Jag har läst två novellsamlingar i
sommar, varav en av dem fanns med som ett mål på min
lista i Novellutmaningen 2013: Båten av Nam Le.
Båten är en samling med berättelser från hela världen
skriven av Nam Lee, som lämnade Vietnam som båtflykting
som 1-åring, sedemera uppväxt i Australien. Jag gillar
Båten, jag gillar de globala berättelserna skrivna
av en världsmedborgare. Sammantaget en riktigt stark novellsamling som berör mig starkt.
Den första novellen Kärlek och
vördnad och medlidande och stolthet och barmhärtighet och
offervilja innehåller väldigt mycket. Vad är
temat egentligen? Skrivandet och skrivkrampen, etniska
noveller/romaners vara och icke vara, att ta steget och göra det
man vill i yrkeslivet, att vara andra generationens emigrant, den
svåra relationen till fadern eller kanske egentligen faderns
upplevelser under Vietnamkriget. Stark och imponerande! Och
en novell som bildar en ram till resten av novellsamlingen.
Den andra novellen Cartagena läser jag med tillfredställelse då den utspelar sig i Colombia. Dock ej i Cartagena utan i Medellin. Otäck historia som gör en ledsen för de tillsynes förutbestämda ödet för så många som växer upp i våldsamma fattiga miljöer i tredje världen.
Den tredje novellen Möte med Elise är onekligen lite motbjudande att läsa med sin detaljerade beskrivning av någon form av tjocktarmscancer. Men jag slås av hur Nam Le åter lyckas förmedla flera livsöden / historier inom samma novell.
Den andra novellen Cartagena läser jag med tillfredställelse då den utspelar sig i Colombia. Dock ej i Cartagena utan i Medellin. Otäck historia som gör en ledsen för de tillsynes förutbestämda ödet för så många som växer upp i våldsamma fattiga miljöer i tredje världen.
Den tredje novellen Möte med Elise är onekligen lite motbjudande att läsa med sin detaljerade beskrivning av någon form av tjocktarmscancer. Men jag slås av hur Nam Le åter lyckas förmedla flera livsöden / historier inom samma novell.
Halflead Bay är lång som en
kort roman, ungdomsroman. Som i alla novellerna pågår
flera saker samtidigt, där jag ser den sjuka modern som det
centrala.
Hiroshima är den kortaste novellen,
vacker och skrämmande vid slutet av andra världskriget, uppe i bergen, från ett evakuerat
barns horisont.
I Teheran har ordet är vi plötsligt
i Iran och det är ett starkt möte med landet och några
opppositionellas verklighet. Farligt.
Båten är full av
båtflyktingar från Vietnam som driver. Att dö av
törst. Som i alla novellerna pågår flera
parallella spår, olika tydliga. Båtflyktingar efter det
kommunistiska maktövertagandet. Kanske griper mig novellen extra
starkt då jag just innan läst ut Inget att avundas -
Vardagsliv i Nordkorea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar