet av andra världskriget, uppe i bergen, från ett evakuerat barns horisont.

I Teheran har ordet är vi plötsligt i Iran och det är ett starkt möte med landet och några opppositionellas verklighet. Farligt. 

Båten är full av båtflyktingar från Vietnam som driver. Att dö av törst. Som i alla novellerna pågår flera parallella spår, olika tydliga. Båtflyktingar efter det kommunistiska maktövertagandet. Kanske griper mig novellen extra starkt då jag just innan läst ut Inget att avundas - Vardagsliv i Nordkorea.

- en novellvåg i bokbloggarhavet -

Bok läst under bloggsommarlovet.

Inget att avundas - Vardagsliv i Nordkorea av Barbara Demick

Inget att avundas är onekligen otroligt läsvärd och intressant. Jag hade sneglat på Inget att avundas ett tag och att läsa den blev av när jag före sommaren skapade mig ett läsprojekt Korea. I juni läste jag Ta hand om min mor av Kyung-Suuk Shin. Precis som jag misstänkt vet jag mycket mer om både Nord- och Sydkorea efter detta lilla projekt.

Inget att avundas är skrämmande läsning. Genom åren har jag hört en hel del om detta slutna land, men det har varit brottstycken, svåra att verkligen ta in, svåra att vilja ta in. Men aldrig tidigare har jag fått en så bra genomarbetad skildring, som ger mig verklig förståelse för hur det är att leva i Nordkorea, som i Barbara Demicks bok. De grå skuggorna, de svältande massorna och de färglada koreanerna på propagandabilderna blir synliga, tydliga och verkliga.

Barbara Demick har framförallt intervjuat avhoppade nordkoreaner. Nordkoreaner som via Kina lyckats ta sig till Sydkorea. De innanför går inte att nå. Genom sex människoöden ger hon oss bilden av Nordkorea ända sedan folkrepublikens bildande. Skildringarna av vardagslivet varvas med Nordkoreas overkliga historia. 

Jag kommer ha den här boken med mig när nyheter om Nordkorea och för den delen Sydkorea rapporteras i media. Nästan bara fokuserar media på på det militära hotet, ibland på svält och undernäring och nästan  aldrig på det vrkliga livet bakom, för dem som lever där, nu. 

Efter 90-talets svältkatastrofer (som blev följden efter murens fall och det sinande stödet från andra kommunistiska länder som då genomgick reformer) och de då oundvikliga spirande svarta marknadskrafterna, anades vissa svaga tecken på förbättringar men det var kortvarigt. Nordkorea består. Nordkorea tycks leva vidare. Hur kan det fortsätta.

Boken är lättläst och mycket gripande. Läs!

Bok läst under bloggsommarlovet.

Flickorna i Vilette av Ingrid Hedström

I våras läste jag Lärarinnan i Vilette. Nu blev det dags för den nästa deckare i Ingrid Hedströms serie - Flickorna i Vilette. På det hela taget är det ungefär samma bok, men förstås en ny deckarhistoria. Som vanligt gillar jag deckare i trevliga miljöer och Ingrid Hedström har dessutom tagit fram ett intressant persongalleri i Vilette som jag gärna fortsätter följa i de nästkommande deckarna. Det verkar så trevligt, trots mordfrekvensen, att leva europeiskt stadsliv i just Vilette. Jag gillar dessutom rotandet i det förflutna, precis som i förra boken.

I Flickorna i Vilette återfinns tre tonårstjejer mördade samma natt som Vilettes stora årliga kulturella festligheter äger rum.

Jag tycker inte Flickorna håller samma klass som Lärarinnan. Kanske framförallt då den var förutsägbarare. Den kändes inte heller lika omsogsfullt skriven som 1:an. Lite enklare och lite snabbare, på något vis. Men Viletteserien är nog, lite motvilligt, men ändå, just nu en av mina förströelsedeckarserier som jag kommer ha svårt att hålla mig ifrån... Jag hoppas mer på nästa ...

 Bok läst under bloggsommarlovet.

Ina och trädandarna av Caroline Röstlund och Jessika Berglund

Ina har svårt att koncentrera sig i skolan, särskilt när det är matte. Fröken och de andra barnen räknar treans tabell. Men Ina får inget gjort.

Så blir det rast och Ina springer ut i skogen bredvid skolan med sina skatter till sina tre vänner trädandarna. Hon har skatter med hemifrån till sina tre vänner. Men de räcker inte, det behövs fler skatter. Ina hittar och plockar och rasten blir ett långt fantasifullt äventyr tillsammans med trädandarna.

När Ina kommer tillbaka efter rasten ser både fröken och Ina att skatterna bildar treans tabell.

Ina och trädandarna är en fin liten bilderboksberättelse som kombinerar matematik, fantasi och äventyr. Och jag tycker verkligen om illustrationerna. De är glada, lätta men ändå mystiska. Jag tycker om att Ina hela tiden är färgstark och tydlig bland den dovare omgivningen.

Ina och trädandarna är ett recensions ex från Alvina förlag. Miljömärkt! Och boker knyter smart an till ett tema som jag anser viktigt, matematik och naturvetenskap i undervisningen. Jag som aldrig förstått varför språk och matematik i skolan i vissa debatter ställs mot varandra. Som om det måste vara antingen eller.

I min kommun har vi än så länge förmånen att ha en Naturskola som barnen har tillgång till. Naturskoleföreningen har en hemsida här och Utenavet en hemsida här. Ina har sin egna lilla Naturskola på rasten tillsammans med trädandarna. 
 

Blunda och hoppa av Sarah Dessen

Denna min fjärde Sarah Dessen förvånar mig. Det förvånar mig att jag inte engageras i karaktärerna på samma vis som i de tidigare tre jag läst: Mycket mer än så, Mitt perfekta liv och Du glömde säga hej då. Jag tycker helt enkelt inte Blunda och hoppa håller samma klass. Den lämnar mig faktiskt med ett litet Och?

Men samtidigt blir jag märkligt nog inte särskilt besviken. Blunda och hoppa är en Sarah Dessen som följer det givna mönstret och den ger mig trots allt det jag förväntar mig.

Tjejen i denna bok är Remy som under sin sista sommar i hemstaden, innan college på andra sidan USA, möter Dexter, sångare i ett litet charmigt kämpande pop/rockband.

Bok läst under bloggsommarlovet.

Stalins barn - Tre generationer av kärlek och krig av Owen Matthews

Stalins barn - tre generationer av kärlek och krig av den britiske journalisten Owen Matthes är en klart läsvärd, tillika lättläst släktkrönika av den sort jag önskar jag tog mig tid att läsa fler av.

Matthews skriver framförallt om sina föräldrars historia. Faderns outtröttliga kamp att få ut och återförenas med sin sovjetiska flickvän under kalla kriget blir central i boken. Fadern arbetade under en tid på brittiska ambassaden och som forskare i Moskva. Men Owen Matthews går ända tillbaka till morfaderns försvinnande och avrättning under Stalins utrensningar i  Ukraina i slutet av 30-talet. Mormodern skickas dessutom till Gulag och de två i praktiken föräldralösa döttrarnas öden tycks dystrare än dystra. Men flickorna överlever kriget, de skiljs åt men återfinner varandra. Matthews reflekterar även kring sitt eget liv som bohemisk krigskorrespondent och sina många år i Ryssland. Den omvälvande tiden under 90-talet är särskilt intressant. En nästan nutida historisk period jag inte läst särskilt mycket reflektioner kring.

Stalins barn rekommenderas!

Bok läst under bloggsommarlovet.

