Bergets döttrar av Anna Jörgensdotter

Vilket ambitiöst projekt, att skriva en kollektivroman från hemstaden Sandviken med omnejd. Att berätta om en hel drös människor inifrån och utifrån, följa dem över tid och låta dem utvecklas och förändras, att beskriva en bygd i en tid som är förgången men som vi alla har en relation till, och detta så att det blir trovärdigt, inte minst språkligt. Att ro i land den Stora Romanen. Det måste vara en enorm utmaning, och jag skulle vara imponerad även om författaren inte hade lyckats så väl som Anna Jörgensdotter har gjort.

Boken utspelar sig 1938-1958 i tre etapper och i centrum står syskonen Steen och deras öden. Horisonten sträcker sig från byn Norrby, vidare till Järbo med yllefabriken och in till Sandviken med järnverket. På avstånd den skrämmande och lockande stora världen, dit bara de djärva beger sig. På ett plan är detta förstås en berättelse om samhällets utveckling under den här tiden, med urbanisering, klasskamp, politiska spänningar, krig, konsumtionssamhällets födelse. En brytningstid, inte minst vad gäller kvinnornas villkor och möjligheter att bryta sig loss från den trånga rollen som maka och mor. Solskenshistorier lyser i boken med sin frånvaro, istället får personerna sin beskärda del av oönskade graviditeter, barnsbörd och dess risker, övergrepp, olyckliga äktenskap, underordning, social kontroll. Och borttappade drömmar, bitterhet och resignation.

Ändå är mörkret inte kompakt. Bergets döttrar är en rik och fascinerande roman med många berättelser sida vid sida. Som läsare kanske jag inte alltid förstår - eller sympatiserar med - de olika personerna. Men sättet som Jörgensdotter valt att visa fram dem, med olika nedslag i tiden där hon borrar sig in i deras verklighet för dagen och deras vardagstankar och fantasier, skapar hos mig en stark känsla för tiden och platsen, för människorna och de livsvillkor som de lever under, men också en känsla av allmängiltighet. Det blir trovärdigt, det blir realism. Och det är väl det som också gör att jag blir berörd. Människorna blir människor och inte exponenter för en historisk epok.