Jag brukar instinktivt hålla mig
avvakttande till hypade böcker. Jellicoe Road har i det
närmaste älskats sönder i bokbloggsvärlden och
jag blev därav just avvakttande. Men samtidigt är jag ju
numer svag för ritkigt bra ungdomsböcker, så
naturligtvis måste jag ge Jellicoe Road en chans. I samband med min ungdomsboksdrive på biblan i början av sommaren fick jag även med mig Jellicoe Road hem. Och mitt intryck
blev högst blandat.
Första halvan var tråkig med all
ilska och aggression. Jag förstår helt enkelt inte varför
det måste vara en så uttdragen beskrivning av
territoriekrigen. Dessutom inser jag att jag har lite svårt för
böcker där handlingen drivs fram av dialoger, där de
beskrivande styckena inte ger mig tillräckligt för att
fångas av stämningen eller personernas karaktärer.
Personerna blir platta. T.ex när de hela tiden bara är arga
och otrevliga, dessutom samtidigt oförklarligt omtyckta av alla
andra, som Taylor i Jellicoe Road. Men jag håller ut i
min läsning och i andra halvan tar sig boken och
helhetsintrycket blir ändå bra. Ingen 'favorit' dock. Det är
början för tråkig för.
Referenserna till Dödsynden tycker
jag lite extra om, eftersom jag läste just den klassikern i
våras.
Läs gärna vad min numer vilande
medbloggare skrev om Jellicoe Road här. Jag inser att vi tycker
väldigt lika, om än jag är något mindre väl
formulerad...
Bok läst under bloggsommarlovet.
Köpte denna för ett tag sedan och skall läsa den under hösten i Jorden runt-utmaningen hos Lyrans Noblesser!
SvaraRaderaInte alltför höga förväntningar tror jag är bra för läsupplevelsen av den här boken... Kändes inte särskilt australiensisk...kunde lika gärna varit tex nordöstra USA.
SvaraRadera