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans av Anna Gavalda (noveller)

En hyllvärmande novellsamling av Anna Gavalda som jag tog mig för att läsa i sommar, då jag ville läsa något från Frankrike. Passade väl extra bra då försöker läsa fler noveller än vanligt i år och bidra till novellvågen i bokbloggarhavet.

Jag tyckte mycket om Tillsammans är man mindre ensam, både boken och filmen. Men en annan bok av Gavalda har jag faktiskt gett upp. Den angick mig inte helt enkelt och jag är inte frälst på Gavaldas dialoger. I Tillsammans är man mindre ensam fungerar det ändå för jag tycker helt enkelt om berättelsen så mycket.

I novellsamlingen Jag skulle vilja att någon väntade på mig fungerar det också. Novellerna spänner från djupaste allvar som i Händelsen för dagen som jag kommer ha svårt att undvika tänka på under en lång tid framöver. Kanske hela livet. Till Klick klack där jag trevligt nog förflyttas till stämningen i Tillsammans är man mindre ensam.

- en novellvåg i bokbloggarhavet -

 Bok läst under bloggsommarlovet.

Mord i natten av Donna Leon

En alltid lika trivsam och trevlig Brunettideckare. Denna gång i kyrkliga miljöer och i enormt stora dystra, mörka, överdådiga venetianska våningar. Mord i natten har ett något ouppklarat slut men ändå. Inget överraskande, men det är inte därför man läser Donna Leon. 

Mord i natten är ett gammalt loppisinköp som uppfyller mina förväntningar och försvinner in i mängden. Om möjligt var den här kortare än vanligt. Jag tycks efter en tid inte minnas intrigerna i Donna Leons deckare, bara de venetianska miljöerna.

Bok läst under bloggsommarlovet.

Steps of courage av Bettina Hoerlin

Steps of courage - my parents journey from Nazi-Germany to America, är en intressant biografi som Bettina Hoerlin har skrivit om sina föräldrar. Deras liv rymmer ett stycke tysk och amerikansk historia. Bådas resor levnadsöden är speciella så jag förstår att Bettina Hoerlin är stolt över sina föräldrar. Kanske främst över sin far vars meriter som pionjär i Alperna, Anderna och Himalaya hon med rätta vill lyfta fram. Men det är modern, om jag förstår Bettina Hoerlin rätt, som med sin utstrålning alltid blir centrum i det rum hon befinner sig.

Boken hittade jag på Deutche Alpenvereins museum i Munchen i fjol. Då pågick en utställning om den tysk-österikiska alpina sällskapets nazifiering och DAVs uppgörelse med densamma. Hermann Hoerlin var en av centralgestalterna i Alpenvereins styre. Han var hela tiden starkt emot politiseringen av föreningen och han var hela tiden starkt emot nazismen. 

 

Bettinas mor var halvjudinna och med alla de komplikationer det innebar lyckades Bettinas föräldrar ändå att gifta sig. De tvingas emigrera och valet föll till slut på USA. Hermann Hoerlin var även en framstående fysiker och fick såsmåningom jobb i Los Alamos där utvecklingen av atombomben pågick.

Boken är indelad i två delar; Tyskland och USA. Jag är klart mest intresserad av den tyska delen. Om de beskrivna alpina pionjära expeditionerna på 30-talet till Kanchenjunga, Nanga Parbat, Huascaran mfl och om nazismens övertagande av den tyska-österrikiska alpina klättervärlden. Därtill är det väldigt intressant att att följa Nurnberglagarnas påverkan och förkrigstiden ur Bettina Hoerlins föräldrars perspektiv. I USA är det förvisso intressant med de tyska immigranternas liv, men inte lika intressant...

Totalt sett är Steps of courage läsvärd, som en skildring av en tid och två människoöden. Och för mig kanske det ändå är dags för omläsning av Henrich Harrers klassiker Den vita spindeln igen. Den vita spindeln beskriver förstabestigningen av Eigers nordvägg i Schweiz. Det var den allra första klätterepicbok jag läste och den fängslade mig verkligen. Den utspelar sig under samma pionjära årtionden som när Herman Hoerlin var på topp som klättrare. 

 Bok läst under bloggsommarlovet.

Jellicoe Road av Melina Marchetta (2)

Jag brukar instinktivt hålla mig avvakttande till hypade böcker. Jellicoe Road har i det närmaste älskats sönder i bokbloggsvärlden och jag blev därav just avvakttande. Men samtidigt är jag ju numer svag för ritkigt bra ungdomsböcker, så naturligtvis måste jag ge Jellicoe Road en chans. I samband med min ungdomsboksdrive på biblan i början av sommaren fick jag även med mig Jellicoe Road hem. Och mitt intryck blev högst blandat.

Första halvan var tråkig med all ilska och aggression. Jag förstår helt enkelt inte varför det måste vara en så uttdragen beskrivning av territoriekrigen. Dessutom inser jag att jag har lite svårt för böcker där handlingen drivs fram av dialoger, där de beskrivande styckena inte ger mig tillräckligt för att fångas av stämningen eller personernas karaktärer. Personerna blir platta. T.ex när de hela tiden bara är arga och otrevliga, dessutom samtidigt oförklarligt omtyckta av alla andra, som Taylor i Jellicoe Road. Men jag håller ut i min läsning och i andra halvan tar sig boken och helhetsintrycket blir ändå bra. Ingen 'favorit' dock. Det är början för tråkig för.

Referenserna till Dödsynden tycker jag lite extra om, eftersom jag läste just den klassikern i våras. 

 

Läs gärna vad min numer vilande medbloggare skrev om Jellicoe Road här. Jag inser att vi tycker väldigt lika, om än jag är något mindre väl formulerad...

Bok läst under bloggsommarlovet.

Tiden där emellan av Maria Dueñas

Tiden där emellan av Maria Dueñas är verkligen en roman helt i min smak. Kanske den sorts roman jag tycker allra bäst om. Historisk, äventyr, spänning, drama, kärlek och allvar. Och med verklighetsanknytning i miljöer jag tycker om att läsa om och vill veta mer om. Dessutom är den härligt tjock.

Men trots att Tiden där emellan är 700 sidor tjock, går den relativt fort att läsa. Det är bra flyt i språket och bra driv i handlingen.

Verklighetsförankringen finns i och med att den delvis baseras på Rosalinda Fox memoarer. (Rosalinda Fox var älskarinna till Juan Luis Beigbeder, spansk generalkommissionären i Marocko och blivande utrikesminister under Franco.)  Rosalinda blir Siras väninna.

Vi får följa den fattiga sömmerskan Sira i Madrid, hennes liv i Nordafrika och senare återkomst till Madrid, då som spion för de allierade. Tiden där emellan utspelar sig före och under spanska inbördeskriget och andra världskriget. En underbar roman i 30- och 40-talets Madrid och Tetouan.

Bok läst under bloggsommarlovet.

Lockfågeln av Henrik Brun

Lockfågeln är en dansk deckare som överraskar mig positivt. Jag valde att läsa den endast för Sloveniens skull. Jag ville läsa något från eller som något som utspelade sig i Slovenien och mina förhoppningar infriades.

Lockfågeln utspelar sig nästan helt och hållet i Slovenien och till stor del i Ljubljana - detta europeiska hemliga smultronställe enligt Henrik Brun - och mig. 

Inför läsningen kände jag mig lite avvaktande inställd då temat i thrillern var människohandel. Det är angeläget men det är naturligtvis också tungt och jobbigt. Lukas Moodyssons Lilja 4-ever är ovärderlig för det kollektiva medvetande i det fallet. Men Lockfågeln är  mer av en vanlig thriller. Det är inte så stort känslomässigt fokus på människohandeln, utan männsikohandeln är snarare den bakomliggande orsaken till själva handlingen i thrillern.

Den danske journalisten Ketil Brandt åker till Balkan för att gästa ett bröllop. I ett tidigare liv var han krigsreporter på Balkan och han känner länderna och platserna. På tåget söderut (Jag gillar verkligen den skildrade charmen med en tågresa från Köpenhamn till Ljubljana) får den flygrädde Ketil veta att hans gamle vän från krigsåren, en dansk chaufför som bosatt sig i Slovenien, dött. Den slovenska polisen ber honom hjälpa dem med det som de tror är ett mord. Många olika agendor pågår därefter samtidig. En dansk kvinnlig handbollsstjärna bosatt i Ljubljana har också en roll i dramat. Till sin hjälp får Ketil dessutom den attraktiva och professionella journalisten Ines som främst fokuserar på storyn kring männskohandel.

Återkopplingar till krigsåren finns där, men mest i form av att Sloveniens historia i förbifarten. Slovenien slank ur det forna Jugoslavien - och de efterföljande traumat - efter endast 10 dagars krig.

Vad gäller kriget på Balkan kommer jag när jag läser Lockfågeln att tänka på Johanne Hildebrandts Blackout. En reportagebok som belönades med Guldspaden 2001. Och en bok som, när jag läste den, fick mig för en stund att tycka att jag faktiskt förstod vad det var som hände de där åren på Balkan.

Bäst är Lockfågeln för mig för miljöerna, människorna och funderingarna kring livet i Ljubljana, i Slovenien och på Balkan. Jag läser gärna de kommande två planerade deckarna om Ketil Brandt. Åtminstone om han håller sig på Balkan. 

Bok läst under bloggsommarlovet. 

Tre på tre 2013

Tess på Pocketlover kör sin tre på tre i höst igen. Det är en väldigt tilltalande och fri utmaning som är svår för mig att låta bli att haka på. I fjol blev det tre italienska deckare. I höst kompletterar jag min Latinamerikaläsning 2013 med 3xIsabel Allende.

Isabel Allende är aktuell i höst med en ny roman: Mayas dagbok som jag absolut vill läsa. Dessutom har jag både Den oändliga planen och ungdomsboken Odjurens stad olästa hemma. Men jag är mer sugen på Landet i mitt hjärta än just Den oändliga planen.

Så det blir tre på tre 2013 i form av 3xIsabel Allende:
Mayas dagbok, Odjurens stad och Landet i mitt hjärta.

Slut på bloggens sommarlov

Läsningen har givetvis inte tagit sommarlov även om bloggen latat sig. Mest lättläst har det som vanligt blivit, men behagligt nog har jag även tagit mig tid till flera långsammare böcker i form av fakta och biografier. Två novellsamlingar kan jag också stolt meddela blivit lästa. 

Ambitionen är att det framöver ska bli inlägg allteftersom, om de böcker jag läst medan bloggen haft sommarlov. 

Bloggsommarlovsläsningen följer nedan;

Slutet av juni;

Lockfågeln av Henrik Bruhn

Tiden där emellan av Maria Duenas

Jellicoe Road av Melina Marchetta

Juli;

Steps of courage av Bettina Hoerlin (biografi)

Mord i natten av Donna Leon

Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans av Anna Gavalda (noveller)

Stalins barn av Owen Matthews (biografi)

Blunda och hoppa av Sarah Dessen

Flickorna i Vilette av Ingrid Hedström
Inget att avundas av Barbara Demick (biografi/fakta)

Början av augusti;

Båten av Nam Le (noveller)
Och sedan kom hösten av Jodi Lynn Anderson
Persikosommar - ett år senare av Jodi Lynn Anderson
Nattfåk av Johan Theorin
Fiskar ändrar riktning i kallt vatten av Pierre Szalowski
Nattens cirkus av Erin Morgenstern
Mörkt motiv av Louise Penny